När bakterierna förökar sig är det bara en sak som gäller. Dricka, dricka, dricka, och då menar jag inte sprit, utan; Thé, citronvatten, vatten, saft, ja, i princip vad som helst förutom kaffe och sprit.
Jag har druckit så till den milda grad att min buk har spruckit, nästan.
Och nu, 10 timmar senare, verkar det ha givit resultat. Jag sitter med en flaska hallon/tranbär/citron/vatten framför mig, och det är inte välsmakande. Jag mår nästan lite illa av tankan på att det ska glida ner innan läggdags.
Men hellre det, än att springa upp och ner och frysa fast ändalykten i toalettstolen femtio gånger under natten.
Appropå toalettstolen, jag MÅSTE tälja mig en toaring i trä.
Jag hatar den där jävla porslinsringen, man får fan hemorrojder för mindre.

Och nu till något annat. Byte av ämne.
Jag har under dagen, som tidigare nämnt, roat mig med att gå på toaletten, och att dricka, men där i mellan har jag faktiskt utövat mina fördigheter i 3D-animering (eller något i den stilen i alla fall).
Han trötta killen i rummet bredvid, har något roligt program installerat på sin dator där man kan göra figurer i 3D-format. 
Väldigt klurigt, men otroligt kul.
Det var ju en otrrrrooolig framgång när jag, faktiskt, lyckades forma min kub, till något som skulle kunna likna ett huvud. 
Nästa gång jag sätter mig där tänkte jag animera en långfilm, tänk dig; shreck möter lilla sjöjungfun. 
Träskfisken Arshliek, kanske kunde vara en passande titel. 
Men vi får se. Än så länge ligger det där på ritbordet (där det lär ligga och damma tills jordens undergång).

Och så en liten fråga. Frida? Varför har du druckit rävgift för?
 

Jag kommer hem och känner mig tom och uppgiven. Nästan ledsen. Om jag hade varit religiös hade jag kallas Gud för ond. På mtt nya jobb tar jag på mig rocken som stänger in frustrationen, ilskan, och hopplösheten.
Blundar för sanningen, men allt för många gånger kommer tankarna. Jag skäms för dem, för vem är jag att dömma?
Det kunde lika gärna varit jag. Turen har vädligt små marginaler. Om man ens kan kalla det för tur.

Vad jag gör där är ingenting jag får tala om, egentligen, och det gör det om ännu värre. Att aldrig få släppa ut det som gror inom mig som en hög av skit. Ett dass som ingen tömmer.
Rätt som det är doppar man hela arslet i sin egna otömda skit och får ta konsekvenserna av det.
 
Det är lätt att få storhetsvansinne. Att tro att man kan förvandla ett oläkbart fel till något helt och friskt.
I ärlighetens namn, det kommer aldrig hända, det kommer aldrig bli normalt, hur mycket jag än vill det.

Jag söker angående allt detta på internet och kan inte förstå. Det är massa saker jag inte kan förstå.

Idag vill jag bara säga.
Fy fan för välfärd, fy fan för denna överbefolkade hopplösa jävla skitvärld.
Vart tog förnuftet vägen?

Men, nu glömmer vi detta. Ställer vi det i ett skåp utan nyckel bakom oss och lever vidare som om ingenting hade hänt.

Idag är det ju förfan fettisdag! Det hade jag glömt!
Nu ska jag baka semlor och greja. Tröstäta ftw.

Är det någon mer än jag som uppmärksammat det faktum att någon skribent i DN skriver tämligen säregna meninger/ord högst upp på sidan Namn & Nytt i kulturdelen?
Jag la märke till det besynnerliga  bara för någon dag sedan.

Det är svårt att inte reagera när man  väl stöter på det.
För vad har "Gåslevertäcke", med någonting att göra över huvudtaget?
Eller "Pensionärerna bör optionera sig".
I just det sammanhanget? Låt mig svara på frågan själv; Ingenting.
Denna fritext strax bakom Namn & Nytt loggan, tycks inte hänga ihop med någonting.
Av någon anledning blir jag upprörd över detta. VAFÖR? VARFÖR, i hela fridens namn har någon skrivit "Gåslevertäcke" där?
Första gången jag läste det var det något med hästar. Jag minns inte riktigt vad bara. 

Vem i helvete har skrivit det och varför?