The cow
The cow
Hade tänkt.
Trassliga elband i ösregn på en förvuxen vall är något utav ett mardrömsscenario i min värld. Lite så är det i mitt huvud just nu. En jävla ordeda. Jag har velat sätt mig ner och skriva otaliga gånger men kan inte komma till skott. För många tankar. För mycket tänk. Vi kan jämföra innehållet i mitt huvud med en vattenmelon och mina - i detta fall - fingrar, som skall försöka förmedla detta är pipen av en tratt. Hur mycket jag än önskar kan jag inte trycka ner melonen genom tratten, så går det inte. Så jag får stycka upp eländet. Helt enkelt.
Vi kan börja med idag och se vart den vägen leder mig.
Det har varit en väldigt lång och nästan segdragen dag. Hörde väckarklockan skråla i ottan. 05.00. Två kor och en tjur kvar att klippa. Jag kände ett tvång att få det klart. Från min egen sida sett eftersom arbetet var helt ideellt. Det var intressant att klippa tjuren. Understimulerad, kåt som bara en tjur kan vara och kissig. Vi lyckades distrahera honom med mald säd. Tur var väl det. Tjurklövar i huvudhöjd och hårda skallben i gluteus maximus är inte en visa jag vill sjunga på.
Efter avslutat plikt diskade jag och åt frukost och duschade och pluggade. Ja håll i er i stolarna nu. Jag pluggade. Malde igenom; Matching type of livestock to desired biodeversity outcomes in pastures - a review. Kan vi lämna det där? Matigt. Nyttigt. Tidsförödande. Det var intressant, om än något svårt att förstå. Jag lär läsa på en och två liknande texter inom en snar framtid då projektet "Betesval för idisslare" skall ros i hamn innan årets slut. Roligare det än matematik.
Klockan drev över nio och jag snålåkte med Anne in till skolan. Där var det just matematik. Och dagens lektion bjöd på sådant jag suttit och fnulat på själv dagen innan.
Efter skolan var det stallet som gällde.
Shit va tråkigt det här är ...
Strålande höstväder. Det är ju så att jag går och blir religiös. Sadlade ungdjuret och gav mig ut i skogen.
Galopperade på en äng. Travade på skogsvägar och klättrade över stock och sten. Lilla Sessan är oförskämt fin. Blott tre år gammal och så snäll. Ibland har jag det bra. Och ibland är jag glad att jag inte givit upp ridningen. Ibland, som idag.
Skulle åkt till mamma Jenny och pappa Micke. Men Jenny verkade lida av lite nybliven-mamma-trötthet så vi bestämde oss för att ta det någon annan dag. Så jag tog min röda stålhäst från knutbygården och hem.
Åt en havrekaka och målade naglarna (?).
Plugg väcker de mest udda kreativa sidor hos mig.
Middag blev jag bjuden på. Anne bjöd på yakuniku. Mycket gott. Föll Hanna i smaklökarna. Sitter här mätt och rund om magen.
Bra dag.
Ingen har missat min omställning.
Pojke/slash/kvinna i trettioårskris. Kanske inte så jävla klädsamt, men ack så praktiskt. Snart blir jag fin igen. Och då med råge.
Som sagt. trassliga elband.
Jag ska inte dra ut på det igen. Jag lovar. Men nu måste jag sova. I morgon har jag massa saker att få uträttade. Och Lovön väntar. Kanske kramas med den dräktiga sälen.
Vi kan börja med idag och se vart den vägen leder mig.
Det har varit en väldigt lång och nästan segdragen dag. Hörde väckarklockan skråla i ottan. 05.00. Två kor och en tjur kvar att klippa. Jag kände ett tvång att få det klart. Från min egen sida sett eftersom arbetet var helt ideellt. Det var intressant att klippa tjuren. Understimulerad, kåt som bara en tjur kan vara och kissig. Vi lyckades distrahera honom med mald säd. Tur var väl det. Tjurklövar i huvudhöjd och hårda skallben i gluteus maximus är inte en visa jag vill sjunga på.
Efter avslutat plikt diskade jag och åt frukost och duschade och pluggade. Ja håll i er i stolarna nu. Jag pluggade. Malde igenom; Matching type of livestock to desired biodeversity outcomes in pastures - a review. Kan vi lämna det där? Matigt. Nyttigt. Tidsförödande. Det var intressant, om än något svårt att förstå. Jag lär läsa på en och två liknande texter inom en snar framtid då projektet "Betesval för idisslare" skall ros i hamn innan årets slut. Roligare det än matematik.
Klockan drev över nio och jag snålåkte med Anne in till skolan. Där var det just matematik. Och dagens lektion bjöd på sådant jag suttit och fnulat på själv dagen innan.
Efter skolan var det stallet som gällde.
Shit va tråkigt det här är ...
Strålande höstväder. Det är ju så att jag går och blir religiös. Sadlade ungdjuret och gav mig ut i skogen.
Galopperade på en äng. Travade på skogsvägar och klättrade över stock och sten. Lilla Sessan är oförskämt fin. Blott tre år gammal och så snäll. Ibland har jag det bra. Och ibland är jag glad att jag inte givit upp ridningen. Ibland, som idag.
Skulle åkt till mamma Jenny och pappa Micke. Men Jenny verkade lida av lite nybliven-mamma-trötthet så vi bestämde oss för att ta det någon annan dag. Så jag tog min röda stålhäst från knutbygården och hem.
Åt en havrekaka och målade naglarna (?).
Plugg väcker de mest udda kreativa sidor hos mig.
Middag blev jag bjuden på. Anne bjöd på yakuniku. Mycket gott. Föll Hanna i smaklökarna. Sitter här mätt och rund om magen.
Bra dag.
Ingen har missat min omställning.
Pojke/slash/kvinna i trettioårskris. Kanske inte så jävla klädsamt, men ack så praktiskt. Snart blir jag fin igen. Och då med råge.
Som sagt. trassliga elband.
Jag ska inte dra ut på det igen. Jag lovar. Men nu måste jag sova. I morgon har jag massa saker att få uträttade. Och Lovön väntar. Kanske kramas med den dräktiga sälen.
Rödgula skönhet.
Så har det oundvikliga inträffat . .
. . det har blivit höst.
Trädens gröna kronor växlar färg i en rasande fart och marken göms under ett allt tjockare lager av löv. Den där lite söta, multna, friskt bitande höstluften omringar mig.
Hösten är värd att gilla. Även om den alltid, för min del, för med sig någonting. En känsla jag inte riktigt kan sätta ord på. Hösten här, inte på Lovön, betyder något extra. Den där känslan jag inte kan sätta ord på är som starkare här. Bränner lite extra innanför revbenen.
Sommaren är starkare på Lovön.
Jag älskar att jag bor i ett årstidsväxlande land. Varje årstid betyder något - för med sig något. Och man hinner bara precis börja tröttna innan den är slut. Hösten kommer alltid pangbom. Den trevar sig inte fram sådär som sommaren gör.
Skönt att någonting är definitivt.
. . det har blivit höst.
Trädens gröna kronor växlar färg i en rasande fart och marken göms under ett allt tjockare lager av löv. Den där lite söta, multna, friskt bitande höstluften omringar mig.
Hösten är värd att gilla. Även om den alltid, för min del, för med sig någonting. En känsla jag inte riktigt kan sätta ord på. Hösten här, inte på Lovön, betyder något extra. Den där känslan jag inte kan sätta ord på är som starkare här. Bränner lite extra innanför revbenen.
Sommaren är starkare på Lovön.
Jag älskar att jag bor i ett årstidsväxlande land. Varje årstid betyder något - för med sig något. Och man hinner bara precis börja tröttna innan den är slut. Hösten kommer alltid pangbom. Den trevar sig inte fram sådär som sommaren gör.
Skönt att någonting är definitivt.
Första veckan.
I was a fool.
Hanna Rydström, det är jag. En helt vanlig tjej. Inte super-modell-snygg. Inte Carolina-klüft-vältränad. Inte Milla- Jovovich-smal. Inte Albert-Einstein-smart. Absolut ingen Kim-Peek-savant. Inte nämnvärt socialt begåvad. Men egentligen, vem bryr sig? Jag antar att det är jag som bryr mig eftersom jag vill vara perfekt. Men alla krav, de kväver mig. Så jag struntar i det. Jag släpper kassen mitt i rusningstrafiken. Låter alla måsten och påtvingade perfekta självbilder köras över.
Min första vecka som förmodligen kommer agera mall för de närmaste årets veckor har snart passerat. Jag har börjat bli en mästare i planer. Planerar min dag, min resväg, allt in i minsta detalj. Charles Ingvar Jönsson kan slänga sig i väggen. Det kommer bli mycket cyklande och mycket bussbyten och mycket hattifnattande upp och ner i granens topp. Jag uppskattar det på sätt och vis, att vara sysselsatt. Biverkningar: apati, stress, frånvaro av sinnesnärvaro.
Dagens Schema.
Ja det blir nog bra.
Jag känner mig inte ett dugg utvilad. Drömde helt galet virriga drömmar i natt. Kick ass/Ronja Rövardotter/Törnrosa/ Femte elementet - style. Det var ett virrvarr av människor som kommit och gått i mitt liv. Och glassplitter och pistoler och ingen som helst verklighetsanknytning. Vaknade helt utmattad klockan sex och tänkte att det fick vara nog. Vandrade av och ann ett tag bredvid sängen innan jag kröp ner igen och kunde sova en hel timma ostörd.
Det ser ut att bli en fin dag. Solen skiner och när solen ler med varma strålar mot gryende hösthud kan jag inte annat än att le.
Jag är tillbaka på lördag. Planen då är att ta sig till Drottningholm och hämta lite post. Min Biometribok har fått åka lite för långt. Eftersändning är inte alltid skiten. På Söndag ska jag rida lilltjejen - Sessan - och ingen annan. Nej, jag är inte lesbisk, även om jag verkar ge intrycket av det allt för ofta. Jag ger även intrycket av att vara gravid ... (?)
Jag har gått i celibat, skapat mitt eget Nunnekloster här ute på landsbyggden - är jag gravid är det Gud som befruktat mig.
Nu ska jag spränga lite digitala gubbar i luften.
Hanna Rydström, det är jag. En helt vanlig tjej. Inte super-modell-snygg. Inte Carolina-klüft-vältränad. Inte Milla- Jovovich-smal. Inte Albert-Einstein-smart. Absolut ingen Kim-Peek-savant. Inte nämnvärt socialt begåvad. Men egentligen, vem bryr sig? Jag antar att det är jag som bryr mig eftersom jag vill vara perfekt. Men alla krav, de kväver mig. Så jag struntar i det. Jag släpper kassen mitt i rusningstrafiken. Låter alla måsten och påtvingade perfekta självbilder köras över.
Min första vecka som förmodligen kommer agera mall för de närmaste årets veckor har snart passerat. Jag har börjat bli en mästare i planer. Planerar min dag, min resväg, allt in i minsta detalj. Charles Ingvar Jönsson kan slänga sig i väggen. Det kommer bli mycket cyklande och mycket bussbyten och mycket hattifnattande upp och ner i granens topp. Jag uppskattar det på sätt och vis, att vara sysselsatt. Biverkningar: apati, stress, frånvaro av sinnesnärvaro.
Dagens Schema.
- 10.00 - Gränsla psykeln till Knutby.
- 10.55 - Kliva på bussen till Uppsala (Nej det tar inte 55 min att trampa till Knutby men just idag behöver jag lite marginal eftersom jag ska gömma cykeln)
- 11.50 Framme i Uppsala.
- Promenera till Kvarnen - Posta, handla rostbiff.
- 12.30 (senast) - Står och funderar på vad portkoden till farliga Daniels dörr kan vara
- 13.00 - Mätt i magen på väg till Sälen.
- X antal timmar i bil.
- Kväll (tid okänd) - Sova på hotell.
Ja det blir nog bra.
Jag känner mig inte ett dugg utvilad. Drömde helt galet virriga drömmar i natt. Kick ass/Ronja Rövardotter/Törnrosa/ Femte elementet - style. Det var ett virrvarr av människor som kommit och gått i mitt liv. Och glassplitter och pistoler och ingen som helst verklighetsanknytning. Vaknade helt utmattad klockan sex och tänkte att det fick vara nog. Vandrade av och ann ett tag bredvid sängen innan jag kröp ner igen och kunde sova en hel timma ostörd.
Det ser ut att bli en fin dag. Solen skiner och när solen ler med varma strålar mot gryende hösthud kan jag inte annat än att le.
Jag är tillbaka på lördag. Planen då är att ta sig till Drottningholm och hämta lite post. Min Biometribok har fått åka lite för långt. Eftersändning är inte alltid skiten. På Söndag ska jag rida lilltjejen - Sessan - och ingen annan. Nej, jag är inte lesbisk, även om jag verkar ge intrycket av det allt för ofta. Jag ger även intrycket av att vara gravid ... (?)
Jag har gått i celibat, skapat mitt eget Nunnekloster här ute på landsbyggden - är jag gravid är det Gud som befruktat mig.
Nu ska jag spränga lite digitala gubbar i luften.
DAGENS ORD: Rammelbuljong (vard.) stryk
Everything.
Yesterday I woke up sucking a lemon.
Eller var det idag?
Åter igen besväras jag av en rad besynnerliga drömmar. Vaknar med känslan av människor jag måste söka upp. Angelägenheter jag måste få gjorda. De känns så levande. Så viktiga. Så riktiga. Och jag hamnar i ett tillstånd där jag har svårt att avgöra om det var en dröm eller ej.
I fredags kom Lovisa över till mig. När hon anlände låg jag och gjorde pruttljud med min svettiga rygg mot mattan i stora rummet medan jag försökte träna magmuskeln. Hon anslöt sig till mina pulshöjande rörelser och vi stod på händer och hjulade och jag ramlade och bröt tån.
Sedan ägnade vi oss åt plugg, eller åtminstone någonting som skulle lika studerande. Sedan gick vi ner och lagade så-jävla-god-mat (fjällkobiff med potatis i ugn och crémefraichesås) som följdes av min orala sädesvätska. Jag är till 100% säker att min saliv inte innehåller säd, men det var roligare att formulera sig så än det sedvanliga "jag kommer i min mun" ...
Sedan lastade vi in våra feta i pappas finbil och körde in till Uppsala. Lite kvalitetstid i biomörkret stod på schemat och Det finns inga känslor i rymden skulle rulla på duken.
Jag är helt salig. Vilken fin film. Vilken rolig film. Vilken BRA film! Jag blev rörd till tårar. Bokstavligt talat. Någon närmare beskrivning skall jag inte ge den eftersom det är en film man bör se utan förväntningar. Även om jag nu givit er åtminstone takhöga förväntningar. Tyst kvinna.
Efter bion sparkade jag ur Lovisa hemma hos sig - i farten. Sedan körde jag hem genom natten. Väl hemma lade jag mig skavfötters med lilla mamma i soffan. Det var lite väl obekvämt och kallt på kortändan över några pärmar och med endast en handduk som täcke. Jag måste ha sparkat bort mamma för på morgonen låg hon inte där.
Lördag då?
Jodå. Max var och klippte naglarna på Sessan. Spikade fast lite skrot i kötthoven och drog vidare. Jag röstade. Gjorde min samhällsplikt. Och åt alldeles för många pannkakor.
Sedan, efter MYCKET om och men (trasiga sladdar och skruvmejslar och tjafs) fick vi in Sessan i en transport och så hjälpte min goda far mig att få henne till Husby långhundra.
Det gick bra. Och pappa åkte hem. Jag stannade med Lovisa och jag, hon och hennes bror med kvinna åkte till Uppsala och kulturnatten.
Mycket folk. Knökfullt. Ska man uppskatta alla människor där bör man nog helst vara knökfull själv också. Mina fötter besvärade mig men vi (Jag och Lovisa) tittade på en kass eldshow och stumfilm med livepianist. Den killen kunde spela piano vill jag lova! Flinka fingrar och han var dyngsur när han gick ut efter 40 minuter konstant spelande. Stumfilm är en smula underskattat måste jag säga. Lovisa tjöt av lycka hela filmen igenom. Jag var mest alldeles för trött, vilket var lite trist. Men jag uppskattade tillställningen.
Eller var det idag?
Åter igen besväras jag av en rad besynnerliga drömmar. Vaknar med känslan av människor jag måste söka upp. Angelägenheter jag måste få gjorda. De känns så levande. Så viktiga. Så riktiga. Och jag hamnar i ett tillstånd där jag har svårt att avgöra om det var en dröm eller ej.
I fredags kom Lovisa över till mig. När hon anlände låg jag och gjorde pruttljud med min svettiga rygg mot mattan i stora rummet medan jag försökte träna magmuskeln. Hon anslöt sig till mina pulshöjande rörelser och vi stod på händer och hjulade och jag ramlade och bröt tån.
Sedan ägnade vi oss åt plugg, eller åtminstone någonting som skulle lika studerande. Sedan gick vi ner och lagade så-jävla-god-mat (fjällkobiff med potatis i ugn och crémefraichesås) som följdes av min orala sädesvätska. Jag är till 100% säker att min saliv inte innehåller säd, men det var roligare att formulera sig så än det sedvanliga "jag kommer i min mun" ...
Sedan lastade vi in våra feta i pappas finbil och körde in till Uppsala. Lite kvalitetstid i biomörkret stod på schemat och Det finns inga känslor i rymden skulle rulla på duken.
Jag är helt salig. Vilken fin film. Vilken rolig film. Vilken BRA film! Jag blev rörd till tårar. Bokstavligt talat. Någon närmare beskrivning skall jag inte ge den eftersom det är en film man bör se utan förväntningar. Även om jag nu givit er åtminstone takhöga förväntningar. Tyst kvinna.
Efter bion sparkade jag ur Lovisa hemma hos sig - i farten. Sedan körde jag hem genom natten. Väl hemma lade jag mig skavfötters med lilla mamma i soffan. Det var lite väl obekvämt och kallt på kortändan över några pärmar och med endast en handduk som täcke. Jag måste ha sparkat bort mamma för på morgonen låg hon inte där.
Lördag då?
Jodå. Max var och klippte naglarna på Sessan. Spikade fast lite skrot i kötthoven och drog vidare. Jag röstade. Gjorde min samhällsplikt. Och åt alldeles för många pannkakor.
Sedan, efter MYCKET om och men (trasiga sladdar och skruvmejslar och tjafs) fick vi in Sessan i en transport och så hjälpte min goda far mig att få henne till Husby långhundra.
Det gick bra. Och pappa åkte hem. Jag stannade med Lovisa och jag, hon och hennes bror med kvinna åkte till Uppsala och kulturnatten.
Mycket folk. Knökfullt. Ska man uppskatta alla människor där bör man nog helst vara knökfull själv också. Mina fötter besvärade mig men vi (Jag och Lovisa) tittade på en kass eldshow och stumfilm med livepianist. Den killen kunde spela piano vill jag lova! Flinka fingrar och han var dyngsur när han gick ut efter 40 minuter konstant spelande. Stumfilm är en smula underskattat måste jag säga. Lovisa tjöt av lycka hela filmen igenom. Jag var mest alldeles för trött, vilket var lite trist. Men jag uppskattade tillställningen.
Vi avslutade kvällen med att köpa en Ben&Jerrys, sno två skedar från random Thairestaurang och skopa i oss allt nere vid ån.
Sängen kändes väldigt skön.
Söndag. Som är idag. Vaknade tidigt. Hade ont i fan hela kroppen. Lovisa trodde inte jag var vaken när hon körde över mig med den modifierade crosskillern/slash/ångvälten under natten - som hon uttryckte sig.
Vi åt lite frukost och sedan hade vi stallpyssel mer en halva dagen.
Vi red (Sessan uppförde sig bra för att vara tre och inte riden på två månader och precis bytt hem igen). Bar in gummimattor, smorde, sopade, städade. Var riktigt flitiga.
Sedan slöade vi framför Kick Ass - den filmer sparkar verkligen stjärt - innan Lovisan drog iväg på träning och jag tog bussen och fötterna hem.
Så nu sitter jag här. Har ätit en chili. Äter man en hel chili blir huden som alldeles elektrisk. Skumt.
Ska snart sova. Sparar mina krafter för i morgon (och resten av vintern) måste jag psykla till Fossmo för att lyckas tajma alla bussar.
Good fucking riddare.
Sängen kändes väldigt skön.
Söndag. Som är idag. Vaknade tidigt. Hade ont i fan hela kroppen. Lovisa trodde inte jag var vaken när hon körde över mig med den modifierade crosskillern/slash/ångvälten under natten - som hon uttryckte sig.
Vi åt lite frukost och sedan hade vi stallpyssel mer en halva dagen.
Vi red (Sessan uppförde sig bra för att vara tre och inte riden på två månader och precis bytt hem igen). Bar in gummimattor, smorde, sopade, städade. Var riktigt flitiga.
Sedan slöade vi framför Kick Ass - den filmer sparkar verkligen stjärt - innan Lovisan drog iväg på träning och jag tog bussen och fötterna hem.
Så nu sitter jag här. Har ätit en chili. Äter man en hel chili blir huden som alldeles elektrisk. Skumt.
Ska snart sova. Sparar mina krafter för i morgon (och resten av vintern) måste jag psykla till Fossmo för att lyckas tajma alla bussar.
Good fucking riddare.
Tack ska ni ha.
Tack Staffan (min bror) och Johanne (hans flickvän) för att ni åter igen räddat min dag.
Utan er hjälp är matematiken nästan omöjlig. Ni skingrar de mörka moln som hopar sig framför mitt fortsatta lärande. Ett samtal och så är ett tal jag suttit med i närmare fyrtiofem minuter löst på nolltid och jag har till och med förstått!
Utan er hjälp är matematiken nästan omöjlig. Ni skingrar de mörka moln som hopar sig framför mitt fortsatta lärande. Ett samtal och så är ett tal jag suttit med i närmare fyrtiofem minuter löst på nolltid och jag har till och med förstått!
Tack. Igen.
Från A till E.
En dag som idag som idag kommer vigas åt hemstudier. Jag ligger efter i matten. Till viss del pga att jag började någon dag senare än övriga agronomer som redan hade hunnit börja i hysteriskt tempo, till viss del pga att jag haltat efter. Jag har inte lagt ner den tid på matematiken som jag borde.
Så jag struntar i föreläsningen idag eftersom den stressar mig till max. Jag hade förbövelen hjärtklappning minst halva dagen efter förläsningen igår.
Önska mig lycka till. Det lär bli hyggligt mycket tjat från mig angående matten eftersom jag hade glömt hur krångligt det var och hur ofta jag kör fast och hur tidsförödande det är.
Men sen är det helg! Vilket i och för sig måste innebära mer plugg för mig. Jag kan ju inte börja läsåret med att misslyckas i en kurs. Det känns som ett dåligt omen.
Jag har startat morgonen med träning och ägg och äpple. Och oliver?
Jo jag vet. Tråkigt vardagsgnat. Men ibland blir det inte roligare än så.
Så jag struntar i föreläsningen idag eftersom den stressar mig till max. Jag hade förbövelen hjärtklappning minst halva dagen efter förläsningen igår.
Önska mig lycka till. Det lär bli hyggligt mycket tjat från mig angående matten eftersom jag hade glömt hur krångligt det var och hur ofta jag kör fast och hur tidsförödande det är.
Men sen är det helg! Vilket i och för sig måste innebära mer plugg för mig. Jag kan ju inte börja läsåret med att misslyckas i en kurs. Det känns som ett dåligt omen.
Jag har startat morgonen med träning och ägg och äpple. Och oliver?
Jo jag vet. Tråkigt vardagsgnat. Men ibland blir det inte roligare än så.
Jag ska sluta jaga. Jag tappade spåret för...
Jag ska sluta jaga. Jag tappade spåret för allt för länge sedan.
Jag lycklig ägare av den snyggaste väskan?
Jag lycklig ägare av den snyggaste väskan?
Studieteknik.
Idag har det varit en mycket intressant föreläsning på skolan - avel.
I morgon är det matte. Förvisso intressant, men desto krångligare. Jag skall snart träna lite, ta en kopp kaffe, ja du läste rätt, och sedan ska jag ta mig i kragen och försöka räkna lite.
I morgon är det matte. Förvisso intressant, men desto krångligare. Jag skall snart träna lite, ta en kopp kaffe, ja du läste rätt, och sedan ska jag ta mig i kragen och försöka räkna lite.
- Läste just ut "Familjehemligheter" av Niclas Ericsson. Bra bok faktiskt. Jag uppskattar mer och mer att läsa -
I guess it's right.
Just gonna stand there and watch me burn
But that's alright because I like the way it hurts
Just gonna stand there and hear me cry
But that's alright because I love the way you lie
I love the way you lie
I can't tell you what it really is
I can only tell you what it feels like
And right now there's a steel knife
In my windpipe
I can't breathe
But I still fight
While I can fight
As long as the wrong feels right
It's like I'm in flight
High of a love
Drunk from the hate
It's like I'm huffin' paint
And I love it the more that I suffer
I sufficate
And right before im about to drown
She resuscitates me
She fucking hates me
And I love it
Wait
Where you going
I'm leaving you
No you ain't
Come back
We're running right back
Here we go again
It's so insane
Cause when it's going good
It's going great
I'm Superman
With the wind at his back
She's Lois Lane
But when it's bad
It's awful
I feel so ashamed
I snap
Who's that dude
I don't even know his name
I laid hands on her
I'll never stoop so low again
I guess I don't know my own strength
Just gonna stand there and watch me burn
But that's alright because I like the way it hurts
Just gonna stand there and hear me cry?
But that's alright because I love the way you lie
I love the way you lie, I love the way you lie
You ever love somebody so much
You can barely breathe
When you're with them
You meet
And neither one of you
Even know what hit 'em
Got that warm fuzzy feeling
Yeah them chills
Used to get 'em
Now you're getting fucking sick
Of looking at 'em
You swore you've never hit 'em
Never do nothing to hurt 'em
Now you're in each other's face
Spewing venom
In Your words
When you spit 'em
You push
Pull each other's hair
Scratch, claw, bit 'em
Throw 'em down
Pin 'em
So lost in the moments
When you're in 'em
It's the rage that took over
It controls you both
So they say it's best
To go your separate ways
Guess that they don't know ya
Cause today
That was yesterday
Yesterday is over
It's a different day
Sound like broken records
Playing' over
But you promised her
Next time you'll show restraint
You don't get another chance
Life is no Nintendo game
But you lied again
Now you get to watch her leave
Out the window
Guess that's why they call it window pane
Just gonna stand there and watch me burn
But that's alright because I like the way it hurts
Just gonna stand there and hear me cry
But that's alright because I love the way you lie
I love the way you lie, I love the way you lie
Now I know we said things
Did things
That we didn't mean
And we fall back
Into the same patterns
Same routine
But your temper's just as bad
As mine is
You're the same as me
But when it comes to love
You're just as blinded
Baby please come back
It wasn't you
Baby it was me
Maybe our relationship
Isn't as crazy as it seems
Maybe that's what happens
When a tornado meets a volcano
All I know is
I love you too much
To walk away though
Come inside
Pick up your bags off the sidewalk
Don't you hear sincerity
In my voice when I talk
Told you this is my fault
Look me in the eyeball
Next time I'm pissed
I'll aim my fist
At the dry wall
Next time
There will be no next time
I apologize
Even though I know it's lies
I'm tired of the games
I just want her back
I know I'm a liar
If she ever tries to fuckin' leave again
I'ma tie her to the bed
And set this house on fire
Just gonna stand there and watch me burn
But that's alright because I like the way it hurts
Just gonna stand there and hear me cry
But that's alright because I love the way you lie
I love the way you lie, I love the way you lie
Olyckligt kär i kärleken.
Ursäkter. Det finns dåliga, och sen finns det mindre dåliga, men bra ursäkter? Njae, ingenting jag framhåller. Känner jag mig inte upplagt för att skriva något här, bör jag inte skriva något här. Det är som att försöka skita när man inte är bajsnödig. Krystat och slöseri av tid. Men ibland kan jag känna ett slags tvång, som när jag inte har skitit på flera dagar .. för intimt? Vi lämnar de metaforerna där.
Jag har varit hemma i helgen. Tanken var att träffa bror. Min rara söta lillebror, som jag inte träffat sedan mars (?). Det blev inget med det. Lillebror var inte hemma, och fanns ingenstans att finna. Så vad gör man då?
Jo man åker och simmar med mor och syster (aka. den gravida sälen) och så går man på skansen med systerbarn och far. Jag har haft en kanonhelg. Jag har drömt massa bisarra saker också. Jag drömmer alltid bisarra saker när jag spenderar sömntimmarna i soffan.
Det var skönt att simma, även om den halvljumna toasten jag tryckt i mig strax innan gled upp och ner i strupen och förorsakade kramp i diafragman. Jag gick och rapade upp den där jävla mackan halva dagen. Den hade inte smakat gott. Jag tror den smakade strumpludd och fotsvamp. Men jag är inte säker. Note: Köp inte toasten på åkeshov.
Idag var jag på skansen. Jag kan inte minnas att jag varit på skansen. Men det är klart jag varit på skansen. Jag kan bara inte minnas det. Ännu ett säkert tecken på mitt ofrivilliga åldrande. Jag med barn och far. De där barnen är galna - som barn mest är i den där åldern - men jag får ibland för mig att de är snäppet värre än andra barn. Lantungar leker inte vackert, de är galna. H U V U D V Ä R K på vägen upp till vallby igen.
Men det var trevligt på skansen. Jag såg älgkalvar och renar = Hanna nöjd. Förutom min gnu och min tapir och min miniflodhäst och mitt bältdjur måste jag ha en ren och en älg i min samling - när jag blir miljonär. Renar har så söta fötter och älgar så gosiga mular. JA JUST! Ett marsvin måste jag också ha. Mest för att de är så provocerande. Exakt vad är ett marsvin? VAD? Och vad är deras agenda? Vad vill dom? Som sagt; provocerande.
I morgon är det ny vecka i skolan. Studiebesök står på schemat. Det ska bli kul. Jag är en vetgirig student. Och jag äger numera världens snyggaste väska som jag fick i arlas monster på Eco now 2010. Den är, vad säger man, flätad (?) av mjölktetrapack förpackningar. Hur snygg som helst. De lottade ut sådana men jag fick en alldeles utan att behöva svara på (dumma) frågor. Jag är ju trots allt en vandrande reklampelare. Lite sponsorersättning ska man väl ha?
Just det. Jag var på Eco Now 2010. Och där provkörde jag en elmoped. Jag MÅSTE ha en elmoped. Måste bara börja jobba dubbla skift på gatan så.
Det är mycket jag vill och måste just nu. So much to do. So little time.
Mest idag har jag faktiskt njutit av det underbara vädret.
Nu ska Hanna sova på tvären.
Good song. Har för förstå gången börjat uppskatta Robyn som faktiskt är en ganska grym artist.
Jag har varit hemma i helgen. Tanken var att träffa bror. Min rara söta lillebror, som jag inte träffat sedan mars (?). Det blev inget med det. Lillebror var inte hemma, och fanns ingenstans att finna. Så vad gör man då?
Jo man åker och simmar med mor och syster (aka. den gravida sälen) och så går man på skansen med systerbarn och far. Jag har haft en kanonhelg. Jag har drömt massa bisarra saker också. Jag drömmer alltid bisarra saker när jag spenderar sömntimmarna i soffan.
Det var skönt att simma, även om den halvljumna toasten jag tryckt i mig strax innan gled upp och ner i strupen och förorsakade kramp i diafragman. Jag gick och rapade upp den där jävla mackan halva dagen. Den hade inte smakat gott. Jag tror den smakade strumpludd och fotsvamp. Men jag är inte säker. Note: Köp inte toasten på åkeshov.
Idag var jag på skansen. Jag kan inte minnas att jag varit på skansen. Men det är klart jag varit på skansen. Jag kan bara inte minnas det. Ännu ett säkert tecken på mitt ofrivilliga åldrande. Jag med barn och far. De där barnen är galna - som barn mest är i den där åldern - men jag får ibland för mig att de är snäppet värre än andra barn. Lantungar leker inte vackert, de är galna. H U V U D V Ä R K på vägen upp till vallby igen.
Men det var trevligt på skansen. Jag såg älgkalvar och renar = Hanna nöjd. Förutom min gnu och min tapir och min miniflodhäst och mitt bältdjur måste jag ha en ren och en älg i min samling - när jag blir miljonär. Renar har så söta fötter och älgar så gosiga mular. JA JUST! Ett marsvin måste jag också ha. Mest för att de är så provocerande. Exakt vad är ett marsvin? VAD? Och vad är deras agenda? Vad vill dom? Som sagt; provocerande.
I morgon är det ny vecka i skolan. Studiebesök står på schemat. Det ska bli kul. Jag är en vetgirig student. Och jag äger numera världens snyggaste väska som jag fick i arlas monster på Eco now 2010. Den är, vad säger man, flätad (?) av mjölktetrapack förpackningar. Hur snygg som helst. De lottade ut sådana men jag fick en alldeles utan att behöva svara på (dumma) frågor. Jag är ju trots allt en vandrande reklampelare. Lite sponsorersättning ska man väl ha?
Just det. Jag var på Eco Now 2010. Och där provkörde jag en elmoped. Jag MÅSTE ha en elmoped. Måste bara börja jobba dubbla skift på gatan så.
Det är mycket jag vill och måste just nu. So much to do. So little time.
Mest idag har jag faktiskt njutit av det underbara vädret.
Nu ska Hanna sova på tvären.
Good song. Har för förstå gången börjat uppskatta Robyn som faktiskt är en ganska grym artist.
Fertil igen.
Det är åter igen hög tid att skriva något. Planeterna har inte stannat sedan sist men min värld är omvälvd. Jag sitter på golvet i en saccosäck med min pajade laptop i ett vinrött-mjukisbyxklätt knä. Förmiddagen har spenderats på SLU i mina nya klass - Husdjurs Agronom. Jag var ett i högsta grad förvirrat flickobarn idag eftersom en trevlig kvinna ringt igår och frågade om jag ville hoppa över till agronomlinjen från bio-miljö och inte givit mig någon information om vart jag skulle och så vidare. Som tur är, är jag inte tappad bakom vagnen och lyckades ganska smärtfritt söka upp klassrummet. Loftets hörsal. Lite surrealistiskt är det att vara i de här lokalerna under seriösa förhållanden. Jag har varit i SLU's lokaler under andra omständigheter - och vi kan lämna det där.
Nu satt jag som en nyfödd kalv indränkt i ett slemmigt lakan av förtvivlan och oordning i hörsalen och försökte koppla ihop den kvinnliga lärarens repetition av talföljder och ekvationer och polynomer med vad jag faktiskt lärt mig sist jag räknade matematik år 2007. Tjugohundrasju var det. Tre och ett halvt år sedan. Jag har verkligen blivit gammal och det märks även i de här startveckorna med "småttingförnedring". Jag finner mig själv i känslan: "Been there done that". Berga osv. Känns som att jag fick min beskärda del av det galna studentlivet där.
Ja. Det är lite ensamt i det här enorma huset. Dofter från förr dröjer kvar. Men det är ett gott alternativ tillsvidare. Jag har varit en duktig student och lagat linssoppa och äter havregrynsgröt till frukost även om det var lite svårt att få i sig den i morse efter att jag trampat mig rejält svettig på crosstrainern innan.
JAG BLIR VANSINNIG PÅ ALLA J*VLA FLUGOR SOM SKALL ENVISAS MED ATT PROMENERA PÅ MIG!
Nu ska jag göra mig en kopp te och räkna matte. Bäst att inte börja terminen med att hamna efter. Jag behöver repetitionen. Kan hända att jag tar mig till puben ikväll och är lite social.
Detta var en snurrig sammanfattning av vad som hänt sedan det förgyllda ekoollonet. Och inte alls så mycket sammanfattning utan mest olika händelser mest tagna ur den begynnande höstluften. Ikväll kanske jag skriver något mer, ja om jag inte skulle bli radikal och få för mig att träffa människor - eremit som jag är.
Ät en hel form kladdkaka och känn dig äcklig.
Nu satt jag som en nyfödd kalv indränkt i ett slemmigt lakan av förtvivlan och oordning i hörsalen och försökte koppla ihop den kvinnliga lärarens repetition av talföljder och ekvationer och polynomer med vad jag faktiskt lärt mig sist jag räknade matematik år 2007. Tjugohundrasju var det. Tre och ett halvt år sedan. Jag har verkligen blivit gammal och det märks även i de här startveckorna med "småttingförnedring". Jag finner mig själv i känslan: "Been there done that". Berga osv. Känns som att jag fick min beskärda del av det galna studentlivet där.
Ja. Det är lite ensamt i det här enorma huset. Dofter från förr dröjer kvar. Men det är ett gott alternativ tillsvidare. Jag har varit en duktig student och lagat linssoppa och äter havregrynsgröt till frukost även om det var lite svårt att få i sig den i morse efter att jag trampat mig rejält svettig på crosstrainern innan.
JAG BLIR VANSINNIG PÅ ALLA J*VLA FLUGOR SOM SKALL ENVISAS MED ATT PROMENERA PÅ MIG!
Nu ska jag göra mig en kopp te och räkna matte. Bäst att inte börja terminen med att hamna efter. Jag behöver repetitionen. Kan hända att jag tar mig till puben ikväll och är lite social.
Detta var en snurrig sammanfattning av vad som hänt sedan det förgyllda ekoollonet. Och inte alls så mycket sammanfattning utan mest olika händelser mest tagna ur den begynnande höstluften. Ikväll kanske jag skriver något mer, ja om jag inte skulle bli radikal och få för mig att träffa människor - eremit som jag är.
Ät en hel form kladdkaka och känn dig äcklig.