Egenhändigt bakad baguette och jag måste s...

20100430564 (MMS)

Egenhändigt bakad baguette och jag måste säga att jag aldrig någonsin - i hela mitt liv - ätit en godare baguette. Egoboooost!


Glad valborg och årets nyutsprugna björklö...

20100430558 (MMS)

Glad valborg och årets nyutsprugna björklöv!! Vår vår. Jag blir helt salig?


SPRINGTIME!

Det är arton grader varmt ute. Arton grader. Rena rama sommaren. Sladdrar omkring i vårskenet i bara tishan! Hur mysigt som helst vill jag lova. Tvättade en av hästkräken. Hon ska ju till Strömholm - bara 2 timmars färd åt vänster - och visa lite vad hon går för. Nu är det mindre än en månad kvar. Det är såklart treårstestet jag talar om för er som är insatta. 

Nu sitter jag och sväljer snor i soffan. Inväntar Jen. Hon är the dedicated slave dagen till ära. Fortfarande inte helt på topp så det är skönt att ha en livrem med sig. 

Och till dig. Du kör med en så jävla ful stil. 

See you in the night you all. 
Nått roligt på G i morgon. Någon?

Vår!

20100429554 (MMS)

Vår!


Förhud.

Time stand still, against your will
Space to fill, days to kill
I am strong, I'm flesh and bone
Can't compete, you're made of stone

Half the time, I'm giving you all I've got I'm yours
but half the time
I keep wondering how I will survive

Chasing you, embracing you
Tasting you, I'm laced with you
A worrier, dressed in black
Preparing for a heart-attack


Järnmannenx2

Ibland - och det skall verkligen tilläggas IBLAND - så är det så mycket bättre att vara två. Som när man ska hitta boende till exempel. Det är alltid enklare med utgifter när man är två. Och det är dessutom ett så mycket större utbud av lägenheter som är lite större och dyrare. Som den slamsugare på botten som jag är så börjar jag bli desperat på boende fronten. Måste hitta någonting till hösten, vill inte stå där med handen i kvarnen när det är dags att börja plugga. Söker verkligen allt nu. ALLT. Sist jag sökte allt var när jag sökte jobb sist. Jag hamnade som personlig assistent. Om man ska jämföra det med boende så lär det bli härbärge eller någons sopnedkast. Nu kanske jag överdrev en smula, men inte långt ifrån. Jag drog mig verkligen in i det längsta med att söka jobb som personlig assistent eftersom jag visste att jag skulle tycka det var mentalt jobbigt att jobba med det. Fysiskt - no problemo - men mentalt? Varje dag var en mind fuck. Men varje erfarenhet är en god erfarenhet och jag ångrar ingenting. Det var lärorikt att ta hand om den lilla personen.
Nog om det.
Men om någon skulle råka ha en decent lägenhet som inte kostar en förmögenhet att inrätta sig i så är jag fantastiskt frivillig att bosätta mig där. Tack.

Ja. Iron man 2 var bra. Mest för att - killen-vars-namn-jag-inte-kan-uttala utan jag låter er veta att han spelar Tony Stark i nämnd film -tänder en alldeles liten speciell lykta i min lilla flickkropp. Det är lite pappa komplex över honom, vilket skrämmer mig lite och är lite svårt att frångå. Men, hade jag varit lite äldre. Eller han lite yngre, så hade han fått komma hem till mig och massera min rygg medan vi lyssnar på enya. öööh. Nu räcker det med att han läser kalle anka och co. för mig. Eller bara tittar på mig med sina popeyes. Harkel.
Men om sanningen ska fram som var det samma koncept som ettan. Tror jag.  Och det kändes som att de hade de högteknologiska fighterna klara för sig när de gjorde filmen och inte var riktigt säkra på vad de skulle fylla resterande en och en halv timma av filmen med. Även om Tony - Robert Downey Jr - räddade en del dialoger genom Sherlock Holmes effekten. 

VAD I HELVETE JAG HAR FÅTT NYSANFALL.

Och angående Mickey Rourke - som alla verkar veta vem han är utom jag, men efter lite research on the wikipedia blivit lite visare - vad fan är grejen med hans läppar? Har han likt Kissie blivit ilurad lite för mycket
Restylane eller gore-tex av farbror doktorn eller ser han bara ut som en sarjad vagina i nyllet? 
Jag säger så det. 

Nu blev det sådär förbenat sent igen. I morgon blir det heldag igen. Men nästa vecka verkar jag dock vara ledig? Hur lyx är inte det?

Jag kommer somna ovaggad idag.

Mina fruktbröd blev så otroligt goda!

20100428548 (MMS)

Mina fruktbröd blev så otroligt goda!


Bak.

Som en ensamstående hemmafru som jag blivit sköter jag mina uppgifter gott. Just nu står fruktbröd på jäs. Det ska bli gott. BLI GOTT. Observera meningsbyggnaden och val av tempus. Jag vet mycket väl hur bra jag är, eller ska jag säga hur bra jag har blivit på att baka. Igår gjorde jag hönökaka, sjukt gott. Godare än den där pappersmassan man betalar för i affären. Min mor skall tydligen bjuda på kulinariska läckerheter senare idag. EKOLOGISKA färsbiffar med svampsås och rostade rotfrukter. Ibland är man allt bra jävla bortskämd. 
Snart, skall hästarna skötas.
Apropå hästarna så fick de veta hut igår. Där har man mockat och fixat mat och allt krimskrams, så kommer man och ska hämta in dem. Då sticker de åt fanders. Låter invaliden stå där och skrika förgäves i mörkret. Stod i en kvart och skrek för döva hästöron. Så då sket jag i dem. Om de inte vill komma in tänker jag inte halta efter dem i knöglet. Ingen mat fick de heller. Gräs har ju börjat växa.
I morse gick jag ut i hagen för att ta in dem så de kunde få lite frukost och sova lite. Och det var två dödströtta hästar jag möttes av i hagen. Med hängande huvuden gnäggade de halvhjärtat. Kom dragandes med hovarna efter sig. 

Efter stall och brödbak kommer juggejanne och bjuder på bio. NAJS!
Haregottknulltott.

Fortfarande ingenting. INGENTING! Jag blir...

Fortfarande ingenting. INGENTING! Jag blir galen i skallen av att vakna så här. Dessa tankar är inte de första du vill ska entra hjärnan på morgonen. Inte ett endaste litet ljud. Knäpp tyst som man kallar det. Förutom ekandet i mitt kranium. Att jag fortfarande över huvudtaget ens orkar bry mig är mest tragiskt och pinsamt. Långsamt dödar jag precis allt som är jag. Men så länge det är så ovisst och förvirrat som det är nu kommer det inte sluta. God morgon.


Reaktioner.

Positiv respons är aldrig fel. Det är dessutom uppmuntrande att se en barngrupp där lärarna faktiskt har lyckats. Nittiofem procent av gångerna har lärarna ingen koll. Verkar inte ens haft en tanke på varför barnen skall komma till gården. Barnen springer omkring som galningar och mest bara skriker. Skiter fullständigt i att man står där och pratar. I en sådan situation borde man prova och bara börja snacka typ simlish och se om det är någon som reagerar. Hade en grupp idag som är var miniorvisares dröm. Lärarna verkade bry sig om barnen och hade en fungerande pedagogik där de tyckts få barnen att bli intresserade av besöket. De stod med blida ögon och lyssnade intresserat och frågade om det var något de ville veta. Om läraren undrade något eller tyckte att det var något som barnen skulle veta ställde hon frågan högt ut så att alla barnens uppmärksamhet fångades. Efter rundturen berömde hon mig och tackade för en mycket fin visning. Det värmde. Det är ju som sagt alltid uppskattat när någon uppskattar det man gör. Det är andra veckan som jag visar nu och jag börjar redan känna mig varmare i kläderna (det kan ju också bero på att solen sken sexton grader varm idag).

Sen är ju barn alltid barn och blir uppjagade över sådant som är lite extra kul. Som att få klappa kalvarna till exempel.

Nu ska jag inte sitta och häcka framför datorn som en annan nörd utan ut och njuta av den fantastiska vårsolen. Samla på mig lite fräknar. 

Njut du med. Vad du nu än gör. 



Psykopattankar.

Snälla. Tillåt mig skratta, för det är skrattretande. De drar och drar och draaaar ut på det. Plåstret sitter allt bra klistrat. Som jag nämnde tidigare så skulle det vara arrendeförhandlingar idag. Men det blev ju inte riktigt så då de inte var fulltaliga. Någon snygg jävel hade tydligen ringt återbud, som om det var någon middagsbjudning liksom? Fattar nada. Hur som haver så var det ena sekunden inget möte, eller inget sammanträde. Andra sekunden var det det för att slå om till hemligt? Och enligt den nonchalanta hästkärringen - som inte ens hade behagat byta om innan mötet - så visste hon inget, och inget hade det kommit fram till heller mer än att ett nytt möte var inbokat ... i september. SEP-FUCKING-TEMBER?! Psykopat advokaten Nils-någonting försöker trötta ut oss. Skrämsel och stora ord har ju inte fungerat så taktikerna ändrar skepnad vart efter.
I min, eller hela gårdens mening, börjar vi misstänka att det är någon privatperson som är ute efter gården då det inte längre - eller någonsin - har funnits någon rim och reson i detta.
Folk är dåligt insatta och har liksom INGENTING att komma med? Det skulle väl vara att advokaten menar att detta är "för vårat eget bästa". Att detta inte kan försörja oss och att alla lantbruk ändå måste slås ihop eftersom den västerländska utvecklingen säger så. Jävla hönsskit i mina öron. Jag blir fan förbannad. Den där hästkärringen som jag nämnde ovan saknar helt empati och jag har lust att göra livet riktigt surt för henne så att hon bara sitter och grinar av utmattning vid nästa möte. Men så kan man ju inte göra. Men det är berättigat för henne att göra livet till ett helvete för oss? Eller? Hon beter sig som att hon äger jorden. Hon vet fan ingenting. Hon har inte ens funnit det lämpligt att besöka oss här på gården och få lite insyn.
Borde man inte ha en grund att stå på om man ska föra en förhandling?
Bah.
Det fina med detta är i alla fall att se de tappra som var här idag och stod på vår sida. Och som vi har samarbetat och gjort fint här på gården.
Ur all skit kommer det alltid något gott.

Glömde säga.

Det känns som om någon stulit mitt godis?

Klåpare!

Sedan månader tillbaka har det varit bestämt att arrendenämnden den tjugosjätte april skall komma och bestämma huruvida vi ska få vara kvar på gården eller ej. Vi har varit nervösa, städat dag som natt, målat, släppt ut galenskapen i oss bara för att få det fint. Det skulle ju tydligen göras en så kallad "besiktning". Det var delade meningar angående hur saker och ting hade skötts här på gården - mest att vi bara låtit allt stå och förfalla - och de skulle redas upp.
SVT var här. En Känd journalist och människor från bygden. Alla här för att stötta och dokumentera. Så kommer dom. Skakande av nervositet eftersom: "De aldrig tidigare gjort något sådant här". Vad i helvete det nu skulle innebära? De skickar ut några människor på måfå som ska avgöra vår framtid? Bara det luktar ju hyckleri. Från början till slut har detta bara varit ett enda stort skämt. Stockholms stift ligger inte högt på min lista nu ska jag säga. Som grädde på moset var arrendenämnden en man kort(?). Och var enligt uppgift - situationstecken - tvungna-att-ställa-in-mötet. De har haft månader på sig - MÅNADER - att styra upp de här. Och så kommer de på utsagd dag och säger att mötet ställs in.
So fucking much for nothing. Vi har slitit våra arslen av oss, sovit dåligt och blivit sjuka bara för att de skulle kommar. Och så kommer de med det här? Vilket jävla skämt.
Jag antar att de skäms ... för jag hör rykten om att arrendet skall förlängas och att systra mi skalll ingå. Dock med en saftigt förhöjd avgift. Men det är det kanske värt?

Det är i alla fall fint i huset nu. Och jag har bakat en kladdkaka som smakar mums. 

Andra plus i livet är att jag just var ute i solskenet och red barbacka på en av mina kusar - Bella - tänka sig så fin hon var. Hur härligt som helst att galoppera på en åker och känna vinden i ansiktet. Har en till snel hest som vill motionera idag. Får se vad det blir. Kanske ska försöka mig på en ridtur, själv. 

Nåväl. Nu ska jag tröstäta upp hela jävla kladdkakan själv. Sen ska jag sova.

Kraftuttryck.

När jag var lite yngre och brukade sitta typ tio centimeter från teven och spela Tekken tre eller fyra (det är ju i stort sätt samma spel med undantag för avslutande siffra) så hände det att mitt svordomsvokabulär blomstrade innovativt. Jag vet inte om jag borde dra några exempel, dessutom var det några år sedan och mitt minne är inte det bästa. Tyvärr. Hur som haver så hände det att mor min satt i samma rum och försökte sköta bokföringen eller något. Mamma tål det mesta i svordomsväg. Hon är van. Men ibland blev det till och mer för mycket för henne varpå hon utbrast : "Men herre Gud! Vart någonstans har du lärt dig de där orden?" Jag skyller alltid på att jag fått det från henne. Då skrattar hon bara. Härdad som hon är.

Men sanningen är att jag med dessa anklagelser inte är allt för långt ifrån sanningen. 
Det har de senaste dagarna sjungits på urusla visor som SÄTTER SIG PÅ SKALLEN. Vår tupp är död har varit en återkommande favorit. Men i morse kom "Jag vill bo i en svamp .. " - antar att alla vet fotsättningen - upp i skallen och mamma är inte sen med att hänga på.
Plötsligt börjar mamma skratta. Verkligen asflabba. Jag förstår så klart ingenting. När hon samlat sig tillräckligt mycket för att i alla fall kunna andas förklarar hon att hon och pappa skämtat om just den låten (jag har verkligen svårt att föreställa mig detta). Pappa hade tydligen en tidig morgon sagt: "Min axel krampar" och mamma - blixtsnabb - "det är för att du inte bor i en svamp". De försöker sedan analysera texten i denna mycket vackra sång. Ingen rim och reson är slutsatsen och snart har de skrivit om texten till deras alldeles egen. 

Meningen "Det finns hopp för min kropp i en mullig sopp" säger inte så mycket om någonting egentligen. "Det finns hopp för min snopp i en mullig kropp" (om föräldrarna själv får välja) däremot? Förmodligen inte. Men fett så mycket roligare. 

Så, vart fan vill jag komma? Jo. att mina föräldrar är äckliga och att det är deras fel och ansvar att jag låter som en borstbindare i käften. Och min präktiga syster, hon är - många gånger - i mina ögon mycket sjukare än jag. Hävdar att hon odlar min fot och underlivssvamp i krukor i mitt rum?
Jag blir förvirrad. Det gör mig rädd. 

Okej nu är klockan 02.37 och jag ska upp klockan 06.00 i morgon. Sova ligger närmst på schemat. Jag har börjat dra mig för att gå och lägga mig då alldeles för många tankar kommer flygande som stekta sparvar. Nej jag vet inte.

GOD NATT!

Och så var trädet klart. Nu fattas där bar...

20100425544 (MMS)

Och så var trädet klart. Nu fattas där bara löv.


The right time.

Så där står jag och målar. Jag har säkert stått och målat i sex timmar. Det är ju lite brådis då de där otroligt muntra kötten från arrendenämnen kommer och ska fälla sin dom över Lovö prästgård nu på måndag den 26e. Det är när jag står där som gamla bortglömda minnen kommer över mig.
Jag mindes specifikt en kväll i Norrköping. Jag och David går genom den där parken över en bro och in i ett hus, upp för en trappa och in i en mycket anonym pub. Vi skulle träffa någon bekant till David. Och jag som trodde jag hade glömt det mesta med David. Vi hade med oss en cykel också.

Så infaller jag i något känsloläge där gamla minnen gror likt frön i bördig jord. De liksom rullar in, våg efter våg och jag är inte säker på om jag diggar läget eller ej. Gamla minnen kan sätta mig i en aningens melankolisk stämning också. Den emotionella sidan hos mig är något jag inte diggar allt för mycket kan jag ju säga. Mer likgiltighet tack.
Jag vet att jag brukar tjata uttrycket: "Nej men det är okej, jag har ju ändå inga känslor" ..
Ibland önskar jag fan att jag inte hade några känslor. De kan sätta fetaste jävla käpparna i hjulen för mig. Varenda eker åker ur varpå hjulet kollapsar och allt går åt helvete.

Alternativet till känslolöshet är lobotomering. Noll hjärnverksamhet. Men jag kan tänka mig att känslolöshet går hand i hand med noll hjärnverksamhet.

Kort och gott. Foten tycks läka även om jag är skeptisk. Var en sväng till Västerås idag. Jag, trafikledarMicke och JugoslavJanne. JuggeJanne (JJ) köpte en turktaxi (BMW). Lila. Lagom gay? Men det var körglädje i den bilen. KÖRGLÄDJE. Har snart målat klart hela hallen med trapphus. Är bara lite finlir kvar. Inväntar dock tapeten. Men tapetserandet får jag överlåta till någon något händigare än jag och mina grova arbetarhänder. I morgon ska jag ut och rida u ottan hade jag tänkt. 

Mer spännande än såhär blir det ICKE!

Ett träd växer fram. Schabloner är ju helt...

20100424541 (MMS)

Ett träd växer fram. Schabloner är ju helt klart för nybörjare och amatörer!


Hur jävla skönt som helst!!

20100423535 (MMS)

Äntligen av med det där enorma bandaget! Och så skönt att kunna gå normalare på foten. Nu är det ju bara andra stortån kvar sedan är jag nästan normal ;)


No need for Gevalia.

Det är intressant och utmanande att visa miniorgrupperna. Barn har ett lustigt sätt att tänka och och sällan rädda för att säga precis vad de tänker. Det kan ju i våra öron ibland låta lite extra kul.
Som den unge herre vars ord fick i alla fall mig att skratta gott inombords: "Om korna inte vill bli mjölkade, slår man dem då?". Vad som inte fick mig att skratta lika gott, utan snarare fick min snustorra dålig-självkänsla-svamp att dra åt sig likt en torr sommaräng vid regn var när en liten flicka frågade hur gammal jag var och efter att jag lydigt svarat på frågan gav mig genfrågan: "Har inte du flyttat hemifrån ännu?".
Gulp. Jag ljög. Orkade för allt i världen inte förklara varför jag var en sådan jävla looser. Vem vill vara en looser i en 6-årig flickas ögon?

Fy fan.
Fick min sista lön från Cyntus AB idag. Med tanke på hur lite jag faktiskt jag jobbade den här sista månaden är jag faktiskt riktigt nöjd. Och det slog mig idag att vändningen från att ha kört bil nästan 11 timmar om dagen 5 dagar i veckan det senaste halvåret till att inte köra alls ... inte har märkts det minsta lilla. Jag finner mig fint i situationen guida ungar runt gården på dagen och måla väggarna i huset där efter. Kanske rida lite om foten så vill.

Nu, sova sova sova. Det är tomt här i sängen? Förmodligen för att VÅR TUPP ÄR DÖD!!!

VARFÖR I HELA HELVETET?!

Varför gråter jag för?
Varför gör mitt hjärta så ont?
VARFÖR?!
JAG ÄR SÅ JÄVLA TRÖTT PÅ DET HÄR!

Narnia

Jag älskar filmmusiken till Narnia. Den första filmen. Den fyller mig med varma känslor. Med nyförälskelse. Våren 2007. Det var en bra vår. Tänk om den bara hade varat lite längre. Men det är tur att jag har kvar musiken som tar mig tillbaka. Så jag kan få en förnimmelse av en svunnen tid. Av en tid som för evigt kommer vara en av de bästa i mitt liv.
Musik väver in känslor i mig likt trådar i ett tyg. Musik kan till och med få mig att gråta trots att jag inte är ledsen. Skumt

Nu måste jag fortsätta arbeta och inte sitta här och dagdrömma.

I need u att bita me

Mitt tandkött värker. Mitt tandkött är massakerat. Jag har egentligen ingenting emot ett besök hos tandläkaren. Det är ju inte munnen som blöder mest efter ett tandläkarbesök utan snarare plånboken.
Jag vet inte om det varit på tal tidigare men jag var inte ett dugg nervös när det kom till själva ingreppet tills för ett par år sedan då någon uppmärksammade mig om att man använde en riktig spruta - med en riktig kanyl (ve och fasa) - då när bedövningen skall läggas.
Min skräck? Vassa föremål som punkterar svampig vävnad. Min vävnad. Mjukdelar. Mjukdelar(?)! Fasansfullt äckligt ord.
Så idag blundade jag när det kom till bedövandet. Inbillade mig att jag var 5 år gammal igen - innan jag visste det där med sprutor och smärta och krossade hjärtan (eller kommer åtminstone inte ihåg att jag gjorde det) - och stirrade upp på den obligatoriska muminaffischen i taket. Det hänger inte längre någon muminaffisch i tandläkarens rum men jag börjar alltid tänka på mumin när det vankas tandläkartid.
Det hjälpte att blunda. Att tänka på något annat.
Vad som dock oroade mig mer var att vi kom in på ämnen: 26 april är det kört - no more lovö prästgård - Stockholms stift sparkar ut oss med huvudet före - vi kommer bo i rännstenenämnet (hur man nu ens kan komma in på ett ämne när man är hos tandläkaren och har käften full av sugar och borrar och spritade händer och speglar och tänger). Nu var det kanske inte ämnet i sig som oroade mig, utan reaktionen på min tandläkare - Carina. Hon blev upprörd. Jag vet inte om jag vill ha en upprörd tandläkare in min mun samtidigt som hon borrar. Inte undra på att mitt tandkött känns köttigt. 

Säga vad man vill om att gå till tandläkaren och se inkomsten försvinna likt ett hus i en orkan, men jag tror ändå på det, att det är värt pengarna.
Tandlösa kärringar är inte attraktivt. Det räcker fan att man ska bli en klimakteriekärring, få hängpattar, gäddhäng och se ut som ett dragspel i nyllet.
Jag kanske borde pröva colgates nya "antiagetandkräm" (?). Världen skrämmer mig.

Idag har varit en lång dag. Det ska bli skönt att sova.

Jag är knark ...

Jag kommer nog aldrig få veta.

Jag kommer nog aldrig få veta.


Dubbelbio.

Bokat och klart.
First.
Second.
Ge mig haklapp.

Tidskrävande.

Just love to be invalidiserad. Dessutom är jag läskigt nära att stämma mina föräldrar till diskrimineringsombudsmannen för: "ej-handikapp-anpassat-hus". Sen att någon sätter upp hinderbana som består av smutstvätt, dammsugare, sladdar, stolar, you name it över hela stället gör ju inte mitt liv enklare heller.
Allt, och då menar jag verkligen ALLT tar 200% längre tid att göra.
Skulle hänga tvätt igår. Det tog en och en halv timma. Sedan låg jag för ankar i soffan och svor. Jag får liksom äta upp min vilja till att vara aktiv och göra saker.

Jag skrattade tydligen i sömnen i natt. Vad det nu är var som var så förbannat kul? Det hela avrundades med ett "aj" och att jag vaknade. Tydligen. Det är svårt att veta exakt vad man gör när man sover så jag får nöja mig med återberättandet och tro på det.

Idag ska jag köpa en ny dator.
Funderade på en mac. Men 1; det är ett förbannat överpris på dem och 2; måste även köpa en ny sladd för att kunna koppla in den till min skärm - om det nu ens går - uppe i min säng. Vilket blir ännu mer utgifter och pengar är jag faktiskt inte gjort av. Än.
Så jag har börjat skrota dömmen om en mac. När jag blir miljonär. Då. Kanske.
Det finns liksom andra saker jag prioriterar just nu.

Jag ska snart försöka mig på att hänga tvätt igen. Jag kunde ha tvättat innan allt detta - för jag har verkligen dragit ut på det - men nej, jag föredrar att hänga tvätt när jag är mer eller mindre okapabel till att göra det. I suck. Tur att jag har min fru här som sköter hand om mina hästar och hjälper mig att tvätta.

So for now.

Klassträffen var - tro't eller ej - mycke...

Klassträffen var - tro't eller ej - mycket (!) trevligare än förväntat. Jag fick dock lämna deltagarna först av allt. Lite trist. Men smärtan började bli lite väl påtaglig och inga droger hade jag att fylla på med. I morgon blir det att ta det lugnt. Väldigt lugnt. Ligga och stirra på min avlidna dator eller något. Te och kaka. Kaka.


Computer says no!

Igår kan det hända att min dator dog. Jag är inte säker. Jag har inte dödförklarat den till fullo ännu men den har en stadig plats med liggsår på långvården.
Den bara dödde. Tog några sporadiska andetag. Ville inte ta till sig elen. Och nej, hjärt och lungräddning på en dator fungerar inte.
Så nu ligger den där och blinkar. Och jag säger: "Fuck you!".
Nåväl, det kanske bara är batteriet som behöver bytas ut. ELLER, så köper jag en ny bättre följeslagare nu inför stundande äventyr.
Vi får se vi får se.
Får försöka söka upp lite experthjälp. Och nej, då menar jag inte de som jobbar på expert för de är allt annat än experter som jobbar där. HUMPF!

Nu, bögskoleprovet.
Blir säkert jättebra med smärta och två timmars sömn i natt :D

Aaaaaaaaaaaaaaaaaaj!

Aaaaaaaaaaaj!

Ursäkta?! Men är det en reklam för fleshli...

20100409506 (MMS)

Ursäkta?! Men är det en reklam för fleshlight jag ser i dagens metro? Och om det är - som de påstår i reklamen - så att ett köttlyse är skönare än äkta vara så är det ju ett under att kvinnor fortfarnde blir uppraggade för onenightstands.


Så bär det av.

Från och med nu kommer det bli bara liiite jobbigare att få saker gjort. Jag hoppas dock på att det ska bli kortvarigt och inte allt för jobbigt och smärtfyllt.
Önska mig lycka till eller något.

ps. Jag har kunnat räkna ut en del saker. Jag är ju trots allt inte totalt IQ-befriad. Det känns dock lite ledsamt att jag valdes bort.

Några väl valda ord: Det bästa med att bli sövd är att du inte märker när du dör ...

Jag ska slå dig.

Fitta kuk kalops. Knulla mig med en topz.

Kan det bli något annat än en bra dag just...

20100408501 (MMS)

Kan det bli något annat än en bra dag just idag? Dock får jag försöka tänka lite: there-is-no-spoon. Jag kan böja tiden. Oj oj oj. Tiden gick och plötsligt var det nu. Spännande.


Comb over?

Min mening är att det inte är så vidare värst attraktivt att kamma över flinten. Jag vet inte ens i vilket syfte man skulle kamma över flinten om man hade en. Det är ju inte som att det INTE syns? Att man har en flint alltså. Min första tanke är ju så klart att man skulle försöka dölja den men eftersom det fan inte går att dölja den hårlösa fontanellen genom att omsorgfullt kamma över några glest ansatta hårstrån från det redan så malätna huvudet så är det ett uteslutet alternativ.
Så varför?
Varför inte bara raka av sig eländet som jag sett att många andra gör? Tupé är det bara franska våldtäktsmän som drar på sig - tror jag - och det har väl för den delen aldrig varit inne så det är ju bara att glömma.
En rakapparat och en snygg hatt är mina tips. Om nu någon bryr sig om mina åsikter.
Så till frågan om de som faktiskt bestämmer sig för att ta fram kammen och försöka dölja den flottiga hjässan - även kallat Comb over - varför gör ni det?
Är det så illa att ni själva finner det snyggt?
Måste ju nästan vara så illa.
Att jag dock ska behöva genomlida åsynen av en helt fruktansvärd överkamning när - OM - jag sitter och tittar på ekonominyheterna klockan tjugotvånågonting är inte schysst.

Spana in den blonda killen som ser ut som en blandning av en misslyckad fattig riddare och andra världskriget i nyllet på ekonominyheterna nästa gång ni kollar på tv4 så ska ni få se en överlappad flint som heter duga.

Tack och god natt.

Natthumor.

Nackdelen med långhelg är ju helt klart att man lär sig in med ovanor som att gå och lägga sig sent (typ halv ett när man ska upp och jobba klockan sju). Sovmornar är inte lätta att lära sig av med heller. Det är och förblir skönt att sova bort halva dagen även om det är förbannat onödigt och dumt.
Och nej, Shutter Island var inte bra andra gången på bio heller. Denna gången blev jag dock bjuden så man tackade ju inte nej, även om jag hellre hade sett Green zone eller något liknande.

Nu är det inte många arbetsdagar kvar.
8 arbetsdagar - 10 dagar totalt och sedan är jag inte längre titulerad som budbilschaufför.
I morgon ska jag försöka ta tag i det-där-som-måste-bli-av. Bah! Jag är så feg.

På fredag. Polissvenskaprov. Lördag. Högskoleprov och någon klassåterträff. HURR! Har man redan gått och blivit så jävla gammal att ens gamla klasskompisar tycker att det är dags att träffas och skämmas.
Tydligen?

Nej, nu måste jag klubba mig själv till sömns.
jupp

Oh-oh-oh-oh-oooh!

Rah rah ah-ah-ah!
Ro mah ro-mah-mah
Gaga Ooh-la-la!

This is me.


Snälla.

Jag vill bara släppa allt jag har för händerna och sätta mig ner och sen sitta där.
Se ännu tydligare hur livet springer iväg.
För jag står stilla.
Min kropp gör det den måste, men - mitt jag - mitt själsliga jag har fastnat.
Du är i mina tankar hela tiden.
Hela hela hela hela hela hela förbannade tiden.
Jag saknar dig så mycket.
Så mycket.
Jag har gjort alla tänkbara fel. Och om jag bara fick en chans till skulle jag göra allt rätt.
Jag skulle ge allt jag redan givit och mer där till.
Jag skulle laga allt.
Jag vill laga allt.
Jag vill bara att det ska bli bra.
Fan.
Fan.
Det var inte meningen.
Jag känner mig så ensam.
Så.
Övergiven.
Jag känner mig som världens mest ensamma människa.
Och det värsta är att det inte finns någon att skylla på mer än mig själv.
Fan.
FAN!
Säg inte att du är tårarna som rinner ur mig.
Jag vill att du stannar.
Du finns i hela mig och du tar aldrig slut.
Så många tårar jag fällt.
Jag tycker inte synd om mig själv.
Jag är bara så ledsen.
Du fattas mig.
Om jag bara visste exakt vad jag gjorde för fel så skulle jag aldrig göra det igen.
Det är ett hål i mig och det blir större och större för var dag utan dig.
För var tår som lämnar mig.
Det gör ont och det blöder i kanterna.
Jag vill skrika slå och sparka.
Ha sönder något.
Jag skulle behöva en kram.
Bli omfamnad av ditt underbara du.
Håll om mig.
Slut dig kring mig.
Bli ett med mig igen.
Lämna mig inte nu.
Jag kan inte tvinga dig att stanna.
Väljer du att gå hoppas jag att du aldrig behöver känna som jag.
Hoppas att du får det bra.
Men jag står här.
Får jag en chans till lovar jag dig.
Lovar jag dig mitt allt.
Jag gjorde bort mig.
Jag skäms.
Nu lägger jag detta - allt ont - bakom mig.
Väntar.
Snälla.
Säg att du skämtar.

Fanfanfan


Fick jag chansen en gång till  ..

Reclaim the forest.

Jag sket bokstavligt talat på mig i skogen idag. Här om dagen när jag var ute och red när det hade blivit lite för mörkt satt jag rätt vad det var på världens räddaste häst. Några meter framför oss på vägen travade en svart vålnad. Några kvistar bröts under dess fötter och sen var det tyst. Bara en skugga mellan stammarna. Bella stod som förstenad med undantag för att hennes kropp gungade fram och tillbaka till takten av hennes hjärta som tycktes vara på väg ut ur hennes kropp.
Just i ögonblicket som hon ställde sig på bakbenen och drog runt 180 grader så tänkte jag att det var väldigt bra att jag satt så stadigt där jag satt - barbacka.
Jag lyckades övertala henne att det bara var en älg - som i mina ögon inte var farligare än en ko - som stod i skogen. Jag fick henne att gå förbi älgen, även om hon var mer i luften än på marken.

Men idag var det jag som kanske hade behövt bli övertalad (?). Skymning är perfekt för alla tyskar. Älgar över allt? Red upp i skogen från vägen och Bella blev plötsligt misstänksam där hon gick: "Inte igen" tänkte jag.
Men jo då. 10 meter fram i skogen stod en älg och stirrade: "Fan". Jag drog igång reflexvästen, skrek och viftade med armarna. Jag såg säkert lika dum ut som jag kände mig, så jag lade ner mina försök till att skrämma iväg älgen som inte såg ett dugg imponerad ut. Stängde av västen och red fram. Bella verkade dock inte ett dugg denna gången. När jag kommit älgen ganska nära la den benen på ryggen och travade iväg en bit.
Men så, när jag red förbi bakom dem vänder den sig om och kommer travande mot oss.
AAAAH! Bättre fly än illa fäkta tänkte jag och vände snabbt om Bella och travade iväg genom snåren. Älgjäveln sprang efter oss genom halva skogen och jag fick stinka tarmtömning hela färden hem.

Nu såhär i efterhand undrar jag såklart vad som hade hänt om jag inte fått panik och stressat Bella mellan träd och över stock och sten.

Mossig

Klump i magen.

Jag hoppas på riktigt att detta är ett skämt. Du måste skämta med mig.

Detta är en vacker syn. Jag är dock inte s...

20100401466 (MMS)

Detta är en vacker syn. Jag är dock inte säker på hur glad min chef blev över räkningen från bärgaren. Många fick sig ett gott skratt. Jag poserade så gott jag kunde i bilen där jag satt medan folk tog kort. Glad jävla påsk.


Dagens visdom

Dagens visdom är att du inte ska försöka vända i en sandlåda.