DÅLIGT: Jag hittar saker, jag inte borde hitta, jag hittar dem utan att det egentligen är meningen!


BRA: Jag har bokat biljetter till Beowulf på fredag :D och köpt present till Karel : )

Jag tänker att jag verkligen borde börja läsa i vår igen. Få den där kursen överstökad. Det är ju bara en termin. Men Fysik B, 150 poäng känns inte så lockande. Jag känner ångesten krypa sig på när jag så mycket som ens tänker på att jag i princip, för min egen skull, MÅSTE läsa den där kursen. Jag skulle aldrig börjat läsa den på distand i våras, det gjorde bara saker och ting MYCKET värre.
Men jag ska ta mig i kragen och åka in till muppsala och söka Fysik B och kanske, vad hette kursen? Kan det ha varit, jo, Information och layout A, fast den ska jag så klart bara ha som utfyllnad så att jag kan få lite studiebidrag.
Jag har varit jätte duktig och bytt adress nu och allt, så att jag ska kunna söka lättare här uppåt landet.

Kan inte låta bli att tycka att det känns ganska stort att ha bytt adress. Det känns konstigt att inte bo där hemma på Lovön längre. Det känns konstigt att jag har ett helt rum där, som bara står, fyllt med mina grejer.
Jag borde slita med lite grejer där ifrån hit, nästa gång jag är där. Dock blir jag en smula ledsen i ögat för varje ny grej jag tar med mig hit, för det känns som att jag slits ifrån mitt kära barndomshem för varje grej.

Jag vill inte bli vuxen. Jag minns, att så länge jag typ har kunnat prata, har jag sagt, med en viss uppgivenhet i rösten och med gråten i halsen, att jag aldrig kommer bli barn igen.
Egentligen, vem vill bli vuxen? Jag vill vara barn, för alltid. Antar att jag bara måste leva efter det som står på min vägg där hemma ¨på Lovön att; vuxna är bara barn med rynkor.

Angående framtiden och plugga så känns det som att det är ganska mycket som måste , planeras och lyckas klaffa för att, pja, få det att fungera. Det är ju inte minst en bit in till Uppsala här ifrån, och Fysiken går INTE att läsa på distans, så jag måste åka in på ALLA lektioner jag kan få.

Sagt om det. Nu ska jag ut och ta in Bella och hennes lila klänning. Sen ska vi köra och hälsa på Nisse.

Snöa på...

Det är inte najs att gå in mina nya stövlar. INTE NAJS.
Så mycket mer har jag inte att säga.
Mer än att hoppas teven kommer i morgon, och på fredag ska vi hem och hälsa på mitt kära hem. Karel fyller 25 och sen ska vi på bio :D
Beowulf it is. ÄNTLIGEN!

Nu har jag dessutom varit flitig och skrivit brev till Fridan min <3

p.s. Fick jag en rättvis bild nu? d.s

I onsdags var bjöd det på trav. Jag, Staffan och Stefan drog till valla för att spela på hästar, det var typ allas oskulder som skulle tas.  Efter en halvtimmas kö mellan kista och SEB banken kom vi fram till Valla där Nanna tålmodigt väntande. Vi tittade bara på de första 7 loppen. Men när lopp åtta kom satsade vi alla, jag hade under en av värmningarna tittat ut de hästar jag skulle satsa på fram till sista loppet.
Jag var en fegis och satsade bara platser, men det visade sig att det lönade sig :P (Stackars Stefan blev av med hela hundra kronor redan första sattsningen vilket fick honom att ge upp :( )
Jag åkte go' o gla' hem gick jag hem med min vinst på 92 kr!

Dagen där på hade vi SOVMORGON :D
Efter frukost började vi städa, sen städade vi, typ hela dagen, fram till mjölkning, med ett undantag, där vi skulpterade ut mina skumgummibröst till festen.
Plus för dagen var:
1. Att mina stövlar kom
2. Att högtalarna kom
Minus:
1. Teven kom inte.
Det var lite tragiskt när jag och Staffan satt upp våra egenhändigt tillverkade hyllor, och ställt iordning allt och satte oss på sängen och stirrade in i väggen. Jag utbrister att det känns som att det ä något som fattas. Och klart det var teven. Ah.. jag känner mig som ett barn på julafton inför teven (inte för att det är min teve som jag ska få eller något, men i alla fall). Vi får väl se om den kommer idag.
 
Idag ska vi väl fortsätta städa, det måste ju hinna bli fint inför festen också!

Detta var en tämligen TRÅKIG blogg, men, ja, skönt att ha det sagt.

FEEEEEEEEEST DEN 7:e DECEMBER, JAG LÄÄÄÄÄÄÄÄNGTAR! :D

Så(?) Vad har hänt den senaste tiden, förutom min grubblande huvudvärk?Jo, var det i lördags? Jo, lördag var det, så hade det äntligen blivit nästa vecka så att vi kunde lasta de fyra tjurarna i ladugården. Jag dock, kom inte längre än till rampen av djurtransporten, där stog jag och Lasse och försökte få upp järnhaspen som höll den uppe, vilket slutade med att jag slog upp den rätt i nyllet och slog sönder hakan, läppen och min högra framtand.
Blodet forsade och jag blev förvisad till huset, vilket resulterade i att Staffan fick sköta ladugården själv.

Lite senare på kvällen, efter mjölkningen drog jag och Staffan till Stefan, för att tillsammans med Nisse, Stefan och Micke spela lite spel och dricka lite. Och fy fan vilken hets det var. Jag blev itvingad en flaksa vin och lite jäger.
Inte bra! Jag vill inte bli itvingad. Skämdes lite dagen där på, för att jag hade fallit för grupptrycket.

Dagen där på gjorde rödvinet sig påminnt och huvudvärken dunkade glatt. Vi skötte ladugården och kom båda fram till att vi ville göra något roligt; "Bio!", tänkte vi båda, men när vi kom in framför datorn, fanns inte den filmen vi ville se och det andra alternativet hade redan börjat, eller något i den stilen, så film blev det inte. Men vi bestämde oss för att spela på hästar på onsdag och åka på badhus på måndagen!

Måndagen kom, med sovmorgon, och gud va skönt det var att få sova ut :)
Men vid frukosten byttes glada miner till en stor besvikelse, för vi skulle göra ditten och datten åt Anne, och badhuset började kännas avlägset. Vi gick upp och surade ett tag, innan vi gav oss av, då vi i samma ögonblick fick reda på den glada nyheten att Anne kunde göra alla sina ärenden själv någon anna dag. Besvikna miner sken upp till glada åter en gång och vi packade badkläderna.

Vi styrde bilen i starkt solsken mot Christian som skulle få sin födelsedagspresent. Väl där lyckades vi även ragga med honom på lite äventyrsbad.

Vi badade, jag blev lite emo, vi badade, jag hade roligt, Staffan hoppade från tian, Christian dök från sjuan. Jag dök från ettan ;D

Efter bad drog vi till Tandläkaren. Min tand skulle fixas. Jag fick lite nytt som lades på tanden, och fy fa-an va irriterande. Nu har jag något att gå omkring och irritera mig på i resten av mitt liv. Det blev väl kanske inte så bra som jag hade tänkt mig och vi får se om jag åker till pappas tandläkare och ser om hon kan göra något åt irritationsmomentet. 
Dagen avslutades med skräckis hos Christian, trevligt, trevligt.

Big yeah! Är att mitt löshår kom igår och att mina stövlar ÄNTLIGEN skickats :D
 

Jag är nog en ganska genomrutten och tragisk figur. Dålig är jag också.
Jag vill inte vara dålig. Så det ska jag ändra på. Eller, modifiera? Jag kom just till insikten att jag söker upp folk, kollar upp dem, bedömer dem, jämför dem med mig själv. Klappar mig om magen, ler och tänker att jag nog allt är en smula bättre än dem(?).
Jag vill inte ha det så! Det är tragiskt och patetiskt. Jag vill inte vara patetisk, jag menar vad placerar det mig i för fack? Inget bättre fack än de människor jag jämför mig med.

HANNA, RYCK UPP DIG! Du är bättre än så här!
Jag ber mig själv om ursäkt.
Min framtid ska se bra ut (tillsammans med dig). Jag ska, nä fan, jag vet inte vad jag ska skriva nu.

En sak är säker, och det är att det ska bli ändring på saker och ting från och med nu!
Speciellt efter igår. Aldrig med grupptryck, aldrig med hets. Jag vill inte se det där igen.

GAH!

Så var det, det här med facebook. "Jag hatar facebook" - Slutcitat. Kanske inte, men alltså, facebook är fan hur nice som helst när man vill hitta de personer man letar efter. Men, inte när man finner det man INTE vill finna. Och tror du man kan låta bli att titta på bilderna? Äcklas, titta bort och gråta lite. Nåväl, inte fullt så farligt. Men det är så klart man springer över någon människa, man trodde inte längre fanns.
Men jora, visst finns dom, det är bara det att du glömt dom i den egen värld.

Jag kan inte låta bli att bli en smula irriterad. Man finner andras ex, sina egna ex. Folk man hatar, folk man utav någon annan anledning inte tycker om. Så finner man sig själv sitta där och klicka igenom deras fotoalbum, för titta vill man, och helst tycka lite syns om sig själv, och kanske till och med bygga ännu lite mer hat.

Varför är det så? Är det bara jag som är så? NEJ, jag vet jag är inte unik, men jag frågar bara, är det någon annan här som upplever samma saker som jag, mest angående facebook då?

Slutpratat om det där jävla skitet och hit med crackpian!
Lara Croft blir så sjukt het den 7 december. Den som lever får se (eller den som kommer på partajet!).

Åh! Innan jag glömmer! Jag har längtat efter denna dag, sååå länge, den 17 november 2007, när vi inte längre behöver KÄRRA ut ensilage till kvigorna i ungdjursstallet!
Fan va skönt alltså!

Det är lätt att var efterklok, eller vad brukar man säga?
Vi var i Tyskland, igår, och i förrgår. Eller så här var det:
I Torsdag morse, alltså den 8 november, kom jag och Staffan äntligen iväg, med filmkamera, lite kläder och ett glatt humör. Men det dröjde inte många kilometer förrän vi kom på att vi åkt ifrån allt vad vägbeskrivningar hette. Men jag ville inte vända, just på grund av det faktum att vi äntligen kommit iväg. 
Så.. vi litade på att mitt fotografiska minne skulle fungera och skulle det inte göra det så hade vi ju i alla fall mobiltelefoner och fungerande stämband.
 Vi hämtade upp Nisse, i Knutby, han hade inte halkat i duschen, eller för den delen drivit ut demoner i tvättstugan så det var bara att lasta in honom och hans väska i bilen. 
Sen hämtade vi Stefan. Han hade kammat håret och hastigt och lustigt lyckats raka av sig de föregående dagarnas skäggväxt, vilket gjorde honom till bilens naknaste ansikte. 
Vi började beta av milen ner till Marken, i smålands skogar, där det fanns lågpris bensinstationer med batteri service och gamla lastbilsvrak som det förmodligen fortfarande använde, fast först och främst så fanns där Frida som vi skulle röva med oss på vår lilla road-trip. 
Väl framme pratades det om att dra direkt ner till tyskland eftersom diverse pojkar i baksätet blev lite misstänksamma över Fridas avsidesboende. 
Men det släppte ganska fort efter ett par öl.
Vi pratade, lagade mat, och när de  flesta hade blivit lite runda om bakfötterna serverades middagen. Staffan hade fått äran att välja glas och tog så klart de minsta glasen huset hade att erbjuda. Men alla skrattade gott och smuttade, saft, vin och mjölk, omvartannat ur de små glasen. Det fylldes på, och fylldes på eftersom glasen endast erbjöd 1½ klunk. 
Jag, Nisse och Staffan drog oss upp på övervåningen (medan Stefan fortsatte sitt svamel och vinsrickande med Firdas pappa halva netten) där jag sov medan Nisse försökte pracka på mig och Staffan att börja spela WoW, som om han vore den smörigaste försäljaren av dem alla. Som sagt jag sov. 
Och i mina drömmar finner jag att Staffan står och pratar med mig. Jag svamlar något om brunnar och varpå Staffan börjar skratta, i mitt omedvetna svammel känner jag hur vreden över det faktum att någon förnedrat mig  börjar växa och jag, eller ska jag säga mitt onda sömnallter ego, slänger ur Staffan ur den extremt stora 90 sängen och skriker fula ord. 
När lampan släcks och dörren stängs vaknar jag till liv: "Vad hade jag gjort?".
Fylld av skam låg jag där, jag hör hur de talar om mig där ute och jag bestämmer mig för att ta en liten promenad. 
När jag kommer tillbaka smyger Staffan in efter mig i rummet och lägger sig bakom mig. 
Han undrade varför jag var så arg på honom, men jag lyckades förklara hur det stog till och vi redde ut det. När vi kommer ut ur rummet för att, jag vet faktiskt inte vad, ligger NIsse i soffan, men händerna på ett minst sagt suspekt ställe, han sover, medan tv'n står på, på tv tusen, och vi vet ju alla vad som går på tv tusen efter klockan 24.00 på natten. Det var en kul syn. 
När vi väl fått svamlarStefan i säng och lagt oss till rätta i vår egen så kunde vi äntligen avnjuta några få timmars sömn. 
Morgonen kom och vi packade in oss och vår nya medpassagerare Frida i bilen och styrde vidare mot Tyskland. 
Timmarna gick med de avverkade milen och vi kom fram till öresundsbron där vi snällt betalade avgifterna för bro och färja för att kunna ta oss till Puttgarden. 
Bron var en spännande syn, men inte så spännande som jag hade trott att den skulle vara. Lite betong och lite människoavföring, vart nu än all skit tar vägen(?) och så var vi över. 
Så fort vi passerat den danska gränsen var dansksnacket igång. Vi skrattade så vi grät, och Frida ville inget hellre än att krypa ur sitt skin. Efter ett par mil hade alla tröttnat på 'danskan', och det hade även blivit väl dokumenterat.
Det tog ett ganska bra tag att puttra igenom skitstinkande buskbeklädda tråklandet Danmark.
Men vi hade fetaste flytet när vi kom fram till Rödby, där vi tog färjan över till Puttgarden.
45 min. senare och vi kunde se BORDERSHOP. Vi kunde knappt tro våra ögon när vi vandrade in.
Bordershop bestod av 4 våningar och över 500 kvadratmeter i vardera. Våning ett bestod av öl och cider, våning två av vin i alla dess sorter, våning tre av sprit och likörer och våning fyra av godis och dylikt.
Storhetsvansinnet infann sig för oss alla. Det handlades strohrom (för den som vill veta, 80% typ matlagningssprit, som typ bara svenskar köper för att supa sig fulla på, andra skulle tycka det var ren idioti eftersom det smakar sjuukt illa, och man blir sjuukt full), lådboxvodka om tre liter och tvåliters whiskeyflaskor. 
Alla var sjukt glada och spriten var ju så SJUKT billig, fatta 3 liter sprit på låda för 250 kr, det finns liksom inte i Sverige, 1 liter absolut vodka kostar 500 kr i Sverige, i Tyskland, 100 kr typ. Vi var i den spritlystne svenskens paradis. En full baklucka senare drog vi oss lite längre in i Tyskland för att hitta någonstans att bo.
Det gjorde vi. Vi kunde dock inte låta bli att tänka på filmen hostel, och vi alla var säkra på att vi skulle bli mördare och våldtagna där...
Vi åt middag på hotellrestaurangen som typ erbjöd 3 maträtter, Nisse, jag och Staffan drack lite öl till maten och sen försvann vi upp på rummet där vi drack öl, dooleys, strohrom och rökte vaniljcigariller som Nisse och Staffan lyckats ragga till sig nere i receptionen. Det ammades även en del, vi behöver inte säga så mycket mer. Frida är min amko :D
Någon gång fram mot midnatt smög vi oss till sängs och morgonen där på gick vi upp och åt fruktost.
Pratet runt frukostbordet var i den lägsta av humornivåer, där det pratades om att Gretchen tillverkade kesomensjuice , och gick omkring med en tillbringare mellan benen där det konstant rann eftersom hon gick på hormoner så att hon jämnt hade mens. Ja något i den stilen, vi behöver inte gå in så mycket mer på det, utan vi kan lämna det där. Sen bestämmer vi oss för att packa och dra. VI hade stora planer in för dagen, när Nisse kommer in på mitt och Staffans rum för att meddela den hämska nyheten. Bilen var LÄNSAD på allt som hade funnits där kvällen innan.
Staffan ville inte tro på det han sade, men jag såg i hans nästan tårfyllda ögon att fallet inte var så.
Det var en MYCKET skum känsla att se bilen helt tom, vi hade verkligen blivit så himla 'bögrånade', som Nisse sa, eller ja, bestulna på allt det bilen hade att erbjuda, där med min FINA ROSA IPOD, med ALL min UNDERBARA musik. Vi gjorde en polisänmälan och ett tömt svordomsvokabulär senare stog polisen där med sina förkorta byxor, sina skinpajer och ficklampor och grejer.
Sen var det bara att dra hem. Ingen hade lust att dra vidare någonstans. Det var ingen vidare stämning andra gången vi vandrade in på Bordeshop för att i alla fall komma hem med lite sprit.
Det sög verkligen att bli av med typ 4000 kr sprit, och MIN IPOD!
Som sagt, det var väldigt lätt att vara efterklok när man satt där i bilen.
Jag körde, eftersom jag behövde det för att lugna min upprörda hjärna. Jag behövde något annat att tänka på.
Milen genom Danmark var många och långa, och jag kände hur blodsockret blev allt lägre och lägre.
Vi tog oss över bron och efter några felkörningar, några höga negrer och yxade lejon senare så stog vi äntligen på svensk mark inne på ett svenskt MAX och beställde den mycket efterlängtade maten.
Sen var det bara att fortsätta. In i de småländska skogarna. Eftersom genvägen vi åkte sist inte var så lätt att hitta i mörkret hamnade vi på en lite för snöbelagd väg med våra sommardäck och den slingriga felkörningen på typ 5 km tog typ en timma att köra. Staffan var kissnödig så han halade fram sin blöta lilla ostbåge för att pissa ut genom fönstret och var på god väg att skvätta ner hela oss med 'gammalt bonnpiss', alltså, det låter helt osammanhängande och det var det också, för rätt som det är klampar han omkring på taket medan jag kör.
Vi kommer äntligen fram till den vägen vi skulle till från början och då var det inte långt kvar till Frida. Jag tror aldrig jag har srattat så mycket som när Frida började svamla om att hon ville ha en uppblåsbar badring som gamla tanter brukade använda för att slippa urinvägsinfektion, eller var det för att får det? Jag minns inte, men det var helt sjukt kul. Det var verkligen allmän mobbning av Frida, men hon verkade tycka att det var kul, trots hennes problem
med klimakteriasvallningar och DENruttnade äggstockar som Stefan plockat ut med sina könsdoftande händer.
Det kändes skönt att kunna kliva ur bilen hemma hos Frida. Vi blev bjudna på mat och jag fick även denna gången använda min snok för att kolla på höskullen om höt Mats hade skörtat var något att använda.
Fyra mätta magar och vi kunde dra oss vidare hem de sista anskrämliga milen. Det var med en smula vemod vi lämnade Frida. Det hade verkligen varit jätte kul att ha med henne, tror inte att det hade blivit så kul som det till slut blev, trots spritförlusten, utan henne. Alla gillade henne och hon är verkligen världens bästa Frida <3.
Jag somnade snabbt i bilen då ömsom Nisse, ömsom Staffan tog över ratten.
Det hade tydligen varit jävligt rövigt att köra mjölby vägen, där det var snöstorm, och bilen hade halkat omrking på vägbanan, men det ver ingenting jag la märket till i min skönhetssömn.

Klockan 02.30 kunde vi äntligen se Almunge. VI VAR HEMMA!
Det var nästan en smula overkligt. VI hade averkat 105 mil den dagen, vi hade avverkat 200 mil under hela resan.
Väl hemma i vårat eget mysiga bolster låg Staffan sömnlös, han var irriterad och frutrerad över det som inträffat, men lugnade sig snart och öven han kunde falla in i många timmars skön sömn.

Det var en omtumlande, händelserik resa, med många könsord och lååg, men rolig humor. Trots den dumma incidenten har vi som sagt lärt oss livets hårda läxa. Många kommer skratta, säga vi är dumma, men va fan, det var ju bara lite pengar. Eller?
Vi styrde upp det hela sen och hade faktiskt roligt på vägen hem.

Kort sagt. Det var en rolig resa, och efter en veckas smältande av allt som hänt är det något jag mer än gärna gör om, men då utan den där förbannade stölden...

Jag förundras över hur förvirrad man kan bli ibland. Lider du av problemet att kunna läsa en text sådär än 5 gånger, och fortfarande inte fatta sammanhanget?  Man frågar sig då om det bara handlar om en smått efterbliven hjärna, eller om texten i sig inte framhäver något vidare sammanhang(?).

Om vi kvickt byer samtalsämne, så är jag trött, som vanligt. Jag kan undra vad det beror på... Att jag är trött alltså? Det är väl något jag mer eller mindre alltid har lidit(?) av. Och jag kan snart inte räkna, eller för den delen komma ihåg alla de gånger något påpekat det, inte minst försökt ge mig några 'goda' råd.
Jag minns speciellt två gånger. Den första var i ettan på gymnasiet, när jag hunnit byta till berga och gått där någon månad eller två.
Jag sitter på lektionen 'växt och djurliv' och ser väl lagom road ut när Jonas, läraren ställer sig framför mig, med en menande blick och häver ur sig, något i stil med:
"Hanna, du ser jämnt så förskärckligt trött ut, hur mår du egentligen? Du borde nog uppsöka en läkare och göra något åt det, för det finns hjälp att få..."
Jag visste inte vad jag skulle säga. Häpen över hans yttrande satt jag bara där.
Jag borde ha sagt som det var, att det med största sannolikhet berodde på det faktum att jag:

---

1. Gick upp klockan 05.00 varenda morgon
2. Efter min tidiga uppgång gick ut i stallet, tog ut min häst, mockade, gjorde iordning foder etc.
3. Duschade
4. Åt frukost
5. klockan 06.35 tog bussen till brommaplan
6. Tog tunnelbanan till t-centralen
7. Tog Pendeltåget till västerhaningen
8. Tog bussen ut till Berga
9. Alltså, en sammanlagd resa på närmare två timmar.
10. Gick i skolan till klockan 16.00
11. Samma resa fast tillbaka hem.
12. Väl hemma klockan 18.00 gick jag ut i stallet och tog hand om min häst.
13. När man väl var inne i huset runt klockan 20.00 orkade jag inte äta, utan satt och lite lagom apatiskt stirrade på burken i vardasrummet till klockan 21.00 då jag gick och la mig.

---

Jag vet inte. Men det KAN ha varit min 'dag' som varit anledningen till mitt trötta utseende. Sen har jag mer och mer börjat fundera på tanken av att jag kanske bara har en 'trött' uppsyn..
Första gången det slog mig att det kunde vara så var när jag gick i trean på gymnasiet då en annan lärare, eller mer korrekt uttryckt, instruktör påpekade att jag JÄMNT såg så trött ut.
Vi satt och sådde på en åker när han kommenterade det. Han menade på att jag ju var tjej och hade mens och nog gjorde bäst i att äta järntabletter?!
Vi talar om min mannliga jordbruksintruktör nu. Jag satt även denna gången mållös över hans yttrande.
Vad fan ska man säga liksom?
Det var alltså efter denna gången som insikten: Jag-har-nog-en-trött-uppsyn, slog mig för första gången. Eftersom jag just då inte pendlade fram och tillbaka till skolan, utan bodde där.

Eller, så har jag som en kanske inte allt för vis man sa til mig: "Jag tror du har 14 negerpojkar som du fött upp och tar hand om dagarna i enda och det är därför du ser så trött ut/är trött.

Eller. Alltså, ELLER, så är jag bara trött. Natruligt trött. För att jag gillar att sova. För att jag är en gosig person som älskar att mysa ner mig i en nybäddad säng med fluffigt bolster. Den handligen är väldigt lockande nu.
Men, jag ska vara duktig, inte dålig, och vänta till i kväll.

KÖTT, fy fan.

På torsdag, då satan. Det ska bli så förbannat kul att dra ner till tyskland,
Nisse pisse päronpung, Stefan, den äckliga lilla biten, Frida, min amko, och Staffan, min hane.
:D

Bilder på Sessan. På allmän begäran.