Dagens födelsedagsbarn.
Grattis Pappa på 65 års dagen
Igår.
Letade jag efter en bok . . .
. . . och kom hem med det här?
Alltså, jag vet inte hur jag det verkligen är, men det var något med den som bara gjorde att jag
. . . och kom hem med det här?
Alltså, jag vet inte hur jag det verkligen är, men det var något med den som bara gjorde att jag
BEHÖVDE den. Provade den inte ens i affären, bara rev ner och betalade.
Och tro det eller ej, men jag gillar på sätt och vis det jag ser.
Och tro det eller ej, men jag gillar på sätt och vis det jag ser.
Ännu något att dra oneliners ifrån.
Community är en genialisk serie. Alltså. Jag är tom på ord, eftersom jag är fylld av skratt.
- "Smiling sideways vagina"
- "nooo"
- "Happy sideways vagina"
- "Smiling sideways vagina"
- "nooo"
- "Happy sideways vagina"
Uppdaterat.
Nu har jag uppdaterat lite. Lagt in lite nya bilder i galleriet mm. http://www.fleckvieh.se
Slött på jobbet med andra ord.
Slött på jobbet med andra ord.
Kan själv.
Intressant är ett bra ord som kan beskriva känslan av vad ibland rent betydelselösa människors ord kan ha för påverkan på dig. Uppstoppad mening. Men i alla fall. Egentligen borde jag inte bry mig ett skvatt om vad en del människor säger till mig, men av någon förmodligen väldigt dålig anledning - som jag inte kommit på ännu - så gör jag ändå det. Påverkas och bryr mig. Till mitt eget förtret. Och andras. Eftersom de måste dras med mitt självömkande klagande tills det att det lagt sig. Fast sen. Eller nej förresten. Nog om det.
Igår var jag på Bio. Med min fru, i egen hög person. Det var ju över en vecka sedan vi sågs - på riktigt - så vi slog till med middag och bio. Riktigt mys. Och jag somnade INTE på bion. Bra betyg med andra ord. Black swan stod på menyn. Och det var i mångt och mycket en väldigt bra och "underhållande" (kanske inte som att att man satt och skrattade utan den andra definitionen) film. Om än något obehaglig. Jag tror att charmen låg i att jag inte riktigt fattade filmen. Men som jag beskrev den för min lillebror: det är en baletttjej som blir schizofren och lesbisk och det är typ en skräckfilm. Mycket målande beskrivning.
Nu på morgonen har jag släppt ut hästarna och sprungit till vägen för att ta bussen till jobbet där alltså större delen av lördagen skall spenderas. Lite synd med tanke på det fantastiska vädret som befinner sig utanför fönstret. Jag är svensk och jag pratar om vädret för att vädret är en central del i mitt svenska liv. Ikväll ska jag rida och kanske träffa Max. Jag och Max är numera nästan grannar, men ses vi för det? Nej? Dåligt tycker jag. Så jag hoppas verkligen att vi kan träffas lite ikväll. Hoppas inte Max bajsar i Fridas kattlåda . . .
Blir det en slö dag kanske jag kan glo igenom några avsnitt community. Det vore inte HELT fel.
Fyll inte livet med dagar - fyll dagarna med liv.
Igår var jag på Bio. Med min fru, i egen hög person. Det var ju över en vecka sedan vi sågs - på riktigt - så vi slog till med middag och bio. Riktigt mys. Och jag somnade INTE på bion. Bra betyg med andra ord. Black swan stod på menyn. Och det var i mångt och mycket en väldigt bra och "underhållande" (kanske inte som att att man satt och skrattade utan den andra definitionen) film. Om än något obehaglig. Jag tror att charmen låg i att jag inte riktigt fattade filmen. Men som jag beskrev den för min lillebror: det är en baletttjej som blir schizofren och lesbisk och det är typ en skräckfilm. Mycket målande beskrivning.
Nu på morgonen har jag släppt ut hästarna och sprungit till vägen för att ta bussen till jobbet där alltså större delen av lördagen skall spenderas. Lite synd med tanke på det fantastiska vädret som befinner sig utanför fönstret. Jag är svensk och jag pratar om vädret för att vädret är en central del i mitt svenska liv. Ikväll ska jag rida och kanske träffa Max. Jag och Max är numera nästan grannar, men ses vi för det? Nej? Dåligt tycker jag. Så jag hoppas verkligen att vi kan träffas lite ikväll. Hoppas inte Max bajsar i Fridas kattlåda . . .
Blir det en slö dag kanske jag kan glo igenom några avsnitt community. Det vore inte HELT fel.
Fyll inte livet med dagar - fyll dagarna med liv.
Vet du . . .
. . . jag tror du tappade något.
Barn har inga känslor.
Och våren fortsätter att andas över vallby. Inte mig emot. Inte mig emot. Idag skall jag elda, fylla på ensilage till kvigorna igen som äter utav bara helvete. Sedan skall jag träffa Jenny med barn. Sist jag såg den lilla gynnaren var den knappt torr efter förlossningen så det ska bli kul att se hur mycket den har vuxit. Med risk för att stava fel på namnet håller jag mig till den där, eller, bebisen. Jag vet mycket väl vad den heter, eftersom min bror har en rackare med samma namn. Jag tycker att det är fullt legitimt att kalla en mindre människa för den eller bebisen upp till i alla fall ett års ålder. De är ju ändå för små för att själva kunna protestera - även om de säkert mycket väl hör det som i mångas öron skulle kunna kallas för en förolämpning. Bäst att skrida till verket, även om jag mycket hellre sitter på min bortdomnade rumpa ett tag till och glor mig igenom ännu ett avsnitt Community - en underhållande serie jag fick tips om igår. Apropå tips, jag skulle ju stretcha också.
Av jag går.
Fantasier.
Någon sa: - "Har du klarat dig så här länge, klarar du dig livet ut".
Kanske ligger det en tillstymmelse av sanning i det.
Men jag kan inte låta bli att undra: - "kommer jag någonsin sluta hoppas, kommer jag undra livet ut?"
Låt mig svara på de där två frågorna själv, innan någon annan smart ass ännu en gång
skall läxa upp mig: - "ja och nej".
Nuet kan kännas overkligt oändligt. Men när du tittar tillbaka så hände allt under millidelen av en sekund.
Och lägger man det i perspektiv blir livet väldigt kort om man ska låta skuggan av det förflutna
lägga ett mörker över ditt nu.
Det som hände då, skapade mitt nu, det som händer nu, skapar min framtid. Och jag vill inte att min framtid blir som min dåtid. Är jag glad nu, blir jag glad sen. Vi är ju bara ledsna för att kunna veta att vi är glada.
Det är underligt. Det är det. Men det gör det inte mindre verkligt.
Walk.
Somnade som en nymatad griskulting i soffan och kände mig sådär grinig som man kan känna sig när man somnat mitt på dagen och liksom känner sig lite dislocerad från verkligheten och insåg att det var på tiden att äta lunch. Tog över en timma att samla ork och övertala mig själv att gå upp. Åt soppa och varma mackor och låg och klappade min överfulla buk i soffan när huvudvärken kom som en blixt från klar himmel. Rev i lådorna och hittade Treo comp. Svepte ett glad och tänkte att en promenad i solskenet säkert skulle göra susen. Och visst fasiken gjorde det susen. Tog med mig Annes asbraiga kameran - var inte förvånad om den är borta när ni kommer hem . . .
Minns ni att jag för en tid sedan gjorde ett inlägg om det där om Rexonas reklamslogan? "Våga vara naturlig" (minns inte när jag skrev det för jag har tappat tidsuppfattningen sedan jag slutade räkna dagar vilket i och för sig är väldigt skönt). Hur som, jag såg den där urusla reklamen igen här om dagen, och döm om min förvåning när de tagit bort den. Sloganen alltså. Ja, för hur najs det än är med deodorant så är det inte naturligt. I alla fall, nu har jag ett nytt irritationsmoment (ännu en argument till varför man inte ska titta på TV). Har ni sett reklamen för Flora? Deras slogan är: "Smaken av Svensk sommar". Jag tror KNAPPAST jag är ensam om att tycka att den svenska sommaren INTE smakar bordsmargarin. Smaka bara på ordet B O R D S M A R G A R I N. Det smakar unket och - artificiellt. Svenska sommar för mig smakar färskpotatis med smör, jordgubbar med grädde, kall mjölk och morötter direkt ur landet. För att nämna några. Men INTE Flora bordsmargarin. Så snälla ni, ta bort er falska slogan, för den är så långt från sanningen som man kan komma.
Nu ska jag ut i ladugården och härja. Har ni möjlighet att gå ut i den nyfödda våren. Gör det för allt i världen.
Superfullmåne.
Ut och njut av fullmånen i kväll!
För just i kväll är den lite närmre Tellus än vanligt.
Lyckades fånga den rackaren på bild. Fick faktiskt gåshud när jag gick ut och såg den uppenbara sig framför mig på himlavalvet.
Klicka för större bild!
Peppar peppar.
Morgonen har gått bra. Tog bara en 45 min att göra rent foderbordet och kärra ut från tornet i morse. Och var inne innan sju och åt gröt. Efter lite välförtjänt vila ska jag brottas med traktorn och en ensilagebal hade jag tänkt. Såg tomt ut hos kvigorna. Sen hade jag lite andra saker på schemat. Men nu - TV!
Förresten? Sa jag inte att solen skulle skina idag? Här soler skinen tänkte jag skriva nu och det gjorde jag också.
- Elda - check!
- Ny ensilagebal till kvigorna - check!
- Klippa småtjejerna i ladugården - check!
- skriva upp foderstaterna - check!
I made it through the day!
let's get retarded.
Ibland, ja då - mina damer och herrar - då är det fan i mig fest. Ska det jävlas - ja - då ska det jävlas ordentligt. Jag menar, ska man bli våldtagen i en mörk gränd så kan ju lika gärna hela fotbollslaget passa på att rövknulla mig. Några knivhugg på det och i alla fall min kväll är gjord. Kvällsemo? Bara lite.
Som om det inte vore nog med kvigor utanför hagen och dödfödda kalvar och nödslaktade kor så är det väl själva fa-an om inte fodervagnen ska sluta fungera också. Det ska väl också nämnas att den där roterande propellern nere i skitbrunnen inte heller verkar vilja fungera.
Jag vet inte, det kanske bara är jag, men varför i hela fridens namn ska ALLT haverera när jag bli lämnat ensam? Är det JAG som har sönder allt? Vad vet jag?
Ja, fodervagnen vill inte fungera, så jag har roat mig med att kärra ut från tornet till korna. Lär väl förbli så fram till att Anne och Lasse kommer hem. För skämtartikelföretaget DeLaval har ju INGENTING hemma. Och ingenting kan de göra. Skulle inte förvåna mig om Lasse bara får igång vagnen genom att titta på fanskapet när han kommer hem. Jag tror den där vagnen hatar mig. Tricket med hammaren fungerade inte för mig. Kan mycket väl hända att jag slagit sönder någonting där under plåten i mitt vredesutbrott.
Men ni ska veta att det inte BARA är skit och elände i mitt liv. Det finns goda nyheter och bra saker. Som i onsdags. Då kommer jag hem till en varm stuga, där frugan bakat tigerkaka och stekt pannkakor och står och fixar teven. Och på bordet ligger en grönt vadderat kuvert, med MITT namn på. Det var från Flory gate stiftelsen. Jag hade fått stipendiet jag sökt. 8000 kr som jag har till förfogande till min seminkurs. Ren och skär lycka!
Det om det. Nu ska jag äta äggmacka. I morgon blir det kärra mer ensilage från tornet. Bara att ladda upp med mat och sömn.
GOD NATT SVERIGE - GOD NATT VÄRLDEN.
Mina tankar går till dem som har det värre än mig. Typ de vars hem spolats bort av en 10 meter hög flodvåg.
Alla vill till himmelen.
Det finns morgnar som utan tvekan platsar på en top tio lista på bästa morgnarna i mitt liv. Jag kan inte säga att denna morgonen varit en av dem. Snarare top bottom. Den började i och för sig utan vedermöda. Tog mig upp och ut i ladugården och Anne följde med för att säga vilka rutiner som gällde för denna arbetsperioden. Inte så mycket mer med det. Kom in strax efter sex och åt en god och mättande frukost. Anne och Lasse packade ihop sina saker och tog sitt pick och pack i pickupen och drog. Jag ensam kvar med några hantverkare som höll på att riva ner taket i badrummet. Drog på mig mina än så länge relativt fräscha ladugårdskläder och gick ut för att göra det sista dvs fylla vagnen, skrapa ner och skotta åt ungdjuren foder när jag i lösdriften möts av en sorglig syn - Frida. 1084 Frida. Inte direkt i sitt livs bästa form. Snarare top bottom. Frida har under en längre period lidit av pågående sjukdom. Aktinos eller strålsvamp eller vad nu än den medicinska termen kan tänkas heta. Det hela har uttryckt sig i en vattenmelon-stor böld vid bogen, där var runnit ut. Hon har behandlats men utan framgång. Frida var ju högdräktig så prio nummer ett blev att hålla hennes vid så pass god vigör att hon i alla fall kunde föda fram en frisk kalv. Men idag när jag såg henne fick jag nog. Hon var ingenting att försöka hålla vid liv. Det skar i hjärtat att se henne - utan minsta liv kvar i de annars så kloka koögonen - försöka dricka det ljumna vattnet jag bjöd henne på i lösdriften.
Så det var med tunga steg jag gick in i huset och började ringa telefonen varm. Ringde och rådfrågade mor och veterinär Cia. Sedan ringde jag Anne som gav mig tillstånd att ringa nödslakten som kunde komma så snabbt som inom en timma. Jag gick ut i lösdriften igen för att kolla till henne. Då såg jag vad jag hade befarat - en dödfödd kalv i djupströbädden - och ännu en. Hon hade förlöst sina tvillingar under natten. Och då var det ju inte mycket att rädda kvar. Kändes som det enda rätta beslutet. Gick in igen då en av hantverkarna blickar ut genom fönstret med den följande kommentaren: - "ska kvigorna springa på vägen?".
Nej, kvigorna ska inte springa på vägen. På med mina kläder som inte längre var lika rena . . . Hämtade en hink med kross och lyckades locka in hela kviggruppen i fållan utanför ladugården. Sprang ner längs staketet och såg att en grind på ett eller annat sätt gått sönder, så jag sprang upp mot ladugården där nödslaktbilen mötte mig. Så vi gick mot lösdriften, öppnade grinden vid foderbordet, lyckades få ut stackars Frida där Jimmy (nödslaktaren) sköt och blodade av medan jag drog fram kalvarna.
Vad som följde var milt uttryckt magstarkt Med en lyftkran lyfte han in liken i en container. Låter odramatiskt i min beskrivning här och var även ganska odramatiskt att se. Men, ja, det såg bara obehagligt ut att se det skintorra koliket med sitt eget blod droppandes från sin livlösa kropp hissas upp flera meter upp i luften för att med ett dovt duns ramla ner i den blå containern. Jimmy stängde locket på container och åkte sin väg. Kvar stod jag med ett gäng förrymda kvigor. Jag stängde av strömmen, lagade staketet och lyckades med en tom hink locka in kvigorna i hagen igen.
Nu snöar det ute också, och jag som vill ha vår.
Men hurrunini - det kunde varit värre, det kunde varit strösocker. Eller vad säger du mamma?
Nu är Frida i kohimmelen och i morgon skiner säkert solen.
Passed out.
Jag blir så besviken på mig själv. Karolinska har varit flitiga med att skicka ut sms och kallelser via post om att det är stort behov av mitt blod. Så i morse när jag kom till jobbet stod här en blodbusstrailer. Så jag tänkte att jag kunde gå ner på lunchen och låte dem åderlåta mig.
Sagt och gjort. Tog tio trappor ner och skrev in mig. De sticker in nålen och rätt som det var var jag i ett annat land. Tyckte det var konstigt att jag var där när jag alldeles nyss satt i en rödklädd läderbrits. Och visst var det konstigt för jag vaknade strax där på av att en sjuksyrra klappade min arm.
Jag hade svimmat. Och jag skäms.
Jo, jag kanske har haft en ihållande förkylning, inte hunnit sova som jag ska, jobbat lite för mycket . . . Listan kan göras lång. Så det var väl inte så konstigt. Men jag blir så besviken eftersom det gått så bra och jag som fick en lite pin för att det var femte gången och allt.
De hann inte tappa så mycket så jag får komma tillbaka och lämna om två veckor igen. Då ska jag fanimej inte svimma. I alla fall jag känner mig lite funny efter att jag svimmat. Men nu har jag ätit lite socker så jag är snart tillbaka på spåret igen ska ni se.
När jag slutar får jag sällskap av ingen mindre än Rosie. Hon ska med mig hem och då ska vi klappa kalvar och ta oss till ridhuset där vi ska löshoppas Sessan. Ska försöka få med mig kameran så vi kan filma lite.
"Gå fort och le hela tiden så ser ingen att du är ful" - stod på väggen i blodtrailern.
Sagt och gjort. Tog tio trappor ner och skrev in mig. De sticker in nålen och rätt som det var var jag i ett annat land. Tyckte det var konstigt att jag var där när jag alldeles nyss satt i en rödklädd läderbrits. Och visst var det konstigt för jag vaknade strax där på av att en sjuksyrra klappade min arm.
Jag hade svimmat. Och jag skäms.
Jo, jag kanske har haft en ihållande förkylning, inte hunnit sova som jag ska, jobbat lite för mycket . . . Listan kan göras lång. Så det var väl inte så konstigt. Men jag blir så besviken eftersom det gått så bra och jag som fick en lite pin för att det var femte gången och allt.
De hann inte tappa så mycket så jag får komma tillbaka och lämna om två veckor igen. Då ska jag fanimej inte svimma. I alla fall jag känner mig lite funny efter att jag svimmat. Men nu har jag ätit lite socker så jag är snart tillbaka på spåret igen ska ni se.
När jag slutar får jag sällskap av ingen mindre än Rosie. Hon ska med mig hem och då ska vi klappa kalvar och ta oss till ridhuset där vi ska löshoppas Sessan. Ska försöka få med mig kameran så vi kan filma lite.
"Gå fort och le hela tiden så ser ingen att du är ful" - stod på väggen i blodtrailern.