Barn har inga känslor.

Och våren fortsätter att andas över vallby. Inte mig emot. Inte mig emot. Idag skall jag elda, fylla på ensilage till kvigorna igen som äter utav bara helvete. Sedan skall jag träffa Jenny med barn. Sist jag såg den lilla gynnaren var den knappt torr efter förlossningen så det ska bli kul att se hur mycket den har vuxit. Med risk för att stava fel på namnet håller jag mig till den där, eller, bebisen. Jag vet mycket väl vad den heter, eftersom min bror har en rackare med samma namn. Jag tycker att det är fullt legitimt att kalla en mindre människa för den eller bebisen upp till i alla fall ett års ålder. De är ju ändå för små för att själva kunna protestera - även om de säkert mycket väl hör det som i mångas öron skulle kunna kallas för en förolämpning. Bäst att skrida till verket, även om jag mycket hellre sitter på min bortdomnade rumpa ett tag till och glor mig igenom ännu ett avsnitt Community - en underhållande serie jag fick tips om igår. Apropå tips, jag skulle ju stretcha också.

Av jag går.

Men shit!

Var det allt ni kunde komma med?


Ju mer man tänker, ju mer inser man att det inte finns något enkelt svar.

Vem är du? (vem är jag, velande charader):
Kryssa här

E-postadress:

URL:

I denna ruta finns det plats för just dina åsikter:

Trackback