Kraftuttryck.

När jag var lite yngre och brukade sitta typ tio centimeter från teven och spela Tekken tre eller fyra (det är ju i stort sätt samma spel med undantag för avslutande siffra) så hände det att mitt svordomsvokabulär blomstrade innovativt. Jag vet inte om jag borde dra några exempel, dessutom var det några år sedan och mitt minne är inte det bästa. Tyvärr. Hur som haver så hände det att mor min satt i samma rum och försökte sköta bokföringen eller något. Mamma tål det mesta i svordomsväg. Hon är van. Men ibland blev det till och mer för mycket för henne varpå hon utbrast : "Men herre Gud! Vart någonstans har du lärt dig de där orden?" Jag skyller alltid på att jag fått det från henne. Då skrattar hon bara. Härdad som hon är.

Men sanningen är att jag med dessa anklagelser inte är allt för långt ifrån sanningen. 
Det har de senaste dagarna sjungits på urusla visor som SÄTTER SIG PÅ SKALLEN. Vår tupp är död har varit en återkommande favorit. Men i morse kom "Jag vill bo i en svamp .. " - antar att alla vet fotsättningen - upp i skallen och mamma är inte sen med att hänga på.
Plötsligt börjar mamma skratta. Verkligen asflabba. Jag förstår så klart ingenting. När hon samlat sig tillräckligt mycket för att i alla fall kunna andas förklarar hon att hon och pappa skämtat om just den låten (jag har verkligen svårt att föreställa mig detta). Pappa hade tydligen en tidig morgon sagt: "Min axel krampar" och mamma - blixtsnabb - "det är för att du inte bor i en svamp". De försöker sedan analysera texten i denna mycket vackra sång. Ingen rim och reson är slutsatsen och snart har de skrivit om texten till deras alldeles egen. 

Meningen "Det finns hopp för min kropp i en mullig sopp" säger inte så mycket om någonting egentligen. "Det finns hopp för min snopp i en mullig kropp" (om föräldrarna själv får välja) däremot? Förmodligen inte. Men fett så mycket roligare. 

Så, vart fan vill jag komma? Jo. att mina föräldrar är äckliga och att det är deras fel och ansvar att jag låter som en borstbindare i käften. Och min präktiga syster, hon är - många gånger - i mina ögon mycket sjukare än jag. Hävdar att hon odlar min fot och underlivssvamp i krukor i mitt rum?
Jag blir förvirrad. Det gör mig rädd. 

Okej nu är klockan 02.37 och jag ska upp klockan 06.00 i morgon. Sova ligger närmst på schemat. Jag har börjat dra mig för att gå och lägga mig då alldeles för många tankar kommer flygande som stekta sparvar. Nej jag vet inte.

GOD NATT!

Men shit!

Var det allt ni kunde komma med?


Ju mer man tänker, ju mer inser man att det inte finns något enkelt svar.

Vem är du? (vem är jag, velande charader):
Kryssa här

E-postadress:

URL:

I denna ruta finns det plats för just dina åsikter:

Trackback