Nu hade vaken fel.
Det är inte bara jag som tycker att vaken i P3 ger kalla kårar. Karlavagnen är dock snäppet värre. Får mig att tänka på barnvåldtäkt och annat otäckt. När jag sitter här framför datorn brukar jag lyssna på webbradio och det är inte sällan som just Vaken i P3 råkar vara det som spelas, på grund av tidskillnaden.
Det är faktiskt inte så farligt. Jag har varit med om värre (typ Karlavagnen) även om det är lite klimakterievarning. Hur som. Nu funderar jag dock på att börja bojkotta Vaken.
Där sitter kärringen och säger att sommaren snart är över.
Det är faktiskt inte så farligt. Jag har varit med om värre (typ Karlavagnen) även om det är lite klimakterievarning. Hur som. Nu funderar jag dock på att börja bojkotta Vaken.
Där sitter kärringen och säger att sommaren snart är över.
Sommaren är INTE snart över. Okej? Sommaren är inte snart över förrän jag kommit hem och varit hemma ett bra tag.
Höll på sätta mig själv i halsen där ett tag.
Höll på sätta mig själv i halsen där ett tag.
Firefly.
Jag har just upplevt, eller ska jag säga sett något mycket besynnerligt - eldflugor. De är vanliga här såhär års. De kommer som på beställning när värmen och fukten är som värst.
Och det här är en sådan sak som man inte kan tro förrän man sett det. Jag önskade så att alla ni som håller mig kär kunde se med mina ögon för det går verkligen inte att fånga det jag sett med mina ögon på film.
Vill ni se det får ni komma hit.
De sa åt mig att inte gråta. Och jag förstod vad de menade när jag kom ut och såg det. Över hela bäcken som går här vid huset såg det ut som stjärnhimlen hade trillat ner.
Hela luften blinkade. Så vackert. Så rogivande. Så.
Jag hade kunnat stått där hela natten. Jag blev helt hänförd.
Jag lyckades fånga en i min hand. Och det liknade snarare en skalbagge än en fluga. Inte större än min lillfingernagel.
De blinkade ett gul/grön ljus som sågs från långt håll.
Jag är stum. Mycket häftig upplevelse.
I morgon är det min sista dag här. Och det skall bli brakkalas.
Och det här är en sådan sak som man inte kan tro förrän man sett det. Jag önskade så att alla ni som håller mig kär kunde se med mina ögon för det går verkligen inte att fånga det jag sett med mina ögon på film.
Vill ni se det får ni komma hit.
De sa åt mig att inte gråta. Och jag förstod vad de menade när jag kom ut och såg det. Över hela bäcken som går här vid huset såg det ut som stjärnhimlen hade trillat ner.
Hela luften blinkade. Så vackert. Så rogivande. Så.
Jag hade kunnat stått där hela natten. Jag blev helt hänförd.
Jag lyckades fånga en i min hand. Och det liknade snarare en skalbagge än en fluga. Inte större än min lillfingernagel.
De blinkade ett gul/grön ljus som sågs från långt håll.
Jag är stum. Mycket häftig upplevelse.
I morgon är det min sista dag här. Och det skall bli brakkalas.
Dels för att jag åker hem. Dels för att jag fyller år på fredag, vilket även en av barnen här gör. Taiki. Idag fyller även en av de andra wwooferserna (ääh? Plural på det - frågetecken) år. Sai fyller i alla fall. Så det finns mycket att fira. Jag ska hjälpa Suggashi med att göra "lokal" traditionell mat. Det ska bli spännande.
Tänkte kolla in eldflugorna i morgon också. LÄR bli en vända innan jag går och lägger mig också.
De senaste dagarna har varit mycket jobb. Jag och Sai har byggt om i princip hela gethuset. Vi Byggde två nya väggar och rev ner en annan för att kunna använda några hyllor.
Vi har skördat lök - så att det räcker i ett år framöver - lagt den på tork och idag hängde vi upp den på stänger.
En av stängerna fick jag i ryggen. När vi fyllt hela JÄRNstången går ett rap av och hela skiten rasar ner rätt i min rygg där jag sitter. Det gick bra som tur var. Annat hade det nog varit om den träffat skallen min.
Idag lärde jag Sachan rida barbacka på hästkräket. Hon tyckte det var roligt och var jätteduktig. Jag tror det kommer gå bra för henne att fortsätta träna Choco även efter jag åkt.
I morgon tänkte jag lära henne hur hon flyttar hagen också. Much to do!
Sojabönsfältet är nästan klart också. Vi har kört lite med helvetesmaskinen. En stor bensindriven jordfräs som man styr för hand. Helvete. Helt jävla livsfarlig och hur tung som helst att köra omkring med. Man bröt typ handlederna och rätt som det var stack hela skiten iväg. Jag tyckte den var lite för riskabel att köra med själv (med tanke på att jag är i Japan och det är inte så kul som jag skulle skada mig här) så jag nöjde mig med att bistå Aniki med styrhjälp. Jag hjälpte dock honom att laga en sak på den som gått sönder. Det var verkligen väldigt simpelt men ibland undrar man hur Japanerna här tänker .. Nog om det.
Torsdag. Hanna hela dagen på buss.
Hej hopp gummipropp.
Tänkte kolla in eldflugorna i morgon också. LÄR bli en vända innan jag går och lägger mig också.
De senaste dagarna har varit mycket jobb. Jag och Sai har byggt om i princip hela gethuset. Vi Byggde två nya väggar och rev ner en annan för att kunna använda några hyllor.
Vi har skördat lök - så att det räcker i ett år framöver - lagt den på tork och idag hängde vi upp den på stänger.
En av stängerna fick jag i ryggen. När vi fyllt hela JÄRNstången går ett rap av och hela skiten rasar ner rätt i min rygg där jag sitter. Det gick bra som tur var. Annat hade det nog varit om den träffat skallen min.
Idag lärde jag Sachan rida barbacka på hästkräket. Hon tyckte det var roligt och var jätteduktig. Jag tror det kommer gå bra för henne att fortsätta träna Choco även efter jag åkt.
I morgon tänkte jag lära henne hur hon flyttar hagen också. Much to do!
Sojabönsfältet är nästan klart också. Vi har kört lite med helvetesmaskinen. En stor bensindriven jordfräs som man styr för hand. Helvete. Helt jävla livsfarlig och hur tung som helst att köra omkring med. Man bröt typ handlederna och rätt som det var stack hela skiten iväg. Jag tyckte den var lite för riskabel att köra med själv (med tanke på att jag är i Japan och det är inte så kul som jag skulle skada mig här) så jag nöjde mig med att bistå Aniki med styrhjälp. Jag hjälpte dock honom att laga en sak på den som gått sönder. Det var verkligen väldigt simpelt men ibland undrar man hur Japanerna här tänker .. Nog om det.
Torsdag. Hanna hela dagen på buss.
Hej hopp gummipropp.
Bit mig inte tack.
Ett flygfä har smakat på mig. Genom mina kläder. Jävla kräk.
Och jag ska säga en sak och det är att min kropp I N T E gillar det.
Det började svullna upp lite ungefär som när jag får ett myggbett i Sverige. Eller kanske lite mer.
Sedan gick det nästan ner helt. Trodde jag. För nu är hela överarmen svullen. Min biceps är dubbelt så stor som den brukar var. Och nej, det har ingenting att göra med att jag stod och var fucking He-Man med yxan halva eftermiddagen. Det är det fasansfulla gift som det djur som bet mig behagade spruta in i mig innan denne skulle åderlåta mig.
Jag vet. Det är en usel ursäkt till bild. Det syns inte hur svullet och rött det är. Och det känns som att det sprider sig. Det sticker/bränner. Men det har säkert lagt sig till i morgon.
Och ja, jag var för min egen skull tvungen att censurera min lätt bohemiska armhåla. När jag kommer hem till Sverige är det gräsklipparen och häcksaxen som åker fram.
Vad har dagen mer givit. Vi har skördat gullök så att det räcker i ett helt år. Jag har låtit Sanchan rida den Japanska ponnyn. Jag har huggit ved och smort sadeln.
Och så spelade vi pingpong. Fyra nationer. Japan, Taiwan, Hongkong (China right?) och Sverige så klart.
Jag tror att Hongkongmannen ägde alla. Inkl. mig. Jag vanärade Jan-Ove Waldner. Hade han varit död hade han vridit sig i sin grav. Men nu är han inte död. Så jag tror han står inne på en pissoar och gråter över hur dåligt Sverige representerade bordtennisen på en liten gård i Japan. Lätt överdrivet.
Jag funderar på Gotland. Äta på Clematis vore inte helt fel.
Det kanske blir någon dag där under medeltidsveckan i år i alla fall. Vi får se hur min plånbok mår efter Tokyo och Bali och allt annat kul som händer längre fram i sommar.
Enjoy.
Och jag ska säga en sak och det är att min kropp I N T E gillar det.
Det började svullna upp lite ungefär som när jag får ett myggbett i Sverige. Eller kanske lite mer.
Sedan gick det nästan ner helt. Trodde jag. För nu är hela överarmen svullen. Min biceps är dubbelt så stor som den brukar var. Och nej, det har ingenting att göra med att jag stod och var fucking He-Man med yxan halva eftermiddagen. Det är det fasansfulla gift som det djur som bet mig behagade spruta in i mig innan denne skulle åderlåta mig.
Jag vet. Det är en usel ursäkt till bild. Det syns inte hur svullet och rött det är. Och det känns som att det sprider sig. Det sticker/bränner. Men det har säkert lagt sig till i morgon.
Och ja, jag var för min egen skull tvungen att censurera min lätt bohemiska armhåla. När jag kommer hem till Sverige är det gräsklipparen och häcksaxen som åker fram.
Vad har dagen mer givit. Vi har skördat gullök så att det räcker i ett helt år. Jag har låtit Sanchan rida den Japanska ponnyn. Jag har huggit ved och smort sadeln.
Och så spelade vi pingpong. Fyra nationer. Japan, Taiwan, Hongkong (China right?) och Sverige så klart.
Jag tror att Hongkongmannen ägde alla. Inkl. mig. Jag vanärade Jan-Ove Waldner. Hade han varit död hade han vridit sig i sin grav. Men nu är han inte död. Så jag tror han står inne på en pissoar och gråter över hur dåligt Sverige representerade bordtennisen på en liten gård i Japan. Lätt överdrivet.
Jag funderar på Gotland. Äta på Clematis vore inte helt fel.
Det kanske blir någon dag där under medeltidsveckan i år i alla fall. Vi får se hur min plånbok mår efter Tokyo och Bali och allt annat kul som händer längre fram i sommar.
Enjoy.
Midsommar.
Kan helt klart vara Sveriges bästa dag. Och idag kan ha varit den bästa dagen i Japan hittills.
Jag vet inte riktigt vart jag skall börja. Vi kan väl börja i kronologisk ordning och börja vid morgonen. Vaknade kvart över fem. Jo. Kvart över fem på min lediga dag. Rätt bra ändå tänkte jag. Skuttade ner med datorn till kontoret och började dagen med att prata lite med människor jag tycker om via Msn.
När dagen och jag började vakna trampade jag iväg i solskenet. Det var verkligen så fint väder. Så fint väder att jag brände mitt ljusa svenneskinn. Lite lätt på axlarna, så mamma behöver inte oroa sig allt för mycket. Hon bör oroa sig mer för hur mina ben ser ut. De ser värre ut än de gjorde på den bilden jag publicerade här om dagen. Jag är typ svullen? Men det går över innan jag blir kille, som morfar skulle sagt.
Jag stannade till vid 7/eleven och köpte en flaska vatten, en burk kirin och en glass. Trampade iväg igen, tuggandes på min glass. Cyklade förbi "staden". Tänkte att jag ville se lite mer av landskapet. Och kanske kunna få en bra bild på berget. Berget som givit namnet till staden. Kurikoma. Sachan gav mig någon luddigt förklaring om hur när snön smälte på berget så såg det ut som en häst vilket hade givit namnet till staden. Det är hästar på skyltar, vägbrunnar etc över hela staden. Och det var tydligen en stor häststad en gång i tiden (födde upp hästar och sålde dem till övriga delar av landet).
Jag fick riktigt fina bilder av berget. Det var en vacker syn.
Körde in på en liten avtagsväg till risfälten. Tittade på berget. Drack min kirin och läste i min medhavda bok (Den Gröna Milen). Och solade. Och njöt. Det var verkligen mysigt.
Jag satt där ett tag, sedan cyklade jag vidare innan jag begav mig tillbaka för att hinna handla innan lunchen. Jag hade ju tänkt mig att bjuda Japanerna på jordgubbar och grädde midsommarafton till ära.
På Super Market fanns inga jordgubbar. Inte heller på den lilla affären intill. Men när jag kom hem till lunchen sa Sachan att vi kunde åka förbi Masters åker och plocka jordgubbar där. Men vispgrädde fick jag tag på.
Efter lunchen packade jag, Sachan, och de två andra wwoofrarna (det kom ännu en i morse. En kille från Hongkong) in oss i bastubilen. Det var 30 grader ute och 45 i bilen. S V E T T. Hej. Mycket skönt. I alla fall. Vi tog vårt pick och pack för idag bjöd det på utflykt. Det skulle bjudas på tempeltur i grannstaden Hiraizumi. Först tog vi en titt på Motsuji Temple.
Mycket vackert.
Jag skäms lite för bilderna. För det var så vackert. Så fina tempel och så fin park och bilderna gör det inte rättvist. Sachan ville att jag skulle be vid ett tempel. Då kastade man 10 yen i en trälåda slog ihop händerna framför ansiktet, lutade huvudet lätt framåt och bad. La man i en 5-yen-slant symboliserade det en kärleksrelation. Jag la i en 5-yen-slant och fem 1-yen-slantar. Och bad. Jag har för mig att man inte ska säga vad man ber om, att det betyder otur. Så ni får inget veta.
Vi gick runt tempelgården och läste lite om vart de gamla templena stått där bara grundstenarna fanns kvar. Sedan slängde vi oss in i det på tok för varma bilen och drog vidare till huvudattraktionen - Chuson-ji Temple och Konjikido (Golden Hall). Som är en av Japans nationalskatter. Där fick man såklart inte filma eller ta kort. Men jag har några broschyrer som minne i alla fall. Vad som nästan var häftigare än det guldbeklädda templet (för det var inklätt i guld) var den väg upp till templet. Jag kan inte beskriva och det gör mig förbannad. Den film jag lagt upp är inte heller rättvis. Det var en fantastisk Japansk skog.
Till slut la jag bara ner kameran i väskan och njöt. Jag gav upp. Det mina ögon registrerade fick läggas i mitt minne.
Det blev brådis hem till djuren.
Vi hann med lite annat under vår utflykt. Vi var inne på en affär som importerade mat. Det som var representerat från Sverige var vodka. Varför är jag inte förvånad? Men jag hittade även lite produkter från Arla. Det var dock ost. Dansk ost. Vi var även inne i en butik där du kunde köpa vad-som-helst. Även Hundar. De satt i små fack med glasrutor så man kunde se dem. Hmm. Djurhållningen?
Jag vet inte riktigt vart jag skall börja. Vi kan väl börja i kronologisk ordning och börja vid morgonen. Vaknade kvart över fem. Jo. Kvart över fem på min lediga dag. Rätt bra ändå tänkte jag. Skuttade ner med datorn till kontoret och började dagen med att prata lite med människor jag tycker om via Msn.
När dagen och jag började vakna trampade jag iväg i solskenet. Det var verkligen så fint väder. Så fint väder att jag brände mitt ljusa svenneskinn. Lite lätt på axlarna, så mamma behöver inte oroa sig allt för mycket. Hon bör oroa sig mer för hur mina ben ser ut. De ser värre ut än de gjorde på den bilden jag publicerade här om dagen. Jag är typ svullen? Men det går över innan jag blir kille, som morfar skulle sagt.
Jag stannade till vid 7/eleven och köpte en flaska vatten, en burk kirin och en glass. Trampade iväg igen, tuggandes på min glass. Cyklade förbi "staden". Tänkte att jag ville se lite mer av landskapet. Och kanske kunna få en bra bild på berget. Berget som givit namnet till staden. Kurikoma. Sachan gav mig någon luddigt förklaring om hur när snön smälte på berget så såg det ut som en häst vilket hade givit namnet till staden. Det är hästar på skyltar, vägbrunnar etc över hela staden. Och det var tydligen en stor häststad en gång i tiden (födde upp hästar och sålde dem till övriga delar av landet).
Jag fick riktigt fina bilder av berget. Det var en vacker syn.
Körde in på en liten avtagsväg till risfälten. Tittade på berget. Drack min kirin och läste i min medhavda bok (Den Gröna Milen). Och solade. Och njöt. Det var verkligen mysigt.
Jag satt där ett tag, sedan cyklade jag vidare innan jag begav mig tillbaka för att hinna handla innan lunchen. Jag hade ju tänkt mig att bjuda Japanerna på jordgubbar och grädde midsommarafton till ära.
På Super Market fanns inga jordgubbar. Inte heller på den lilla affären intill. Men när jag kom hem till lunchen sa Sachan att vi kunde åka förbi Masters åker och plocka jordgubbar där. Men vispgrädde fick jag tag på.
Efter lunchen packade jag, Sachan, och de två andra wwoofrarna (det kom ännu en i morse. En kille från Hongkong) in oss i bastubilen. Det var 30 grader ute och 45 i bilen. S V E T T. Hej. Mycket skönt. I alla fall. Vi tog vårt pick och pack för idag bjöd det på utflykt. Det skulle bjudas på tempeltur i grannstaden Hiraizumi. Först tog vi en titt på Motsuji Temple.
Mycket vackert.
Jag skäms lite för bilderna. För det var så vackert. Så fina tempel och så fin park och bilderna gör det inte rättvist. Sachan ville att jag skulle be vid ett tempel. Då kastade man 10 yen i en trälåda slog ihop händerna framför ansiktet, lutade huvudet lätt framåt och bad. La man i en 5-yen-slant symboliserade det en kärleksrelation. Jag la i en 5-yen-slant och fem 1-yen-slantar. Och bad. Jag har för mig att man inte ska säga vad man ber om, att det betyder otur. Så ni får inget veta.
Vi gick runt tempelgården och läste lite om vart de gamla templena stått där bara grundstenarna fanns kvar. Sedan slängde vi oss in i det på tok för varma bilen och drog vidare till huvudattraktionen - Chuson-ji Temple och Konjikido (Golden Hall). Som är en av Japans nationalskatter. Där fick man såklart inte filma eller ta kort. Men jag har några broschyrer som minne i alla fall. Vad som nästan var häftigare än det guldbeklädda templet (för det var inklätt i guld) var den väg upp till templet. Jag kan inte beskriva och det gör mig förbannad. Den film jag lagt upp är inte heller rättvis. Det var en fantastisk Japansk skog.
Till slut la jag bara ner kameran i väskan och njöt. Jag gav upp. Det mina ögon registrerade fick läggas i mitt minne.
Det blev brådis hem till djuren.
Vi hann med lite annat under vår utflykt. Vi var inne på en affär som importerade mat. Det som var representerat från Sverige var vodka. Varför är jag inte förvånad? Men jag hittade även lite produkter från Arla. Det var dock ost. Dansk ost. Vi var även inne i en butik där du kunde köpa vad-som-helst. Även Hundar. De satt i små fack med glasrutor så man kunde se dem. Hmm. Djurhållningen?
Man kunde även få sin hund friserad och färga pälsen på den. Gud. Japan alltså.
Väl hemma skötte vi djuren och sedan vispade jag grädde. Vi åt middag och efter middagen bjöds det på jordgubbar och grädde. Så gott. En del av Japanerna åt grädden med glädje, de andra inte. Jag svullade. Jag älskar vispgrädde och jag älskar jordgubbar. Det var det bästa när jag jobbade som jordgubbsförsäljare den där sommaren jag vet inte när, att jag kunde äta hur mycket jordgubbar som helst. Jag försökte även förklara vad vi firade i Sverige idag. Det blev lite pinsamt när jag skulle förklara vad midsommarstången symboliserade, men jag tror de förstod och Sachan kom inspringandes med en bild hon skrivit ut.
Höll på glömma.
Vi åkte även förbi en flod. En flod som lava bildat. Det var sjukt vackert det med. Jag ville mest hoppa i vattnet.
Nu börjar det bli sent i Japan och midsommarfirandet har knappt börjat i Sverige. Ibland skulle man ha förmågan att kunna vara på två ställen samtidigt.
Jag har haft en toppendag.
Jag önskar alla där hemma en riktigt fin midsommar och jag hoppas ni firar för min skull också.
God natt Japan.
God dag Sverige.
Väl hemma skötte vi djuren och sedan vispade jag grädde. Vi åt middag och efter middagen bjöds det på jordgubbar och grädde. Så gott. En del av Japanerna åt grädden med glädje, de andra inte. Jag svullade. Jag älskar vispgrädde och jag älskar jordgubbar. Det var det bästa när jag jobbade som jordgubbsförsäljare den där sommaren jag vet inte när, att jag kunde äta hur mycket jordgubbar som helst. Jag försökte även förklara vad vi firade i Sverige idag. Det blev lite pinsamt när jag skulle förklara vad midsommarstången symboliserade, men jag tror de förstod och Sachan kom inspringandes med en bild hon skrivit ut.
Höll på glömma.
Vi åkte även förbi en flod. En flod som lava bildat. Det var sjukt vackert det med. Jag ville mest hoppa i vattnet.
Nu börjar det bli sent i Japan och midsommarfirandet har knappt börjat i Sverige. Ibland skulle man ha förmågan att kunna vara på två ställen samtidigt.
Jag har haft en toppendag.
Jag önskar alla där hemma en riktigt fin midsommar och jag hoppas ni firar för min skull också.
God natt Japan.
God dag Sverige.
Fall, fly, try.
Jag trodde aldrig jag skulle säga detta men jag längtar hem till de svenska myggen.
De blodsugande odjuren här är inte att leka med.
Borde jag ens lägga upp en bild på detta? Mitt ben alltså? Jag gjorde det misstaget att gå i "halvkorta" byxor igår när jag flyttade hästens hage, och detta är resultatet?
Det är små djur - mindre än mygg, de ser inte ens ut som mygg - som kommer flygandes och liksom kravlar omkring på ens skinn. Sedan sätter de sig och suger och lämnar en liten blodblåsa efter sig. Alternativ att det blöder efteråt. Och det kliar så jag dör. Jag försöker att inte klia men jag vaknar mitt i natten av att jag ligger där och river frenetiskt. Precis som när jag gjorde kotatueringen. Fan. Då vaknade jag med en kontorsstol i sängen en gång. Haha. Det var tider.
Idag lär vi fortsätta på åkern. Så himla mycket kvar kan det inte vara innan vi ska kultivera jorden, så att det går att så den dvs.
Sedan. I morgon är jag ledig, jag gillar att vara ledig för då kan jag göra vad jag vill! Och eftersom det är midsommar hade jag i alla fall tänkt att åka och köpa jordgubbar och vispgrädde att bjuda på. Sju sorters blommor under kudden lär det också bli. Får försöka fira midsommar så gott jag bara kan här borta i Japan. Hinns det med kanske det blir lite mer kubbspel. Om inte tar vi det i helgen när barnen inte går i skolan. Det är ju min sista helg här på gården som stundar. Om en vecka, nästa torsdag drar jag till Tokyo. Typ åtta timmar på buss, men då tjänar jag in 10 000 yen. Dessutom får jag se lite mer av Japans natur. Tågutsikten har jag ju redan spanat in.
.
Jag ser ut som ett ägg.
Sov gott Sverige.
Det blir liksom en vardag i Japan också ...
De blodsugande odjuren här är inte att leka med.
Borde jag ens lägga upp en bild på detta? Mitt ben alltså? Jag gjorde det misstaget att gå i "halvkorta" byxor igår när jag flyttade hästens hage, och detta är resultatet?
Det är små djur - mindre än mygg, de ser inte ens ut som mygg - som kommer flygandes och liksom kravlar omkring på ens skinn. Sedan sätter de sig och suger och lämnar en liten blodblåsa efter sig. Alternativ att det blöder efteråt. Och det kliar så jag dör. Jag försöker att inte klia men jag vaknar mitt i natten av att jag ligger där och river frenetiskt. Precis som när jag gjorde kotatueringen. Fan. Då vaknade jag med en kontorsstol i sängen en gång. Haha. Det var tider.
Idag lär vi fortsätta på åkern. Så himla mycket kvar kan det inte vara innan vi ska kultivera jorden, så att det går att så den dvs.
Sedan. I morgon är jag ledig, jag gillar att vara ledig för då kan jag göra vad jag vill! Och eftersom det är midsommar hade jag i alla fall tänkt att åka och köpa jordgubbar och vispgrädde att bjuda på. Sju sorters blommor under kudden lär det också bli. Får försöka fira midsommar så gott jag bara kan här borta i Japan. Hinns det med kanske det blir lite mer kubbspel. Om inte tar vi det i helgen när barnen inte går i skolan. Det är ju min sista helg här på gården som stundar. Om en vecka, nästa torsdag drar jag till Tokyo. Typ åtta timmar på buss, men då tjänar jag in 10 000 yen. Dessutom får jag se lite mer av Japans natur. Tågutsikten har jag ju redan spanat in.
.
Jag ser ut som ett ägg.
Sov gott Sverige.
Det blir liksom en vardag i Japan också ...
Det finns hopp för min snopp i en mullig kropp.
Jag är så trött. Helt slutkörd. I huvudet. I kroppen. Idag har vi brutit upp stubbar ur en "åker".
Vilket mansgöra. Eller mansgöra? Är det över huvudtaget mänskligt att stå och gräva upp jag-vet-inte-hur-många-stubbar med spade. Sjukt tungt arbete. Men samtidigt skönt. Det är skönt att arbeta riktigt hårt.
Jag är helt yr. Jag har druckit ordentligt men idag har det bara varit så varmt. Kvavt. Fuktigt. Det är fortfarande nästan outhärdligt.
Så, jag tänkte ta en tidig kväll. Vi blev inte klara jag och den andra wwoofern så det blir på't igen i morgon.
Uttrycket "det är en dag i morgon också" har aldrig legat bättre i min mun.
Och sist.
Tack, tack för allt DU lärt mig.
God dag Sverige.
God natt Japan.
Ps. Idag är det Sveriges längsta dag, eller kortaste natt. Se det hur du vill.
Men jag skulle njutit, om jag varit i Sverige. Här har solen redan gått ner sedan länge.
Vilket mansgöra. Eller mansgöra? Är det över huvudtaget mänskligt att stå och gräva upp jag-vet-inte-hur-många-stubbar med spade. Sjukt tungt arbete. Men samtidigt skönt. Det är skönt att arbeta riktigt hårt.
Jag är helt yr. Jag har druckit ordentligt men idag har det bara varit så varmt. Kvavt. Fuktigt. Det är fortfarande nästan outhärdligt.
Så, jag tänkte ta en tidig kväll. Vi blev inte klara jag och den andra wwoofern så det blir på't igen i morgon.
Uttrycket "det är en dag i morgon också" har aldrig legat bättre i min mun.
Och sist.
Tack, tack för allt DU lärt mig.
God dag Sverige.
God natt Japan.
Ps. Idag är det Sveriges längsta dag, eller kortaste natt. Se det hur du vill.
Men jag skulle njutit, om jag varit i Sverige. Här har solen redan gått ner sedan länge.
Pizzafest.
Idag har vi bakat pizza. I stenugn.
En riktig stenugn som man en dag innan måste förelda i för att värma upp stenarna ordentligt och sedan måste börja elda i igen två timmar innan det är dags att använda den.
En riktig stenugn som man en dag innan måste förelda i för att värma upp stenarna ordentligt och sedan måste börja elda i igen två timmar innan det är dags att använda den.
Coolt som bara in i helvete. Pizzorna blev verkligen suveräna. Det är rätt mycket passa och tidskrävande. Dock tog det inte mer än 5 minuter för en pizza att bli klar.
Jag fick även reda på att Aniki och Sinchan byggt ugnen själva. Häftigt.
Men gott gott gott blev det.
Jag åt lite för mycket tror jag. Detta serverades med soppa (som alltid) och några risbollar med något klet i och alger runt. Låter inte så upphetsande men det var gott det med.
Nu ska jag snart ut i landet och plantera något. Osäker på vad eftersom det där med att förstå varandra inte är helt lätt alla gånger. Men jag ska springa ut och se efter.
Hare gött.
Jag fick även reda på att Aniki och Sinchan byggt ugnen själva. Häftigt.
Men gott gott gott blev det.
Jag åt lite för mycket tror jag. Detta serverades med soppa (som alltid) och några risbollar med något klet i och alger runt. Låter inte så upphetsande men det var gott det med.
Nu ska jag snart ut i landet och plantera något. Osäker på vad eftersom det där med att förstå varandra inte är helt lätt alla gånger. Men jag ska springa ut och se efter.
Hare gött.
Igår.
Snart gifter de sig.
Vet inte om jag är helt uppsnurrad över det för att jag är i Japan och känner mig löjligt Svensk här borta eller vad det är. Annars brukar jag ju inte vara så mycket för kommersiella jippon.
Jag sitter här och väntar på att Det kungliga bröllopet på Svtplay ska dra igång vilken minut som helst.
Tänkte då passa på att dra en kort resumé för gårdagen.
Jag tror jag inte haft så roligt någon dag som igår under hela min Japanvistelse.
Jag tog den turkosa järnkusen till das supermarket och köpte KIRIN med citronsmak som jag så vänligt blivit tipsad om. Jag trodde det var läsk. Jag vet inte vad jag trodde. Men läsk var det inte.
Det smakade som ramlösa med citronsmak. Med undantag för den närvarande alkoholhalten på sex alternativ åtta procent. Det smakade dock inte alkohol. Ingenstans.
Och jag, mitt goda folk, skall få tala om för er att det är TUR att de inte säljer den där spritspetsade ramlösan i Sverige. Jag och med det halva Sveriges befolkning hade med största sannolikhet varit vardagsalkoholister.
Det var surrealistiskt. Okej, nu måste jag avbryta mig själv. Jag kan pågrundavupphovsrätten(?) inte få se det förbannade jävla bröllopet eftersom jag inte är i Sverige. Och vi hade internet för att?
Får väl se vad radion kan erbjuda mig. Eller Nyhetskanalen kanske. Humpf.
I alla fall.
Där cyklade jag, lätt berusad i ett kvavt Japan. Fnittrade hela vägen hem. Förlåt mig mor. Jag har syndat. Det släppte dock ganska mycket av mina spänningar som jag haft. Ensamheten och så vidare och så vidare. Sjukt kul dag hade jag i alla fall. Två gånger var jag in till "stan". Andra gången var jag inte bara inne på en "Drug store", utan en SUPER drug store. Där du kunde köpa allt från plåster till kakor och strumpor och öl så klart.
Och så kom en annan wwoofer hit. Han verkar inte ha alla hästar hemma. Inte heller han kan engelska. Hah.
Idag har jag rensat ogräs. slagit upp regnskydd till tomaterna. Planterat gurkplantor och satt upp stöd som de kan ha sedan när de växt på sig lite. Sedan har jag ridit också. Det går framåt. Lite annat smått och gott hans det också med. Det har varit en lång dag. Men en bra dag.
Japanerna här har ingen vidare känsla för "grovfoderhantering". Sachan hade försökt bygga något av bambu. Ett hus som skulle täckas med plast där man kunde lägga gräset så att det inte regnade på det. Jätte-fin-idé. Men för det första. Det var det klenaste bygget jag sett. Vi (jag, Aniki och den andra wwoofern) fick bygga om hela alltet. Det blev väl sådär men det håller i alla fall ett tag till. Och för det andra. De lägger inte in torkat gräs, utan de bara häver in nyslaget fuktigt gräs i plasttältet och låter det ligga där och typ ruttna. Jag fattar ingenting. Får väl ha ett snack med dem angående det också. Getterna och hästen är väl inte jätte sugna på dåligt gräs.
Gud, vad tänker de med?
Och nej, mögligt gräs fungerar inte som penicillin. Den vägen har vi redan gått en gång.
Hmm. Jag det ser ut som att jag får lyssna på radio ..
Ha det bra Sverige.
Vet inte om jag är helt uppsnurrad över det för att jag är i Japan och känner mig löjligt Svensk här borta eller vad det är. Annars brukar jag ju inte vara så mycket för kommersiella jippon.
Jag sitter här och väntar på att Det kungliga bröllopet på Svtplay ska dra igång vilken minut som helst.
Tänkte då passa på att dra en kort resumé för gårdagen.
Jag tror jag inte haft så roligt någon dag som igår under hela min Japanvistelse.
Jag tog den turkosa järnkusen till das supermarket och köpte KIRIN med citronsmak som jag så vänligt blivit tipsad om. Jag trodde det var läsk. Jag vet inte vad jag trodde. Men läsk var det inte.
Det smakade som ramlösa med citronsmak. Med undantag för den närvarande alkoholhalten på sex alternativ åtta procent. Det smakade dock inte alkohol. Ingenstans.
Och jag, mitt goda folk, skall få tala om för er att det är TUR att de inte säljer den där spritspetsade ramlösan i Sverige. Jag och med det halva Sveriges befolkning hade med största sannolikhet varit vardagsalkoholister.
Det var surrealistiskt. Okej, nu måste jag avbryta mig själv. Jag kan pågrundavupphovsrätten(?) inte få se det förbannade jävla bröllopet eftersom jag inte är i Sverige. Och vi hade internet för att?
Får väl se vad radion kan erbjuda mig. Eller Nyhetskanalen kanske. Humpf.
I alla fall.
Där cyklade jag, lätt berusad i ett kvavt Japan. Fnittrade hela vägen hem. Förlåt mig mor. Jag har syndat. Det släppte dock ganska mycket av mina spänningar som jag haft. Ensamheten och så vidare och så vidare. Sjukt kul dag hade jag i alla fall. Två gånger var jag in till "stan". Andra gången var jag inte bara inne på en "Drug store", utan en SUPER drug store. Där du kunde köpa allt från plåster till kakor och strumpor och öl så klart.
Och så kom en annan wwoofer hit. Han verkar inte ha alla hästar hemma. Inte heller han kan engelska. Hah.
Idag har jag rensat ogräs. slagit upp regnskydd till tomaterna. Planterat gurkplantor och satt upp stöd som de kan ha sedan när de växt på sig lite. Sedan har jag ridit också. Det går framåt. Lite annat smått och gott hans det också med. Det har varit en lång dag. Men en bra dag.
Japanerna här har ingen vidare känsla för "grovfoderhantering". Sachan hade försökt bygga något av bambu. Ett hus som skulle täckas med plast där man kunde lägga gräset så att det inte regnade på det. Jätte-fin-idé. Men för det första. Det var det klenaste bygget jag sett. Vi (jag, Aniki och den andra wwoofern) fick bygga om hela alltet. Det blev väl sådär men det håller i alla fall ett tag till. Och för det andra. De lägger inte in torkat gräs, utan de bara häver in nyslaget fuktigt gräs i plasttältet och låter det ligga där och typ ruttna. Jag fattar ingenting. Får väl ha ett snack med dem angående det också. Getterna och hästen är väl inte jätte sugna på dåligt gräs.
Gud, vad tänker de med?
Och nej, mögligt gräs fungerar inte som penicillin. Den vägen har vi redan gått en gång.
Hmm. Jag det ser ut som att jag får lyssna på radio ..
Ha det bra Sverige.
Lovö Prästgård . se
Jag har uppdaterat hemsida lite.
Det behövdes. Jag är ju inte helt haj på det där så det tar lite tid. När jag kommer hem igen ska jag ta tag i den på riktigt någon dag. Göra allt riktigt ordentligt.
Det behövdes. Jag är ju inte helt haj på det där så det tar lite tid. När jag kommer hem igen ska jag ta tag i den på riktigt någon dag. Göra allt riktigt ordentligt.
Ledig ledig ledig.
För idag är det min lediga dag.
Dvs INGA plikter - Hanna-får-göra-vad-hon-vill!
Det ska helt klart bli en sväng med stålhästen till Supermarket i "stan" och leta upp den där läsken - eller-var-det-nu-är som jag fick tips om.
Sedan lär det bli att cykla och utforska en till väg.
Haha. En tupp gal just och var helt gurglig i halsen.
Så. God natt Sverige.
God morgon Japan.
ps. I morgon för mig. Fortfarande i övermorgon för er, så gifter sig prinsessan och hennes gubbe.
Om nu någon hade missat det.
Jag måste ju påminna mig själv om inte annat för HÄR lyser det sannerligen med sin frånvaro.
Ska jag var glad eller ledsen över det faktum att jag missar detta "onceinalifetimething"?
ps2 (nej inte playstation2). Det lära komma bilder "ikväll". Håll ut. Och lycka till med skördandet alla. Bråka inte för mycket.
Dvs INGA plikter - Hanna-får-göra-vad-hon-vill!
Det ska helt klart bli en sväng med stålhästen till Supermarket i "stan" och leta upp den där läsken - eller-var-det-nu-är som jag fick tips om.
Sedan lär det bli att cykla och utforska en till väg.
Haha. En tupp gal just och var helt gurglig i halsen.
Så. God natt Sverige.
God morgon Japan.
ps. I morgon för mig. Fortfarande i övermorgon för er, så gifter sig prinsessan och hennes gubbe.
Om nu någon hade missat det.
Jag måste ju påminna mig själv om inte annat för HÄR lyser det sannerligen med sin frånvaro.
Ska jag var glad eller ledsen över det faktum att jag missar detta "onceinalifetimething"?
ps2 (nej inte playstation2). Det lära komma bilder "ikväll". Håll ut. Och lycka till med skördandet alla. Bråka inte för mycket.
Jag tänker bara på hur lycklig jag är.
Här har jag sannerligen tid att tänka.
Dag ut och dag in.
Förr - som om det hade varit år sedan men vi snackar snarare dagar - så hade tänkt inneburit något negativt. Som att snurra in på något riktigt riktigt dåligt. Vara bitter och pessimistisk. Arg över mina tillkortakommanden.
Men så är inte fallet längre.
Ibland behöver man bara ta några steg från berget för att se det helt. Och då ser man verkligen hur vackert det är i all sin prakt.
Jag såg ett stridsflygplan idag. Det for över himlen följt av ett öronbedövande dån.
Det fick mig att tänka på pappa.
Jag gillar hur olika saker får mig att tänka på personer jag håller av.
Det får dem att alltid kännas lite närmre än vad de är även om det är så långt borta att det inte går att egentligen förstå.
Det kan vara musik, eller ett flygplan, eller en doft eller en film.
Ni vet sådant som får dig att bara le för att ett fint minne kommer som från ingenstans.
Att resa är lite som att passa ett barn.
I likhet med att när barnet börjar skrika och man kan betrygga sig med att det bara är att lämna tillbaka det till föräldrarna så har du alltid möjligheten att åka hem när det blir för jobbigt att alltid vara på resande fot.
Och finner man vardagen fylld av tristess är det inget i jämförelse med hur påtaglig den blir när du ser den förekomma i främmande människors vardag.
Vill du inte ha tråkigt behöver du för allt i världen inte ha tråkigt.
Det är lätt att bli blind.
Men försök stanna upp då och då. Se dig omkring. Du kommer säkerligen se någonting du missat i åratal. Något du tagit för givet.
Ta inte saker för givet. För en dag är de kanske inte där och då kommer du ångra att du inte tog tillvara på den tiden som var. Kanske. Vad vet jag.
Positivt tänkande är som en uppåtgående spiral.
Det här var den sista bilden jag tog innan jag åkte till Japan.
Blommorna hade precis slagit ut på våra syrénbuskar.
Dag ut och dag in.
Förr - som om det hade varit år sedan men vi snackar snarare dagar - så hade tänkt inneburit något negativt. Som att snurra in på något riktigt riktigt dåligt. Vara bitter och pessimistisk. Arg över mina tillkortakommanden.
Men så är inte fallet längre.
Ibland behöver man bara ta några steg från berget för att se det helt. Och då ser man verkligen hur vackert det är i all sin prakt.
Jag såg ett stridsflygplan idag. Det for över himlen följt av ett öronbedövande dån.
Det fick mig att tänka på pappa.
Pappa som ger mig strumpor med fina motiv på till julklapp.
Pappa som lagar fantastisk broccoligojs.
Pappa som körde mig till ridskolan en dag i veckan under hela min uppväxt och bjöd på grillkorv på OKQ8 på vägen hem.
Pappa som är rysligt kittlig.
Pappa.
Pappa som lagar fantastisk broccoligojs.
Pappa som körde mig till ridskolan en dag i veckan under hela min uppväxt och bjöd på grillkorv på OKQ8 på vägen hem.
Pappa som är rysligt kittlig.
Pappa.
Jag gillar hur olika saker får mig att tänka på personer jag håller av.
Det får dem att alltid kännas lite närmre än vad de är även om det är så långt borta att det inte går att egentligen förstå.
Det kan vara musik, eller ett flygplan, eller en doft eller en film.
Ni vet sådant som får dig att bara le för att ett fint minne kommer som från ingenstans.
Att resa är lite som att passa ett barn.
I likhet med att när barnet börjar skrika och man kan betrygga sig med att det bara är att lämna tillbaka det till föräldrarna så har du alltid möjligheten att åka hem när det blir för jobbigt att alltid vara på resande fot.
Och finner man vardagen fylld av tristess är det inget i jämförelse med hur påtaglig den blir när du ser den förekomma i främmande människors vardag.
Vill du inte ha tråkigt behöver du för allt i världen inte ha tråkigt.
Det är lätt att bli blind.
Men försök stanna upp då och då. Se dig omkring. Du kommer säkerligen se någonting du missat i åratal. Något du tagit för givet.
Ta inte saker för givet. För en dag är de kanske inte där och då kommer du ångra att du inte tog tillvara på den tiden som var. Kanske. Vad vet jag.
Positivt tänkande är som en uppåtgående spiral.
Det här var den sista bilden jag tog innan jag åkte till Japan.
Blommorna hade precis slagit ut på våra syrénbuskar.
Dagar.
Dagen började med ösregn. Det tämligen vräkte ner. Men risfältet behövde blir rensat från ogräs i vilket fall som helst. Här används ju inga bekämpningsmedel så det blir att använda det mor och far givit mig. Kroppen.
Jag använder det här redskapet jag tidigare pratat om. Det är ett redskap som ser ut som att det hämtats direkt från medeltiden. Och tydligen används det inte direkt längre.
Det tar tid och det är tungt arbete. Men ändå rätt rofyllt. klafsandes i risfältet. Timma ut och timma in.
I morgon lär det bli att för hand gå och plocka det man inte kommer åt med redskapet. Jag har pratat lite med Sachan vad för andra metoder som tillämpas för att råda bot på ogräs i ekologiska odlingar. Det coolaste i min mening är när man har ankor i risfälten som äter det smågröna som kommer upp men låter risplantorna vara eftersom de är för stora. Detta kräver dock att man sätter upp skyddsnät runt fältet då rovdjur har en förmåga att äta ankstackarna.
Jag jobbade i risfältet fram till lunch.
Efter lunch tog jag en liten paus sedan var det bara att ge sig ut igen. Jag hade bestämt mig för att jag skulle bli klar idag och det blev jag! Så skönt!
Efter det hade jag lovat Sachan att prova att rida ponnyn med sadeln. Den halvt förmultnade westernsadeln. Choko, som djuret heter skall i mitten av juli lånas ut till en "riding clubb" - vilket i min mening verkar som en mycket bra idé eftersom hon bara står här när inte jag gjort något med henne. Hur som helst är det bra att hon tränas innan eftersom hon är en smula nervös. Sadeln var det. Hon var inte helt nöjd med den men gav med sig efter ett tag. Det är tur att hon är väldigt liten och jag ganska stor. Det är liksom bara att hålla i sig. Mycket man har hon också.
Red ut en sväng och det gick riktigt bra även om hon fick panik lite då och då. Sadeln var ju så fruktansvärt läskig!
Det regnade bara på förmiddagen. Sedan sprack det upp och blev riktigt behagligt väder.
Urk. Det känns att det varit blött idag. För Aniki sitter här bredvid mig och luktar riktigt jävla surt. Andas genom munnen - andas genom munnen.
I morgon blir det mer träning med hästen samt att jag skall bygga en hage av det elstaket det har här till henne så hon kan få beta lite när hon är ute. Hästar vill beta.
Yes. I am alive.
I morgon blir det dessutom intressant att vara här. Då Sachan ska iväg låååångt bort och vara borta flera dagar. Hon är ju den enda som kan snacka engelska här - i princip.
Men på fredag kommer det tydligen en annan wwoofer hit som ska kunna engelska. Hoppas det. Det vore trevligt att ha någon att snacka lite med.
Det har varit jättegod mat de senaste dagarna. Eller så är har jag bara jobbat så mycket så att jag blivit så hungrig att allt smakar mjölkchoklad. Mmm .. Marabou.
Dumplings har det serverats. Gott. Gott. Gott. Fast inte lika goda som de jag och Staffan lyckades göra själva.
Ja. Det var väl det. Lite uppdaterat för er där hemma. Hemma. Det ordet smakar gott i min mun.
Jo just. I morse när jag städade huset träffade jag på ett stort djur. Och jag säger bara en sak:
- "WHAT A BEAUTIFUL HORSE!"
Nej, nu ska jag läsa lite mer rapporter om intressanta saker och så innan det är dags att sova.
Hoppas alla i Svealand har det bra.
Jag använder det här redskapet jag tidigare pratat om. Det är ett redskap som ser ut som att det hämtats direkt från medeltiden. Och tydligen används det inte direkt längre.
Det tar tid och det är tungt arbete. Men ändå rätt rofyllt. klafsandes i risfältet. Timma ut och timma in.
I morgon lär det bli att för hand gå och plocka det man inte kommer åt med redskapet. Jag har pratat lite med Sachan vad för andra metoder som tillämpas för att råda bot på ogräs i ekologiska odlingar. Det coolaste i min mening är när man har ankor i risfälten som äter det smågröna som kommer upp men låter risplantorna vara eftersom de är för stora. Detta kräver dock att man sätter upp skyddsnät runt fältet då rovdjur har en förmåga att äta ankstackarna.
Jag jobbade i risfältet fram till lunch.
Efter lunch tog jag en liten paus sedan var det bara att ge sig ut igen. Jag hade bestämt mig för att jag skulle bli klar idag och det blev jag! Så skönt!
Efter det hade jag lovat Sachan att prova att rida ponnyn med sadeln. Den halvt förmultnade westernsadeln. Choko, som djuret heter skall i mitten av juli lånas ut till en "riding clubb" - vilket i min mening verkar som en mycket bra idé eftersom hon bara står här när inte jag gjort något med henne. Hur som helst är det bra att hon tränas innan eftersom hon är en smula nervös. Sadeln var det. Hon var inte helt nöjd med den men gav med sig efter ett tag. Det är tur att hon är väldigt liten och jag ganska stor. Det är liksom bara att hålla i sig. Mycket man har hon också.
Red ut en sväng och det gick riktigt bra även om hon fick panik lite då och då. Sadeln var ju så fruktansvärt läskig!
Det regnade bara på förmiddagen. Sedan sprack det upp och blev riktigt behagligt väder.
Urk. Det känns att det varit blött idag. För Aniki sitter här bredvid mig och luktar riktigt jävla surt. Andas genom munnen - andas genom munnen.
I morgon blir det mer träning med hästen samt att jag skall bygga en hage av det elstaket det har här till henne så hon kan få beta lite när hon är ute. Hästar vill beta.
Yes. I am alive.
I morgon blir det dessutom intressant att vara här. Då Sachan ska iväg låååångt bort och vara borta flera dagar. Hon är ju den enda som kan snacka engelska här - i princip.
Men på fredag kommer det tydligen en annan wwoofer hit som ska kunna engelska. Hoppas det. Det vore trevligt att ha någon att snacka lite med.
Det har varit jättegod mat de senaste dagarna. Eller så är har jag bara jobbat så mycket så att jag blivit så hungrig att allt smakar mjölkchoklad. Mmm .. Marabou.
Dumplings har det serverats. Gott. Gott. Gott. Fast inte lika goda som de jag och Staffan lyckades göra själva.
Ja. Det var väl det. Lite uppdaterat för er där hemma. Hemma. Det ordet smakar gott i min mun.
Jo just. I morse när jag städade huset träffade jag på ett stort djur. Och jag säger bara en sak:
- "WHAT A BEAUTIFUL HORSE!"
Nej, nu ska jag läsa lite mer rapporter om intressanta saker och så innan det är dags att sova.
Hoppas alla i Svealand har det bra.
Livet.
Det finns så mycket vackert. Så mycket bra. Så mycket fint att le för.
Uppdrag granskning.
Igår var det de femtonde juni. Den femtonde juni betydde att det hölls syn på vår gård. Lovö prästgård. Jag önskade att jag varit mer insatt i vad det egentligen innebar. Och jag vet, önska är bara en dålig ursäkt för att jag inte brytt mig tillräckligt mycket. Inte förrän liemannen står där och knackar på din axel. Som om du redan vore död.
Jag blir upprörd när jag tänker på det. För så mycket vet jag att det spelar en stor roll inför de förhandlingar som skall hållas i september huruvida vi får vara kvar på gården eller ej.
Vårt fina Lovö Prästgård. Mitt liv. Min familjs liv. Inspekterad ner till molekylnivå.
Jag kan inte tänka mig hur det skulle vara om inte vi fick vara kvar där. Det går inte. Jag har ju bott där i hela mitt liv - med undantag för två underbara år i almunge. Men tanken på att det inte skulle stå där som det gör idag en dag får mitt hjärta att blöda. Att inte kunna kliva in i ladugården och höra kossorna tugga på sitt hö. Att inte se svalorna flyga in och ut genom ladugården på sommaren. Att inte se ansiktena på de barn som för första gången får känna en sträv kalvtunga mot sina händer. Att inte se lammen springa som tokar runt runt i hagen på våren.
Vad skulle vara där i stället? Leriga hästhagar och snorkiga kärringar. Idyllen krossad.
Och jag får dåligt samvete över att jag stuckit till ett annat land när jag kunde varit hemma och hjälpt till för att få allt iordningställt. Jag kan inte ens stå och se på.
Jag vet att alla varit jätteduktiga där hemma och slitit som djur för att få det fint. Och jag höll mina tummar igår att det gick bra.
Jag drömde mardrömmar hela natten om hur olika byggnader rasade samman när vi försökte laga dem. Hur magasinet rasade genom mjölkrumstaket för att alla bjälkar bara gav vika. Tur att det bara var en dröm.
Foto: Christian Tryggvesson
Tur att synen var på sommaren. För Lovö är aldrig så vackert som det är när det är sommar.
Sverige är aldrig så vackert och underbart som det är när det är sommar. Trots regn. Trots myggor.
Nu har regnperioden börjat här på riktigt. Det vräker ner. Undrar vad jag ska roa mig med idag!?
Ha det gott i Sverige mina kamrater.
Jag blir upprörd när jag tänker på det. För så mycket vet jag att det spelar en stor roll inför de förhandlingar som skall hållas i september huruvida vi får vara kvar på gården eller ej.
Vårt fina Lovö Prästgård. Mitt liv. Min familjs liv. Inspekterad ner till molekylnivå.
Jag kan inte tänka mig hur det skulle vara om inte vi fick vara kvar där. Det går inte. Jag har ju bott där i hela mitt liv - med undantag för två underbara år i almunge. Men tanken på att det inte skulle stå där som det gör idag en dag får mitt hjärta att blöda. Att inte kunna kliva in i ladugården och höra kossorna tugga på sitt hö. Att inte se svalorna flyga in och ut genom ladugården på sommaren. Att inte se ansiktena på de barn som för första gången får känna en sträv kalvtunga mot sina händer. Att inte se lammen springa som tokar runt runt i hagen på våren.
Vad skulle vara där i stället? Leriga hästhagar och snorkiga kärringar. Idyllen krossad.
Och jag får dåligt samvete över att jag stuckit till ett annat land när jag kunde varit hemma och hjälpt till för att få allt iordningställt. Jag kan inte ens stå och se på.
Jag vet att alla varit jätteduktiga där hemma och slitit som djur för att få det fint. Och jag höll mina tummar igår att det gick bra.
Jag drömde mardrömmar hela natten om hur olika byggnader rasade samman när vi försökte laga dem. Hur magasinet rasade genom mjölkrumstaket för att alla bjälkar bara gav vika. Tur att det bara var en dröm.
Foto: Christian Tryggvesson
Tur att synen var på sommaren. För Lovö är aldrig så vackert som det är när det är sommar.
Sverige är aldrig så vackert och underbart som det är när det är sommar. Trots regn. Trots myggor.
Nu har regnperioden börjat här på riktigt. Det vräker ner. Undrar vad jag ska roa mig med idag!?
Ha det gott i Sverige mina kamrater.
Vanlig vecka.
Ännu en vanlig vecka i Japan.
Jag har börjat träna hästen lite mer. Och det är ganska kul faktiskt. Jag låter den vara ute någon timma eller tre. Sedan är jag ute och betar med den. Tränar. Försöker ge den ett lite roligare liv än vad den verkar ha haft innan.
Det är skönt att ha en uppgift. En uppgift jag vet att jag är bra på.
Har just talat med Christian och han har skaffat gratis boende till mig i Tokyo. Hos några av hans vänner. Jag ser fram emot Tokyo. Där kan jag göra vad jag vill och bara utforska staden.
Sen känns det ju sjukt skönt att jag ska till Bali och semestra efter det. Och som det ser ut nu får jag sällskap där. Hur great är inte det?
Nu är det morgon här i Japan. Morgnarna är ganska slöa. Snart dags att städa i huset.
Sedan lär jag fortsätta med det jag började med igår. Rensa ogräs i risfältet med maskinen från medeltiden. Tungt som utav bara helvete men bra träning.
Hare gott Sverige.
Jag har börjat träna hästen lite mer. Och det är ganska kul faktiskt. Jag låter den vara ute någon timma eller tre. Sedan är jag ute och betar med den. Tränar. Försöker ge den ett lite roligare liv än vad den verkar ha haft innan.
Det är skönt att ha en uppgift. En uppgift jag vet att jag är bra på.
Har just talat med Christian och han har skaffat gratis boende till mig i Tokyo. Hos några av hans vänner. Jag ser fram emot Tokyo. Där kan jag göra vad jag vill och bara utforska staden.
Sen känns det ju sjukt skönt att jag ska till Bali och semestra efter det. Och som det ser ut nu får jag sällskap där. Hur great är inte det?
Nu är det morgon här i Japan. Morgnarna är ganska slöa. Snart dags att städa i huset.
Sedan lär jag fortsätta med det jag började med igår. Rensa ogräs i risfältet med maskinen från medeltiden. Tungt som utav bara helvete men bra träning.
Hare gott Sverige.
Tystnad.
Nu blir jag tyst för en sekund. Jag tänker på allt. På åren som gått. På alla minnen och händelser.
Det har varit många bra år. Jag har haft det bra. Och jag ska fortsätta ha det bra.
Men jag behöver vara tyst ett tag. Läka. Låta mitt hjärta acceptera sådant som ligger för ytligt och skaver.
Det kommer bli bra. Det kommer gå över.
Det har varit många bra år. Jag har haft det bra. Och jag ska fortsätta ha det bra.
Men jag behöver vara tyst ett tag. Läka. Låta mitt hjärta acceptera sådant som ligger för ytligt och skaver.
Det kommer bli bra. Det kommer gå över.
Tiden läker alla sår. Även om ärren består.
Jag lär mig mycket varje dag. Om mig själv. Saker jag inte visste.
Och här lever man verkligen i nuet. Känner hur varje sekund går. Hur varje sekund är en ny händelse.
Det blir en start på nytt.
Det behöver vi alla ibland.
Jag lär mig mycket varje dag. Om mig själv. Saker jag inte visste.
Och här lever man verkligen i nuet. Känner hur varje sekund går. Hur varje sekund är en ny händelse.
Det blir en start på nytt.
Det behöver vi alla ibland.
Skumt.
Marken rör på sig här nu. Andra gången under min vistelse här i Japan. Känns som att stå på en finlandsfärja som bryter genom is.
120610 - ur min dagbok.
Detta har varit en sjukt lång och intensiv dag. Händelserik. Jag är verkligen helt slut - på ett positivt sätt - och jag ska göra mitt bästa att redogöra så detaljerat jag bara kan för dagen.
Dagen började helt normalt. Upp 06.45 och ta hand om djuren. Frukost kl.07.10. Free time. Städa runt klockan 09.00. Men sedan bar det av till Kurikoma-mountainschool och dagens aktivitet - festival. Jag vet egentligen inte alls vad jag hade för förväntningar. Jag var mest förväntansfull inför naturen, utsikten.
Det var en bra bit till att åka från det stället som jag tagit mig till med cykel kan jag säga. Typ trettio minuter med bil.
Det var väldigt mycket skog så jag såg inte så mycket av den storslagna utsikten jag hade hoppats på. Men så öppnar sig plötsligt skogen och jag er ut över allt. Det suger till i magen. Det var så mäktigt. Så. Vackert.
Jag blev nästan tårögd där jag satt i bilden. Och jag önskade så att mina nära och kära kunde varit där och se med egna ögon vad jag såg. För det hur många bilder jag än tar, hur mycket jag än filmar med videokameran så kommer det aldrig bli det samma för dem som det är för mig.
Vi kom upp till mountainschool och började förberedelserna inför festivalen i skuggan av ett snöbeklätt berg. De var redan i full gång när vi anlände. Vi klistrade upp kort från åren som gått på tavlor. Vi smällde upp partytält, värmde på maten och så var klockan plötsligt tolv och gästerna började rulla in.
Tydligen har de en sådanhär tillställning varje år men har inte kunnat ha den här uppe på berget på två år pga den allvarliga jordbävning som slog till här 14 juni 2008. Tittade lite på bilderna från den domens dag som de tagit och klistrat upp på några av tavlorna vi hängt upp. Overkligt det där med jordbävningar. Svårt att föreställa sig hur det skulle kännas att stå på marken när hus skakar sönder och vägar går genom jorden och skogen försvinner ner i tomma intet. Det hus som "master" slagit upp för trettio år sedan med några kanadensare - ett jätte fint knuttimrat hus som används som café och var hela stommen i naturskolan här - hade blivit hårt åtgånget av jordbävningen. Hela grunden var förstörd och det behövdes mycket pengar för att restaurera.
Festivalen verkade lyckad. De sålde mat och mysig musik spelades på den arrangerade scenen. Vackrast var de 10mannaband som spelade mandolin (Typ). När jag satt där på en bänk och lyssnade på musik i solskenet högt uppe på ett Japanskt berg slogs jag plötsligt av hur fint och underbart livet kunde vara trots att man längtar efter de man håller av. Jag kollade mig omkring och det var barnfamiljer med lekande barn, människor log, klappade händerna, skrattade och var glada. Jag blev upprymd av lycka. Så kommer en man fram till mig som spelat och sjungit i en av banden. En japansk som pratar väldigt bra engelska. HUH? Blir så glad när det finns någon att prata med. Han frågade lite om var jag kom ifrån och så vidare. Sen berättade han att han hade jobbat i USA och att han skulle tillbaka dit i morgon för att jobba i en månad med något som hade med Ishockey att göra. Han tyckte även att jag borde åka och titta i den staden han kom ifrån för där skulle det finnas ett mycket vackert guldtempel. Jag pratade med Sachan angående det och hon lät inte helt omöjlig. Suggachi och hennes snubbes planerade giftemål på måndag avslöjades även för allmänheten med blommor och fanfar. Lustigt det där. Jag hade ju som sagt misstänkt att de varit ett par innan Suggachi sa något till mig här om kvällen men de har ju inte "gjort" någonting. Inte hållt hand. Inte kramats. Inte pussats. Knappt en blick. Inte heller så när giftemålet avslöjades. De stod på säkert avstånd från varandra när blommorna delades ut. I Japan är giftemål att man skriver på papper inne på något kontor. Cermonin är tydligen inte något som alltid äger rum. De kan vara ett "kyrkligt" västerländskt bröllop, eller klassiskt japanskt, eller bara en fest. Suggachi och hennes festman skulle tydligen ha någon typ av fest i höst när Suggachi fyller år. Nog om det.
Det serverades ris med någon gryta, korv, våfflor, hembakade bakelser, någon gelepudding. Jag åt mig verkligen proppmätt och drack på tok för mycket äppeljuice. Min uppgift under dagen var att vara fotograf. Släpade omkring på Suggachis Nikon och tog förnedrande kort på gäster med andra.
När klockan blivit 16.00 stod det på schemat att jag, Micchi, Taiki och Sinchan skulle åka tillbaka ner till gården och ta hand om djuren. So we did. På vägen ner frågade jag Sinchan om vi inte skulle kunna stanna till och kunna ta lite kort på vägen upp sen igen. Jag var tvungen att så gott jag kunde få en minnesbild av det jag såg.
När vi kommer tillbaka till gården ser vi att Choko tagit saken i egna hovar och brutit sig ut genom den inte allt för utbrottssäkra grinden till boxen och stuckit dit gräset är grönare. Hos grannen stod hon nöjt och betade.
Vi svepte av djurarbetet snabbt och begav oss tillbaka till berget. Och stanna gjorde vi. Vid den fetaste utsikten. Jag har inga ord. Och det går inte att återskapa vad jag såg med någon kamera. Hela landskapet öppnade upp sig bakom träden och jag kunde se ut över hela dalen. Bergen. Risfälten. Hur någon eldade långt där nere. Diset under bergstopparna. Kvällssolen gav den rätta atmosfären.
Vi stannade även till vid det ställe där man verkligen kunde se vilken skit moder jord ställt till med när hon valt att röra skuldrorna lite. Vilket arbete de har haft för att ordningställa raserade vägar och hus.
Sinchan berättade även för mig att området här ikring har en väldigt kort historia. Runt 40-50 år eftersom det var helt obebott här tills kort efter det att andra världskriget upphört. Då kom män från kriget hit och sysselsatte sig med att göra vägar och bygga hus. Naturen här nästan helt orörd och jag hoppas att mänskligheten låter den vara det också.
Väl tillbaka var det dags för BBQ enligt schemat. Det var en härlig stämning och grillarna gick varma (höhö). Vi åt oss mätta och kort där efter drog den engelsktalande koreanen fram guran och så var det japansk allsång för hela slanten. Jag klappade händerna och log jag. Det var en mysig stämning. Den japanska ölen gjorde säkert sitt.
Klockan närmade sig åtta och då började alla plocka in disken och formade en ring av backar runt lägerelden. De som ville fick nu följa med och bada i "hot springs" fem minuters bilväg bort. Jag var inte den som sa nej till det. Det skulle bli min första. Och inte min sista.
Jag tror någonstans att jag i mitt svenska hjärta hade förväntat mig en varm pöl o skogen á la Islandgeiser. Men det som mötte mig där uppe på berget var ett splitternytt spa? Restaurang/hotell, jag vet inte vad. Tjejer och killar blev uppdelade och vi gick ner en våning för att byta om. Eller. Klä av oss nakna. Här hade man inga badkläder eftersom killar var för sig och tjejer för sig. Först duschade man av sig. Sittandes på en pall framför en spegel och det fanns schampoo (som inte var som smör) och ansiktsrengöring och duschtvål. Sedan kunde man antingen bada i "källan" inne, men vi begav oss ut. Trippade ut i en pool där varmt vatten från en källa rann in. De halvberusade japanska tjejerna frågade mig om varför jag kommit dit och om mina tatueringar och vad jag ville med livet etc. Det var sjukt varmt i vattnet och efter en halvtimma eller så gick vi upp. Klädde på oss och åkte tillbaka till festen. Där satt folket och sjöng för fullt. Det märktes att det hade tagits in mer alkohol sedan vi åkte där ifrån. De gjorde plats för mig och tyckte att jag skulle sjunga men jag kom fan inte på en enda engelsk sång som jag kunde som den koreanska gitarristen kunde spela. Så jag satt mest och nynnade med.
De tog fram marshmallows och jag var inte sen med att hugga in. Det var år och dagar sedan - kändes det som - jag grillade marshmallows över öppen eld.
Klockan började bli mycket och sången lite för skev för mig så jag bäddade i ordning min säng och satte på ett avsnitt six feet under.
Jag sov inte så gott den natten inte. De fortsatte spela långt in på natten och det for fulla japaner upp och ner för trappan och det var sjukt svettigt.
Men jävlar vilken dag. Riktigt kul har jag haft.
Detta har varit en sjukt lång och intensiv dag. Händelserik. Jag är verkligen helt slut - på ett positivt sätt - och jag ska göra mitt bästa att redogöra så detaljerat jag bara kan för dagen.
Dagen började helt normalt. Upp 06.45 och ta hand om djuren. Frukost kl.07.10. Free time. Städa runt klockan 09.00. Men sedan bar det av till Kurikoma-mountainschool och dagens aktivitet - festival. Jag vet egentligen inte alls vad jag hade för förväntningar. Jag var mest förväntansfull inför naturen, utsikten.
Det var en bra bit till att åka från det stället som jag tagit mig till med cykel kan jag säga. Typ trettio minuter med bil.
Det var väldigt mycket skog så jag såg inte så mycket av den storslagna utsikten jag hade hoppats på. Men så öppnar sig plötsligt skogen och jag er ut över allt. Det suger till i magen. Det var så mäktigt. Så. Vackert.
Jag blev nästan tårögd där jag satt i bilden. Och jag önskade så att mina nära och kära kunde varit där och se med egna ögon vad jag såg. För det hur många bilder jag än tar, hur mycket jag än filmar med videokameran så kommer det aldrig bli det samma för dem som det är för mig.
Vi kom upp till mountainschool och började förberedelserna inför festivalen i skuggan av ett snöbeklätt berg. De var redan i full gång när vi anlände. Vi klistrade upp kort från åren som gått på tavlor. Vi smällde upp partytält, värmde på maten och så var klockan plötsligt tolv och gästerna började rulla in.
Tydligen har de en sådanhär tillställning varje år men har inte kunnat ha den här uppe på berget på två år pga den allvarliga jordbävning som slog till här 14 juni 2008. Tittade lite på bilderna från den domens dag som de tagit och klistrat upp på några av tavlorna vi hängt upp. Overkligt det där med jordbävningar. Svårt att föreställa sig hur det skulle kännas att stå på marken när hus skakar sönder och vägar går genom jorden och skogen försvinner ner i tomma intet. Det hus som "master" slagit upp för trettio år sedan med några kanadensare - ett jätte fint knuttimrat hus som används som café och var hela stommen i naturskolan här - hade blivit hårt åtgånget av jordbävningen. Hela grunden var förstörd och det behövdes mycket pengar för att restaurera.
Festivalen verkade lyckad. De sålde mat och mysig musik spelades på den arrangerade scenen. Vackrast var de 10mannaband som spelade mandolin (Typ). När jag satt där på en bänk och lyssnade på musik i solskenet högt uppe på ett Japanskt berg slogs jag plötsligt av hur fint och underbart livet kunde vara trots att man längtar efter de man håller av. Jag kollade mig omkring och det var barnfamiljer med lekande barn, människor log, klappade händerna, skrattade och var glada. Jag blev upprymd av lycka. Så kommer en man fram till mig som spelat och sjungit i en av banden. En japansk som pratar väldigt bra engelska. HUH? Blir så glad när det finns någon att prata med. Han frågade lite om var jag kom ifrån och så vidare. Sen berättade han att han hade jobbat i USA och att han skulle tillbaka dit i morgon för att jobba i en månad med något som hade med Ishockey att göra. Han tyckte även att jag borde åka och titta i den staden han kom ifrån för där skulle det finnas ett mycket vackert guldtempel. Jag pratade med Sachan angående det och hon lät inte helt omöjlig. Suggachi och hennes snubbes planerade giftemål på måndag avslöjades även för allmänheten med blommor och fanfar. Lustigt det där. Jag hade ju som sagt misstänkt att de varit ett par innan Suggachi sa något till mig här om kvällen men de har ju inte "gjort" någonting. Inte hållt hand. Inte kramats. Inte pussats. Knappt en blick. Inte heller så när giftemålet avslöjades. De stod på säkert avstånd från varandra när blommorna delades ut. I Japan är giftemål att man skriver på papper inne på något kontor. Cermonin är tydligen inte något som alltid äger rum. De kan vara ett "kyrkligt" västerländskt bröllop, eller klassiskt japanskt, eller bara en fest. Suggachi och hennes festman skulle tydligen ha någon typ av fest i höst när Suggachi fyller år. Nog om det.
Det serverades ris med någon gryta, korv, våfflor, hembakade bakelser, någon gelepudding. Jag åt mig verkligen proppmätt och drack på tok för mycket äppeljuice. Min uppgift under dagen var att vara fotograf. Släpade omkring på Suggachis Nikon och tog förnedrande kort på gäster med andra.
När klockan blivit 16.00 stod det på schemat att jag, Micchi, Taiki och Sinchan skulle åka tillbaka ner till gården och ta hand om djuren. So we did. På vägen ner frågade jag Sinchan om vi inte skulle kunna stanna till och kunna ta lite kort på vägen upp sen igen. Jag var tvungen att så gott jag kunde få en minnesbild av det jag såg.
När vi kommer tillbaka till gården ser vi att Choko tagit saken i egna hovar och brutit sig ut genom den inte allt för utbrottssäkra grinden till boxen och stuckit dit gräset är grönare. Hos grannen stod hon nöjt och betade.
Vi svepte av djurarbetet snabbt och begav oss tillbaka till berget. Och stanna gjorde vi. Vid den fetaste utsikten. Jag har inga ord. Och det går inte att återskapa vad jag såg med någon kamera. Hela landskapet öppnade upp sig bakom träden och jag kunde se ut över hela dalen. Bergen. Risfälten. Hur någon eldade långt där nere. Diset under bergstopparna. Kvällssolen gav den rätta atmosfären.
Vi stannade även till vid det ställe där man verkligen kunde se vilken skit moder jord ställt till med när hon valt att röra skuldrorna lite. Vilket arbete de har haft för att ordningställa raserade vägar och hus.
Sinchan berättade även för mig att området här ikring har en väldigt kort historia. Runt 40-50 år eftersom det var helt obebott här tills kort efter det att andra världskriget upphört. Då kom män från kriget hit och sysselsatte sig med att göra vägar och bygga hus. Naturen här nästan helt orörd och jag hoppas att mänskligheten låter den vara det också.
Väl tillbaka var det dags för BBQ enligt schemat. Det var en härlig stämning och grillarna gick varma (höhö). Vi åt oss mätta och kort där efter drog den engelsktalande koreanen fram guran och så var det japansk allsång för hela slanten. Jag klappade händerna och log jag. Det var en mysig stämning. Den japanska ölen gjorde säkert sitt.
Klockan närmade sig åtta och då började alla plocka in disken och formade en ring av backar runt lägerelden. De som ville fick nu följa med och bada i "hot springs" fem minuters bilväg bort. Jag var inte den som sa nej till det. Det skulle bli min första. Och inte min sista.
Jag tror någonstans att jag i mitt svenska hjärta hade förväntat mig en varm pöl o skogen á la Islandgeiser. Men det som mötte mig där uppe på berget var ett splitternytt spa? Restaurang/hotell, jag vet inte vad. Tjejer och killar blev uppdelade och vi gick ner en våning för att byta om. Eller. Klä av oss nakna. Här hade man inga badkläder eftersom killar var för sig och tjejer för sig. Först duschade man av sig. Sittandes på en pall framför en spegel och det fanns schampoo (som inte var som smör) och ansiktsrengöring och duschtvål. Sedan kunde man antingen bada i "källan" inne, men vi begav oss ut. Trippade ut i en pool där varmt vatten från en källa rann in. De halvberusade japanska tjejerna frågade mig om varför jag kommit dit och om mina tatueringar och vad jag ville med livet etc. Det var sjukt varmt i vattnet och efter en halvtimma eller så gick vi upp. Klädde på oss och åkte tillbaka till festen.
Där satt folket och sjöng för fullt. Det märktes att det hade tagits in mer alkohol sedan vi åkte där ifrån. De gjorde plats för mig och tyckte att jag skulle sjunga men jag kom fan inte på en enda engelsk sång som jag kunde som den koreanska gitarristen kunde spela. Så jag satt mest och nynnade med.
Där satt folket och sjöng för fullt. Det märktes att det hade tagits in mer alkohol sedan vi åkte där ifrån. De gjorde plats för mig och tyckte att jag skulle sjunga men jag kom fan inte på en enda engelsk sång som jag kunde som den koreanska gitarristen kunde spela. Så jag satt mest och nynnade med.
De tog fram marshmallows och jag var inte sen med att hugga in. Det var år och dagar sedan - kändes det som - jag grillade marshmallows över öppen eld.
Klockan började bli mycket och sången lite för skev för mig så jag bäddade i ordning min säng och satte på ett avsnitt six feet under.
Jag sov inte så gott den natten inte. De fortsatte spela långt in på natten och det for fulla japaner upp och ner för trappan och det var sjukt svettigt.
Men jävlar vilken dag. Riktigt kul har jag haft.
Idag.
Idag är det fullt schema. Som jag nämnde igår är det någon typ av "konsert" vid skolan som de har på Kurikoma Mountain idag. Det blir musik, BBQ och ev. bad vid några "hot springs". Jag vet verkligen inte vad som väntar mig men jag är lite exalterad. Vi ska tydligen sova där uppe också och åka tillbaka hit tidigt på söndag morgon.
Det skall tas mycket bilder och filmas! Jag har en bild av att det kommer vara mycket vackert uppe på berget. Varma kläder och badkläder har jag blivit beordrat att ta med mig. Det är tydligen kallt där uppe.
Och så. Jag fann min mobilkabel till datorn i morse. Jag slog upp ögonen och visste plötsligt vart den låg. Gick upp och tog ur den ur fickan på en av mina arbetströjor. Skumt.
Så nu får ni lite bättre bilder från igår att njuta av medan jag är uppe i de Japanska bergen och badar i varma källor till tonerna av japansk musik och inmundigandet av grillat.
Hörs i morgon.
Begravningsplatserna är mycket fina!
Ännu en flod.
Här och var ser det nästan ut som att man befinner sig i djungeln.
Cyklade förbi den häftigaste bambuskogen.
"Vattenslussen" jag pratade om.
Flyttade man upp blicken lite från "vattenslussen" fick man se detta.
Japanska kor verkar inte ha samma standard på livet som många Svenska kor har det på sommaren.
Så, slutligen en till flod som tränger genom landskapet. Jag kan inte få nog av dem så det är tur att det finns många som slingrar sig längs vägarna.
Det skall tas mycket bilder och filmas! Jag har en bild av att det kommer vara mycket vackert uppe på berget. Varma kläder och badkläder har jag blivit beordrat att ta med mig. Det är tydligen kallt där uppe.
Och så. Jag fann min mobilkabel till datorn i morse. Jag slog upp ögonen och visste plötsligt vart den låg. Gick upp och tog ur den ur fickan på en av mina arbetströjor. Skumt.
Så nu får ni lite bättre bilder från igår att njuta av medan jag är uppe i de Japanska bergen och badar i varma källor till tonerna av japansk musik och inmundigandet av grillat.
Hörs i morgon.
Begravningsplatserna är mycket fina!
Ännu en flod.
Här och var ser det nästan ut som att man befinner sig i djungeln.
Cyklade förbi den häftigaste bambuskogen.
"Vattenslussen" jag pratade om.
Flyttade man upp blicken lite från "vattenslussen" fick man se detta.
Japanska kor verkar inte ha samma standard på livet som många Svenska kor har det på sommaren.
Så, slutligen en till flod som tränger genom landskapet. Jag kan inte få nog av dem så det är tur att det finns många som slingrar sig längs vägarna.
ASKUL.
Det är ju så jävla typiskt att man (jag) gått och slarvat bort den f******de anslutningskabeln till telefonen. Jag har tagit hur många fina bilder som helst från min lilla cykeltripp idag. Men bilderna ligger på mobilen, som jag som sagt inte har någon datakabel till för närvarande, så det tillfredsställer ju inte ert behov av bilder från min vardag här i utlandet. Jag tror jag lyckades knäppa någon mer eller mindre ointressant bild med videokameran dock.
På förmiddagen (om nu någon är intresserad av vad jag har att berätta eller om jag bara ska lägga upp bilder?) så tog jag först en sväng med min turkosa lånehoj till "stan". Jag var on a mission. Jag var tvungen att råda bot på mitt i-landsproblem. Det schampoo som finns här är inte helt okej att tvätta skallen med. Det är som att smörja in håret med ett paket bregott som stått i solen. Du känner dig snarare smutsigare efter tvagning än innan. Så jag skulle köpa schampoo. Lättare sagt än gjort när du varken kan tala eller läsa japanska. Men jag hittade till slut en flaska som det stod schampoo på och som inte såg ut som den i huset. Och efter att ha tvättat håret nu ikväll så verkar det fungera som vanligt schampoo.
Jag handlade lite mjölk och kakor och godis och bananer. Jag behöver socker. I am such a sucker for sweets. Tack mamma. Och det var så gott med kakor och choklad. Dreggel. Slask. Det var bra med lite proviant på min hojfärd också.
Eftersom vi skall till berget i morgon så tänkte jag cykla en annan väg idag. I stället för att svänga vänster upp på vägen till berget cyklade jag rakt fram. Jag såg kor (Ja, jag höll mig på behörigt avstånd med tanke på mul- och klövsjukan) och storslagen natur. GAHARGH! Alla fina bilder på mobilen som jag inte kan visa er nu! Det ser på vissa stället ut som djungel. Landskapet som formats av vulkaner är verkligen något extra. Så grönt och så fint.
Jag kom efter någon timma fram till någon typ av vattensluss. Det var mäktigt. Och fint. Sedan vände jag. Det började bli sent och jag började bli trött (måste ju orka tillbaka också).
På vägen hem svängde jag av för att tömma blåsan. När jag ställer mig upp ser jag några Japaner passera förbi mig i en bil. De ser min röv där jag står i gräset. Var så goda.
Jag tog en annan väg hem. Vägen hem med mördarspiralbacken. knappt en tredjedel upp i backen håller jag på att avlida och tänker att jag ska gå sista vägen. Men sedan tänkte jag vilken jävla vekling jag är om jag gör det och trampar hela vägen upp under stånk, stön och vrål. Det är något Staffan lärt mig. Tack Staffan. För att du lärt mig att kämpa. Och fram för allt, tro på mig själv. Det var en skön känsla att ta sig hela vägen upp. Det brände i benen vill jag lova.
Tro det eller ej men dagen började mycket illa. Jag hade en olustkänsla i hela kroppen. Hade drömt drömmar a la 2012dayaftertomorrow. Men jag vände mig på rätt köl och det har kort och gott varit en mycket god dag. Jag har till och med fått snacka engelska med någon som kan det. Masters "engelskalärare" som han blev kallad. En korean som är engelskalärare, eller något, som ska spela på "konserten" uppe på mountainschool i morgon. AH! Komplicerat. Men det var soft att få prata lite ordentligt med någon. Det blir nog trevligt i morgon också!
Och så en mycket flummig video. Don't mind me speaking. Som kompensation för att jag inte kan leverera de riktiga bilderna.
På förmiddagen (om nu någon är intresserad av vad jag har att berätta eller om jag bara ska lägga upp bilder?) så tog jag först en sväng med min turkosa lånehoj till "stan". Jag var on a mission. Jag var tvungen att råda bot på mitt i-landsproblem. Det schampoo som finns här är inte helt okej att tvätta skallen med. Det är som att smörja in håret med ett paket bregott som stått i solen. Du känner dig snarare smutsigare efter tvagning än innan. Så jag skulle köpa schampoo. Lättare sagt än gjort när du varken kan tala eller läsa japanska. Men jag hittade till slut en flaska som det stod schampoo på och som inte såg ut som den i huset. Och efter att ha tvättat håret nu ikväll så verkar det fungera som vanligt schampoo.
Jag handlade lite mjölk och kakor och godis och bananer. Jag behöver socker. I am such a sucker for sweets. Tack mamma. Och det var så gott med kakor och choklad. Dreggel. Slask. Det var bra med lite proviant på min hojfärd också.
Eftersom vi skall till berget i morgon så tänkte jag cykla en annan väg idag. I stället för att svänga vänster upp på vägen till berget cyklade jag rakt fram. Jag såg kor (Ja, jag höll mig på behörigt avstånd med tanke på mul- och klövsjukan) och storslagen natur. GAHARGH! Alla fina bilder på mobilen som jag inte kan visa er nu! Det ser på vissa stället ut som djungel. Landskapet som formats av vulkaner är verkligen något extra. Så grönt och så fint.
Jag kom efter någon timma fram till någon typ av vattensluss. Det var mäktigt. Och fint. Sedan vände jag. Det började bli sent och jag började bli trött (måste ju orka tillbaka också).
På vägen hem svängde jag av för att tömma blåsan. När jag ställer mig upp ser jag några Japaner passera förbi mig i en bil. De ser min röv där jag står i gräset. Var så goda.
Jag tog en annan väg hem. Vägen hem med mördarspiralbacken. knappt en tredjedel upp i backen håller jag på att avlida och tänker att jag ska gå sista vägen. Men sedan tänkte jag vilken jävla vekling jag är om jag gör det och trampar hela vägen upp under stånk, stön och vrål. Det är något Staffan lärt mig. Tack Staffan. För att du lärt mig att kämpa. Och fram för allt, tro på mig själv. Det var en skön känsla att ta sig hela vägen upp. Det brände i benen vill jag lova.
Tro det eller ej men dagen började mycket illa. Jag hade en olustkänsla i hela kroppen. Hade drömt drömmar a la 2012dayaftertomorrow. Men jag vände mig på rätt köl och det har kort och gott varit en mycket god dag. Jag har till och med fått snacka engelska med någon som kan det. Masters "engelskalärare" som han blev kallad. En korean som är engelskalärare, eller något, som ska spela på "konserten" uppe på mountainschool i morgon. AH! Komplicerat. Men det var soft att få prata lite ordentligt med någon. Det blir nog trevligt i morgon också!
Och så en mycket flummig video. Don't mind me speaking. Som kompensation för att jag inte kan leverera de riktiga bilderna.
Dagens ordvits.
Ännu en dag.
Ännu en dag i Japan har passerat. Nu är det mörkret, jag och grodorna. I Sverige är klockan inte ens 15.00. Förvirrande det där med tidsskillnader.
Idag har varit en tämligen intressant dag. Alla i huset försvann i princip. Och ensam kvar blev jag med en massa ogräs i trädgården. Jag vet inte hur många timmar jag egentligen spenderade där i landet men det kändes som en halv evighet och det kändes, och känns fortfarande som att jag inte tagit mig någon vart.
Idag har varit en tämligen intressant dag. Alla i huset försvann i princip. Och ensam kvar blev jag med en massa ogräs i trädgården. Jag vet inte hur många timmar jag egentligen spenderade där i landet men det kändes som en halv evighet och det kändes, och känns fortfarande som att jag inte tagit mig någon vart.
Helt igenvuxet. Det såg ju inte så farligt ut vid första anblick. Men den Japanska trädgården förförde mig med sin skönhet. Förblindade mig. Så mycket ogräs. Men jag kom en bra bit.
Sedan red jag på ponnyn igen. Det är lite kul allt.
Idag fyllde ett av barnen år, Kenya fyllde 14. Och vi åt våfflor med chokladbitar i, serverat med jordgubbsglass och banan. Och det var så gott. Kan inte minnas att jag ätit så god efterrätt i hela mitt liv. anledning. De äter i princip inga sötsaker här. Inte över huvud taget. Så när det väl sker så blir det så gott bara därför.
Och jag ska säga er, att det var inte bara jag som blev till mig över det faktum att det skulle servera "sweets". Alla blev som galna. Diskade sina tallrikar på nolltid och var snabbt tillbaka för att slänga i sig det lilla goda. Så var det över. Det gick så fort.
Suggashi och hennes karl. Vad han nu än heter ska gifta sig också. På måndag ska de till något kontor och få papper påskrivna och sen är det gjort. Inte mer dramatiskt än så. I höst när Suggashi fyller år ska de tydligen har själva festen.
Och så slutligen. Japaner. Hur torftig humor får man ha?
De asgarvade åt något vid middagen idag. Jag fick det förklarat för mig att det var mig de skrattade åt. Eftersom jag tidigare under dagen hade frågat Suggashi vad hennes hund hette. Bara det att det var inte hennes hund, det var hennes festmans hund.
Ja. Just det. Jätte kul. Verkligen? Jag förstod ingenting. Jag trodde det var hennes hund men det var det inte? Torftigt är ett väldigt bra och beskrivande ord.
I morgon är det min lediga dag igen. Ska ut på cykeltur igen hade jag tänkt. Men inte upp till berget för dit ska jag på lördag ändå.
God natt Japan. God dag Sverige.
Sedan red jag på ponnyn igen. Det är lite kul allt.
Idag fyllde ett av barnen år, Kenya fyllde 14. Och vi åt våfflor med chokladbitar i, serverat med jordgubbsglass och banan. Och det var så gott. Kan inte minnas att jag ätit så god efterrätt i hela mitt liv. anledning. De äter i princip inga sötsaker här. Inte över huvud taget. Så när det väl sker så blir det så gott bara därför.
Och jag ska säga er, att det var inte bara jag som blev till mig över det faktum att det skulle servera "sweets". Alla blev som galna. Diskade sina tallrikar på nolltid och var snabbt tillbaka för att slänga i sig det lilla goda. Så var det över. Det gick så fort.
Suggashi och hennes karl. Vad han nu än heter ska gifta sig också. På måndag ska de till något kontor och få papper påskrivna och sen är det gjort. Inte mer dramatiskt än så. I höst när Suggashi fyller år ska de tydligen har själva festen.
Och så slutligen. Japaner. Hur torftig humor får man ha?
De asgarvade åt något vid middagen idag. Jag fick det förklarat för mig att det var mig de skrattade åt. Eftersom jag tidigare under dagen hade frågat Suggashi vad hennes hund hette. Bara det att det var inte hennes hund, det var hennes festmans hund.
Ja. Just det. Jätte kul. Verkligen? Jag förstod ingenting. Jag trodde det var hennes hund men det var det inte? Torftigt är ett väldigt bra och beskrivande ord.
I morgon är det min lediga dag igen. Ska ut på cykeltur igen hade jag tänkt. Men inte upp till berget för dit ska jag på lördag ändå.
God natt Japan. God dag Sverige.
Babbel. Bubbelpol. Badmustasch.
ÄÄÄÄÄÄÄH?! Hjärnsläpp? Jag har ett totalt hjärnsläpp.
Hade en massa bra grejer jag hade tänkt diskutera med mig själv över bloggen men det är som bortblåst. Sitter här och stirrar in i en vägg där det sitter papper med japanska tecken på. Jag hör grodorna kväka. Men sen är det tomt. Jag som hade tänkt på mycket idag. Det kanske blev lite för mycket sol för mig helt enkelt.
Jag åt bläckfisk till middag. Så mycket vet jag. Det var till och med gott. Och en bit pizza. Tro mig, jag längtar till västerländsk mat. Inte för att maten här inte är god utan bristen på variation?
Jag tittar på pushing daises. Inte bra att titta på den serien när du har matcravings i största allmänhet. De där jävla pajerna ser så goda ut att jag måste ha haklapp där jag sitter.
Och det enda jag tänker på är alla goda fruktpajer jag ska baka när jag kommer till Sverige. Nu hamnar jag snart i pre-mat-koma. Stadiet där du - innan du intagit mat - hamnar som i koma för att det ska bli så förbenat gott.
Nu börjar det komma tillbaka till mig.
Enda sättet att uppnå lycka är att plantera glada tankar i ditt huvud. Att fylla hela fettknytet med sådant som gör dig glad. Se dåliga tankar - dvs sådant som gör dig mindre glad - som ogräs. Och se din skalle som ett fält. Om du bara planterar sådant du vill ska växa på precis varenda del av fältet så finns det ingen plats för ogräset att växa. Right? Kanske låter som världens mest självklara.
Men de som känner mig vet också att jag av någon skev anledning - jag vill inte använda ordet gillar - att alltid lägga till något negativ om allt. Pessimisten.
Ja, jag har väldigt mycket tid att tänka för mig själv. Det är bra. Ingen mer än mitt schizofrena jag som har något att tillägga. Och jag kan inte springa någonstans. Jag är tvingad att ta diskussionen, ja, med mig själv. Och det var delvis därför jag åkte. Åkte bort.
Jag talade med en barndomsvän över msn idag. Kallar man någon som man gick i högstadiet med för barndomsvän? Eller kallar man den för högstadievän? Tonårsvän? När jag är 50 är det säkert legitimt att kalla det barndomsvän. Men, anyhow. Det var mycket trevligt. Hon var - från min sida - min bästa vän under den tiden. Men vi tappade kontakten (läs jag). Det var helt och hållet mitt fel. Jag är bra på att stöta ifrån mig människor som blir svåra att vara nära. Jag började på Berga osv.
Men så träffades vi i vintras (eller egentligen var det en gång förra sommaren först). Och det var verkligen härligt att träffa henne igen. Jag har beundrat henne. Jag beundrar henne. För hon är verkligen en mycket speciell och cool människa i mina ögon. En av få. Hon har en väldigt speciell plats hos mig även om vi inte ses eller hörs lika ofta som man önskade (separata liv osv). Hon är ärlig. Och det är en uppskattad egenskap.
Hon gav mig lite tips om Bali eftersom hon hängt där ett tag. Trevligt var ordet.
Jag ringde hem idag också. Hälsade via mor att gratulera bror min. Som enligt tidigare uppgift tar studenten idag. Han springer ut om mindre än en timma. Shit. Jag är så glad för hans skull. Jag vet hur mycket han har längtat att det ska vara slut. Det var mycket trevligt att prata med mor också. Min visa mor.
Haha. Jag låter helt upplyst.
Jag red på den japanska islandsponnyn idag också. Det var kul. Japanerna blev som galna när de såg mig komma skrittandes. Men jag ska be dem försöka ha henne ute i hagen varje dag för det är lite djurplågeri över det hela.
Härdsmältan i mitt huvud släppte i alla fall lite.
Tag hand om er gott folk.
Hade en massa bra grejer jag hade tänkt diskutera med mig själv över bloggen men det är som bortblåst. Sitter här och stirrar in i en vägg där det sitter papper med japanska tecken på. Jag hör grodorna kväka. Men sen är det tomt. Jag som hade tänkt på mycket idag. Det kanske blev lite för mycket sol för mig helt enkelt.
Jag åt bläckfisk till middag. Så mycket vet jag. Det var till och med gott. Och en bit pizza. Tro mig, jag längtar till västerländsk mat. Inte för att maten här inte är god utan bristen på variation?
Jag tittar på pushing daises. Inte bra att titta på den serien när du har matcravings i största allmänhet. De där jävla pajerna ser så goda ut att jag måste ha haklapp där jag sitter.
Och det enda jag tänker på är alla goda fruktpajer jag ska baka när jag kommer till Sverige. Nu hamnar jag snart i pre-mat-koma. Stadiet där du - innan du intagit mat - hamnar som i koma för att det ska bli så förbenat gott.
Nu börjar det komma tillbaka till mig.
Enda sättet att uppnå lycka är att plantera glada tankar i ditt huvud. Att fylla hela fettknytet med sådant som gör dig glad. Se dåliga tankar - dvs sådant som gör dig mindre glad - som ogräs. Och se din skalle som ett fält. Om du bara planterar sådant du vill ska växa på precis varenda del av fältet så finns det ingen plats för ogräset att växa. Right? Kanske låter som världens mest självklara.
Men de som känner mig vet också att jag av någon skev anledning - jag vill inte använda ordet gillar - att alltid lägga till något negativ om allt. Pessimisten.
Ja, jag har väldigt mycket tid att tänka för mig själv. Det är bra. Ingen mer än mitt schizofrena jag som har något att tillägga. Och jag kan inte springa någonstans. Jag är tvingad att ta diskussionen, ja, med mig själv. Och det var delvis därför jag åkte. Åkte bort.
Jag talade med en barndomsvän över msn idag. Kallar man någon som man gick i högstadiet med för barndomsvän? Eller kallar man den för högstadievän? Tonårsvän? När jag är 50 är det säkert legitimt att kalla det barndomsvän. Men, anyhow. Det var mycket trevligt. Hon var - från min sida - min bästa vän under den tiden. Men vi tappade kontakten (läs jag). Det var helt och hållet mitt fel. Jag är bra på att stöta ifrån mig människor som blir svåra att vara nära. Jag började på Berga osv.
Men så träffades vi i vintras (eller egentligen var det en gång förra sommaren först). Och det var verkligen härligt att träffa henne igen. Jag har beundrat henne. Jag beundrar henne. För hon är verkligen en mycket speciell och cool människa i mina ögon. En av få. Hon har en väldigt speciell plats hos mig även om vi inte ses eller hörs lika ofta som man önskade (separata liv osv). Hon är ärlig. Och det är en uppskattad egenskap.
Hon gav mig lite tips om Bali eftersom hon hängt där ett tag. Trevligt var ordet.
Jag ringde hem idag också. Hälsade via mor att gratulera bror min. Som enligt tidigare uppgift tar studenten idag. Han springer ut om mindre än en timma. Shit. Jag är så glad för hans skull. Jag vet hur mycket han har längtat att det ska vara slut. Det var mycket trevligt att prata med mor också. Min visa mor.
Haha. Jag låter helt upplyst.
Jag red på den japanska islandsponnyn idag också. Det var kul. Japanerna blev som galna när de såg mig komma skrittandes. Men jag ska be dem försöka ha henne ute i hagen varje dag för det är lite djurplågeri över det hela.
Härdsmältan i mitt huvud släppte i alla fall lite.
Tag hand om er gott folk.
Sol.
Idag skiner solen. Även om det är helt sjukt varmt så är det skönt.
Jag ska snart ut och fortsätta rensa upp det fält som det ska planteras sojabönor på.
Härligt att få använda kroppen. Den har ju trots allt en funktion, right?
Hoppas solen skiner i Sverige idag också. För Eriks skull!
Jag ska snart ut och fortsätta rensa upp det fält som det ska planteras sojabönor på.
Härligt att få använda kroppen. Den har ju trots allt en funktion, right?
Hoppas solen skiner i Sverige idag också. För Eriks skull!
En del i min personliga utveckling.
En lista på tio bra saker med mig.
- Snäll
- Omtänksam
- Rolig
- Smart
- Lättlärd
- Finurlig
- Kärleksfull
- Helt galen (på ett mycket positivt sätt!)
- Stark
- Snygg
Studenten.
Idag tar min kära lilla lillebror studenten.
Nu är det nästan så att jag tänker sitta här och bli en smula sentimental - men - redan? Ska han redan ta studenten?
Det var i och för sig fyra år sedan jag tog studenten. Shit. Tiden går verkligen kusligt fort när man tänker på det. Jag minns att jag grät en massa när jag tog studenten. Grät för att jag tyckte att det var så roligt att gå på Berga, trots allt skit det också innebar.
Men jag är glad att det är över. Det var en mycket rolig period i mitt liv och jag har många helt hysteriska minnen från gymnasietiden. Internat, i tell you! Skulle inte vilja uppleva det igen, en gång räcker, men jag är glad att jag upplevt det.
Det var en bra student.
Hoppas lillebror får en bra student. Jag önskar verkligen att jag hade varit där nu. Och kunnat gratta honom på den dagen har äntligen går ut skolan. Nu kan du göra precis var du vill. Nu är åren av "helvete" över!
Sen om du känner för det kan du ju alltid läsa vidare. Men det är en skön känsla att inte känna sig tvingad till något heller. Starkt av dig att gå hela vägen ut! Du klarade det!
*För han har tagit studenten, för han har tagit studenten, för haaaaaaan har tagit studeeeenteeen! Fy fan va han är bra!*
GRATTIS LILLEBROR.
Jag ska försöka mig på ett samtal sen. Om inte försöker jag skicka ett sms.
Kram från storasyster Hanna
Nu är det nästan så att jag tänker sitta här och bli en smula sentimental - men - redan? Ska han redan ta studenten?
Det var i och för sig fyra år sedan jag tog studenten. Shit. Tiden går verkligen kusligt fort när man tänker på det. Jag minns att jag grät en massa när jag tog studenten. Grät för att jag tyckte att det var så roligt att gå på Berga, trots allt skit det också innebar.
Men jag är glad att det är över. Det var en mycket rolig period i mitt liv och jag har många helt hysteriska minnen från gymnasietiden. Internat, i tell you! Skulle inte vilja uppleva det igen, en gång räcker, men jag är glad att jag upplevt det.
Det var en bra student.
Hoppas lillebror får en bra student. Jag önskar verkligen att jag hade varit där nu. Och kunnat gratta honom på den dagen har äntligen går ut skolan. Nu kan du göra precis var du vill. Nu är åren av "helvete" över!
Sen om du känner för det kan du ju alltid läsa vidare. Men det är en skön känsla att inte känna sig tvingad till något heller. Starkt av dig att gå hela vägen ut! Du klarade det!
*För han har tagit studenten, för han har tagit studenten, för haaaaaaan har tagit studeeeenteeen! Fy fan va han är bra!*
GRATTIS LILLEBROR.
Jag ska försöka mig på ett samtal sen. Om inte försöker jag skicka ett sms.
Kram från storasyster Hanna
Kubb.
Nu på morgonen utlovades det ju Kubbspel. Och Kubbspel blev det.
Jag tror faktiskt att de tyckte det var i alla fall lite roligt. Och kanske spelar vi det igen någon gång när barnen inte går i skolan.
Jag tror faktiskt att de tyckte det var i alla fall lite roligt. Och kanske spelar vi det igen någon gång när barnen inte går i skolan.
Mitt lag vann. Det var jag, Suggachi och Sinchan. Bäst av tre körde vi och vi vann med 2-0. Golvade de stackars små barnen. Nu ska jag städa. Hoppas Sverige sover gott.
Mätt.
Jag har just tryckt i mig alldeles för mycket mat för mitt eget bästa. Men det var ju så gott. *Deee eee goooott*. Hanna har bjudit Japanerna på böttkullar och motatispos. Och de gillade det! Kenya blev helt lyrisk, gav tummen upp och tyckte speciellt att såsen var god. Jag kan inte annat än att hålla med. Det blev mycket lyckat. De tog flera gånger, med ett men. De åts med ris till (vid sidan om, de åt alltså både ris och mos). De är ju trots att japaner, som Suggachi uttryckte sig.
Det var gott med lite Svensk husmanskost. Lingonsylt fattades så klart, men det gjorde inte så mycket. Och jag måste passa på att tacka Christian-med-Sara för sitt försök att få det skickat hit från ett IKEA här i Japan.
Efter middagen blev det ett jävla kacklande. Taiki skulle klippas. Jag var snabb med att säga att han borde klippa mohikanfrilla. Och de nappade på det direkt. Barnen blev som vilda. Och de virade in Taiki i plastpåsar och slängde ut honom på en stol. Aniki med klippmaskinen i högsta hugg. Mycket roligt! Och mycket snyggt. Även om maskinen var så slö att de i princip slet av håret från pojkens huvud.
Det blev inget kubbspelande idag. På tok för varmt. Men i morgon klockkan 08.00 är det turnering för hela slanten. Sedan skall barnen iväg på annat. Det ska bli kul. Och kameran skall fram.
Enjoy.
Efter middagen blev det ett jävla kacklande. Taiki skulle klippas. Jag var snabb med att säga att han borde klippa mohikanfrilla. Och de nappade på det direkt. Barnen blev som vilda. Och de virade in Taiki i plastpåsar och slängde ut honom på en stol. Aniki med klippmaskinen i högsta hugg. Mycket roligt! Och mycket snyggt. Även om maskinen var så slö att de i princip slet av håret från pojkens huvud.
Det blev inget kubbspelande idag. På tok för varmt. Men i morgon klockkan 08.00 är det turnering för hela slanten. Sedan skall barnen iväg på annat. Det ska bli kul. Och kameran skall fram.
Enjoy.
VAD?
Frågor i den Japanska natten.
Vad kväker alla hundratals grodor om?
Går man utomhus är ljudet öronbedövande.
Går man utomhus är ljudet öronbedövande.
Puffa på tusenskönor.
I just want you to be happy.
And she did.
Though she was not yet ready to let go of the hope that her perfect piemaker's perfect happiness might lie with her.
He began to understand the many different forms love could take. Each one precious in it's own way. Though some where more unique then others.
You are the only one for me.
I know you feel that know, but, there're things you want, there're things we both want.
So, everyone wants stuff, we wake up every day with a list of wishes a mile long and maybe we spend our lives trying to make those wishes come true, but just because we want them doesn't mean we need them to be happy.
What do you need to be happy?
You.
I just want you to be happy.
And she did.
Though she was not yet ready to let go of the hope that her perfect piemaker's perfect happiness might lie with her.
He began to understand the many different forms love could take. Each one precious in it's own way. Though some where more unique then others.
You are the only one for me.
I know you feel that know, but, there're things you want, there're things we both want.
So, everyone wants stuff, we wake up every day with a list of wishes a mile long and maybe we spend our lives trying to make those wishes come true, but just because we want them doesn't mean we need them to be happy.
What do you need to be happy?
You.
Hur du bygger kubb.
Idag har jag gjort ett kubbspel. I morgon skall jag lära japanerna spela kubb. Och äta köttbullar.
Idag på morgonpasset helg diskuterade de nationaldagen och vad som gör oss svenska. Och när vi verkligen blir svenska. Min erfarenhet så här långt. Svenska blir vi när vi reser utomlands. När vi känner oss övergivna i ett främmande land och det enda man längtar hem till är knäckebröd och ost, och picknick vid stranden och mammas ömma famn.
Det är tider det.
+ 
= 
Idag på morgonpasset helg diskuterade de nationaldagen och vad som gör oss svenska. Och när vi verkligen blir svenska. Min erfarenhet så här långt. Svenska blir vi när vi reser utomlands. När vi känner oss övergivna i ett främmande land och det enda man längtar hem till är knäckebröd och ost, och picknick vid stranden och mammas ömma famn.
Det är tider det.
+ 
= 
Och det färdiga kubbspelet. Hoppas de gillar det och att det fungerar.
Svea land
Jag är en kran i Göteborgs frihamn en disig morgon.
Jag är en kyrkbåt vid Siljans strand.
Jag är figuren Rosenbom i flottans Karlskrona.
Jag är Bohusläns karga stenar och sand.
Jag är Riddarfjärdens klarblå vatten.
Jag är busstationen på torget i Söderhamn.
Jag är Kungsgatans blixtrande ljus om natten.
Jag är alla blommorna i Roslagens famn.
Jag är Vingas salta, friska västvind.
Jag är Hälsinglands trollska susande skogar.
Jag är sommarhagens svängande trädgren.
Jag är bordet på en gammal söderkrog.
Jag är Djurgården och Brynäs på Hovet.
Jag är Thore Skogman i Malmö Folkets Park.
Jag är en badande unge på sommarlovet.
Jag är Smålands skogbevuxna mark.
Jag är eftermiddan´s Aftonblad och Expressen och kvällens Aktuellt i TV 1.
Jag är den väldiga pung på NK-stressen.
Jag är mera Värmland än en värmlänning någonsin kan bli.
Jag är midsommarstången på den gröna ängen.
Jag är adventsstjärnans blekröda ljus.
Jag är Lucian med kronan och kaffe på sängen.
Jag är lördagskvällsdansen i Åmåls Folkets Hus.
Jag är midnattssolens mäktiga sken.
Jag är ett paket ifrån Ellos i Borås.
Jag är violen från bokhandeln i Flen.
Jag är stämpeluret hos Asea i Västerås.
Jag är Povel Ramel och jag är Evert Taube.
Jag är Pettersson Berger i treans kanal.
Jag är kostym från Kapp Ahl i en garderob.
Jag är Karl XVl Gustaf i Vita Havets sal.
_____________
Jag älskar Mitt Land och människorna som bor där,
även om jag naturligtvis ifrågasätter ett och annat
av sådant som händer omkring mig.
Men kärleken och känslan, för det land där jag är född och lever,
den kan ingen ta ifrån mig.
De milsvida skogarna och alla älvarna och sjöarna
och människorna....är en del av mig.
Och människorna som bor här.... Dom tror jag på
i en värld som inte riktigt vet vad den vill.
Men jag är glad över att jag får leva och att jag får bo
i Sverige.
Hejja Sverige!
Igår ösregnade det hela dagen men idag verkar solen skina. Det gjorde egentligen detsamma att det regnade för i mitt hjärta är det alltid sol. Eller nått.
Nej men det var skönt med regn. Det var varmt i luften och regnet friskade upp. När jag var ute och sprang - och jävlar i min själ vilka jobbiga uppförsbackar det finns här - så såg jag dimma stiga upp i dalarna mellan de trädbeklädda kullarna (eller bergen, jag har inte förstått vad det är ännu). Mycket vackert. Det är svårt att fånga det på kort. För övrigt så var det mycket skönt att springa. Det var första gången sedan operationen och jag kände mig ändå inte så kass. Foten var det ingen fara med heller.
Igår hade barnen som är bosatta här någon typ av skolturnering. Micchi spelade tennis. Han blev utslagen efter andra matchen - inte helt nöjd - eftersom han inte ville komma och möta oss efteråt, så vi åkte.
Igår hade barnen som är bosatta här någon typ av skolturnering. Micchi spelade tennis. Han blev utslagen efter andra matchen - inte helt nöjd - eftersom han inte ville komma och möta oss efteråt, så vi åkte.
Innan vi åkte och kollade på Kenyas och Taitis fotbollsmatch stannade vi till vid en restaurang för att äta. Kinesisk mat i Japan. Den var inte helt lika dan som den kinesiska mat som serveras i Sverige, men inte allt för långt ifrån. Det var bambuskott och alldeles förmycket soja. Skillnaden. De kom in med ett BERG av mat. Jag mådde illa resten av dagen eftersom jag tryckte i mig allt. 780 yen för ett berg av mat.
Efter mat drog vi iväg till fotbollsmatchen. Stackars Taiti tror jag inte ens kom in på planen. Han satt på bänken hela matchen. Kul. Kenya bytte av en liten kille två gånger, men var inte inne mer än halva matchen. Kenyas och Taitis lag vann, även om ingen av dem brydde sig när deras lag vann. Hmm.
Det var intressant att komma ut och se lite andra delar av landet. Vi åkte genom ett annat samhälle och till en annan naturskola som hade gamla japanska hus och fantastisk skog. Jag var mest intresserad av utsikten även om det var roligt att se när barnen spelade och tränarna gastade på japanska. Jag skrattade lite för mig själv faktiskt.
Idag ska jag försöka mig på att bygga det där kubbspelet efter städandet. Och träna hästen.
Efter mat drog vi iväg till fotbollsmatchen. Stackars Taiti tror jag inte ens kom in på planen. Han satt på bänken hela matchen. Kul. Kenya bytte av en liten kille två gånger, men var inte inne mer än halva matchen. Kenyas och Taitis lag vann, även om ingen av dem brydde sig när deras lag vann. Hmm.
Det var intressant att komma ut och se lite andra delar av landet. Vi åkte genom ett annat samhälle och till en annan naturskola som hade gamla japanska hus och fantastisk skog. Jag var mest intresserad av utsikten även om det var roligt att se när barnen spelade och tränarna gastade på japanska. Jag skrattade lite för mig själv faktiskt.
Idag ska jag försöka mig på att bygga det där kubbspelet efter städandet. Och träna hästen.
Och jag just. Idag är det Sveriges nationaldag. Grattis Sverige.
Your faith has to be greater then your fear.
Your faith has to be greater then your fear.
Cykeltur.
Idag var som tidigare nämnt min lediga dag. Jag tog först en välförtjänt sovmorgon som slöts upp av en god frukost. Stekt fisk och ris. Döm själva. Sedan slöade jag framför datorn innan jag tog saken i egna händer och hade lite träning med den japanska islandsponnyn. De påstår att den är inriden. Men jag vet inte jag. Jag ska träna den betydligt mycket mer med att bli sadlad osv innan jag sätter mig upp på den. Den är oberäknelig.
När jag är på väg tillbaka med ponnyn ser jag att Sinchan (?) - med reservation för fel namn - står och bygger något som skall likna ett elstaket. Det ser inte helt lyckat ut så jag stannar till och frågar Sachan (som är åskådare) om de brukar använda elstängsel: "No fist time". Ingen skit där inte. Eftersom jag såg hur Sinchan står och lindar eltråden runt träpålarna som går ner i marken misstänkte jag att de inte gott på hur-du-bygger-elstaket-skolan hos min far.
Så jag, med mina Svenska kunskaper fick ge dem min expertis till hjälp och göra om göra rätt. De hade införskaffat sig smala plaststolpar med något som skulle likna isolatorer (vänta, låter jag nedvärderande nu? I så fall är det inte min mening) så dessa surrade vi fast i de befintliga träpålarna och sen var det bara att fästa upp eltråden i isolatorerna. Och nej, de hade inte några isolatorer med skruv på så detta var hur det fick gå till.
Som sagt, åter igen förundras jag över hur ett att världens mest högteknologiska länder inte ens vet hur man sätter upp ett elstängsel eller behagar kolla upp det.
Jag tror dock de var glada för min hjälp. Kul att vara till nytta.
Efter lunch när jag hade tänkt cykla iväg började det ösa ner vatten från himlen. Suck. Men efter någon timma avtog regnet och jag kunde bege mig iväg på den cykel jag så snällt blivit erbjuden att låna. Jag tog sikte mot det snöbetäckta berg jag sett när jag åkt bil. Var jag kunde avläsa från skyltarna var det närmare två mil uppförsbacke till "toppen", om det nu fanns någon topp. Jag kom inte ens halvvägs tror jag. Men det räckte, för idag. För jag fann en liten rastplats, där utsikten var fantastisk. Jag slog mig ner på en bänk som stod där och satt bara och njöd. Och hämtade andan. Lät som jag led av lungcancer. Det tog över 40-50 minuter att cykla/gå upp och färre än fem ner. Det var bara att *citat*: "Hålla i handbromsarna tills det att knogarna vitnade".
Bilden ovan är från den fantastiska utsikten.
Bilden ovan är från den fantastiska utsikten.
På de filmer jag filmar tjatar jag just ord som fantastiskt och "så himla vackert". Men jag vet inte på vilket annat sätt jag ska beskriva det.
I morgon ska jag på fotbolls- och tennismatch. Det var festmåltid här idag eftersom de barn som bor här har match i skolan. Ska bli kul.
Trevligt fortsatt dag i Sverige. God natt Japan.
I morgon ska jag på fotbolls- och tennismatch. Det var festmåltid här idag eftersom de barn som bor här har match i skolan. Ska bli kul.
Trevligt fortsatt dag i Sverige. God natt Japan.
The joy of taking a life.
Vi fann ett gäng musbebisar idag. De fick inte som jag sa - bli gormémiddag åt hönsen - utan de fick gå en säker död till mötes ute i skogen. Ensamma och ihjälsvultna. The joy.
Inte så lyckosamt att de råkade vara just det djurslaget som de var. Människor är allt bra grymma.
Inte så lyckosamt att de råkade vara just det djurslaget som de var. Människor är allt bra grymma.
POK
Earthcake.
Jag var just med om min första jordbävning. Förstod verkligen ingenting. Undrade vem det var i huset som kunde skramla så mycket i dörrarna att hela golvet och alla bord skakade. Så trillade poletten ner. Jordbävning. Det varade bara ungefär fem sekunder. Sen var det över. Jag hade ju faktiskt fått det berättat för mig att det var vanligt här i Japan och att jag med största sannolikhet skulle få uppleva en eller ett par.
Så, min jordbävningsoskuld är tagen. Lite besviken är jag. Jag hade föreställt mig något i stil med att alla skriker och slänger sig under bord och ber för sina liv. Så som det är på Amerikanska filmer. Men ingen brydde sig.
Har jag berättat att Japanska hus - i alla fall det jag bor i - består till 95 procent av skjutdörrar - och fönster? Huset verkar dessutom 0 procent isolerat så jag kan tänka mig hur varmt och gosit det är här under vintern. Det är ju sommar här var jag förstår. Eller kanske vår. Jag vet inte. Men de är inte som den Svenska sommaren. Solen går ner vid 20.00 och då är det svart som natten. Och kvällarna och morgnarna är inte ljumma som i Sverige heller utan svinkalla, för att slå om till typ 30 graders hetta så fort solen tittar fram. Skumt. Men egentligen, med tanke på att solen skiner 24/7 i Sverige denna tiden vore det ju konstigt om det gjorde det här också. Den ekvationer går liksom inte ihop.
Fick mail av mor igår. Hon berättade för mig om kaninungar. Inte att föräldrarna egentligen brydde som om lukten utan snarare att de blev så stressade över att man var där och sprang när ungarna var små så att de bet ihjäl dem. Kaniner är ett underligt släkte. Så jag hade fel. Jag ska låta dem vara. Men de är ju så söta. Pälsen har kommit och alldeles snart öppnar de ögonen och då är de verkligen som sötast. Då vill man ha en kanin igen för de är faktiskt ganska söta djur - sen låter man mamma ta hand om den. Nej fy.
I morgon har jag varit här en vecka och tiden går faktiskt ganska fort. I morgon är det min lediga dag, om de inte behöver hjälp med något specifikt. Då ska jag på upptäcktsfärd. De finns ett litet samhälle inte allt för långt här ifrån, och så ska jag försöka få lite fina bilder på det där berget med snö på en bit här ifrån.
Nu är det snart dags att städa huset igen. Sedan lär det bli mer bamburöjande. Jag börjar bli kung med min machete. Det är förövrigt mitt nya favoritverktyg. Helt oumbärlig vid slyröj. Måste införskaffa en i Sverige. Och så butch man känner mig. Där står jag i Japan med min machete och röjer bambu tills jag blöder. HAH!
Nu sover Sverige. Och min arbetsdag börjar.
PUSS OCH KRAM
Har jag berättat att Japanska hus - i alla fall det jag bor i - består till 95 procent av skjutdörrar - och fönster? Huset verkar dessutom 0 procent isolerat så jag kan tänka mig hur varmt och gosit det är här under vintern. Det är ju sommar här var jag förstår. Eller kanske vår. Jag vet inte. Men de är inte som den Svenska sommaren. Solen går ner vid 20.00 och då är det svart som natten. Och kvällarna och morgnarna är inte ljumma som i Sverige heller utan svinkalla, för att slå om till typ 30 graders hetta så fort solen tittar fram. Skumt. Men egentligen, med tanke på att solen skiner 24/7 i Sverige denna tiden vore det ju konstigt om det gjorde det här också. Den ekvationer går liksom inte ihop.
Fick mail av mor igår. Hon berättade för mig om kaninungar. Inte att föräldrarna egentligen brydde som om lukten utan snarare att de blev så stressade över att man var där och sprang när ungarna var små så att de bet ihjäl dem. Kaniner är ett underligt släkte. Så jag hade fel. Jag ska låta dem vara. Men de är ju så söta. Pälsen har kommit och alldeles snart öppnar de ögonen och då är de verkligen som sötast. Då vill man ha en kanin igen för de är faktiskt ganska söta djur - sen låter man mamma ta hand om den. Nej fy.
I morgon har jag varit här en vecka och tiden går faktiskt ganska fort. I morgon är det min lediga dag, om de inte behöver hjälp med något specifikt. Då ska jag på upptäcktsfärd. De finns ett litet samhälle inte allt för långt här ifrån, och så ska jag försöka få lite fina bilder på det där berget med snö på en bit här ifrån.
Nu är det snart dags att städa huset igen. Sedan lär det bli mer bamburöjande. Jag börjar bli kung med min machete. Det är förövrigt mitt nya favoritverktyg. Helt oumbärlig vid slyröj. Måste införskaffa en i Sverige. Och så butch man känner mig. Där står jag i Japan med min machete och röjer bambu tills jag blöder. HAH!
Nu sover Sverige. Och min arbetsdag börjar.
PUSS OCH KRAM
Nu förstår jag.
Nu fattar jag vem och vad som menades med praktiken. Jag ska rycka mitt ledsna arsle upp. Idag har varit en rolig och slitsam dag. Jag har till och med kunnat skämta lite med Aniki. Trots språksvårigheter. Men han skrattade när jag lyckades förklara hur ett träd här ser ut som lianer som Tarzan kan svinga sig i. Svårt att förklara men jag har det på film. Den som lever i Sverige får se :) Dessutom hade vi världens teamwork när vi skulle fälla ett träd. Min längd kom väl till pass.
Det där åt jag. Slemmigt, men mättande.
Det lär bli lite risvinsfylla här någon dag. Idag åt jag så sjukt god kvällsmat. Fläskkött och något annat. Dessutom fick jag beröm för hur duktig jag var på att äta med pinnar. Staffan får all cred för det. Fick mig att tänka tillbaka på den andra november 2007 när han lärde mig det. The times the times.
Nu är det snart dags att gå och lägga sig igen. Men först. Lite film.
Nu är det snart dags att gå och lägga sig igen. Men först. Lite film.
Det där åt jag. Slemmigt, men mättande.
Hakuna Matata.
Ändring.
Det kan hända att det blir ändringar. Fick just ett mail?
Japan is still going strong. Men Bali. Ska vänta på vidare svar.
Japan is still going strong. Men Bali. Ska vänta på vidare svar.
Ny dag ..
.. Nya äventyr!
Bambu.
Bambu är inte att leka med. Jag har röjt bambu. I Sverige röjer man björk och annat smått och gott som brännässlor och aspsly. I Japan röjer man Bambu och några växter som snurrar sig runt andra växter. Ett jävla helvete ska jag säga. Arbetssäkerheten = noll. Röjsåg i en nedförsbacke full med sly. Det skall tilläggas att när man röjt av bambun blir där små sylvassa bambustubbar som sticker upp. Mina ben blöder. ÖVER ALLT!
Jag är måttligt trött nu. I rygg och axlar. Men de tär skönt att känna att man lever. I morgon är det en månad kvar till min födelsedag.
Förra året önskade jag mig bara en sak, men jag blev av med den. Det sög. Anyway. I år önskar jag mig samma sak. Men det kommer jag AAALDRIG få. Men det hade varit awesome.
Undrar vad det bjuds till middag. Till lunch var det nudelsoppa. Mycket tasty.
Ja, här sitter jag och skriver till utsikten av risfält och en japansk blomstrande trädgård, tusentals mil hemifrån.
Hehe. Idag fick häste Choko komma ut i en hage - hör och häpna - och den lilla hästen som ser ut som en blandning av Nannas fd. häst Graffe och en islandshäst blev helt utom sig. Vet inte när den rörde på sig sig.
Hmm .. något som förundrar mig är hur ett land som är så utvecklat tekniskt sett kan vara så efter på ett annat. Jag tänker på att de har kaninungar här och att man inte får ta upp dem för att de är rädda för att mamman inte ska ta hand om dem om de känner lukten av människa. Det var väl typ hundra år sedan djurkunniga i Sverige avskrev att faktumet inte var så. Nåväl, de får tro vad de vill.
Ja, här sitter jag och skriver till utsikten av risfält och en japansk blomstrande trädgård, tusentals mil hemifrån.
Hehe. Idag fick häste Choko komma ut i en hage - hör och häpna - och den lilla hästen som ser ut som en blandning av Nannas fd. häst Graffe och en islandshäst blev helt utom sig. Vet inte när den rörde på sig sig.
Hmm .. något som förundrar mig är hur ett land som är så utvecklat tekniskt sett kan vara så efter på ett annat. Jag tänker på att de har kaninungar här och att man inte får ta upp dem för att de är rädda för att mamman inte ska ta hand om dem om de känner lukten av människa. Det var väl typ hundra år sedan djurkunniga i Sverige avskrev att faktumet inte var så. Nåväl, de får tro vad de vill.
Blev bjuden på Japanska sweets idag. De var mycket gott. Mest för att jag inte ätit något sött på dagar och vanligtvis gör det typ dagligen.
Och så. Den människan jag gillar mest här är helt klart Suggachi. En 26årig tjej som jobbar här. Hon är extremt dålig på att tala engelska men verkar förstå när man pratar. Hon är väldigt snäll och är typ den enda som försöker prata med mig. Hon vill att jag någon dag ska göra Svenks mat - som jag skrev i ett tidigare inlägg. Jag ska väl försöka mig på köttbullar och potatismos. Lingon har de inga här så de missar det som binder ihop maträtten. Men vad fan. De förväntar ju sig inget heller.
Och en pissig bild från mitt rum.
Och så. Den människan jag gillar mest här är helt klart Suggachi. En 26årig tjej som jobbar här. Hon är extremt dålig på att tala engelska men verkar förstå när man pratar. Hon är väldigt snäll och är typ den enda som försöker prata med mig. Hon vill att jag någon dag ska göra Svenks mat - som jag skrev i ett tidigare inlägg. Jag ska väl försöka mig på köttbullar och potatismos. Lingon har de inga här så de missar det som binder ihop maträtten. Men vad fan. De förväntar ju sig inget heller.
Och en pissig bild från mitt rum.
Japanska myggor.
Jag har träffat på den Japanska myggan. Jag har inte sett den med egna ögon men den har sett mig .. samt ätit från min kropp. Druckit mitt blod. Jag vet inte om Den Japanska myggan har träffat på preparatet myggA tidigare men den får göra det nu i alla fall. Jag stinker (även om jag älskar doften och sniffade den som lim i yngre dagar) och jag är relativt säker på att det var en av samtalsämnena kring matbordet i morse.
Hur som. Jag är ju lite överkänslig mot Svenska myggor och det brukar vara värst i början av sommaren för att mattas av mot slutet då jag liksom "vant mig" vid giftet.
Hoppas fallet så även är med dessa för jag ser ut som jag har böldpesten eller någon annan sexig sjukdom. De ser värre ut en när jag vanligtvis får myggbett och de ser sjutusen gånger värre ut än när jag får bi/getingstick. Jag har inte ens kliat på dem?! Inte i medvetet tillstånd i alla fall.
Vet inte om de syns så bra men dessa är inte de enda. Hela benen är fyllda. Mycket fint.
Vet inte om de syns så bra men dessa är inte de enda. Hela benen är fyllda. Mycket fint.