Döda hjärncellen

Sprit sprit sprit sprit sprit sprit sprit sprit sprit...

S P R I T

Ikväll är det jag som är fyllekajan nummero ono.

image186

Varför duger inte jag?

Vad duger man till egentligen? Hur ska man veta vad folk tänker om man inte frågar?
Varför vill inte folk svara?
Vad är det för fel på sanningen?
Det tycks vara svårt för folk att säga vad de tycker, klart man är rädd att såra.
Ibland sårar det mer att inte veta.

Jag har hjärnspöken.
Det spökar i mitt huvud. Det irriterar mig.

Idag är det nyårsafton.
Det är idag som man ska supa bort det året som just ha varit.
På sätt och vis sög 2007, på sätt och vis inte.
Skulle det suga helt och hållet skulle det innebära att jag sög, och så vill vi inte ha det.

Nyår. Inga förväntningar. Kan det bli bättre?


Tänkt i maj.

Varför skulle jag tänka allt det här om det ändå bara skulle var "förjäves"?
Hur mycket i livet måste vara en läxa?



Roar mig med photoshop.


En resa.

"I'll take you down the only road I've ever been down
You know the one that takes you to the places
where all the veins meet"

 

Jag skulle inget hellre än att dra med honom på en sådan resa.
Men japan kommer nog aldrig hända.
Förmodligen eftersom han själv sa det:
Att man inte vill åka tillbaka dit bara för att inte förstöra minnet av den första resan.
Jag avundas er det.
Den resan.

Jag har mitt Berga, men i jämförelse känns det blekt.
Egentligen avundas jag alla de som har upplevt något jag själv saknar.

Snart ska vi ta nästa tåg, vart det än bär oss.
Du och jag.
Kanske kan det bli min resa.
Det jag kan tala om, förutom Berga.
Berga var ingen resa.
Inte på det viset. Inte långt borta.

Vad som blir ens livs resa, det är ingenting man kan veta nu.
Det lär vara något man vet när man ligger inför döden.
Kanske är du min livs resa.
Vad som tråkigt är, är att jag inte var där med dig.
Men vad är det att vara bitter över?
Vi är ju unga.
Vi har all tid i världen att göra precis vad vi vill.

Som sagt, nästa tåg, det är det tåget som ska ta oss på nya äventyr.

Även fast jag inte borde så är jag förväntansfull inför nästa år.

"No change, I can't change
I can't change, I can't change
But I'm here in my mind
I am here in my mind
But I'm a million different people
from one day to the next
I can't change my mind"

Sur dag.

Det är ju förjävligt.
Jag önskade att jag inte hade vaknat idag.
Varför ska smärtan i armen komma tillbaka?
Jag har sovit dåligt och vaknat på fel sida.
Detta är en dålig dag. Så är det bara.
Ändå så vill man inte klaga.
Bäst att hålla sig borta större delarna av dagen så
att man inte förpestar alla andras dag också.

Ska snart med Bella till ridhuset.
Ska försöka tömköra lite hade jag tänkt mig.
Ta med mig en ryggsäck med alla saker jag behöver till det
och rida barbacka dit.
Det blir nog bra. Kanske det får mig på lite bättre humör.

image184

p.s. Nu har mina fiskar börjat få mat. Tror dom gillar det.

Nytt år?

Det är klart vi måste hitta på någonting.
Insikten över vad som kan komma att ske om vi inte gör det gör mig ledsen in i själven.
Tristess kan ju ta kol på det mesta.
Jag har bestämt mig för att inbringa mig några nyårslöften.
Det är ingenting jag brukar göra tror jag.
Det kanske är någonting som man börjar med när man blivit "lite äldre".

Jag tänker skriva ett av mina nyårslöften här. Kanske har jag fler, kanske inte. Men det är endast
detta jag kommer skriva.
- Jag tänker, inför nästa år ta och ändra på en del saker.
Jag tänker sluta ha så höga krav på allt, dvs. slopa förväntningarna på saker och ting en smula.
Nej, jag kommer inte sluta ha förväntningar, det går liksom inte. Det är ingenting jag egentligen styr över.
Men jag ska försöka tagga ner lite helt enkelt. Över saker och ting som sker, ska ske, eller kanske aldrig kommer ske. Det blir helt enkelt mycket bättre så, tror jag.
Som det är just nu fungerar det inte, jag kan inte hålla på som jag gör med nervösa sammanbrott pga att saker och ting inte blir som jag tänkt mig. Eller att saker och ting inte alls blir.
Taggar jag ner lite, väntar lite och sänker förväntningarna lite så kanske saker kan bli MYCKET bättre en jag någonsin ens kunnat förvänta mig om jag hade gjort det.
Bah!

Snart är det som sagt ett nytt år...
Vi får se vad det året har att ge och ta.

image183

Vi önskar alla en riktigt, riktigt GOD JUL.

I morgon är det julafton, utaifall att ingen visste det, så är det bara för att påminna mig själv.
Jag tänker inte hoppas på något, det är det ingen mening med att göra i alla fall.
Jag hade tänkt attt skriva något klyftigt här, men, jag kommer inte på vad det var jag hade tänkt att skriva.
Jag hade väldigt mycket on my mind igår. Kände mig helt ur fokus på övriga omvärlden.
Såg Guldkompassen med Staffan och Danidanger igår, satt och funderade större delar av filmen också.
Filmen var bra, men eftersom varken jag eller Staffan hade snappat upp det faktum att det var en triologi och att filmen liksom slutade väldigt abrupt så blev det bara en 8:a, av en 10:a. Bra fantasy i alla fall.

God jul!


Då man vill tillbaka.

Vart tog den där tiden vägen?
Varför går tiden så fort?
Jag vill tillbaka dit. När allt var så nytt.

 
"Hej supergulliga du!

(?)

Jag ska läsa ditt mail ikväll, OCH svara på det (wehejje liksom). Det är
det som är planen. Precis som man sparar det godaste godiset till sist
liksom.

Just nu ska jag käka upp massor av de där rörformade lakritsprylarna som
man får med i gott&blandat-påsarna. Du vet de där vidriga sakerna som
ABSOLUT INGEN TYCKER OM!? VARFÖR HA DE MED DEM I PÅSEN FÖR?!!

Ehrm.. Vad jag vill säga är att jag ska ut och rikta upp några motorsågar,
såga lite björkar och sen så ska jag duscha lite.

Saknar dig bebeh." 15 november 2006



Eller så vill jag hitta på något kul med dig.

Sådant man ser ibland.

 Det är en fin låt, lyssna på den vet jag.



Gamla saker gör en påmind över att det funnits en tid innan denna.
Jag kan bli en smula melankolisk när jag, som idag, rider förbi gamla byggnader som inte längre används. Som bara står och förfaller.
Hängande dörrar, sneda plankor, trasiga fönster och flagnande falu rödfärg.
Jag kan inte låta bli att tänka på hur de kanske såg ut när de en gång var nybyggda.
Då någon stod stolt vid byggnadens sida och såg en framtid med den. Den framtiden är nu över.
Bara gamla minnen lever kvar i den tomma byggnaden.
Det är lite sorgligt. Allt har en slut.
"Alla vill till himlen, men ingen vill ju dö..."

Tänker man på att allt har ett slut, kommer man oundvikligen till slutsatsen om sitt eget slut.
Hur kommer det se ut?
Kommer man ligga ensam i en säng, gammal och mätt på livet?
Kommer man abrupt slitas bort från nära och kära utan att egentligen märka av det?
Eller kommer det sluta nu?

Detsamma gäller förhållanden. 
Alla som går in i ett förhållande går blint in och hoppas på den rätta, önskade att det fina aldrig skulle sluta. Men hur vet man säkert?
Som sagt, allt har ett slut, men ett förhållande kan sluta på många sätt. 
Fick man kanske välja skulle det vara på dödsbädden. 
Men det är inte ofta det händer, av många olika anledningar. 
Omdömmen, föreställningar, framtider, händelser, tankar, förhoppningar och känslor förändras, så det man en gång tänkte till en början kan snart vara bortblåst.

Det kan helt enkelt vara svårt att hinna med sig själv ibland.
Man måste ge sig själv tid att tänka, och känna efter, innan man råkar göra något man skulle ångra. 
Ånger är inte fel, bara onödigt. 
Man måste ge sig tiden att tänka, för att analysera huruvida man mår bra eller inte. Vad som i så fall får dig att må bra/dåligt.

Jag ställer mig fortfarande frågan: - "Hur vet man att man hittat den "rätta"?"

Vad skriker hela din kropp, hela ditt hjärta?

Så fort jag får tiden, och pengarna, ska jag utforska världen. 
Vad det än innebär. Utan förväntningar.                       

Något gott kanske väntar då!

*TAR MIG SJÄLV I KRAGEN*

Det roligaste med att sitta och supa ner sig utan anledning är att man kan råka pissa ner någons golv...


Fadd

Ibland är det fullständigt oförklarligt hur trist man kan ha det.
Vart tog den glada undomens galna dagar vägen, huh?

Idag är ett gott exempel på en dag då man egentligen aldrig borde vaknat.
Man känner sig som gammeltanten själv, och funderar på om inte ett parti bridge efter knypplingen
med de andra kärringarna i socknen skulle sitta fint.

Jaja, vad är en bal på slottet?
Snart är det ju i alla fall julafton, kanske skulle man supa sig redlös på julsnapsar för första gången i sitt liv.

Le för de små sakerna i livet.

Nu sitter jag här, men MIN nya, alldeles egna bärbara dator, i Staffans och mitt rum, i våran säng.
Livet kan te sig tämligen underbart ibland.

Det enda jag egentligen vill säga är att internet shoppande kan vara antingen jävligt bra eller jävligt dåligt, lite beroende på hur man ser det, och från gång till gång.

Det enda som nu behöver ske är att mina fonder ska gå upp igen.


Tänka sig...

... så liten hon var.

image179

Du vänder inga kappor efter vinden.

Det är skönt att veta att jag har dig.
Jag vet allt om dig. Det känns skönt.

Min Bella.

image178

Dock. så är det bra att veta; Att allt, kommer man nog aldrig få reda på. Jag vet inte om det är bra eller dåligt. Dessutom kan definitionen av, allt, te sig tämligen luddig ibland.

Jag känner mig bara lite miserabel och förvirrad.  

Lite bökigt stök i mitt huvud.

TURN THE MUSIC ON!

 

Jag sitter här uppe i Staffans och mitt rum.
Det börjar mer och mer kännas som även mitt rum.
Det har tagit tid.
Jag kan fråga mig om det bara är jag som kan känna så,
men jag slås snabbt bort av att jag inte är unik.
Det har känts som om jag inte kunnat lägga vad som helst vart som helst.
Som att jag inte har kunnat låna vad som helst när som helst, utan att fråga.
Men det har börjat ändra sig. Känns lite mer som hemma.
Det känns trots allt som om jag allt mer och mer börjar bli en del av Staffan.
Dock att uppmärksamma, en individuell del. Inte fast svetsat på något vis.

Han sa en dag att det var tråkigt att jag tycktes hänga upp mig så mycket på att vi var tvugna till att göra
precis allt tillsammans.
Det var lite lustigt, för det var ingenting jag själv hade tänkt, eller tyckt, att jag gjort alltså.
Jag tycktes det kändes som om vi visst kunde göra indviduella saker.
Det är besynneligt det där, att man går omkring och skapar sig så många olika uppfattningar som saker och ting
utan någon egentligen fakta.
Då pratar jag inte heller endast om det här. Utan i största allmänhet.
Det är väl det fördomar handlar om?
Förutfattade meningar.

Men jag vet, det kan vara svårt att fråga, och då nöjer man sig med den lilla eller inga fakta man har.
Det är tråkigt, för ofta blir det så fel.
Jag vet, för det är någonting jag lyckas dras med för jämnan. 
En annan suverän förmåga jag har är att lyckas få min käft att gå i ett i tid och otid. 
Jag vet liksom inte alltid när jag ska knipa igen foderluckan, liksom när jag på samma sätt 
lyckas hålla den när jag i själva verket verkligen borde prata.
Problemet är alltså, att det kan tyckas mödosamt att avgöra huruvida jag ska prata eller inte prata. 
Här om veckan kände jag mig mer dum än vanligt och vill inget hellre än smälla till mig själv riktigt hårt
i ansiktet när jag gång på gång lyckades vräka ur mig de mest urblåsta sakerna.

Ibland så är alla hjärncellerna inte riktigt med. 
Fast, förra veckans handlingssätt skulle kunna bortförklaras med att fredagen den 7:e december bjöd på fest och med den även stora mängder sprit, som många ju redan vet kan ha en ganska stor påverkan på den så kallade hjärnkapaciteten. 
Allt jag nu behöver är att läsa lite ur Sofies värld, försöka att inte bli en schablon, lära mig ytterligare lite som Artificiell insemination och pja, bli en något bättre människa. Här skall även påpekas
att det är för min egen skull.

Önskelista:
- Ett par FETA heltäckande hörlurar till min otroligt turkosa iPod, helst av märket scull-candy. 
- Ett akvarium, med tillhörande fiskar. 
- En Gel seat - saver. 

Sen var det inte mycket mer.  


Inhandlat

Måste säga att jag är obefogat dålig på att uppdatera min blogg.
Men nu ska jag ta mig liiite tid till att skriva ett liiitet liiitet inlägg.

Idag har jag beställt en
bärbar dator. Hittade ett ganska bra erbjudande och hoppas att det ska löna sig.
Lär väl få den någon gång i veckan. Som jag har velat ha en EGEN dator. Nu är det snart verklighet. Även om det bara är en bärbar så måste jag säga att det är en god början.
Dessutom har jag skaffat ridhuskort på grannstallet, Täby gård. Så nu kan jag äntligen börja träna min lilla häst lite mer seriöst. Har varit där två gånger nu.
Bella är en otroligt cool häst. Behöver egentligen inte säga så mycket mer. Hon är så jävla underbar att rida.
Ska gå och släppa ut henne nu, sen ska jag byta om.

En vecka kvar till julafton. Tiden går som vanligt alldeles för fort. Jag och Staffan har inhandlat nästan alla julklappar. Det kommer bli en succé. Tänker inte säga så mycket mer ut i fall att om någon på den så kallade 'julklappslistan' skulle komma in här och läsa.

Mitt nyårslöfte är att skriva mer och BÄTTRE blogg. För min egen skull alltså.


För er som vill veta.

Så finns det bilder från festen på facebook nu. Jag heter Hanna Rydström. Vad heter du?
Har du inte facebook, så får du väl skaffa det.
Två hela album fulsmockade med bilder blev det : )

image177

Kommer komma mer bilder så fort vi fått fram dem, håll ut!

Superherofest var det!

image176

En liten bild. Historian om kvällen följer med fler bilder lite senare.

Road to perdition

Som alla bra vägbeskrivningar så behövs det något fint och fyndigt att linda in det hela med. En lite semi-avdankad humorkavalkad i samma kaliber som typ valfri revý "med sveriges humor-elit".
Eftersom jag tycker det är tråkigt, så skiter vi i det och kör helt jävla stenhårt rakt på sak istället.
Precis som du ska göra. Köra rakt på, stenhårt, utav bara helvete.

Vägen till världens ända
lyder som följer.

Tänk om..

.. jag inte vill ha det för mig själv?

Vad hände?

Så, nu äntligen fick jag lite tid över till att skriva lite blogg.
Nu var det ju så här, att jag hade en MASSA, verkligen, en MASSA, att skriva här om dagen, men det har jag glömt bort, som sig bör (?). Så, jag får helt enkelt uppdatera lite vad som har hänt, eller, ja, vad som händer.
Kanske är det även så lyckosamt att jag skulle komma på vad det var jag hade gått omkring och funderat på den senaste tiden, vi får väl helt enkelt se.

Det närmar sig årets fest, och då menar jag verkligen ÅRETS fest. Tråkigt för alla er som;
1. Inte är bjudna
2. Inte kan komma.
Och nej, vi tänker inte styra upp en till fest snart, bara för att ni som inte kan komma nu på fredag KANSKE ska kunna komma.
Vi har fixat, inhandlat discobelysning, installerat discobelysning, städat, målat glödlampor, hängt upp tyger etc.
Undervåningen, och framförallt dansgolvet börjar ta form, och kan snart sägas vara klart.

I morse hade jag och Staffan sovmorgon, eller, ja, det vad ju just det där med att sova.
Vid 04.00 på morgonen börjar han kravla omkring i bolstret, det ska gosas, klämmas, mysas, kramas och knölas runt. Det enda jag kan tänka är; "VA FA-AN, jag är så FÖRBANNAT trött, jag vill SOVA". Han fortsätter knörvla omkring, och som för alla som har grädde på moset, så var det just det som inträffade, han var hungrig
Så, vi begav oss upp till andra huset, klockan 05.00 på morgonen!!! På våran sovmorgon, för att äta, men inte blev det frukost, utan här skulle det vaxas
Jag torterade Staffan i drygt en halvtimma med att vaxa bröst och magfjun. Ska man vara Conan, så ska man vara vaxad och fin. Staffan höll ganska god min. Sen var det min tur... vi säger inget mer om det. 

Frukost blev det inte förrän runt klockan 07.00.

Idag har vi förberätt inför festen, tittat på Naruto, dessutom fick jag seminera en kviga, och så vägde vi tre ungdjur.

Angående att seminera, för den som skulle vara mer intresserad av vad jag har för mig här uppe i Almunge, så är kan det vara ganska rövigt, må jag säga.
Jag hittade min favorit, som helt frivilligt, lät sig semineras, utan att klämma sönder min arm/hand med sin ändtarm, och släppte in mig i cervix typ direkt! 
Kossor är as att seminera när dom:
1. Suger in 20 liter luft i ändtarmen så att det bara blir som en enda stor trumma, och du har inte en enda chans att få tag på cervix.
2. Kniper åt så att man inte kan röra fingrarna, och på detta viset inte kan få tag i cerix.
3. Stampar omkring.
4. Fyller på med skit allt eftersom så att man inte kan få tag i cervix.
Jaja, jag skulle kunna hålla på så här i evigheter, för det finns mycket som inte är okej...
Men jag blir bättre. Hoppas att NÅGON i alla fall ska bli dräktig.
Nog om det. 

Nu ska jag laga Tacoscosbiffar, sen ska vi fixa mer inför festen, skrubba Staffan, basta och solduscha Staffan :D

Som sagt, på fredag gäller det och tänk på att... (titta på videon).

  



Snart ska även en vägbeskrivning komma upp så att alla ni som inte varit här förut hittar hit :D