Nej, men ärligt talat. Idag ska vi mysa, tända ett ljus och kanske äta lite pepparkakor och framför allt tänka på att det är mindre än en månad kvar till julafton.

Är det inte 17-19-åriga brudar som säljer en mentalt störd 14-åring så är det pojkar som knappt fått könshår som, citat: "börjat trakassera den 19-åriga tjejen på bussen för att sedan när de klivit av, slå henne i ansiktet och sedan försökt våldta henne."

Fantastiskt. De är ju i alla fall kreativa. Det kan man inte ta ifrån dem!

Fy fan, snart äter jag fan hellre Lars Hultström självdöda grisar än den där smörjan.

Och nej, jag är inte förvånad över det de tjatat om på radion hela dagen. Det de pratade om var vardag på Berga när jag gick där. Nu har de dock gjort sig av med slaktsvinsdelen, förmodligen för att det var sådan jävla missär. En dag låg en död grön/blå gris i en box, tarmarna hängde ut ur sidan och de andra grisarna kalasade glatt på dem. En annan dag låg en förlamad gris i en box. De slutade med att vi slet ut den levande i öronen där den sedan fick åka till himmelen. Hur många stackars halvdöda griskultingar jag fann kommer jag inte ens ihåg. Och halm fanns absolut inte.

Nej, tacka vet jag ekologiskt kött. Och de fick ju lite extra reklam i och med detta.

Dagens lärdom. Betala lite mer för ditt fläsk så slipper vi den här jävla skiten.

Fast, det är ju klart, mänskligheten kan ju fortsätta blunda som de alltid gör. Det man inte ser mår man inte dåligt av.

Fick några jobba. En dörr, en jävla massa lådor och en tavla. Sen blev det inte så mycket mer. Klockan två stod  jag tom i en timma. Verkade som att alla hade lika lyckosam dag som jag. Skönt det.

Vad är det med dörrar förresten? Idag har jag transporterat två dörrar. Tog tillfället i akt i alla fall. Bristen på jobb blev att åka hem tidigt, innan köerna, mycket lyxigt.

Nu ska jag snart ut i stallet och ta hand om kräken. Bort till volten och rida, sen ska jag kriga lite på min dator kanske. Hanna the geek.

Men vafan? Man ska inte vara rädd för att prova nya saker.

Konceptet är vinnande, och fantastiskt!

Jag och Staffan inveg igår det hela med dunder och brak. Det bjöds först på 2012. Och vilken jävla rulle det var!

Action när den är som bäst. Total förödelse. Fucking mayhem! Och ni som känner mig bör veta att det är en film som faller mig i smaken. Jordens undergång och att miljontals människor trillar av pinnen. Eller i detta fall: drunknar, faller ner i jordens inre, kläms ihjäl, blir överkörda, and the story goes on. Det lyckliga slutet var inte ens för corny för mig. Överdrivet till tusen, men det höll iaf. Väl värda de 110 kronorna.

Mellan filmerna hann jag och mitt sällskap fylla på med förnödenheter som vindruvor, mandariner (eller satsumas, har aldrig, eller kommer aldrig lära mig skillnaden) och fin juice (brämhult).

21.00 började kvällens höjdpunkt. NEW MOON!!

Jag tycker att det hade lyckats med den mycket bra efter att ha läst boken ^^

Need to be seen soon again. Jacob, jag skulle lätt!

Så, dubbelbio. Gå och se dina favoritfilmer på samma dag. Det är mycket trevligt.

Nu är helgen över och arbetsveckan börjar igen som sig bör i morgon. Enjoy!

Jag vet, man ska inte nagga nittiotalet i kanterna. Men detta lammkött är för mört för att motstå.

EAT ME!

Torsdag och fredag var stress. Jag jobbade flitigt på min hjärtinfarkt genom att bara ät winegummin och köra omkring som en fucking maniac. Förvirrad och irrande.

Inte nog med det så ska jag behöva drömma de mest absurda drömmar. Vaknar upp med ångest. Allt är pappas fel. För jag har fått det berättat att far min lider av samma problem. Det är alltså genetiskt.

Senast i natt drömde jag blandannat att jag fick låna en annan bil på jobbet eftersom min skulle in på service. Jag fick en manuellväxlad gammal blå volvo med läderinredning(?)(detaljerna liksom?). Och som om inte det skulle varit jobbigt nog med i-landsproblemet manuell växellåda så hade jag ingen GPS. Det sög. Sen hade Tossa sugits ner i den meterdjupa avföringen som familjen Janssons nya lösdift hade blivit till(?)vii försökte fiska upp henne med en lång slamsa kassler genom att sitta på blåa studsbollar. Och mitt i allt försökte jag och några barn samla in pengar genom att spela piano för att få komma ifrån ön vi var på.

Jag fattar fan ingenting. Och Staffan var sjukt trött på mig för att jag slängt in honom i ett rum och slagit honom med ett skrapskaft mellan benen. Så han slänger ner mig för en stor backe och ner i vattnet där jag försöker få Jenny att medla mellan oss.

Ja, ni ser..?

Sjukt tröttsamt. Jag vill ju för fan bara sova!

I morse vaknade jag klockan 07.40 och var säker på att det var måndag. Det var också en smula ångestframkallande. Snacka om att det var skönt när jag väl insåg att det bara var söndag.

Igår var Anders och Nathalie här och hälsade på. De hade med sig baby Eliot. Sjukt söt, och TJOCK! Jag blev också tjock igår. Åt min egen vikt i gåstillagad kyckling med rotfrukter i ugn. Och som om jag inte redan hade spruckit när jag tryckt i mig det så fick jag ner äppelkaka och vaniljvisp. Gurgel. Jag rullade ut i stallet sen. Frosseri. Jag kommer hamna i helvetet. Det var ju så gott.

Så, som avslutning på detta så kom min nya telefon igår :D:D:D

Sony ericsson satio. Så jävla najs! Och vilka jävla kort den tar då. Jag måste svära lite mer.

FAN VA NÖJD JAG ÄR!

Lady gaga rockar! *gagaga*

Påminn mig om att jag aldrig mer ska gå ut i Stockholm. I och för sig tror jag inte att jag behöver påminnas efter den här fruktansvärda kvällen FY FA-AN är egentligen den enda jag vill och kan säga.

Kvällen var väl egentligen ganska bra fram tills det som hände på östermalm. Öööööstermalm. Vi satt några vänner och bekanta inne på Hard Rock café och åt och hade det trevligt. Blev serverade av en britt, som jag trodde var bög, men som tydligen inte var det ... (?) Jenny kom nämligen och gav honom min lapp med texten: "Får jag chans på dig? JA, NEJ eller KANSKE?" på. Den ämnad honom, utan den otroligt sexiga killen vid baren (Grön tröja, 200 kg extra att bära på och glasögon). Hur som helst, Jenny ger servitören lappen och säger att den är från mig och vipps får jag tillbaka ett ikryssat JA och ett "oh YES, I am VERY single". Han stod och log mot mig resten av våran vistelse där. Vet inte vad jag tyckte om det ...

Hur som haver. Kvällen var rätt ok där samt taxifärden till ÖÖÖÖSTERMALM (med klockrent östermalmstansuttal). Men sen gick det bara utför...

Vi ställer oss i något som ska likna en kö. Men kösystemet bestod i hur urringad din överdel var. Hur kort din kjol var och hur höga klackarna på dina skor var.

Vi lyckades iaf ta oss fram till repet och dörrvakten frågar Mickes brud hur många vi är i sällskapet. Hon svarar sex, och han ögnar igenom oss alla med förakt i blicken och säger: "Ja, alltså, det är ju inte jag som bestämmer klädseln ikväll men de vill ha det lite mer propert än gympaskor och t-shirt"

Det var ingen av oss som blev särskilt glada över vad han just sagt. Men svenskar som vi är svalde vi ilskan och gick där ifrån. Bittra. Spottade i nyllet och nerstampade i en hög med kalvskit.

Kallas inte det diskriminering? (vi vet ju alla att det egentligen inte handlade om kläderna eftersom alla i sällskapet faktiskt var uppklädda). Vi såg ett GÄNG killar där inne på den krogen som gick runt i likadana skor som de killarna i vårat sällskap hade på sig. Och det var igen som bar t-shirt för den delen heller (i vårt sällskap alltså).

Jag ska öppna än bar där jag ska börja med: "Ursäkta, men det är inte jag som bestämmer hudfärgen ikväll, meeen, idag är det vit som gäller.."

Eller, varför inte:"Ursäkta men det är jag inte som väljer intelligensnivån här inne ikväll men alla som inte klarar mitt lilla test här kan gå hem .."

JAG FATTAR INTE?!

Blir så jävla arg. Och som grädde på moset så blev jag och Max rånade av en arg taxichaufför innan hemfärden mot lovön började i Max bil.

Nu ligger Max här och snarkar högljutt bredvid mig i min säng.

Livet kan nog fan inte bli bättre ...

Nej, tacka vet jag en dag i ensamhet på landet.

Men, bakom ilskan, bakom tonårens bittra dagar så finns mycket fina minnen.

Jag ÄLSKADE att gå på ridläger. Det fanns inget bättre i mitt liv. Jag skrev packlista månader innan. Förberedde mig på att tänkbara plan. Det var årets höjdpunkt och när det var dags att åka hem grät jag. Och jag älskade även att jobba på ridläger, för det är en alldeles speciell känsla/stämning på ridläger som inte går att beskriva om man inte varit där och upplevt den.

Fick jag bestämma nu skulle jag fortfarande vilja gå på ridläger. Även jobba, om jag fick, om jag fick erbjudandet.

Jag vet att det som gjorde mig mest arg med allt det där var att en viss människa gick bakom min rygg. Men det är egentligen ingen Big deal längre. Det var ju "evigheter" sedan.

Nu när jag tänker på det. Eftersom ridläger för mig var något så stort var det även många känslor inblandade, vilket kan vara en förklaring till att det blivit som det blivit. Sen har ju aldrig jag varit den som skrivit om det fina med saker. Jag, bitterheten själv. Definitionen av pessimist.

Så, Aud Rendahl. Jag tar bort inlägget om det sårat dig. Bara du säger vilket och när jag skrev det.

No problemas.