Just love to be invalidiserad. Dessutom är jag läskigt nära att stämma mina föräldrar till diskrimineringsombudsmannen för: "ej-handikapp-anpassat-hus". Sen att någon sätter upp hinderbana som består av smutstvätt, dammsugare, sladdar, stolar, you name it över hela stället gör ju inte mitt liv enklare heller.
Allt, och då menar jag verkligen ALLT tar 200% längre tid att göra.
Skulle hänga tvätt igår. Det tog en och en halv timma. Sedan låg jag för ankar i soffan och svor. Jag får liksom äta upp min vilja till att vara aktiv och göra saker.

Jag skrattade tydligen i sömnen i natt. Vad det nu är var som var så förbannat kul? Det hela avrundades med ett "aj" och att jag vaknade. Tydligen. Det är svårt att veta exakt vad man gör när man sover så jag får nöja mig med återberättandet och tro på det.

Idag ska jag köpa en ny dator.
Funderade på en mac. Men 1; det är ett förbannat överpris på dem och 2; måste även köpa en ny sladd för att kunna koppla in den till min skärm - om det nu ens går - uppe i min säng. Vilket blir ännu mer utgifter och pengar är jag faktiskt inte gjort av. Än.
Så jag har börjat skrota dömmen om en mac. När jag blir miljonär. Då. Kanske.
Det finns liksom andra saker jag prioriterar just nu.

Jag ska snart försöka mig på att hänga tvätt igen. Jag kunde ha tvättat innan allt detta - för jag har verkligen dragit ut på det - men nej, jag föredrar att hänga tvätt när jag är mer eller mindre okapabel till att göra det. I suck. Tur att jag har min fru här som sköter hand om mina hästar och hjälper mig att tvätta.

So for now.