Nöjd.
Det är få förunnat den verklighet jag lever i.
Sommaren på landet. Sommaren på en bondgård. Finns det egentligen något vackrare? Något fridfullare?
Det är klart, allt har åtminstone två sidor.
Det luktar skit, det är för varmt, det är för kallt, det regnar för mycket, det regnar för litet, det är stress med skörden.
Men i stort sett, så är det alldeles alldeles underbart.
Det är något speciellt med att gå upp tidigt på morgonen och fösa ihop korna, ge kalvarna hö and the story goes on.
Jag har funnit mig helt till freds med tillvaron.
Känner över huvudtaget ingen stress, bara ro, helt inne i min uppgift, men ändå medveten om omgivningen, den blomstrande omgivningen.
Vår fläderblomsbuske står i blom. Med hela sin prakt går den ingen förbi.
Den doftar av sommar.
Ta vara på denna vackra årstid.
För i ärlighetens namn, för mig, så finns det bara en enda negativ sak med sommaren, och det är att den är för kort.
Sommaren på landet. Sommaren på en bondgård. Finns det egentligen något vackrare? Något fridfullare?
Det är klart, allt har åtminstone två sidor.
Det luktar skit, det är för varmt, det är för kallt, det regnar för mycket, det regnar för litet, det är stress med skörden.
Men i stort sett, så är det alldeles alldeles underbart.
Det är något speciellt med att gå upp tidigt på morgonen och fösa ihop korna, ge kalvarna hö and the story goes on.
Jag har funnit mig helt till freds med tillvaron.
Känner över huvudtaget ingen stress, bara ro, helt inne i min uppgift, men ändå medveten om omgivningen, den blomstrande omgivningen.
Vår fläderblomsbuske står i blom. Med hela sin prakt går den ingen förbi.
Den doftar av sommar.
Ta vara på denna vackra årstid.
För i ärlighetens namn, för mig, så finns det bara en enda negativ sak med sommaren, och det är att den är för kort.
Det där med skam.
Jag skrattade just döden i vitögat.
Kanske inte döden, men en jävla massa ont.
Jag ska förtydliga mig:
- Jag klättrade upp på höskullen för att putta ner lite halm åt kalvarna, som jag just gjort rent hos.
Öppnar luckan och ställer mig på, vad jag tror ska föreställa ett golv, bredvid luckan för att få upp den ytterligare.
Det är bara det att det som jag tror är golv, i själva verket är en sladdrig masonitskiva med lite halm på. Jag far igenom hålet, men lyckas i sista sekund rädda mig ur situationen.
Tar tag i allt jag ser och lyckas dra mig upp.
Med livet i behåll och endast lite rivsår och blåmärken och en ömmande handled ställer jag mig hastigt upp för att göra, precis det som andra människor gör i liknande situationer, just det: Kollar om något sett det klanteriet jag just gjort.
Ingen såg.
Som tur var tänkte jag.
Jag dammade av mig, fnissade lite och fortsatte med det jag skulle göra.
Nu måste jag ut igen och fortsätta, var bara tvungen att få det nerskrivet innan jag glömde bort det.
Fniss.
Kanske inte döden, men en jävla massa ont.
Jag ska förtydliga mig:
- Jag klättrade upp på höskullen för att putta ner lite halm åt kalvarna, som jag just gjort rent hos.
Öppnar luckan och ställer mig på, vad jag tror ska föreställa ett golv, bredvid luckan för att få upp den ytterligare.
Det är bara det att det som jag tror är golv, i själva verket är en sladdrig masonitskiva med lite halm på. Jag far igenom hålet, men lyckas i sista sekund rädda mig ur situationen.
Tar tag i allt jag ser och lyckas dra mig upp.
Med livet i behåll och endast lite rivsår och blåmärken och en ömmande handled ställer jag mig hastigt upp för att göra, precis det som andra människor gör i liknande situationer, just det: Kollar om något sett det klanteriet jag just gjort.
Ingen såg.
Som tur var tänkte jag.
Jag dammade av mig, fnissade lite och fortsatte med det jag skulle göra.
Nu måste jag ut igen och fortsätta, var bara tvungen att få det nerskrivet innan jag glömde bort det.
Fniss.
sommarsommarsommar.
Nu är sommaren äntligen här. För nu går det att bada utan att ledgångarna fryser till is.
Jag och Nanna har solat OCH badat igår och idag.
Awesome!
I love to hate.
Jag känner mig en smula vilsen just nu. Som om jag skulle fastnat mellan två världar. Allt känns som om det är till låns, till och med mitt eget liv. Det känns lånat. Det känns som att jag vilken sekund ska lämna tillbaka något som inte är mitt, som att jag, ovanför allt, inte finns.
Jag bor här på lovön nu, men inom mig bubblar en stress, en stress som vill åka hem till dig. Jag känner mig hemma med dig. Nu är jag tillbaka på ruta ett.
Ensamheten gnager mitt tomma hjärta, även fast du fortfarande är min! För det vet vi alla, att ensamhet är något som som kan vara mer än närvarande trots närvaron av de man älskar.
Allt känns så temporärt nu, skört. Ledsamt. Faktiskt.
Men det handlar nog mer om vana än något egentligt problem, jag hade ju blivit van vid att bo vid din sida. Det har inte gått många dagar. Ändå sitter jag här och gnäller, som om det vore synd om mig.
Det är inte synd om mig, men jag måste ändå få säga att jag under dagarna trycker undan känslor av stor saknad för att det, just det, är för jobbigt att tänka på det.
Men helvete, det går. Tur är väl att internet och telefon är uppfunnet.
Nu är det ju som i början.
Ursäkta ...
... men är det inte såhär vin skall presenteras?
På fyllan?
Sådär, riktigt, osmakligt och hafsigt.
Ja, jag blir ju i alla fall MYCKET sugen på rosévinet: "DET HÄR! FRÅN ÖSTERRIKE!"
På fyllan?
Sådär, riktigt, osmakligt och hafsigt.
Ja, jag blir ju i alla fall MYCKET sugen på rosévinet: "DET HÄR! FRÅN ÖSTERRIKE!"
Varmt.
Jag blir väldigt väldigt trött av den här värmen. Skulle jag lägga mig ner nu så skulle jag somna på fläcken!
Jag får hålla ut ett litet tag till, sedan ska jag somna till en film uppe i min säng.
Sola på!
Mitt nya hem.
Nu är jag på Lovön, för att stanna.
Flyttade hit lördags. Stort flyttlass. Lagom knepigt att flytta från större till betydligt mycket mindre.
Från 180 kvadrat eller något i den stilen till knappa 15. Men det gick, men lite list och IKEA.
Det tog en och en halv dag ch en tålmodig Staffan att komma iordning.
Så i morse åkte han.
Nu är jag ensam.
Men vi ska på bio på onsdag :)
TRANSFORMERS II, måste jag säga något mer?
Trion, jag, Staffan och Daniel. Vi ska rysa sönder stolarna inne på spegeln.
Nu ska jag ut och skörda så kossorna slipper svälta i vinter.
Flyttade hit lördags. Stort flyttlass. Lagom knepigt att flytta från större till betydligt mycket mindre.
Från 180 kvadrat eller något i den stilen till knappa 15. Men det gick, men lite list och IKEA.
Det tog en och en halv dag ch en tålmodig Staffan att komma iordning.
Så i morse åkte han.
Nu är jag ensam.
Men vi ska på bio på onsdag :)
TRANSFORMERS II, måste jag säga något mer?
Trion, jag, Staffan och Daniel. Vi ska rysa sönder stolarna inne på spegeln.
Nu ska jag ut och skörda så kossorna slipper svälta i vinter.
Going home.
Det ter sig som så att jag flyttar till Drottningholm igen, efter två år här.
Flytten sker väl förmodligen nästa vecka någon gång.
Nej, vi har inte gjort slut, men vi har kommit fram till att detta just nu är det bästa eftersom situationen här tär på oss.
Så Drottningholm, here i come ... !
Flytten sker väl förmodligen nästa vecka någon gång.
Nej, vi har inte gjort slut, men vi har kommit fram till att detta just nu är det bästa eftersom situationen här tär på oss.
Så Drottningholm, here i come ... !
Påminner mig om mig.
Av någon aneldning har jag fastnat för en av Robyns låtar, konstigt nog.
Robyn är inte min favorit artist, jag ogillar henne inte, hon är sjukt proffsig, men hennes musik har aldrig riktigt lyckats tilltala mig. TIlls jag hörde denna låten idag. I ett svagt ögonblick talade den till mig.
Så, lyssna nu.
You just see what you want to see
There's no way I can help you out
Lay all your love on me.
It was like shooting a sitting duck
A little smalltalk, a smile and baby I was stuck
I still dont know what youve done with me
A grown-up woman should never fall so easily
I feel a kind of fear
When I dont have you near
Unsatisfied, I skip my pride
I beg you dear ...
A little smalltalk, a smile and baby I was stuck
I still dont know what youve done with me
A grown-up woman should never fall so easily
I feel a kind of fear
When I dont have you near
Unsatisfied, I skip my pride
I beg you dear ...
Full fart!
Snyggaste bilden i år.
Nu är han döpt.
Très Bien
"Trebbe"
4 juni 2009
e. Dee jost van dyke u. Très Belle ue. As de Thurin
"Trebbe"
4 juni 2009
e. Dee jost van dyke u. Très Belle ue. As de Thurin
Så kom han.
Den 4 juni 2009.
Klockan hade ringt hela natten, en gång i halvtimman. Det var ju som upplagt för henne att föla under natt eftersom mjölken hade kommit under dagen.
Klockan ringde vid 04.00, jag sneglar trött upp på tvskärmen. Bella står upp, stilla. Jag tänker för mig själv att hon säkert inte komma föla nu heller ...
Klockan ringer igen vid 04.30. Sneglar upp på skärmen, och håller på att sätta tungan i halsen.
Där ligger ju ett föl!
Jag slår till Staffan som trött, alldeles för trött lyfter på huvuder: "DEN ÄR UTE, HON HAR FÖLAT!".
Staffan grymtar: "Skönt, äntligen ... ". Han fortsätter sova.
Jag försöker samla mig. Helt uppe i varv; vad gör jag nu, verkar båda må bra?, lever fölet?.
Jag fumlar efter telefonen. Ringer mor; "Hon har fölat!!" Försöker desperat förklara situationen, utifrån det jag ser på skärmen. Fölet ligger med Huvud och framben utanför sin lilla fostersäck och spratlar. Så levde gjorde han ju. Bredvid ligger Bella och ser trött ut, men hon levde också.
Jag kunde konstatera att navelsträngen var av eftersom fölet låg bredvid Bella och inte i henne. Mamma föreslår att jag ska gå och kolla om navelsträngen ser bra ut, att det inte blöder.
Jag lägger på luren. Går försiktigt in i boxen, Bella tittar på mig men ligger kvar. Jag kläder av fölet fosterhinnorna och slänger ut dem ur boxen. Kollar på navelsträngen, såg fint ut. Hämtar lite Jodopax som mor sa och tvättade av den.
Bella reser sig upp en gång med lägger sig raskt.
Fölet ivrigt att komma upp. Jag konstaterade att det var en hingst, som jag trott hela tiden. Jag smsar alla. alla som kunde tänkas vilja veta. Ringer Nanna som knappt verkar förstå vad jag säger, ringer Max, han svara inte, men ringer snart upp och får veta nyheterna.
Bella reser sig upp igen och då ramlar efterbörden ut, hel och fin. Jag börjar mocka ut lite blöt halm för att ströa upp med ren fin, torr halm. Då sprätter fölet till och är plötsligt uppe. Knappt 45 min gammal. Mamma och jag pratar på telefon till och från och jag ser till att den lille får i sig råmjölk.
Han äter själv snart och börjar gå runt Bella i cirklar. Hur pigg som helst. Mamma konstaterar att det gått väldigt fort och bra allt ihop.
Jag lämnar dem ett tag, men har ett vakande öga på dem från sadelkammaren.
Jag är helt uppe i varv, kan inte sitta still och börjar sparka på Staffan. INTE uppskattat. Han grymtar något och vänder sig om. Inte ett dugg intresserad, mest trött. Det slår mig plötsligt att han cyklat hit och inte lagt sig förrän halv två, så jag lämnar honom ifred. Jag tittar till lillen då och då som snart börjar tömma tarmen på tarmbeck. Allt går som enligt boken. Han äter ...
... och där i mellan vilar han sig.
Även Bella får vila sig, vilket bebis tycker är väldigt konsigt.
Jag vågar lämna Bella och lillen men kommer tillbaka på kvällen. Han gnäggar när vi kommer, ställer sig kvickt upp och går fram till juvret. Han äter så han storknar.
Vi flyttar över dem till en annan box, mycket läskigt. Bebis trodde att världen inte var större än den box han fötts i. Men vi får honom till slut att följa med in i den andra boxen.
Jag mockar och lägger in nytt hö och gör i ordning Bellas kraftfoder.
Sedan tar vi lillens första promenad utomhus. Först är han mest förvirrad, och så regnar det. BURR! Men snart blir det fart i benen och han skritt-trav-galopperar efter mamma.
Vi är bara ute en liten stund för att sedan få komma in i en nbäddad box.
Jag lämnar dem för natten, men känner mig lugn.
5 juni 2009.
Jag, Lasse och Anne åker iväg till stallet. Jag hinner inte mer än tända lyset innan jag hör ett litet gnägg. Jag går fram till boxen, han ligger ner, gnäggar när han ser mig och ställer sig snabbt upp.
Strosar fram till juvret och blir dränkt av Bellas sprängfyllda juver. Han ser pigg och fin ut, idag också. Det känns bra.
Han får äta klart och sedan leder vi ut dem på ridvolten.
Det var läskigt att gå ut tyckte han.
Men vi kommer tillslut ut och han håller sig duktigt med mamma. Tittar sig lite omkring.
Bella tyckte det var skönt att komma ut och började gå omkring över volten. Dock något stressad över de vilda valackerna på andra sidan staketet. Tarzan var helvild över att få se det lilla livet.
Tölt?
Bella och fölet fick vara ute ett tag på volten och se sig omkring. Lillen försökte sig på bockningar och gjorde sitt bästa för att hålla koll på de långa, en så länge skeva och mjuka benen.
Han är hur som helst sockersöt och tecken och färg kunde inte bli så mycket mer lyckat!
Bella verkar också vara väldigt tillfreds med mammarollen. Hur snäll som helst.
Jag lär nog åka ut någon gång ikväll igen och titta till dem. Kanske släppa ut dem ett litet tag igen.
Laddade upp ett litet filmklippa på youtube. Inget vidare, men visst fan lever han och står i.
Nu ska jag bara hitta på ett namn, men det trillar nog ner rätt snart.
Enjoy.
Klockan hade ringt hela natten, en gång i halvtimman. Det var ju som upplagt för henne att föla under natt eftersom mjölken hade kommit under dagen.
Klockan ringde vid 04.00, jag sneglar trött upp på tvskärmen. Bella står upp, stilla. Jag tänker för mig själv att hon säkert inte komma föla nu heller ...
Klockan ringer igen vid 04.30. Sneglar upp på skärmen, och håller på att sätta tungan i halsen.
Där ligger ju ett föl!
Jag slår till Staffan som trött, alldeles för trött lyfter på huvuder: "DEN ÄR UTE, HON HAR FÖLAT!".
Staffan grymtar: "Skönt, äntligen ... ". Han fortsätter sova.
Jag försöker samla mig. Helt uppe i varv; vad gör jag nu, verkar båda må bra?, lever fölet?.
Jag fumlar efter telefonen. Ringer mor; "Hon har fölat!!" Försöker desperat förklara situationen, utifrån det jag ser på skärmen. Fölet ligger med Huvud och framben utanför sin lilla fostersäck och spratlar. Så levde gjorde han ju. Bredvid ligger Bella och ser trött ut, men hon levde också.
Jag kunde konstatera att navelsträngen var av eftersom fölet låg bredvid Bella och inte i henne. Mamma föreslår att jag ska gå och kolla om navelsträngen ser bra ut, att det inte blöder.
Jag lägger på luren. Går försiktigt in i boxen, Bella tittar på mig men ligger kvar. Jag kläder av fölet fosterhinnorna och slänger ut dem ur boxen. Kollar på navelsträngen, såg fint ut. Hämtar lite Jodopax som mor sa och tvättade av den.
Bella reser sig upp en gång med lägger sig raskt.
Fölet ivrigt att komma upp. Jag konstaterade att det var en hingst, som jag trott hela tiden. Jag smsar alla. alla som kunde tänkas vilja veta. Ringer Nanna som knappt verkar förstå vad jag säger, ringer Max, han svara inte, men ringer snart upp och får veta nyheterna.
Bella reser sig upp igen och då ramlar efterbörden ut, hel och fin. Jag börjar mocka ut lite blöt halm för att ströa upp med ren fin, torr halm. Då sprätter fölet till och är plötsligt uppe. Knappt 45 min gammal. Mamma och jag pratar på telefon till och från och jag ser till att den lille får i sig råmjölk.
Han äter själv snart och börjar gå runt Bella i cirklar. Hur pigg som helst. Mamma konstaterar att det gått väldigt fort och bra allt ihop.
Jag lämnar dem ett tag, men har ett vakande öga på dem från sadelkammaren.
Jag är helt uppe i varv, kan inte sitta still och börjar sparka på Staffan. INTE uppskattat. Han grymtar något och vänder sig om. Inte ett dugg intresserad, mest trött. Det slår mig plötsligt att han cyklat hit och inte lagt sig förrän halv två, så jag lämnar honom ifred. Jag tittar till lillen då och då som snart börjar tömma tarmen på tarmbeck. Allt går som enligt boken. Han äter ...
... och där i mellan vilar han sig.
Även Bella får vila sig, vilket bebis tycker är väldigt konsigt.
Jag vågar lämna Bella och lillen men kommer tillbaka på kvällen. Han gnäggar när vi kommer, ställer sig kvickt upp och går fram till juvret. Han äter så han storknar.
Vi flyttar över dem till en annan box, mycket läskigt. Bebis trodde att världen inte var större än den box han fötts i. Men vi får honom till slut att följa med in i den andra boxen.
Jag mockar och lägger in nytt hö och gör i ordning Bellas kraftfoder.
Sedan tar vi lillens första promenad utomhus. Först är han mest förvirrad, och så regnar det. BURR! Men snart blir det fart i benen och han skritt-trav-galopperar efter mamma.
Vi är bara ute en liten stund för att sedan få komma in i en nbäddad box.
Jag lämnar dem för natten, men känner mig lugn.
5 juni 2009.
Jag, Lasse och Anne åker iväg till stallet. Jag hinner inte mer än tända lyset innan jag hör ett litet gnägg. Jag går fram till boxen, han ligger ner, gnäggar när han ser mig och ställer sig snabbt upp.
Strosar fram till juvret och blir dränkt av Bellas sprängfyllda juver. Han ser pigg och fin ut, idag också. Det känns bra.
Han får äta klart och sedan leder vi ut dem på ridvolten.
Det var läskigt att gå ut tyckte han.
Men vi kommer tillslut ut och han håller sig duktigt med mamma. Tittar sig lite omkring.
Bella tyckte det var skönt att komma ut och började gå omkring över volten. Dock något stressad över de vilda valackerna på andra sidan staketet. Tarzan var helvild över att få se det lilla livet.
Tölt?
Bella och fölet fick vara ute ett tag på volten och se sig omkring. Lillen försökte sig på bockningar och gjorde sitt bästa för att hålla koll på de långa, en så länge skeva och mjuka benen.
Han är hur som helst sockersöt och tecken och färg kunde inte bli så mycket mer lyckat!
Bella verkar också vara väldigt tillfreds med mammarollen. Hur snäll som helst.
Jag lär nog åka ut någon gång ikväll igen och titta till dem. Kanske släppa ut dem ett litet tag igen.
Laddade upp ett litet filmklippa på youtube. Inget vidare, men visst fan lever han och står i.
Nu ska jag bara hitta på ett namn, men det trillar nog ner rätt snart.
Enjoy.
Några månader om året.
Jag älskar sommaren. Det är nu jag lever. Det behöver inte vara sol. Jag älskar sommarregn. Hur luften luktar. Jag kan ibland bli en smula rädd när jag kliver ut i regnet, för dörrar öppnas, känslor strömmar ut, jag blir helt upprymt, min kropp den skälver, jag ryser och ibland kommer tårarna. Ofta av glädje, men det skrämmer mig i alla fall hur något så banalt som regn kan ta över min kropp så.
Sommarregn har alltid haft den inverkan på mig.
Jag minns speciellt en sommar. Sommaren 2004.
Den sommaren vallade jag in korna med min häst Charlie. Jag red barbacka, barfota med shorts och bikini.
Det var en väldigt speciell känsla, och jag älskade den.
Så en dag regnade. Ett sådant där perfekt sommarregn, mjukt och varmt, vi blev snabbt blöta jag och charlie, vi galopperade omrking i regnet, och känslan går inte att beskriva. Så renande, så upprymmande.
När korna väl var inne i ladugården och Charlie tillbaka i sin hage gick jag förbi en vattenpöl. Jag hoppade i den där vattenpölen tills det att det inte fanns något vatten kvar i den.
Som ett litet barn.
Jag älskar sommaren.
Vet inte varför.
Men jag gillar den här låten ...