Så kom vinternt. Snö över allt och det värmer mig. Paradoxalt men sant. Är det vinter ska det också vara vinter och inte någon halvslaskig halvmesyr. Jag har ingenting emot mörkret, inte egentligen för man anpassar sig till det, som med allt annat, men snön ljusar upp och lättar trycket över bröstet lite.

 

I torsdags var det tentamen i Djuromvårdnad vid sjukdomstillstånd II. Tentan var lite OFF fokus. Men jag antar att det inte går att förvänta sig något annat när hela kursen har varit snurrigare än oredan efter en tsunami. Jag brukar få ångest dagarna innan tentamen, men de var ingenting i jämförelse med den ångesten jag hade inför denna tentamen. Jag råkade boka in att vara funktionär på Stockholm international horsshow innan jag insett att det var den helgen jag hade behövt till plugg.

 

Så måndag, tisdag, onsdag var det vara att bita i det sura äpplet och plugga tills hjärnan runnit ut ur ena örat och magen stressskitit ut inävlorna. 
I onsdags fick jag någon typ av panikångestattack. Satt och hyperventilerade vid köksbordet och skrek ut tårar över mina böcker medan hjärtat höll på att slå sig ur bröstkorgen. Men det gick över och då gick det att fylla på med ännu lite mer kunskap. 

 

Tror jag klarade tentan. Tror. Den tron hör hemma med Gud i kyrkan, så det är väl bäst att jag går dit. 

 

Till nästa gång ska jag ha lite bättre planering. 

 

Idag hoppade jag båda hästarna. Trebbe och jag tog oss äntligen över oxern på 90, i vårt underdimentionerade ridhus. Trebbe blir lite övertagad när han får syn på hinder nu mera. Helt vild, jag har inte så mycket att säga till om men efter en kvart så är han trött och då är han så snäll så. 

Nu ska han få sin välförtjänade vintervila, sedan är det dags i Januari igen och träna inför vårens första tävlingar.

Det är lustigt med Trebbe, för 90 cm känns inte högt att hoppa med honom. Det är inte högt, jag vet, men jag är höjdrädd på den ledden. Med Sessan och Bella kändes det högt. Trebbe tar knappt i. 

 

Två veckor kvar sedan är det halvlek på utbildningen. I vår går vi inte så länge här nere i skara innan det är dags för praktik, so from here on så kommer tiden rasa iväg.