SUCK!
SUCK!
Helvete vad fylld av vrede jag är.
Påminn mig om att sluta upp med den där skiten vi kallar mat idag.
Bah.
I am speechless.
Tidsfördriv
En ny budbilsera har tagit sin början. När jag - om mitt minne inte sviker mig - satt i milslånga köer i timtal i onsdags var jag närmare ett sammanbrott än jag någonsin tidigare varit. Kallsvettig greppade jag ratten till att knogarna vitnade och brölade svordomar som om det vore vm i tourettes. Hade jag inte tagit mig samman hade jag i det svaga ögonblick jag befann mig i klivit ur bilen där den stod parkerad i köerna, slagit min chef en signal och sagt upp mig på plats.
Så till den blåsta blondin jag kände mig som när 247 öppnade pärleporten. Min GPS som jag inte tagit för något annat än att just vara en GPS visade sig vara en förstklassig DVDspelare. Vad är bättre att fördriva de långa ensamma timmarna i budbilskontoret med än en film eller fem? Jag har sedan i torsdags betat i mig fem filmer under arbetstid. Inte helt riskfritt kan jag hålla med om. Men sen, vad är säkrast i trafiken? En vettlös, utarbetad kvinna med tourettes som efter ett besök på psykakuten utan problem skulle kunna skrivas in för alltid. Eller? En lagom road tjej som får grina till Gladiator?
Hum.
Nu kommer de två sista månaderna på jobbet flyga i väg under några väl utvalda regissörers livsverk.Förtjusande.
Saganomringenmarathon och en hel arbetsdag är avklarad.
Synd att man inte är lika lättroad som för ett par år sedan då man kunde spela samson och sally på repeat utan att ens börja sucka när man för hundrafemtionde gången såg valarna drunkna i oljan. Det var lika spännande var gång. Hur gastkramande the saw filmerna än var så är de som att titta på barnprogram andra gången man försöker se dem. I don't like the development of the human brain.
Fast sen - som en vis man sa - Barn, precis som pensionärer är ju dumma i huvudet, så, jag antar att det anno dagens datum bara blir bättre.
Not for free
"Då får du skylla dig själv" .. Sa en för mig främmande man till mig idag. Och sammanfattat sammanfattar det till punkt och pricka det som idag fyllt mig med skam och skjutit hål i min digitala ficka.
Man kör tydligen inte 50 km/h på den 30 sträcka som sträcker sig på ringvägen utanför zinkensdamm. Man ska enligt lagens långa arm aldrig någonsin framföra sitt fordon över just denna hastighet på utmärkta vägpartier.
Så, där stod farbror blå med laserpickan i näven och vinkade in mig på en annan väg. Det äpplet var jävligt surt vill jag lova. Jag försökte så gott jag bara kunde gräva ner mitt skamröda nylle i mina lesbiska händer. Det hjälpte inte. Jag blev inte tolv år gammal och inlåst på toaletten igen, hur hårt jag än blundade.
Men ibland är gud barmhärtig. Hade jag kört ynka 1 km/h fortare hade mitt snart fem år gamla och 13 000 kr dyra körkort varit - ja just det - ett minne blott.
Det är svårt att vara budbilschaufför när man bara får åka pendeltåg. Looser.
Men som sagt. Nära sköt ingen hare. Så med en jävla massa tur i den ofantliga ouppmärksamheten så fick jag en lapp som kvitto på mitt brott och 2800 kr i böter. Tack. Tack Hanna, du vet vad man lägger sparpengarna på!
Det var segt att köra efter det. Hade kört slut på jobb på skeppsbron runt lunch och hade inte ens tjänat in en tiondel för att kunna betala den förbannade fortkörningsboten. Killen i radion tyckte jag kunde äta lunch, som om jag hade råd med det? Bark och löv, rötter och mask är det jag får leva på nu i två månader framöver.
Tom på skeppsbron får jag plock i Rosersberg. Just det - Rosersberg - Sigtuna? Lagom god framkörning. Smakade säkert fiskbullar i buljong. Ueck!
DHL distribution stod på menyn. Och det var ett intressant studiebesök jag åkte på.
En mörk man möter upp mig och undrar vart jag vill köra. Solna eller bromma? Pest eller kolera? Valde Ko lera, Solna alltså. Han rycker en bunt papper ur en annan mans hand och överlåter dem till mig. Han ger mig förslaget att först göra upp en körslinga innan jag börjar slänga in paketen. Did and done. Sen var det bara att börja lasta. Lättare sagt än att försöka dressera en humla till att dyrka upp ett kassaskåp. Där låg paket som om några killar från överskottsbolaget haft firmafest och lekt helahavetstormar och intenuddagolv i en stor sackosäck hängandes från en helikopter och sedan släppt den ner från mount everest. Överallt och totalt kaos. Alla som får något levererat från DHL bör skatta sig lycklig.
Det tog en timma att gräva fram de 20 paket jag skulle ha ur högen och oredan av kartonger. Intressant var ordet.
5 timmar och 10 min på timma. Snart har jag arbetat av boten.
Nu är drömmen om att bli polis förevigt krossad, för den brottsling jag blivit. SKÄMMES!
Tid.
Passera.
Låt dagarna bli länge. Låt jobbet vara över. Låt det bli framtid. Låt det bli nu.
Sorg.
Att se en person man älskar fara illa kan göra så obeskrivligt ont.
Jag kan ibland önska att jag bar på förmågan att laga någon som gått sönder. Att göra allt bra igen. Du kan bära en fågel; mata den, hålla den varm om natten, men aldrig få den att flyga. När den är redo kommer den med största sannolikhet testa sina vingar. Det handlar om mod, och tro.
Det sägs att ett gott skratt förlänger livet. Och för var dag som passerar i mitt liv så tror jag på det mer och mer. För vart yttrande av förtvivlan, för var tår som faller, för var ledsen min så dör lite utav det som är du.
Men för varje ringande skratt, för varje leende som sprider sig över ditt ansikte så växer du inombords. Och du vill ha mer.
Din kropp kommer för alltid minnas vad som gjorde dig glad. Det blir till en drog. Du gör vad som helst för att komma dit. Kastar dig ut för stup, springer över glödande kol, sover på krossat glas. Vad än för hinder som tornar upp sig framför dig tar du dig igenom. Men allt har ett pris. Vad du är redo att betala, det är en annan femma.
Var människa hamnar någon gång vid ett vägskäl. Vilken väg du väljer att gå spelar egentligen i långa loppet aldrig någon roll eftersom du inte vet vart den slutar.
Vi blir väl alla sårade någon gång under våra liv. Det är sådant som händer, ingenting som är värt att gräma sig över resten av livet.
Tilldelas man en andra chans bör man ta den. Handlar denna andra chans om förtroende är det viktigt att du vågar lita, vågar ge förtroende, annars kommer den glida dig ur händerna. En levande ål i vatten ska vara svår att hålla. Livet är en ål i vatten det simmar vart det helst vill och kan ej hållas av andra, kanske till viss del, kanske ett tag, men till slut slinker den iväg, om ingen fångar upp den och dödar den, eller låser in den i att akvarium. Ålen är din. Lev som den ål du är. Och tänk inte för mycket på det som varit. Det hjälper ingen.
Flum.
Smulor.
Jag lär knappast vara unik. För inte är det bara jag som med smaker, lukter och ljud kan påminnas om sådant som fått en stadig plats i minnesbanken. Hur en lätt förnimmelse låter något som för så länge sedan hänt blomstra som om det hände nu.
Jag kan dock medge att jag kanske är lite extra känslig för sådana ögonblick. Var just i färd med att tugga i mig en bit till av den extra stora kexchokladen jag just inhandlat på ICA MAXI när jag påmindes som barndomens glada vistelse i dalarna i samma sekund som jag satte tänderna i den.
Smaken fick mig att tänka på dalarna. På stugan som luktade vedeldad brasa. På de kalla fleecefiltarna, på utförsåkningen. En bit kexchoklad var det.
Har ingen aning om varför, det bara var så. Vissa saker bara är. Men det var ett fint minne.
Våldsamt.
Ett intressant iakttagande jag gjorde i London var att Engelsmännen inte tycks ha det vi här i Sverige kallar för; "sunt förnuft". Jag har dragit dessa slutsatser från det faktum att det sitter skyltar överallt, sådant en annan tar för givet. Jag finner det inte fullt nödvändigt att få det förklarat för mig att det KAN vara halt i duschen, eller att det KAN komma hett vatten ur kranen. Var inte det sådant man kunde räkna ut själv?
Det är lika knäppt som att det när man köper en micro står att man inte ska micra katter eller spädbarn. Eller att en plastpåse inte heller är en leksak man trär över huvudet (med tillhörande bild).
Är människor så jävla dumma i huvudet att de måste ha sådana saker berättat för sig i bild och text?
En annan sak som uppmärksammade min annars så välinvanda koma var det faktum att de i Londonland lät allt göras med en aggressiv underton. På flygplatsen utropades det i högtalarna att bagage som lämnats vind för våg inte bara skulle omhändertas utan även FÖRSTÖRAS (WILL BE DESTROYED!!). I Sverige tex omhändertas det så att man sedan kan hämta ut det mot beskrivning.
Sen de varningskyltar som sitter lite här och var:
Snygg skyllt.
Sen att ALLA försöker köra över dig när du går över gatan, eller försöker skalla sönder busschauffören, det är liksom bara ännu mer grädde på moset.
LOVELY som Chrissetanten skulle sagt ^^
Nu, stall.