Fick den briljanta idén tidigare under dagen att ensambio med avslutande öl skulle vara den perfekta avslutningen på den annars så mediokra arbetsdagen. Bokade Shutter Island på Skandia. Himla fin biograf det där. Åkte in till stan- nyduschad och fin - kom precis till att filmen började.

Det fina med att gå själv på bio är att du inte behöver skämmas det minsta lilla när du under en lite för långdragen dialog nickar till efter en hård arbetsvecka. Nej, jag sov inte under hela filmen. Men de som känner mig vet att jag är en mästare att somna till film. Ge mig sjukhusbelysning och träbänkar med för låga ryggstöd så kan jag försöka lova att inte somna. Nåväl.

Av någon anledning har jag fått en helt annan uppfattning om de senaste filmerna jag varit och sett. Trott att de ska vara annorlunda. Blivit överraskad. Vet inte vad jag fått för mig att de ska handla om eller hur de ska vara, men det är lite som när man hör människor på radion, man blir alltid tagen på sängen när man ser hur de ser ut i "verkligheten", man vet ju inte hur man tänkt sig att de ska se ut, men inte så i alla fall. Svammel. Jag trodde att mina ögon skulle bli serverad en gastkramande skräckfilm - vad jag nu fått detta ifrån - men hittar mig själv framför en genre som snarare liknar; drama med missanpassad filmmusik. Inte mig emot, egentligen. Den var som amerikanska filmer mest brukar vara, att man inte allt för långt in i filmen redan lyckats räkna ut hur den ska sluta.

När bion var över försökte jag blåsa liv i min trötta mobil och spotify. Förstod inte varför jag hade så brådis hem så jag tog ett djupt andetag och bestämde mig för att strosa omkring med skön musik i lurarna på Stockholms nattbelysta gator. Fnissade lite åt den enfald till tjejer som irrade omkring på stan och hängde utanför krogen. Som kille är det ju bara att snurra och peka och du får typ hem samma skrot. Uttrycket: "Same shit different name" har aldrig känts mer passande. Nej vadå fördomar?

Stannade till utanför en "Pub" som såg okej ut för att dricka den där ölen jag hade bestämt mig för att dricka. Blev insläppt av en dörrvakt som försökte skämta med mig. Jag fattade såklart ingenting. Men han tyckte jag hade feta hörlurar. Och det hade jag ju. Beställde min öl och satte mig vid ett bord med mitt medhavda ritblock och började rita. Bara fula figurer. Det tar inte lång tid förrän några killar frågar om de får slå sig ner. De började såklart prata med mig.  Tyckte jag var skum som gick på bio själv. De var inte de vackraste blommorna i buketten. Det var den knubbiga nörden, med små ögon, glasögon, utslitna skor och nervösa tix, det var den knarkade 31-åriga socpappan och det var den skrytsamma "kickboxaren" med dubbelhaka som ville skänka mig pepparspray. De sa att de gillade min stil. De rörde mig egentligen inte. Jag visste vart detta skulle leda. De ville bli körda hem, de ville ha mitt nummer och ja .. Jag lyckades nästan ruska av mig dem i tunnelbanan. Men de ruskade av sig själva när "kickboxaren" började tjafsa med någon kille. Precis innan jag gick av hade han sprungit fram till killen, tagit ett stadigt tag kring hans huvud och juckat skrevet mot hans ansikte. Hur man nu orkar? Testosteronstinna killar med hävdelsebegär går inte hem hos mig.

Men det var en intressant kväll. Mer ensambio åt folket.

Nu ska jag sova. För den som har lust att anteckna.

I morgon ska jag fira - med den ENORMA bubbelplast jag hittade på ABA.