Några månader om året.

Jag älskar sommaren. Det är nu jag lever. Det behöver inte vara sol. Jag älskar sommarregn. Hur luften luktar. Jag kan ibland bli en smula rädd när jag kliver ut i regnet, för dörrar öppnas, känslor strömmar ut, jag blir helt upprymt, min kropp den skälver, jag ryser och ibland kommer tårarna. Ofta av glädje, men det skrämmer mig i alla fall hur något så banalt som regn kan ta över min kropp så.
Sommarregn har alltid haft den inverkan på mig.
Jag minns speciellt en sommar. Sommaren 2004. 
Den sommaren vallade jag in korna med min häst Charlie. Jag red barbacka, barfota med shorts och bikini.
Det var en väldigt speciell känsla, och jag älskade den.
Så en dag regnade. Ett sådant där perfekt sommarregn, mjukt och varmt, vi blev snabbt blöta jag och charlie, vi galopperade omrking i regnet, och känslan går inte att beskriva. Så renande, så upprymmande.
När korna väl var inne i ladugården och Charlie tillbaka i sin hage gick jag förbi en vattenpöl. Jag hoppade i den där vattenpölen tills det att det inte fanns något vatten kvar i den.
Som ett litet barn.
Jag älskar sommaren. 


Men shit!

Var det allt ni kunde komma med?

Jen. hade följande att tillägga:

charlie...

2009-06-03 @ 17:42:48

Ju mer man tänker, ju mer inser man att det inte finns något enkelt svar.

Vem är du? (vem är jag, velande charader):
Kryssa här

E-postadress:

URL:

I denna ruta finns det plats för just dina åsikter:

Trackback