Jag sitter framför datorn hemma på lovön.
Jag du läste rätt. Lovön. Den gamle rackaren.
Jag fick en liten (vi skulle kunna kalla det), lucka, i arbetsschemat.

Efter som man är en sådan jävla speeder när det gäller att levera tidningar svängde man in på Bromma flygplats klockan 08.30 och tittar med stora, något rödsprängda, ögon på öppettiderna och lyckas sätta det obefintliga kaffet i halsen när det står att eländet inte öppnar förrän klockan halv elva!
Två timmar (?).
Jag tänkte inte sova, som jag gjorde sist.
Dregla ner förarsätet och skrämma livet ur barn och pensionärer.

Så jag tog min lilla jumpy (ja för han heter så), och drog min kos till denna fridfulla mälarö.
Så nu sitter jag här.
Det luktar kyklingbajs och mitt linne är fullt av fruktsoppa.
Kan en sommardag bli bättre?

Så, till dagens fråga: Är en svarttaxi, en svart taxi?

Jag har under dagen inte lyckats prestera mer än det som uppenbarar sig framför dina ögon.
... Detta (?).
Men det är inte för intet jag spänner upp mitt bröst och klappar mig själbelåtet på magen. 
Igår slet jag fram "gamla bettan" (som i form av min kamera) och begav mig ut i den grönskande naturen.

Här skulle fotas, och det kändes som om det var ett tag sedan.
Men så är då fallet, att det färgglada kletet ni ser där bakom all text det är tre bilder som jag tagit.
-"Tre?"
Frågar ni:
-"Jag ser ju bara en".

Jo men ni förstår, att Hanna har petat i photoshop.
Hanna gillar att peta i photoshop när kroppen är för trött och schleten för att hitta på någon annan mer fysiskt  krävande kreativitet. (blandning av kreativ och aktivitet?).

Den andra juli blev jag myndighetsförklarad, om det skulle vara pree1974.
Men nu är det inte det, så en annan har redan varit myndig i tre år.
Tre år? Sedan när blev jag så till åren kommen?
I mitt outvecklade medvetande känner jag mig fortfarande som fjorton. Kanske till och med tolv?

Födelsedagen började firas med jobb. Klockan mitt i natten, alldeles-för-tidigt.
En flitig arbetsmyra som jag skulle aldrig klaga.
Väl hemkommen var det inte mycket energi kvar i min arma kropp, så jag skönk ner i en blå, mjuk "schäslong".
Där låg jag sedan, utslagen som en knubbsäl, tIlls det att min älskade, (som för övrigt fösöker ta mitt liv), kom hem efter sitt dagsverk.
Han bjöd på bio.
Allt jag hade önskat mig.
Narnia - Prins Caspian.

Den trollband oss båda.
Så avslutade vi natten vid ån.
Sommaren var ljum och hans händer vänliga. Hans ögon i den ljusa natten kommer jag aldrig glömma.

Uppgången klockan: du-ska-egentligen-sova-nu, var mindre paradisisk.
Jag var mer död än levande den dagen.
Det gick så till den milda grad att jag var tvungen att stjälpa i mig kaffe.
Jag dricker inte kaffet, för jag har inte kommit in i puberteten.
Min preeteen magsäck mådde också där efter.
Det sved.
Och så mycket piggare blev jag inte heller.

Så idag.
Har jag mjölkat på morgonen. Herrskapet är inte längre här. De har farit till gotland.
Dit ska jag senare i sommar, om inte jag och Staffan har hunnit bita i gräset innan dess.
Vad jag hela denna tid försökt säga är att vi (tror Staffan), ska hoppa bungeejump.
Detta året var han hur som haver god nog (eller?) att förvarna mig.

Jag har fjärilar i magen.
Eller kanske en flock flodhästar som dansar salsa. 

Dagens visdom: Låt inte gelehallon ligga och smälta i en skål i solen.

Tro vad ni vill.
Men vad jag känner, är vad jag vet.

Jag satt på vägen hem, så kom den.
Och hela min förvirrade värld försvann.
Där fanns bara du.
Staffan.
Hela låten får mig att tänka på dig.
Bra eller anus?

Båda är bra, men jag är som sagt glad att jag är med en sådan fin människa, som jag fakitskt tycker att du är.
Utan att överdriva eller spä på med blomsterspråk.
Sommarens hittills finaste sommarkväll var igår, med dig.

Lyssna och njut.