Igår dog mormor. Beskedet nådde mina öron denna morgonen. Det var far som ringde, han lät nedstämd och min reaktion var avskärmad från allt var känslor heter. Jag försökte ställa adekvata frågor för att inte verka helt likgiltig, för att försöka dölja det tomrum som gröpt ur min kropp.
Mormor finns inte mer. Mormor är död.
Jag lade på luren.
Vad händer nu?
Alla dör, förr eller senare, men detta är första gången jag möter döden så när trots att jag är så långt bort.

Min mormor var världens bästa mormor, som gjorde världens godaste mat. Som bäddade ner mig under stora täcken med värmepåse. Som påtade i landet och bar in ved. Som gjorde ris à la malta till jul. Som kokade potatis till midsommar. Som var smart och stark.
Men så hände något. Mormor gick från denna starka kvinna till någon som inte längre kunde ta hand om sig själv. Som slutade prata. Mormor försvann.

Jag har ett erkännande, jag klarade inte av att mormor försvann. Jag vägrade se det hända. Mormor låg säkert på hem i två år innan jag var där och hälsade på henne. Jag villa ha kvar bilden av den mormor som gjorde mannagrynsgröt med svartvinbärssaft och polarmackor med jordnötssmör och vitlök. Jag ville inte se henne försvinna. Jag ville ha kvar henne som hon alltid varit.
Det är själviskt att göra så. Det var själviskt att jag blundade för det som hände med mormor.
Och nu är hon död.
Jag var självisk och försökte inte ens ta hand om den sista tiden hon hade här på jorden. I mina själviska ögon var hon redan borta.

Sist jag såg mormor var på julafton. Jag var inte stark nog att hälsa på henne. Jag orkade inte. Jag kunde inte. Jag ville inte. Så jag smet. Som den ynkrygg jag är.
Och nu finns hon inte mer.

Jag kommer sakna mormor. Fortsätta sakna henne.

När beskedet nådde mina öron var jag inte hemma.
Men i samma sekund som jag klev innanför dörren fylldes jag av rädsla, ensamhet. Kände mig panikslagen och ledsen. Min käraste vän ville kalla det sorg.
Är det alltså sorg jag känner? Nu när jag vet att mormor på riktigt inte finns här.

Jag lät tårarna rinna. Jag lät mig beakta den sorg som tagit över mig.

Alla dör. Förr eller senare.
Men det är fortfarande sorgligt.

Mormor somnade in stilla fick jag det berättat för mig.
Vila i frid nu mormor.
Och tack för allt du gav i det liv du levde här med oss.
Förlåt att jag inte gav dig mer. Men jag älskade dig.

 

Det känns skönt att kunna bestämma över sitt eget liv.
Det känns skönt att kunna göra det jag vill. Det känns som att - just nu - gör jag precis det som jag vill göra.
För ett par dagar sedan höll jag på skrämma skiten ur mig själv genom vissa kanske inte allt för genomtänkta handlingar, men det var just dessa handlingar som var startpunkten för något nytt.
Det var det sista steget ut över klippavsatsen och nu faller jag alldeles fritt och vill inte ta mark. Inte riktigt ännu.

På måndag börjar den nya terminen och en ny spännande kurs. En kurs som faktiskt kommer visa oss vad vi i framtiden kommer jobba med, lite mer konkret. 
Jag har börjat köra in Trebbe och det går bra. Det enda som egentligen hindrar mig nu är den lilla, men ganska avgörande detaljen, jag har ingen vagn .. 

Jag har klarat första terminen utan en enda omtenta. Sista tentan fick jag en femma på. vem äger? Jag äger.  

Annars då? Jo, jag håller en så länge mitt nyårslöfte som går ut på att inte äta sötsaker och annat fredagsmys fram till min födelsedag. Man bli inovativ om man bli sugen på typ kakor och jag ska säga er att det går att baka en hel del grejer helt utan rafinerat socker. Och tro inte att jag ersätter det söta med sötningsmedel. Nej nej, jag har hittat på helt egna inovativa alternativ.

Sen måste jag få lov och gnälla lite på människor som gnäller. Paradox.
Satt idag och tvingades genomlida missljudet från en tjej som förmodligen inte var medveten om att hon gnällde.
Halvvägs igenom ville jag köra ner mina smuttsiga strumpor i halsen på henne.
Uttalandet "mitt förhållande som varade i fem år var ju lite väl länge om man frågar mig, förstår inte vad som ska vara bra med att vara tillsammans med någon så länge .. " idiotförklarar henne rätt bra tycker jag. Varför var hon nu tillsammans med någon i fem år om hon inte tycker att ett förhållande skall vara mer än jag vet inte säg, 2 år? Varför gjorde hon inte bara slut? Var det någon som höll fast henne?
Hela hennes gnäll verkade utgå ifrån att hon absolut inte ville sitta fast. Eller vara bunden till något alls. I mina öron låter det som någon som har något underliggande problem. Någon som vill avsäga sig ansvar? But my dear friends, låt mig säga er: Freedom's just another word for nothing left to loose ..
Sen var det en hel rad annan smörja också. Inte ens värd platsen på fläktkåpan ovanför spisen.
Gnäll.
Påminn mig om att inte gnälla. Det låter så illa. Och skavsår i öronen tar så lång tid att läka.

Det är en främmande och nästan lite skrämmande känsla att må riktigt bra.
Något jag inte är riktigt säker på hur jag ska hantera.
Men jag tror jag gillar det.
Jag tror jag gillar att må bra.

Är det inte lite konstigt att akademibokhandeln får kalla sig för akademibokhandeln?
I alla fall jag associerar prefixet akademi med akademiker. Underligt är det då att något som via namnet invaggar dig i tron om att det skall finnas böcker för akademiker säljer mer karameller och budgetdeckare än studielitteratur.
Mycket lustigt. Lite samma som att santa maria får kalla sin Guacamole Dip för just Guacamole Dip när det innehåller så lite som 1,5 % avocado när riktig Guacamole, mig veterligen, innehåller i princip bara avocado. Pja, det är väl därför de drar till med sufixet Dip.
Fast de finns ju de som kallar smoothie innehållande 8 (!) mosade blåbär för blåbärssmoothie. Borde finnas tydligare regler för vad man får kalla saker och ting. Jag vet att det finns regler, men de borde vara tydligare.

Jag tänker numera bojkotta akademibokhandeln.
För all framtid.
Eftersom det inte går att få tag på några akademiska böcker från dem. Och om man mot all förmodan skulle finna studentlitteratur hos dem så kostar de nästan dubbelt så mycket som om man beställer dem från internet.

Nu kan ni ju undra varför jag inte bara beställer böckerna. Adekvat fråga.
Problemet ligger i att jag fick kontanter i julklapp och tänkte gå och köpa en bok med dem (nej jag är en fattig student och har inga pengar på kontot). För att gå och betala in fakturan på bank kostar pengar. JÄVLA TRASSEL säger jag bara.
Jag börjar faktiskt bli allt bra jävla trött på att internethandeln håller på att ta över. Jag vill kunna gå till en butik och se vad det är jag tänkt köpa, känna, klämma, pröva.
Och visst, man kan skicka tillbaka om man inte är nöjd, men det är ett så jävla krångligt att man skiter i det ...