Det är ju ingen som vill gå in på detaljer. Finns förklarliga skäl. Men jag säger: Fuck them. Lider jag skall ni alla få ta del av mitt lidande.

Maten som jag tidigare under dagen ätit började kännas lite för närvarande än vad den borde mer än tolv timmar efter intagandet. Kändes som att jag säkert hade ätit fem pizzor för mycket alldeles nyss - trots att jag varken ätit nyss eller pizza heller. Men pizza skulle det bli.

Försökte gå och lägga mig trots att min kropp skrek illamående. Kallsvettig låg jag och vred i min säng. Trillade ner för stegen och körde ner skallen i toaletten. Toaletter luktar inte gott. Varför luktar inte toaletter gott? I japan har de ju levande lavemang och musik i toan, kan de inte hitta på väldoftande toalettstolar också? Jag vet inte om det kan vara så att det luktar så jävla illa i toan av den enkla anledningen att det skall vara till hjälp när man sitter där med trynet. Who knows?

Hade jag vetat att min kropp tänkt göra en totaltömning hade jag inte suttit som jag gjort. Se och hör hade - om jag varit känd - kunnat få veckans klipp till "sexigast i Sverige" om de varit där och tagit kort.

Nerskiten, nerspydd. Sexigt. I allra högsta grad. klädde av mig och lät paltorna som fått sätt livet till få en sista resa med ragnsells. Satte mig i badkaret och försökte tvätta bort skammen. Ynkligare får man leta efter. Jag duschade, och duschade och duschade. Livet började långsamt rinna över mig igen.

Klädde på mig allt jag kunde hitta eftersom jag frös som en nyflådd räv. Rev åt mig skurhinken och la mig i lillbrorsans säng eftersom den kändes som en säkrare plats att fly från om kastspyan skulle hälsa på.

Den natten sov jag inte många timmar.

Frossa, på toan, med en hink i knät. Tänkte inte göra om misstagen med att skita ner mig. Förruttnelsen i min buk var inte angenäm att äta baklänges. På morgonen kände jag mig rätt kry och tänkte att jag kanske kunde orka med jobbet. Hah. Optimisten.

Kände mig som 110 år och rullstolsbunden. Vågrätt läge var det som gällde den dagen. Att hästarna över huvud taget fick den vårdnaden de behövde var ett under.

Jag har från och med nu friskförklarat mig. Jag kunde säkert jobbat idag, men tänkte att det var bra att låta kroppen få ta det liiite lugnt. En karensdag helt enkelt.

This is my life. Ending one minute at a time.

Welcome to vomit club, if this is your first night, you have to vomit.