Jag borde vid 22 års ålder vara mycket välinformerad om det faktum att jag inte riktigt fungerar som jag bör när soppan tar slut. Det blir liksom soppatorsk, så att säga. Dåligt smorda lager gnäller. Nåväl, trots att jag vet om detta faktum upprepas misstaget. Gång på gång helst. Idag slutade jag ändå tidigt men då hade jag inte ätit något under hela dagen, förutom några svettiga winegummin (de kan ju såklart också vara en bidragande faktor till mitt gnäll ..) som jag lagt undan i handskfacket. Hunnit pissa hade jag inte heller. Jag vet inte hur glad man bör vara med en spänd urinblåsa och en vrålhungrig buk. Deras skrikande kanon ekar i hela skallen.

Det är ta mig fan pinsamt hur lågt ner man trillar när man inte får mat. Det var inte en vacker syn man hade fått sig om man varit i mitt rum då jag entrat det efter arbetsdagens slut. Så mitt i allt. När man är som mest osund i skallen så får man den briljanta idén att boka in en trösttid hos frisören ... (?) Nej, jag förstår inte logiken. Jag tappade mig själv någonstans vid; "Inte ätit något på hela dagen". Jag tappar tråden ...

Så, istället för att ta sig samman och kanske äta något åker jag till Kista och fixar frillan. Psykiskt mådde jag faktiskt en smula bättre efter att ha sett den positiva fysiska förändringen.

Fattigare och lite gladare åker jag hem igen där dagens goda samarit, mor, tålmodigt väntar med föda: Rårakor och fläsk! Finns det bättre mat för en utsvulten Hanna? Nope.

Allt som allt. En fin fredag som avslutades med att döda de odöda.

I morgon? Bio :D