Borlänge bilbärgning.

Detta föreställer en kille från Borlänge bilbärgning. kan hända att vi låste in nyckeln i bilen. Tur att det inte var på nyårsafton, hade förmodligen blivit dubbelt så dyrt. Glad för det lilla skall man vara!


Jag fick . .

. . en solsemester till Turkiet i augusti av Linus :-D

När jag fyller 50 . . .

. . . (om jag fyller 50) så önskar jag mig ett piano, som jag kan få kasta ner för en lång, låång trappa.

statistik


En vecka kvar till julafton.




Idyllen är varför man orkar hålla på.

 
Idag bjöd Skara på någonting jag aldrig trodde att jag skulle uppleva här nere. En riktigt härlig vinterdag! Med gnistrande, knarrande kall snö. Lagom många minusgrader och strålande solsken. Så jag och frugan selade Bella och gav oss ut på en tur i snön.
 
 
Yes. horses and snow makes this to you. 
 
                                   
 
Bella fick posera, men var väl sådär lagom intresserad av det. Hon ville mest springa i snön. 
 
                                   
 
Vackert. Bara vackert. 
 
 
Det blev, vad vi i branchen kallar det: Amish drifting (undersök länken för att förstå vad jag pratar om) ute i skogen. I kurvorna när Bella galopperade som bäst gled vagnen i sidled och drog Bella med sig, som glatt svarade med att ta i lite extra. 
Det är så löjligt tacksamt att köra Bella för hon verkar tycka att det är så skamlöst kul. 

Nu har Trebbe som sagt lite vinterlov, så jag tog mig an uppgiften att dra av honom skorna. Det tog sin lilla tid, för visst är det så att när man faktiskt VILL att skorna ska av, ja då jävlar sitter de som berget. Lagen om alla tings jävlighet eller vad det nu heter. 
Linus sa att han hade velat sett mig. Och tror mig, det hade han, för det finns få saker som verkar roa honom så mycket som när saker och ting inte riktigt går som lätt som jag tänkt det. Morr. 

Snö är som tystnad för själen.

Så kom vinternt. Snö över allt och det värmer mig. Paradoxalt men sant. Är det vinter ska det också vara vinter och inte någon halvslaskig halvmesyr. Jag har ingenting emot mörkret, inte egentligen för man anpassar sig till det, som med allt annat, men snön ljusar upp och lättar trycket över bröstet lite.
 
I torsdags var det tentamen i Djuromvårdnad vid sjukdomstillstånd II. Tentan var lite OFF fokus. Men jag antar att det inte går att förvänta sig något annat när hela kursen har varit snurrigare än oredan efter en tsunami. Jag brukar få ångest dagarna innan tentamen, men de var ingenting i jämförelse med den ångesten jag hade inför denna tentamen. Jag råkade boka in att vara funktionär på Stockholm international horsshow innan jag insett att det var den helgen jag hade behövt till plugg.
 
Så måndag, tisdag, onsdag var det vara att bita i det sura äpplet och plugga tills hjärnan runnit ut ur ena örat och magen stressskitit ut inävlorna. 
I onsdags fick jag någon typ av panikångestattack. Satt och hyperventilerade vid köksbordet och skrek ut tårar över mina böcker medan hjärtat höll på att slå sig ur bröstkorgen. Men det gick över och då gick det att fylla på med ännu lite mer kunskap. 
 
Tror jag klarade tentan. Tror. Den tron hör hemma med Gud i kyrkan, så det är väl bäst att jag går dit. 
 
Till nästa gång ska jag ha lite bättre planering. 
 
Idag hoppade jag båda hästarna. Trebbe och jag tog oss äntligen över oxern på 90, i vårt underdimentionerade ridhus. Trebbe blir lite övertagad när han får syn på hinder nu mera. Helt vild, jag har inte så mycket att säga till om men efter en kvart så är han trött och då är han så snäll så. 
Nu ska han få sin välförtjänade vintervila, sedan är det dags i Januari igen och träna inför vårens första tävlingar.
Det är lustigt med Trebbe, för 90 cm känns inte högt att hoppa med honom. Det är inte högt, jag vet, men jag är höjdrädd på den ledden. Med Sessan och Bella kändes det högt. Trebbe tar knappt i. 
 
Två veckor kvar sedan är det halvlek på utbildningen. I vår går vi inte så länge här nere i skara innan det är dags för praktik, so from here on så kommer tiden rasa iväg.