Ibland kan det konstigt nog vara skönt att...
Ibland kan det konstigt nog vara skönt att sätta sig i en (dom)kyrka och begrunda ett och annat.
Jag känner mig en smula ensam.
Jag känner mig en smula ensam.
Idag satt jag på min kära lilla häst för f...
Idag satt jag på min kära lilla häst för första gången!
Alla krossade hjärtans dag.
Jag måste väl ändå få säga Ä N T L I G E N kommer det en dag som väger upp för alla de gånger man själv genomlidit den kommersiella jag-tror-jag-måste-kasta-upp-min-mat-dagen i februari (a.k.a alla hjärtans dag).
Den 12 november kommer alltså jag fira alla krossade hjärtans dag (för första gången). Jag kommer fira det med glass samt någon riktigt sketen film som INTE slutar lyckligt. Awesome.
Tryck på den. Och kom igen! Lite kul är det allt ;)
Statement.
Köpt ostkaka (i detta fall frödinges) smakar välbrunnen gödsel i jämförelse med mamma och systers hemgjorda. Blä, nu vill jag tvätta munnen med t-sprit.
Blodiga tisdag.
Idag regnar det i skara. Igen. Det har varit solsken i skara i nästen en hel veckas tid, så jag ska inte vara den som klagar. Och regnet har nästan en lugnande effekt på mitt pre-tenta-stress-humör. Två veckor kvar inför sluttentamen i anatomi och fysiologi. Idag skulle vi haft föreläsning på digestionsapparaten samt demonstration på dess organ. Tyvärr, och jag säger verkligen det, så blev det inställt på grund av sjukdom. Digestionsapparaten är ett ganska stort område eftersom det inte bara innefattar en apparat utan flertalet (carnivorer, omnivorer, förmagsjäsare, tjocktarmsjäsare, muskelmagar, krävor etc). Det hade varit bra med en föreläsning så man vet vad man ska fokusera på.
Jag sitter inne på mitt rum. Regnet faller utanför mitt fönster och jag har tänt några ljus.
Jag sitter inne på mitt rum. Regnet faller utanför mitt fönster och jag har tänt några ljus.
Försöker ta in så mycket jag bara kan.
Två veckor kvar.
Det kommer gå bra. Hoppas jag.
Två veckor kvar.
Det kommer gå bra. Hoppas jag.
Tänkte gå ner och sätta mig på ett café senare, bara för att byta miljö och få lite frisk luft på vägen dit.
I morse hade jag ett missat samtal. Det var Max! Ringde glatt upp och fick reda på att han kommer ner hit nästa helg! HURRA! Ska bli riktigt kul. Han ska passa på att verka Trebbe och sen ska vi på SM i western på Axvalla. Ser verkligen fram emot helgen nu. Annars har helgerna här varit lite sega. Helgen efter det (innan tentan) ska jag upp till Stockholmo och använda kroppen lite (klippa kor). Två bra helger framför mig alltså. Det är motiverar mig faktiskt att plugga lite extra.
I morse hade jag ett missat samtal. Det var Max! Ringde glatt upp och fick reda på att han kommer ner hit nästa helg! HURRA! Ska bli riktigt kul. Han ska passa på att verka Trebbe och sen ska vi på SM i western på Axvalla. Ser verkligen fram emot helgen nu. Annars har helgerna här varit lite sega. Helgen efter det (innan tentan) ska jag upp till Stockholmo och använda kroppen lite (klippa kor). Två bra helger framför mig alltså. Det är motiverar mig faktiskt att plugga lite extra.
Hellre liten och rapp, än stor och slapp.
Tackar från djupet av mitt hjärta.
Ibland behöver vi alla en regäl käftsmäll från verkligehetens hårda hand.
The physical trauma of breeding.
Det låter ju så trevligt det där med samlag. För djur då. Om man läser boken vi har;
"[...] The epithelial lining of the vagina also begins to cornifying, that is, forming a layer of tough keratin on its surface to help protect against the physical trauma of breeding that is about to come. [...]"
"[...] The epithelial lining of the vagina also begins to cornifying, that is, forming a layer of tough keratin on its surface to help protect against the physical trauma of breeding that is about to come. [...]"
The physical trauma !
För övrigt bara älskar jag att läsa om reproduktionssystemet. Speciellt i svenska böcker. Ni kommer förstå vad jag menar när jag nu bjuder er på ett annat utdrag.
För övrigt bara älskar jag att läsa om reproduktionssystemet. Speciellt i svenska böcker. Ni kommer förstå vad jag menar när jag nu bjuder er på ett annat utdrag.
"[...] Hos hundar tar själva betäckningen upp mot en halvtimma eftersom hängning sker, dvs hanens svällkroppar fastnar i tikens svullna vulva. [...]"
No further comments.
Det där . . .
. . . med att stå en bit ifrån.
Vissa saker såg mycket bättre ut när man stod så nära att man knappt såg vad fan det var man tittade på.
Vissa saker såg mycket bättre ut när man stod så nära att man knappt såg vad fan det var man tittade på.
"... my pure love has turned to hate when it comes to you".
I början när man går igenom gamla bilder skär det nästan i hjärtat. Som att riva upp en sårskorpa och se det blöda lite till bara för att man inte vill att det ska läka riktigt ännu. Men så går tiden och man börjar nästan glömma. Och så tittar man på det där gamla bilderna igen och plötsligt känner man inte igen det man ser. Som att det aldrig hänt. Och plötsligt vill man kräkas över allt. Vem fan är mannen på bilden? Kände jag verkligen honom?
Det var en intensiv perdiod. Och jag är glad att den är över, ett tag trodde jag att jag skulle behöva dras med den där skiten i resten av mitt liv. Men Såret läkte och bilderna är som någon påminnelse av suddiga gamla minnen från en kort perdiod i något så mycket längre och bättre - life it self.
Och nej, fan, det skulle inte varit du.
I början när man går igenom gamla bilder skär det nästan i hjärtat. Som att riva upp en sårskorpa och se det blöda lite till bara för att man inte vill att det ska läka riktigt ännu. Men så går tiden och man börjar nästan glömma. Och så tittar man på det där gamla bilderna igen och plötsligt känner man inte igen det man ser. Som att det aldrig hänt. Och plötsligt vill man kräkas över allt. Vem fan är mannen på bilden? Kände jag verkligen honom?
Det var en intensiv perdiod. Och jag är glad att den är över, ett tag trodde jag att jag skulle behöva dras med den där skiten i resten av mitt liv. Men Såret läkte och bilderna är som någon påminnelse av suddiga gamla minnen från en kort perdiod i något så mycket längre och bättre - life it self.
Och nej, fan, det skulle inte varit du.
Så många låtar jag gråtit till, och refererat till dig. Som om det var dig de sjöng om. Det var aldrig det. Det var inte min sorg.
Musikstudier kan vara intressanta. I alla fall om man lyssnar på musik som jag lyssnar på musik. Jag har funnit någon som verkar lyssna på musik som jag gör det. Och det är intressant, för man kan se i vilket känslomässigt stadium den människan befinner sig i. Och jag känner igen mig i den personens låtval. Den personens känslomässiga situation och vill nästan skratta. Skratta för att jag inte längre är där. Men det är inte utan att bli lite ledsen själv som jag hör de där låtarna, för jag skulle vilja hjälpa personen ifråga. Men vad jag lärt mig av allt det här är att den enda som kan göra något åt det är just du. Och ingen annan, det spelar ingen roll hur många goda råd du får, för i slutändan är det du som måste komma på allt alldeles, alldeles själv. Tyvärr. Men ack så skönt det är när polletten trillar ner.
Så en sista låt.
Varje år.
Det har varit minusgrader här nu.
Dagens gnäll.
Lika naiv och lättflirtad som vanligt.
Lika dum.
Lika känslosam.
För var dag som går kommer jag närmre och närmre den där insikten jag luktat på så länge. Den är inom räckhåll nu. Och när den landat kanske jag finner frid i det perspektivet.
Alla är vi inte skapta för allt.
Jag är inte skapt för den här världen, men jag anpassar mig rätt bra i den i alla fall.
Jag är inte anpassad för kärleksförhållanden, så nu tänker jag undvika dem. Ensam är ta mig fan stark. Ensam kan inte bli sårad. Ensam får inte för sig saker.
Lika dum.
Lika känslosam.
För var dag som går kommer jag närmre och närmre den där insikten jag luktat på så länge. Den är inom räckhåll nu. Och när den landat kanske jag finner frid i det perspektivet.
Alla är vi inte skapta för allt.
Jag är inte skapt för den här världen, men jag anpassar mig rätt bra i den i alla fall.
Jag är inte anpassad för kärleksförhållanden, så nu tänker jag undvika dem. Ensam är ta mig fan stark. Ensam kan inte bli sårad. Ensam får inte för sig saker.
Det var dagens emo-tänk.
Men nu har jag spelat klart på emofiolen för denna gången.
Solen skiner och snart ska jag gå ut och ta en promenad. Ska bara läsa klart om det reproduktiva systemet hos hondjur. Ganska intressant faktiskt. Liksom Endokrinologi. Överraskade intressant.
Njut av hösten - för snart är vintern här.
Men nu har jag spelat klart på emofiolen för denna gången.
Solen skiner och snart ska jag gå ut och ta en promenad. Ska bara läsa klart om det reproduktiva systemet hos hondjur. Ganska intressant faktiskt. Liksom Endokrinologi. Överraskade intressant.
Njut av hösten - för snart är vintern här.
Ge inte upp i första taget.
Efter ett oavbrutet och till synes hopplöst sökande fann jag äntligen den informationen jag letat efter om kattpenisens hullingar och med den nyfunna kunskapen kan jag somna gott.
Jag är ju faktiskt ganska söt i kjol.
Jag är ju faktiskt ganska söt i kjol.
En nedåtgående spiral
Okej, paus. Stopp. Bara för en sekund. Låt mig ta ett andetag.
-"Hur äter man elefant?"
Det var en fråga en av våra föreläsare ställde förra veckan. Låt mig svara på den fråga; man äter en liten bit i tagen, så sa i alla fall hon. Problemet är att jag inte har tid att äta en liten bit i taget. Jag måste äta stora jävla bitar som sätter sig på tvären i halsen och orsakar stort obehag och kvävning. Det kan med viss del ha att göra med dålig planering, men inte bara det. Faktum är att till på fredag ska jag ha ätit väldigt mycket elefant. Och även om jag hade pluggat mer i helgen hade det fortfarande varit mycket. Nu hade jag inte så mycket tid att plugga i helgen eftersom jag var uppe i Stockholm och skulle städa ur mitt gamla bohag och flytta hästar och vara social och allt vad det var. Jag mår illa. På riktigt.
Känner mig helt värdelös för att jag inte pallar trycket när det inte ens är fullt pådrag. Jag mår illa vilket är en känsla som jag inte är helt bakant med i denna situation.
Yrseln beror till största del på att jag varken vet ut eller in i virrvarret av kunskap som försöker samsas på väldigt liten andel hjärna. Jag har inte lyckats strukturera upp den nya kunskapen och vet inte riktigt vad jag ska läsa in och lära mig. Ingen struktur - ingen .. jag lider av afasi också. Jag tappar ord. Ersätter dem med engelska, kan inte översätta. Förstår inte det jag läst, kan inte sätta det i ett sammanhang. Klumpar ihop det med annat och plötsligt är allt bara en suddig dimma. Nervsystem, os frontale, hornhinna, glattmuskulatur, myosin, afferenta nerver, motorändplattor, tidalvolym, matrix, BLARGH!
Min hjärna skulle behöva betydligt fler veck för att försöka få in allt detta innan fredag. Jag vet visst att jag kan få in det. Men är det något som kommer sätta sig i långtidsminnet? Med största sannoliket inte. Och därför känns det så värdelöst.
Så, nu har jag gnällt klart. Nu kan jag läsa lite till. Fast först ska jag ut och jogga en runda. Har läst fyra timmar nonstop och behöver en paus. En paus var det. Mobilen har laddat så jag kan få lite musik till eländet också. Idag har det varit storm i Skara.
Skara sypmatiserar med kaoset i min skalle.
-"Hur äter man elefant?"
Det var en fråga en av våra föreläsare ställde förra veckan. Låt mig svara på den fråga; man äter en liten bit i tagen, så sa i alla fall hon. Problemet är att jag inte har tid att äta en liten bit i taget. Jag måste äta stora jävla bitar som sätter sig på tvären i halsen och orsakar stort obehag och kvävning. Det kan med viss del ha att göra med dålig planering, men inte bara det. Faktum är att till på fredag ska jag ha ätit väldigt mycket elefant. Och även om jag hade pluggat mer i helgen hade det fortfarande varit mycket. Nu hade jag inte så mycket tid att plugga i helgen eftersom jag var uppe i Stockholm och skulle städa ur mitt gamla bohag och flytta hästar och vara social och allt vad det var. Jag mår illa. På riktigt.
Känner mig helt värdelös för att jag inte pallar trycket när det inte ens är fullt pådrag. Jag mår illa vilket är en känsla som jag inte är helt bakant med i denna situation.
Yrseln beror till största del på att jag varken vet ut eller in i virrvarret av kunskap som försöker samsas på väldigt liten andel hjärna. Jag har inte lyckats strukturera upp den nya kunskapen och vet inte riktigt vad jag ska läsa in och lära mig. Ingen struktur - ingen .. jag lider av afasi också. Jag tappar ord. Ersätter dem med engelska, kan inte översätta. Förstår inte det jag läst, kan inte sätta det i ett sammanhang. Klumpar ihop det med annat och plötsligt är allt bara en suddig dimma. Nervsystem, os frontale, hornhinna, glattmuskulatur, myosin, afferenta nerver, motorändplattor, tidalvolym, matrix, BLARGH!
Min hjärna skulle behöva betydligt fler veck för att försöka få in allt detta innan fredag. Jag vet visst att jag kan få in det. Men är det något som kommer sätta sig i långtidsminnet? Med största sannoliket inte. Och därför känns det så värdelöst.
Så, nu har jag gnällt klart. Nu kan jag läsa lite till. Fast först ska jag ut och jogga en runda. Har läst fyra timmar nonstop och behöver en paus. En paus var det. Mobilen har laddat så jag kan få lite musik till eländet också. Idag har det varit storm i Skara.
Skara sypmatiserar med kaoset i min skalle.
Borrelia för vinst.
Borrelia för vinst.