Det är tur att det är glesbefolkat i månkarbo, för när alarmet går har nöden ingen lag. Lillchefen misstycke i allra högsta grad till mitt beslut att springa in och handla lite förnödenheter på vår promenad i vintersolen. Med lite mer än en halvtimmas promenad hem var det bara langa fram patten under jackan och ungen med. På öppen gata i minus 10.Tystnad. Några nöjda klunkar senare kunde jag bädda ner en belåten chef i fårskinnet. 

You better do your work right mom! Eller så ska fan hela världen får reda på vilken usel arbetare den enskilda firman anställt, med indragen föräldrarpenning som påföljd. 

 

Det går inte att beskriva hur mycket kärlek jag känner för den här lilla minimänniskan.  Helt obeskrivligt helt enkelt. Det är en fantastisk känsla. Hon är människan i mitt liv. Människan jag väntat på i 28 år. 

Idag när jag förmiddagsammade varmkorven dåsade hon till, som vanligt, vid tutten. La henne bredvid mig i soffan för att klä på henne. Då hände detta... 

Sprattellaxen har firat sin första jul, på lovö. 

Vi hade en mysig dag, trots frånvaron av snö. 

Lite minnesvärda bilder. 

 

I fredags var maken iväg på julbord.  Ammande med en lite för liten vid sidan föll det sig naturligt att stanna hemma och endast agera chaufför till tillställningen. Jag och pyret skulle ha fredagsmys bara hon och jag. Påväg tillbaka efter att ha släppt av maken svängde vi in på Ica maxi för att handla lite gott till kvällen för oss två gräsänkor.  Sprang igenom affären med babyskyddet i hopp om att alarmet inte skulle gå. Rev i farten med mig en räkmacka, lite plockgodis och ett fyrpack miniB&J's. I kassan beskådade jag min skörd, inte helt nöjd med utdelningen. Undrade mest vad jag hade tänkt på och började fantisera om allt annat gott jag kunnat köpt och frossat i nu när maken inte kunde stoppa mig (som risgrynsgröt på tub?!). Kastade mig in i bilen och alarmet började halvhacka igång men lugnade sig. Jag högg in på godispåsen men mådde snart för illa för att fortsätta.  

Väl hemma la jag den lilla bredvid mig i soffan i babysittern med lite kul att titta på. Bland annat den färgglada giraffen som kan spela en låt inget vet namnet på. Börjar tugga i mig räkmackan men kan inte riktigt njuta så som jag hade föreställt mig att jag skulle denna mysfredag.  Griskultingen började ganska snart grymtar missnöjt eftersom den spelande giraffen inte svarade på tilltal. Jag ökade tempot i mitt räkmacksätande och drar i samma veva med mig den tredjedel av räkmackan som var kvar ner på golvet. På den luddiga mattan, bland hund och katthår och människohår och lera och damm. G R E A T. Tittade på katastrofen. Orkade inte ens bli arg. Slevade upp det jag kunde, lät hunden äta det hon ville och smetade ut resten med min strumpa. Vid det laget hade alarmet gått igång. La henne vid tutten och tystnaden la sig med undantag från hennes nöjda smaskningar. Tog mig för de två B&J's jag valt ut. De hade så klart smält. Rinnande glass är också glass.

Fredagsmys.  

Igår tittade jag och Linus på film, utan att somna. Någon som däremot somnade var saccosäcken. Så vi inväntade att hon skulle vakna. Under väntans tider somnade även jag. Klockan tolv kunde vi gå upp och lägga oss i sängen och klockan halv ett var lillchefen så pass sömnig och mätt att hon gick med på att sova i sin lilla säng. Och där sov hon, med min hand på sig, till klockan halv fyra. Hon vaknade med att tömma tarmsystemet. Skönt. Sedan var det en bökande stökande griskulting som skulle sova-no-more. En trött mamma försökte övertyga henne om att somna vid tutten, men icke. När jag till slut tänder lampan igen är det en klarvaken tjej med världens största leende som möter mig. Och irritationen över att inte få sova som jag önskade är som bortblåst. Två timmar av bök i sängen och en kaskadspya senare somnade både pyret och jag om. Nu är klockan snart elva och den tidigare morgonens aktiviteter har kompenserats med en väldigt mysig sovmorgon. 

 

Tack för det.