Jag passade på att spana in glasblåsarna lite. Det var Alexander Rybaks lookalike och det var killen med ölmage och alldeles för mycket baksnus under läppen. De passade inte in under min fördomsprofil. Vad än för fördomar jag har om glasblåsare.

Men jag vill säga er. Det ÄR inga ockerpriser de drar på för riktigt hand - eller ska jag säga munblåst glas. Det är ett hantverk och konstvärk utan dess like. Inget bara-något-du-skiter-ur-dig-på-lunchrasten-jobb här inte.

Jag måste hitta en avelsriktigt hane till mina blivande barn. Meriterande: Glasblåsare, musikgeni, geni, vacker, arisk (?) hmm ... the list goes on (måste ju väga upp alla mina tillkortakommanden).

Det fina med att åka på sådant som - i mångas ögon - låter tråkigt som helvetet är att man kan råka på en del lustiga människor och figurer som man aldrig annars skulle träffat. Så även idag. Som gör besöket värt. Sedan är jag trots allt ungefär lika lättroad som en pensionär ibland. Gratis våffla, gratis lamm på spett med matvete och tzatziki - EKOLOGISKT SÅ KLART - reklam reklam reklam, från "Gården direkt". Mums fillibabba. Hanna mätt i magen - Hanna nöjd.

Och där satt jag, med gapet vidöppet som en annan fågelholk och stirrade.

Pinsamt.

Går man - jag - på gayklubb så är det väl inte helt orimligt av mig att tro att man kanske i alla fall ska få någon av samma kön svansandes efter sig, eller, åtminstone en blick?

Nope. Hanna går på gayklubb och får tre MÄN efter sig? Ska jag ge upp? Är det kört? Tror nästan det.

Men som den goda recensent jag är ger jag gayklubb 4 toast av 5. KANONKUL. Är man en "del" av gayvärlden har jag blivit införstådd i att det kanske inte är så vidare värst kul alla gånger. Inavel och allt var det var. Men om du som straight inte finner våldtäktsmännen med knästilen falla dig i smaken när du bara vill ut och dansa och inget annat borde du testa gayklubb. Det är inte många som kör den stilen där, även om jag hittade två även där. Män alltså. Vet inte var kvinnor kör för stil när de tycker att de kan ta sig friheter på främmande människors kroppar.

remeber kids.

This is your life, good to the last drop
Doesn't get any better than this
This is your life and it's ending one minute at a time

This isn't a seminar, this isn't a weekend retreat

De på bilden heter egentligen någonting annat. 

Och ja, avfettningmedel ingår.

Det är ju ingen som vill gå in på detaljer. Finns förklarliga skäl. Men jag säger: Fuck them. Lider jag skall ni alla få ta del av mitt lidande.

Maten som jag tidigare under dagen ätit började kännas lite för närvarande än vad den borde mer än tolv timmar efter intagandet. Kändes som att jag säkert hade ätit fem pizzor för mycket alldeles nyss - trots att jag varken ätit nyss eller pizza heller. Men pizza skulle det bli.

Försökte gå och lägga mig trots att min kropp skrek illamående. Kallsvettig låg jag och vred i min säng. Trillade ner för stegen och körde ner skallen i toaletten. Toaletter luktar inte gott. Varför luktar inte toaletter gott? I japan har de ju levande lavemang och musik i toan, kan de inte hitta på väldoftande toalettstolar också? Jag vet inte om det kan vara så att det luktar så jävla illa i toan av den enkla anledningen att det skall vara till hjälp när man sitter där med trynet. Who knows?

Hade jag vetat att min kropp tänkt göra en totaltömning hade jag inte suttit som jag gjort. Se och hör hade - om jag varit känd - kunnat få veckans klipp till "sexigast i Sverige" om de varit där och tagit kort.

Nerskiten, nerspydd. Sexigt. I allra högsta grad. klädde av mig och lät paltorna som fått sätt livet till få en sista resa med ragnsells. Satte mig i badkaret och försökte tvätta bort skammen. Ynkligare får man leta efter. Jag duschade, och duschade och duschade. Livet började långsamt rinna över mig igen.

Klädde på mig allt jag kunde hitta eftersom jag frös som en nyflådd räv. Rev åt mig skurhinken och la mig i lillbrorsans säng eftersom den kändes som en säkrare plats att fly från om kastspyan skulle hälsa på.

Den natten sov jag inte många timmar.

Frossa, på toan, med en hink i knät. Tänkte inte göra om misstagen med att skita ner mig. Förruttnelsen i min buk var inte angenäm att äta baklänges. På morgonen kände jag mig rätt kry och tänkte att jag kanske kunde orka med jobbet. Hah. Optimisten.

Kände mig som 110 år och rullstolsbunden. Vågrätt läge var det som gällde den dagen. Att hästarna över huvud taget fick den vårdnaden de behövde var ett under.

Jag har från och med nu friskförklarat mig. Jag kunde säkert jobbat idag, men tänkte att det var bra att låta kroppen få ta det liiite lugnt. En karensdag helt enkelt.

This is my life. Ending one minute at a time.

Welcome to vomit club, if this is your first night, you have to vomit.

Fick den briljanta idén tidigare under dagen att ensambio med avslutande öl skulle vara den perfekta avslutningen på den annars så mediokra arbetsdagen. Bokade Shutter Island på Skandia. Himla fin biograf det där. Åkte in till stan- nyduschad och fin - kom precis till att filmen började.

Det fina med att gå själv på bio är att du inte behöver skämmas det minsta lilla när du under en lite för långdragen dialog nickar till efter en hård arbetsvecka. Nej, jag sov inte under hela filmen. Men de som känner mig vet att jag är en mästare att somna till film. Ge mig sjukhusbelysning och träbänkar med för låga ryggstöd så kan jag försöka lova att inte somna. Nåväl.

Av någon anledning har jag fått en helt annan uppfattning om de senaste filmerna jag varit och sett. Trott att de ska vara annorlunda. Blivit överraskad. Vet inte vad jag fått för mig att de ska handla om eller hur de ska vara, men det är lite som när man hör människor på radion, man blir alltid tagen på sängen när man ser hur de ser ut i "verkligheten", man vet ju inte hur man tänkt sig att de ska se ut, men inte så i alla fall. Svammel. Jag trodde att mina ögon skulle bli serverad en gastkramande skräckfilm - vad jag nu fått detta ifrån - men hittar mig själv framför en genre som snarare liknar; drama med missanpassad filmmusik. Inte mig emot, egentligen. Den var som amerikanska filmer mest brukar vara, att man inte allt för långt in i filmen redan lyckats räkna ut hur den ska sluta.

När bion var över försökte jag blåsa liv i min trötta mobil och spotify. Förstod inte varför jag hade så brådis hem så jag tog ett djupt andetag och bestämde mig för att strosa omkring med skön musik i lurarna på Stockholms nattbelysta gator. Fnissade lite åt den enfald till tjejer som irrade omkring på stan och hängde utanför krogen. Som kille är det ju bara att snurra och peka och du får typ hem samma skrot. Uttrycket: "Same shit different name" har aldrig känts mer passande. Nej vadå fördomar?

Stannade till utanför en "Pub" som såg okej ut för att dricka den där ölen jag hade bestämt mig för att dricka. Blev insläppt av en dörrvakt som försökte skämta med mig. Jag fattade såklart ingenting. Men han tyckte jag hade feta hörlurar. Och det hade jag ju. Beställde min öl och satte mig vid ett bord med mitt medhavda ritblock och började rita. Bara fula figurer. Det tar inte lång tid förrän några killar frågar om de får slå sig ner. De började såklart prata med mig.  Tyckte jag var skum som gick på bio själv. De var inte de vackraste blommorna i buketten. Det var den knubbiga nörden, med små ögon, glasögon, utslitna skor och nervösa tix, det var den knarkade 31-åriga socpappan och det var den skrytsamma "kickboxaren" med dubbelhaka som ville skänka mig pepparspray. De sa att de gillade min stil. De rörde mig egentligen inte. Jag visste vart detta skulle leda. De ville bli körda hem, de ville ha mitt nummer och ja .. Jag lyckades nästan ruska av mig dem i tunnelbanan. Men de ruskade av sig själva när "kickboxaren" började tjafsa med någon kille. Precis innan jag gick av hade han sprungit fram till killen, tagit ett stadigt tag kring hans huvud och juckat skrevet mot hans ansikte. Hur man nu orkar? Testosteronstinna killar med hävdelsebegär går inte hem hos mig.

Men det var en intressant kväll. Mer ensambio åt folket.

Nu ska jag sova. För den som har lust att anteckna.

I morgon ska jag fira - med den ENORMA bubbelplast jag hittade på ABA.

Och visst är det fascinerande hur en ny människa blir till? Hur det kan växa en helt  ny individ i magen på en kvinna. Så naturligt, men så .. så, jag har inga ord. Det fascinerar mig bara så till den milda grad att jag kan sitta helt tyst och hänförd, bara iaktta den gravida kvinnan.

Det är en fantastisk process.