Fortfarande ingenting. INGENTING! Jag blir galen i skallen av att vakna så här. Dessa tankar är inte de första du vill ska entra hjärnan på morgonen. Inte ett endaste litet ljud. Knäpp tyst som man kallar det. Förutom ekandet i mitt kranium. Att jag fortfarande över huvudtaget ens orkar bry mig är mest tragiskt och pinsamt. Långsamt dödar jag precis allt som är jag. Men så länge det är så ovisst och förvirrat som det är nu kommer det inte sluta. God morgon.