Sådant man ser ibland.

 Det är en fin låt, lyssna på den vet jag.



Gamla saker gör en påmind över att det funnits en tid innan denna.
Jag kan bli en smula melankolisk när jag, som idag, rider förbi gamla byggnader som inte längre används. Som bara står och förfaller.
Hängande dörrar, sneda plankor, trasiga fönster och flagnande falu rödfärg.
Jag kan inte låta bli att tänka på hur de kanske såg ut när de en gång var nybyggda.
Då någon stod stolt vid byggnadens sida och såg en framtid med den. Den framtiden är nu över.
Bara gamla minnen lever kvar i den tomma byggnaden.
Det är lite sorgligt. Allt har en slut.
"Alla vill till himlen, men ingen vill ju dö..."

Tänker man på att allt har ett slut, kommer man oundvikligen till slutsatsen om sitt eget slut.
Hur kommer det se ut?
Kommer man ligga ensam i en säng, gammal och mätt på livet?
Kommer man abrupt slitas bort från nära och kära utan att egentligen märka av det?
Eller kommer det sluta nu?

Detsamma gäller förhållanden. 
Alla som går in i ett förhållande går blint in och hoppas på den rätta, önskade att det fina aldrig skulle sluta. Men hur vet man säkert?
Som sagt, allt har ett slut, men ett förhållande kan sluta på många sätt. 
Fick man kanske välja skulle det vara på dödsbädden. 
Men det är inte ofta det händer, av många olika anledningar. 
Omdömmen, föreställningar, framtider, händelser, tankar, förhoppningar och känslor förändras, så det man en gång tänkte till en början kan snart vara bortblåst.

Det kan helt enkelt vara svårt att hinna med sig själv ibland.
Man måste ge sig själv tid att tänka, och känna efter, innan man råkar göra något man skulle ångra. 
Ånger är inte fel, bara onödigt. 
Man måste ge sig tiden att tänka, för att analysera huruvida man mår bra eller inte. Vad som i så fall får dig att må bra/dåligt.

Jag ställer mig fortfarande frågan: - "Hur vet man att man hittat den "rätta"?"

Vad skriker hela din kropp, hela ditt hjärta?

Så fort jag får tiden, och pengarna, ska jag utforska världen. 
Vad det än innebär. Utan förväntningar.                       

Men shit!

Var det allt ni kunde komma med?


Ju mer man tänker, ju mer inser man att det inte finns något enkelt svar.

Vem är du? (vem är jag, velande charader):
Kryssa här

E-postadress:

URL:

I denna ruta finns det plats för just dina åsikter:

Trackback