Trebbe-bus

Fick prova att hoppa några språng lite högre i onsdags. Dock inte med mig på ryggen. Jag är lite för osäker och vill inte sätta det i honom. Och så han hoppar sen. Det är princip bara att styra mot. Men han har inte riktigt styrkan ännu, och han blir lite spänd, så det är bara att fortsätta med det jag hållit på med och stärka honom. Han är nog jävla lätt att knäcka annars, för han vill så gärna och försöker mer än vad han kan. Men fin är han och han blir bara bättre och bättre. Ska försöka gå på en sista hopplektion här nere på måndag.



Första lasset

idag går första flyttlasset upp från Skara. Näst sista gången jag lämnar staden (för denna gången). I morgon blir jag månkarbo-bo.

Skyltmax.se

Den 9e juni börjar jag äntligen jobba efter tre års studier. 
Så som en liten present till mig själv tänker jag beställa en custom made namnskylt. 
 
www.skyltmax.se 
Var de enda jag kunde hitta som erbjöd att man kunder lägga in egna bilder på namnskylten, vilket jag tycker var riktigt kul! Allt detta, samt att det inte ruinerade en redan ruinerad student. Tacksamt!
De gör inte bara namnskyltar utan skyltar av alla möjligt olika slag, så dit lär jag återvända i framtiden. 
Ska bli kul att se om namnskylten blev så fin som det såg ut att den skulle bli när jag skapade den på hemsidan som var väldigt enkel och pedagogisk. 
 
 
 
 

Remain calm

Det var nog ingen slump att föreläsaren (och kursansvarig) avslutade dagens föreläsning med

Tänk positivt!
• Negativity will kill you.
• And if it doesn’t kill you - it will bore you to death ...

Men nej, i den här kursen är det nog tamejfan rent utsagt omöjligt att tänka positivt. Den kommer som en jävla pungspark på någon som redan ligger ner och fått pungen söndersparkad i månader. Negativitet dödar mig inte denna gången, det gör den här kursen. Uttråkning kan jag inte uttala mig om. 

 

Men ärligt talat, vem har ett sådant analt upplägg på en utbildning att lägga en sådan F Ö R J Ä V L I G kurs som sista kurs, och efter examensarbetet? Jag är ledsen att jag inte kan vara mer konstruktiv i mitt ordval just nu, men just nu vill jag bara ligga och skrika i mina nersölade (bajs, urin och tårar) lakan. Arbetsplanering. Jävligt oerotiskt redan där. Men sedan kommer upplägget. Okej. Där står hon i timmar och predikar om hur viktigt det är att inte låta folk vara osäkra, och ha en strukturerad orginisation med tydliga mål. Visst, jag köper det. Men jag köper I N T E upplägget på kursen. För målen är otyliga, uppgifterna är obegripliga. Det är massa information som inte går att sortera och bäst av allt. B Ä S T av allt, är att vi fått uppgifter att drunkna i, som ingen fattar något av. T A C K SLU för en sista pungspark när det redan är nattsvart i mitt sinne. Okej. Vi ska göra två hemtentor. Där vi reflekterar efter kursmålen ... (?) Okej, en är någon räkneuppgift som jag inte ens vill tänka på, men i alla fall. Sedan är det ett projektarbete uppdelat i tre delar. En del går ut på att vi (fem personer i grupp) utformar intervjufrågor utefter kursmålen (?) och sedan ska intervjua en arbetsledare och en arbetstagare och eller ett skyddombud var. Sedan ska vi sammanställa det i ett dokument på 1500 där vi diskuterar kring de svar vi fått kring kursmålen. Sedan ska vi maila det till en anna grupp som ställer frågor och vi ställer frågor till en annans grupp dokument. Sedan ska vi svara på frågorna och sedan klistra in denna mailkonversation i ett dokument som sedan är underlag för examination? ÄHH! Det var det ja. Sedan ska vi skriva ett arbete på mellan 6 och 10 sidor ............................................................... som om vi inte är trötta nog på att skriva eftersom vi inte suttit sedan mars med våra förbannade examensarbeten .......................................... AMEN TACK. Anyhow. Vi ska skriva något angående ett fall om någon labrador där ingenting i organisationen fungerade och skriva utefter kursmålen och organisationens, och arbetsgivarens och personalens och djurägaren och djurets perspektiv och lagstiftning och hemorojder i hjärnan. Mellan 6 och 10 sidor var det. Den sista delen har jag inte ens orkar sätta mig in i. Det är något med kvalitetssäkran. Något som skulle behöva kvalitetssäkras är den här utbildningen. 

Jag kan inte i ord beskriva hur jävla rörigt det är just nu och hur mycket bättre det hade varit att avsluta med någon mer handfast kurs i hur man typ lägger ett bandage eller vad fan som helst. Men I N T E någon abstrakt kurs i organisationsteori och granska ditt inre och fan vet vad. 

Det enda jag försöka tänka på nu är. JUST MAKE IT OUT ALIVE. Nu är tiden knapp. 


Det var det

Så var redovisningen till ända. Nu ska jag bara lyckas få det där förbannade arbetet godkänt.

How will you ever ...

... know?
when will I ever learn?
If I only could let go.

Å N G E S T

På så många djup och plan. Känns som att livet rinner ner i svalget på mig i ljusets hastighet och kväver sig själv ur mig.
Att inte veta är det värsta jag vet.
Att inte känna sig trygg i något man gör eller några beslut är värdelöst. Otryggt. Mycket är otroligt oroligt just nu. I dubbel bemärkelse.

Just nu vill jag
1. att det kommer gå bra att få hem monstret
2. att examensarbetet blir godkänt
3. att jag får upprättelse

Ungefär så.
I morgon har jag möte med handledaren. Jag är rädd så jag knappt kan andas för vad hon har att säga. Jag har fått en del kommentarer under arbetes gång. Det har inte gjort mig visare. Tyvärr. Känns mest som att jag är ute och cyklar.

vänta vad?