Timbuk2
Nej
Jag tänker inte ge det till er.
Inte till dig.
Nu håller jag det för mig själv.
Inte till dig.
Nu håller jag det för mig själv.
Häst är bäst.
Dagens tävling kunde inte givit bättre utdelning. Två felfria av två möjliga. Sessan var som vanligt strålande, men min insatts kan faktiskt ifrågasättas. Efter första klassen grät jag när jag kom i mål. Var så fantastiskt nervös innan, så när sista hindret var avklarat släppte spänningarna. Andra klassen var Sessan ganska trött men gjorde verkligen sitt bästa och såg till att vi hämtade hem ännu en rosett. Nu har vi alltså även åttio, respektive nittio centimeter att skriva upp på meritlistan. Tyvärr har jag varken filmer eller bilder från dagen, vilket är trist, eftersom min filmerska roade sig på annat håll. En annan gång helt enkelt.
Igår sprang jag på David kvart över tolv. Han hade varit på bröllop på öarna och skulle spendera natten på loftet innan han skulle åka hem på motorcykeln idag. Det var faktiskt ett trevligt återseende även om vi båda var rysligt övertrötta. Killen ska ju bli farsa i höst, så det är bara att gratulera.
Igår var som vanligt ett fullspäckad dag. Efter jobbet åkte jag till Lovö där jag, Elin och mamma bestämde oss för att dra på pre-mors-dag-bio. Rabbithole stod på menyn. En väldigt ledsam film, men väldgjord. Sedan lyxade vi till det med middag på Max: LOW-CARB mål med en nyttig Lyxshake på det. Väl hemma red jag en sväng, innan jag snörde på mig löparskorna. Sedan tog jag bilen till Törnby, hämtade lite grejer inför tävlingen, och tillbaka till Lovö. Där var David och vi drack te till halv två. Det var skönt att komma i säng sen ska ni veta. Ja herre gud. Du som är i himmelen. Nu har jag inte direkt några planer utan hade tänkt ta det lite lugnt. Erik är hemma på permis så vi ska äta lite gott och i morgon är jag LEDIG - hör och häpna -
I morgon bjuder samtrans på middag och Boule i Rålis. Gratis är som vanligt gott.
Sedan är det knappa två veckor kvar på Samtrans innan sommarlov med mjölk börjar här på Lovön.
Trevlig söndag gott folk. Och kram till alla mödrar där ute.
Igår sprang jag på David kvart över tolv. Han hade varit på bröllop på öarna och skulle spendera natten på loftet innan han skulle åka hem på motorcykeln idag. Det var faktiskt ett trevligt återseende även om vi båda var rysligt övertrötta. Killen ska ju bli farsa i höst, så det är bara att gratulera.
Igår var som vanligt ett fullspäckad dag. Efter jobbet åkte jag till Lovö där jag, Elin och mamma bestämde oss för att dra på pre-mors-dag-bio. Rabbithole stod på menyn. En väldigt ledsam film, men väldgjord. Sedan lyxade vi till det med middag på Max: LOW-CARB mål med en nyttig Lyxshake på det. Väl hemma red jag en sväng, innan jag snörde på mig löparskorna. Sedan tog jag bilen till Törnby, hämtade lite grejer inför tävlingen, och tillbaka till Lovö. Där var David och vi drack te till halv två. Det var skönt att komma i säng sen ska ni veta. Ja herre gud. Du som är i himmelen. Nu har jag inte direkt några planer utan hade tänkt ta det lite lugnt. Erik är hemma på permis så vi ska äta lite gott och i morgon är jag LEDIG - hör och häpna -
I morgon bjuder samtrans på middag och Boule i Rålis. Gratis är som vanligt gott.
Sedan är det knappa två veckor kvar på Samtrans innan sommarlov med mjölk börjar här på Lovön.
Trevlig söndag gott folk. Och kram till alla mödrar där ute.
Jordsvin.
Antalet djur som jag måste ha i min samling ökar. Nu har jag funnit ännu ett djur jag bara MÅSTE ha. Jag M Å S T E ha ett jordsvin! Kolla på dem. Här satt jag i godan ro på jobbet och surfade filmer på myrslokar då jag plötligt fick syn på dessa uppseendeväckande djur. Hanna wants it, Hanna needs it.
Tyvärr är det ett sådantdär videoklipp som inte går att lägga upp direkt på bloggen så jag måste tyvärr be er klicka på länken och hoppa vidare dirket till youtube. Jag lovar, det är värt det.
<3Jordsvin<3
Titta en sådan gosig ---> Jordsvinsunge
Tyvärr är det ett sådantdär videoklipp som inte går att lägga upp direkt på bloggen så jag måste tyvärr be er klicka på länken och hoppa vidare dirket till youtube. Jag lovar, det är värt det.
<3Jordsvin<3
Titta en sådan gosig ---> Jordsvinsunge
Produktiva fredag.
Fredagar brukar kantas av fest eller mys. Jag förgyllde min fredag med att jobbat till fem, storhandla med frugan på coop, tillaga fläskpannkaka (det kan ha varit kasslerkaka också), sminka frugan som skulle ut på kul, göra müsli, baka bröd och grilljera en skinka. Ja, jag grilljerade en skinka, för jag vägrar köpa färdigskivad koksaltlösningsskinka för 250kr/kg, när man kan köpa en hel skina och skiva till den själv för 44kr/kg. Ja sen hann jag springa och diska också. Klockan tolv var jag i säng, och klockan tjugo över fem steg jag upp nu i morse. Sedan åkte jag till lovö och seminerade en ko och nu sitter jag på jobbet. Fem drar jag till lovö och rider och springer. Och på söndag är det tävling. Det knyter sig i magen när jag tänker på det. Sa jag att jag och Sessan var på terrängträning i torsdags igen? Hon är färjävla cool den där hästen. Helt otrolig. Fyra år och får agera draghjälp. Hon bara ger sig på allt. Gravar, vatten, stockar, lådor, you name it. Så vi satsar på Breeders trophy.
Om dagen här på jobbet blir lika seg som den börjat så lär den gå lååångsamt. Nicole typ sover här bredvid mig.
Om dagen här på jobbet blir lika seg som den börjat så lär den gå lååångsamt. Nicole typ sover här bredvid mig.
Härliga ord i min mun.
Visst är det så att det finns äckliga ord? Typ som bakhuvud. B A K H U V U D. Typsikt fult ord. Bindväv är också ett fult och äckligt ord. Porös vävnad är jag inte säskilt förtjust i heller.
Men idag på jobbet kom ett fint ord upp i mitt huvud. Myrslok. Det smakar gott i munnen att säga M Y R S L O K. Myyyyrslok. Nu vill jag säga det hela kvällen. Sen! Vilka magnefika djur.
Men idag på jobbet kom ett fint ord upp i mitt huvud. Myrslok. Det smakar gott i munnen att säga M Y R S L O K. Myyyyrslok. Nu vill jag säga det hela kvällen. Sen! Vilka magnefika djur.
En orolig storasyster.
Lilla lilla lillebror. Rara söta Erik. Kan vi inte dra tillbaka tiden? Kan vi inte börja om?
Det gör ont i mig att tänka på det.
Kom tillbaka.
Lilla söta du. Bli som förr.
Det gör ont i mig att tänka på det.
Kom tillbaka.
Lilla söta du. Bli som förr.
Ursäkta, jag hörde inte vad du sa!
HEJ OCH VÄLKOMMEN TILL SAMTRANS DU PRATAR MED HANNA.
Det ÄR enerverande att läsa en text i V E R S A L E R. För det indikerar att någon liksom skriker. Föreställ dig nu att någon faktiskt talar med versaler. Alltså, S K R I K-P R A T A R. Enerverande är en mild beskrivning av det beteendet. Att skrikprata alltså. Speciellt om du sitter bredvid denna personen och försöker höra vad människan i luren har att säga. J A G B L I R G A L E N. Vi nämner inga namn. Alltså inte nog med denna gapiga, fruktansväda stämma, utan jag skall dessutom behöva stå ut med hennes fula anlete (tjej i tjugotvåårsåldern som ser ut som en rök-alkiskärring som passerat fyrtiostrecket), i åtta timmar. Tangentmördare också. Hamrar på tangentborden så man tror det ska braka genom bordet vilken sekund som helst. Hur står hon ut med sig själv? Hur står jag ut? Jag står inte ut, så jag beklagar mig över mina i-landsproblem här. Det är inte bara jag som upprör mig över denna fasansfulla homo sapiens. Hela jobbet hyser agg. Hon måste ju märka något kan man tycka. Jag skulle inte gå till jobbet om alla där hade något emot mig. Tänk om de har det och JAG inte märker något. Hur märker man sådant? Falska leenden. Ord bakom ryggen. Nej fy. Jag gillar inte situationer som dessa. När man tvingas umgås med människor som inte bara går dig på nerverna utan stampar omkring med spikskor och stilettklackar på dem.
Alltså listan kan göras lång. Hon har tex skrytit om att Soc betalar hennes busskort. Om jag gick på socialbidrag är det ingenting jag skulle skryta om. Nu ska jag sluta gnälla. För snart är det lunch och då ska jag och mina kära vän Marika luncha chinafood. Och i morgon är det löning. Det kommer sitta mycket fint.
Det ÄR enerverande att läsa en text i V E R S A L E R. För det indikerar att någon liksom skriker. Föreställ dig nu att någon faktiskt talar med versaler. Alltså, S K R I K-P R A T A R. Enerverande är en mild beskrivning av det beteendet. Att skrikprata alltså. Speciellt om du sitter bredvid denna personen och försöker höra vad människan i luren har att säga. J A G B L I R G A L E N. Vi nämner inga namn. Alltså inte nog med denna gapiga, fruktansväda stämma, utan jag skall dessutom behöva stå ut med hennes fula anlete (tjej i tjugotvåårsåldern som ser ut som en rök-alkiskärring som passerat fyrtiostrecket), i åtta timmar. Tangentmördare också. Hamrar på tangentborden så man tror det ska braka genom bordet vilken sekund som helst. Hur står hon ut med sig själv? Hur står jag ut? Jag står inte ut, så jag beklagar mig över mina i-landsproblem här. Det är inte bara jag som upprör mig över denna fasansfulla homo sapiens. Hela jobbet hyser agg. Hon måste ju märka något kan man tycka. Jag skulle inte gå till jobbet om alla där hade något emot mig. Tänk om de har det och JAG inte märker något. Hur märker man sådant? Falska leenden. Ord bakom ryggen. Nej fy. Jag gillar inte situationer som dessa. När man tvingas umgås med människor som inte bara går dig på nerverna utan stampar omkring med spikskor och stilettklackar på dem.
Alltså listan kan göras lång. Hon har tex skrytit om att Soc betalar hennes busskort. Om jag gick på socialbidrag är det ingenting jag skulle skryta om. Nu ska jag sluta gnälla. För snart är det lunch och då ska jag och mina kära vän Marika luncha chinafood. Och i morgon är det löning. Det kommer sitta mycket fint.
Ready for takeoff.
Ett, två, tre, på det fjärde ska det ske, på det fämte gäller det, på det sjätte smäller det!
Med andan i halsen.
Har precis varit ute och rastat mina lurviga. Älgat omkring här i vallbynejden i närmare fyrtiofem minuter. Och det känns ska ni veta. Sprang samma runda igår. Det var ju ett tag sedan sist. Jag sprang alltså. Fick sådär ont i fötterna igen - mest den vänstra - så då gav jag upp. Nu ska jag ge det ett ärligt försök igen. Kanske ge mig ut lite mer i skogen än stampa omkring på asfalt. Kanske inte det mest optimala underlaget för mina förkalkade leder. Är det någon som tycker att det är det mest optimala löpunderlaget anyway? Det är bra mental träning att springa, i alla fall för mig. Går nästan alltid in med tanken att jag inte ska springa så långt för att jag inte komma orka, men efter ett par minuters löpning har jag snart övertalat mig själv att fortsätta lite längre, springa lite fortare osv. Det är en riktigt kick och så kan du känna dig stolt över dig själv.
Anne och Lasse är på Oskars konfirmation och jag är själv här med två löpande hundar. Mjölkningen har gått bra, semineringen gick mindre bra. Hon var slapp och sladdrig - inte så vidare värst brunstig kanske? Så jag gav upp. Om vi nu talar om saker som får dig att känna dig duktig - löpning - så hör en misslyckad insemination INTE till den kategorin.
I morgon är det mjölkning som gäller igen, en kortare löptur och hemfärd. Sedan är det en lång arbetsvecka. Och på söndag ska jag och Sessan tävla. Ve och fasa. Jag är så inhelvetiskt nervös. Ska provhoppa den höjden jag anmält mig till på måndag. Önska mig lycka till för skiter det sig får jag nästan stryka mig.
Dagens insikt:
- Nedräkningen har börjat -
Löshoppningen från i fredags.
Hannas bio presenterar:
Är det inte det ena så är det det andra.
Är på kurs på Samtrans hela dagen idag. professionellt kundbemötande. Kommer få diplom och grejer, man tackar man tackar. Ännu något att skriva in i cv't. Hann i alla fall klippa ihop filmer igår och här kommer den första (får se om jag hinner lägga in fler eftersom min lunch snart är slut).
Sessans och min första fälttävlansstart!
Är på kurs på Samtrans hela dagen idag. professionellt kundbemötande. Kommer få diplom och grejer, man tackar man tackar. Ännu något att skriva in i cv't. Hann i alla fall klippa ihop filmer igår och här kommer den första (får se om jag hinner lägga in fler eftersom min lunch snart är slut).
Sessans och min första fälttävlansstart!
Fire to the rain
Har jag fått med allt?
Long time no see. Jag HINNER inte skriva här. Jag hinner absolut ingenting eller väldigt mycket, beroende på från vilket håll man tittar. Jag har sedan valborg hunnit med: seminkurs, jobb, fälttävlanstävling, betesläpp, miniorer, reklamjobb, födelsedagsfirande, mjölka kor, löshoppning, kastration, avhorning av kalvar, märkning av kalvar, min första insemination på lovö och ikväll - efter jobbet - ska jag och Frida till gamla tryckeriet i alvik och dansa benen av oss. Chicane - one night live, ja det säger mig ungefär lika mycket som det förmodligen säger er. Det är något Frida och hennes Trosafolk lurat med mig på och som jag fått betala en slant för. Sitter och laddar på jobbet med en kopp kaffe. Dryga sju timmar kvar här, sedan hem och byta om till något mer - snyggt?
Kastration: Trebbe är inte längre ett pungdjur. För pungen, eller mer korrekt, testiklarna är borta, destruerade. Ingenting Trebbe verkade märka eftersom han när han kom till Långhundra där han fick stå de första dagarna efter operationen villigt visade mister pitt för Pila och allt annat som rörde sig. Typiska hingstfasoner så det var inte en dag för sent att klippa banden till spermaklumparna. Nu är han tillbaka på Adelsö där han fortfarande verkar må bra och för var dag som går blir allt mer valack. Alltså inte springa omkring på bakbenen och skrika.
Seminkurs: I samma veva som att jag jobbade på samtrans och körde Trebbe till Sigtuna för kastration började även seminkursen i Uppsala. Så det blev att bo i Almunge . Tackar Anne och Lasse för gästfriheten. Blev mest att jag var dit och vände under nattens timmar. Seminkursen, som var dyr (tackar dock för stipendiet som jag fick), var väldigt väldigt bra. Jag var positivt överraskad. Jag lärde mig otroligt mycket, trots måste jag ju ändå säga, att jag fuskat och seminerat innan. Lasse har varit en mycket bra lärare, och det sa jag åt honom när jag var där. Mest uppskattat på kursen, hur skabbigt det än låter, var att få se de urtagna livmödrarna i alla dess olika fomer. För jag har jobbat i mörker tidigare. Nu genom att få ha sett VAD det är jag har jobbat med där inne har en lampa tänts. Så nu hoppas jag på ännu fler dräktigheter. Vi var dryga tio människor på kursen. Och det var unga killar och tjejer och äldre män och kvinnor. En salig blandning helt enkelt. Kul att se. Vi var på flera olika gårdar och grävde koarslen. Geddeholm, Svista, Jälla och så klart kungsängen där all teori hölls. Det var väl blandad uppskattning från korna. Nu har vi fått hem kvävekärl och spemadoser och i torsdags seminerade jag den första kon - Beatrice - hemma på gården.
Fälttävlan: Lördagen den 7e maj var det debut för BÅDE mig och Sessan för tävling i fälttävlan. Marika och hennes Silvia var även de anmälda så vi åkta tillsammans. Det var en så kallad Startfälttävlan vilket betyder att det var mer som en träning under tävlingsliknande former, för unghästar och människor som inte provat på det tidigare. Fälttävlan light helt enkelt. Låga hinder, enkelt dressyrprogram och väldigt snälla regler. Prefekt för unghästarna vi har. Det blev en lååååång dag och Sessan SOV i transporten mellan momenten. Men vilken duktig häst! Dressyren var vinglig och Sessan gjorde klockrena byten i galoppen (hon trodde det var S.t george): Men hon uppförde sig med tanke på att jag inte tränat på programmet eller ridit särskilt mycket dressyr innan. I dressyren var hon dessutom ÖVERladdad och jag trodde jag skulle åka av i framridningen eftersom Sessan mest studsade runt den första kvarten. Hoppningen. Min kommentar efter hoppningen var: "Det är tur att hästen är snäll för jag rider som en kratta". Hon var så duktig - och felfri - så klart! Jag var lite nervös och störde en del så det blev lite tidiga, eller sena avhopp. Jag klappade om henne och så var det bara att vänta på det sista momentet, terrängen. Sessan kändes fin och stabil i framhoppingen och Marika hade redan gått ner en dryg timma innan oss men inte kommit upp ännu. När jag kom ner stod Marika där nere óch vinkade. Jag red bort till start eftersom det alldeles strax var min tur. Och så bar det iväg. Jag och Marika hade kommit extra tidigt på dagen för att leda hästarna runt banan innan första start så att våra barn kunde få titta lite på hindrerna. Sessan gav järnet och drog iväg. Hoppade hinder efter hinder, knappt utan någon tvekan alls. Till och med nedhoppet gick bra. Och "diket", som vi aldrig provat att hoppa. Lite tvekan på vattnet, men efter lite övertalan kom vi i och GODKÄNDA :D. Sessan gnäggade i mål. Som en sista gest på en sjukt bra dag. Så jag hoppade av och gick till Marika, som stod och höll i sin häst. Marika hade ramlat av? Silvia var trött och vägrade hoppa var på Marika trillade av. Så hon stod och väntade på att alla skulle hoppa klart så att hon kunde få göra några nya språng. Jag ville gå ner i vattnet ett par gånger så att det skulle kännas bra så jag väntade med henne. Marikas häst var verkligen SLUT i huvudet för hon totalvägrade på allt. Så har hon inte betett sig tidigare, så hon var nöjd när hon hoppat några språng och fick åka hem. Vattnet var inga problem för Sessan när hon fick se det igen.
Summa sumrarum - Mycket nöjd! Mer än mycket nöjd. Stolt över både mig själv och min finfina häst. Helt otroligt att min fyraåring uppförde sig MYCKET bättre än många äldre hästar.
Vart är vi?
Mycket att summera . .
Betessläpp: Upp tidigt - ingen rast ingen ro. Jag, Frida och Fridas bihang (Guddottern Emma) åkte till Lovö och hade fått i uppgift att borsta korna innan betessläppet. Tre och en halv timma senare var alla korna skinande från topp till tå. Det var inte vi. Jag hade bajsmustach. Och var täckt med damm och hår och skit. Några av korna fick vi till och med bada lite. Som pansarbajsPalema. Hon är fan ALLTID skitig, även om man borstar henne varje dag har hon hunnit skita ner sig på några timmar. Men vi lyckades hålla henne ren till utsläppet faktiskt. Klockan halv ett knäppte vi loss korna och öppnade dörren. Och det var 35 lyckliga kor som skuttade ut från ladugården och ut i hagen. Arla var ju där med personal och mat. Jag lyckades roffa åt mig två juice, en bulle och en wrap. Jag tyckte dagen var riktigt lyckad. Solen sken. Barnfamiljerna såg glada ut. Korna var definitivt glada. En lammunge föddes tll och med framför några glada åskådare. Det enda obehagliga som hände under dagen var den människa som var utklädd till arlako som gick omkring på gårdsplanen. Jag blev helt cp i kroppen när jag såg den. Och när jag såg barnen som gick och drog den i spenarna. Jag funderade på om det var en kille som var där inne och kunde inte låta bli och tycka att det hela var lite absurt. Blä.
Jag lovar en bildboom så fort jag har tid. Och har ork.
Film hade jag tänkte klippa ihop i veckan, men det har inte hunnits med, så på söndag är nästa dag jag planerat in för denna aktivitet.
Reklamfilm: I onsdags, efter att jag gjort miniorerna, packade jag och en Tina, som driver företaget Dogmodels, in Mustik och Wilma i en transport och åkte till Erstaviks gård. De skulle få vara med i reklamfilm - för Italienskt tuggummi - nej, jag fattar inte heller kopplingen. Och för en kort sekund trodde jag att det var en nyinspelning för färbojäntan jag hade kommit till. En del var lite VÄL lättklädda, och då först och främst killarna. Och det tog några timmar att få korna att göra det de skulle göra. Wilma skulle stå själv (utan att någon höll i henne), medan en tjej satt vid henne på en pall och hade en spann under henne. På andra sidan av Wilma satt två lättklädda killar och drack med sugrör ur hinken. Slutligen skulle en tjej (ni vet hon som höll i det där programmet där man kunde få en pensionat i italien) gå i rask takt bakom kon och säga något på italienska. Hon stannade upp bakom Wilma och tog ett tuggummi. I bakgrunden stod En skådis och höll i Mustik och vid henne satt en annan tjej med pall och spann. Det var väldigt duktiga kor. Som var glada att få komma hem och bli mjölkade när allt var klart.
Rolig och intressant dag.
Ja sen har det bara vara gamla vanliga Samtrans. Lite ladugårdsarbete hemma som mjölkning, märkning av inte allt för glada kalvar och avhorning. Sedan har jag ju så klart ridit och motionerat min häst.
Igår hade jag och Frida fredagsmys i Rörbys ridhus. Vi löshoppade Sessan. Gick inte att få stopp på henne. Hon kutade varv efter varv och verkade tycka det var super kul! Vi avslutade med studs, och det var första gången Sessan fick prova på det och det gick bra det med. Hon fick verkligen tänka och använda kroppen. Löshoppade henne på 90 cm bara (studsen var dock lägre), så att hon skulle få känna att hon klarade det och få lite självfötroende. Nästa vecka ska vi hoppa 90 cm uppsuttet eftersom vi ska tävla den höjden den 29e. Pust.
nu längtar jag till ikväll.
See u later.
Kastration: Trebbe är inte längre ett pungdjur. För pungen, eller mer korrekt, testiklarna är borta, destruerade. Ingenting Trebbe verkade märka eftersom han när han kom till Långhundra där han fick stå de första dagarna efter operationen villigt visade mister pitt för Pila och allt annat som rörde sig. Typiska hingstfasoner så det var inte en dag för sent att klippa banden till spermaklumparna. Nu är han tillbaka på Adelsö där han fortfarande verkar må bra och för var dag som går blir allt mer valack. Alltså inte springa omkring på bakbenen och skrika.
Seminkurs: I samma veva som att jag jobbade på samtrans och körde Trebbe till Sigtuna för kastration började även seminkursen i Uppsala. Så det blev att bo i Almunge . Tackar Anne och Lasse för gästfriheten. Blev mest att jag var dit och vände under nattens timmar. Seminkursen, som var dyr (tackar dock för stipendiet som jag fick), var väldigt väldigt bra. Jag var positivt överraskad. Jag lärde mig otroligt mycket, trots måste jag ju ändå säga, att jag fuskat och seminerat innan. Lasse har varit en mycket bra lärare, och det sa jag åt honom när jag var där. Mest uppskattat på kursen, hur skabbigt det än låter, var att få se de urtagna livmödrarna i alla dess olika fomer. För jag har jobbat i mörker tidigare. Nu genom att få ha sett VAD det är jag har jobbat med där inne har en lampa tänts. Så nu hoppas jag på ännu fler dräktigheter. Vi var dryga tio människor på kursen. Och det var unga killar och tjejer och äldre män och kvinnor. En salig blandning helt enkelt. Kul att se. Vi var på flera olika gårdar och grävde koarslen. Geddeholm, Svista, Jälla och så klart kungsängen där all teori hölls. Det var väl blandad uppskattning från korna. Nu har vi fått hem kvävekärl och spemadoser och i torsdags seminerade jag den första kon - Beatrice - hemma på gården.
Fälttävlan: Lördagen den 7e maj var det debut för BÅDE mig och Sessan för tävling i fälttävlan. Marika och hennes Silvia var även de anmälda så vi åkta tillsammans. Det var en så kallad Startfälttävlan vilket betyder att det var mer som en träning under tävlingsliknande former, för unghästar och människor som inte provat på det tidigare. Fälttävlan light helt enkelt. Låga hinder, enkelt dressyrprogram och väldigt snälla regler. Prefekt för unghästarna vi har. Det blev en lååååång dag och Sessan SOV i transporten mellan momenten. Men vilken duktig häst! Dressyren var vinglig och Sessan gjorde klockrena byten i galoppen (hon trodde det var S.t george): Men hon uppförde sig med tanke på att jag inte tränat på programmet eller ridit särskilt mycket dressyr innan. I dressyren var hon dessutom ÖVERladdad och jag trodde jag skulle åka av i framridningen eftersom Sessan mest studsade runt den första kvarten. Hoppningen. Min kommentar efter hoppningen var: "Det är tur att hästen är snäll för jag rider som en kratta". Hon var så duktig - och felfri - så klart! Jag var lite nervös och störde en del så det blev lite tidiga, eller sena avhopp. Jag klappade om henne och så var det bara att vänta på det sista momentet, terrängen. Sessan kändes fin och stabil i framhoppingen och Marika hade redan gått ner en dryg timma innan oss men inte kommit upp ännu. När jag kom ner stod Marika där nere óch vinkade. Jag red bort till start eftersom det alldeles strax var min tur. Och så bar det iväg. Jag och Marika hade kommit extra tidigt på dagen för att leda hästarna runt banan innan första start så att våra barn kunde få titta lite på hindrerna. Sessan gav järnet och drog iväg. Hoppade hinder efter hinder, knappt utan någon tvekan alls. Till och med nedhoppet gick bra. Och "diket", som vi aldrig provat att hoppa. Lite tvekan på vattnet, men efter lite övertalan kom vi i och GODKÄNDA :D. Sessan gnäggade i mål. Som en sista gest på en sjukt bra dag. Så jag hoppade av och gick till Marika, som stod och höll i sin häst. Marika hade ramlat av? Silvia var trött och vägrade hoppa var på Marika trillade av. Så hon stod och väntade på att alla skulle hoppa klart så att hon kunde få göra några nya språng. Jag ville gå ner i vattnet ett par gånger så att det skulle kännas bra så jag väntade med henne. Marikas häst var verkligen SLUT i huvudet för hon totalvägrade på allt. Så har hon inte betett sig tidigare, så hon var nöjd när hon hoppat några språng och fick åka hem. Vattnet var inga problem för Sessan när hon fick se det igen.
Summa sumrarum - Mycket nöjd! Mer än mycket nöjd. Stolt över både mig själv och min finfina häst. Helt otroligt att min fyraåring uppförde sig MYCKET bättre än många äldre hästar.
Vart är vi?
Mycket att summera . .
Betessläpp: Upp tidigt - ingen rast ingen ro. Jag, Frida och Fridas bihang (Guddottern Emma) åkte till Lovö och hade fått i uppgift att borsta korna innan betessläppet. Tre och en halv timma senare var alla korna skinande från topp till tå. Det var inte vi. Jag hade bajsmustach. Och var täckt med damm och hår och skit. Några av korna fick vi till och med bada lite. Som pansarbajsPalema. Hon är fan ALLTID skitig, även om man borstar henne varje dag har hon hunnit skita ner sig på några timmar. Men vi lyckades hålla henne ren till utsläppet faktiskt. Klockan halv ett knäppte vi loss korna och öppnade dörren. Och det var 35 lyckliga kor som skuttade ut från ladugården och ut i hagen. Arla var ju där med personal och mat. Jag lyckades roffa åt mig två juice, en bulle och en wrap. Jag tyckte dagen var riktigt lyckad. Solen sken. Barnfamiljerna såg glada ut. Korna var definitivt glada. En lammunge föddes tll och med framför några glada åskådare. Det enda obehagliga som hände under dagen var den människa som var utklädd till arlako som gick omkring på gårdsplanen. Jag blev helt cp i kroppen när jag såg den. Och när jag såg barnen som gick och drog den i spenarna. Jag funderade på om det var en kille som var där inne och kunde inte låta bli och tycka att det hela var lite absurt. Blä.
Jag lovar en bildboom så fort jag har tid. Och har ork.
Film hade jag tänkte klippa ihop i veckan, men det har inte hunnits med, så på söndag är nästa dag jag planerat in för denna aktivitet.
Reklamfilm: I onsdags, efter att jag gjort miniorerna, packade jag och en Tina, som driver företaget Dogmodels, in Mustik och Wilma i en transport och åkte till Erstaviks gård. De skulle få vara med i reklamfilm - för Italienskt tuggummi - nej, jag fattar inte heller kopplingen. Och för en kort sekund trodde jag att det var en nyinspelning för färbojäntan jag hade kommit till. En del var lite VÄL lättklädda, och då först och främst killarna. Och det tog några timmar att få korna att göra det de skulle göra. Wilma skulle stå själv (utan att någon höll i henne), medan en tjej satt vid henne på en pall och hade en spann under henne. På andra sidan av Wilma satt två lättklädda killar och drack med sugrör ur hinken. Slutligen skulle en tjej (ni vet hon som höll i det där programmet där man kunde få en pensionat i italien) gå i rask takt bakom kon och säga något på italienska. Hon stannade upp bakom Wilma och tog ett tuggummi. I bakgrunden stod En skådis och höll i Mustik och vid henne satt en annan tjej med pall och spann. Det var väldigt duktiga kor. Som var glada att få komma hem och bli mjölkade när allt var klart.
Rolig och intressant dag.
Ja sen har det bara vara gamla vanliga Samtrans. Lite ladugårdsarbete hemma som mjölkning, märkning av inte allt för glada kalvar och avhorning. Sedan har jag ju så klart ridit och motionerat min häst.
Igår hade jag och Frida fredagsmys i Rörbys ridhus. Vi löshoppade Sessan. Gick inte att få stopp på henne. Hon kutade varv efter varv och verkade tycka det var super kul! Vi avslutade med studs, och det var första gången Sessan fick prova på det och det gick bra det med. Hon fick verkligen tänka och använda kroppen. Löshoppade henne på 90 cm bara (studsen var dock lägre), så att hon skulle få känna att hon klarade det och få lite självfötroende. Nästa vecka ska vi hoppa 90 cm uppsuttet eftersom vi ska tävla den höjden den 29e. Pust.
nu längtar jag till ikväll.
See u later.
Valborg.
Det roligaste minnet under kvällen var när Lovisa nockade mig på dansgolvet så pass att jag började blöda näsblod. Riktigt mysigt blod som blodade ner halva min nya vita tröja.