Så var det, det här med facebook. "Jag hatar facebook" - Slutcitat. Kanske inte, men alltså, facebook är fan hur nice som helst när man vill hitta de personer man letar efter. Men, inte när man finner det man INTE vill finna. Och tror du man kan låta bli att titta på bilderna? Äcklas, titta bort och gråta lite. Nåväl, inte fullt så farligt. Men det är så klart man springer över någon människa, man trodde inte längre fanns.
Men jora, visst finns dom, det är bara det att du glömt dom i den egen värld.

Jag kan inte låta bli att bli en smula irriterad. Man finner andras ex, sina egna ex. Folk man hatar, folk man utav någon annan anledning inte tycker om. Så finner man sig själv sitta där och klicka igenom deras fotoalbum, för titta vill man, och helst tycka lite syns om sig själv, och kanske till och med bygga ännu lite mer hat.

Varför är det så? Är det bara jag som är så? NEJ, jag vet jag är inte unik, men jag frågar bara, är det någon annan här som upplever samma saker som jag, mest angående facebook då?

Slutpratat om det där jävla skitet och hit med crackpian!
Lara Croft blir så sjukt het den 7 december. Den som lever får se (eller den som kommer på partajet!).

Åh! Innan jag glömmer! Jag har längtat efter denna dag, sååå länge, den 17 november 2007, när vi inte längre behöver KÄRRA ut ensilage till kvigorna i ungdjursstallet!
Fan va skönt alltså!