Det finns morgnar som utan tvekan platsar på en top tio lista på bästa morgnarna i mitt liv. Jag kan inte säga att denna morgonen varit en av dem. Snarare top bottom. Den började i och för sig utan vedermöda. Tog mig upp och ut i ladugården och Anne följde med för att säga vilka rutiner som gällde för denna arbetsperioden. Inte så mycket mer med det. Kom in strax efter sex och åt en god och mättande frukost. Anne och Lasse packade ihop sina saker och tog sitt pick och pack i pickupen och drog. Jag ensam kvar med några hantverkare som höll på att riva ner taket i badrummet. Drog på mig mina än så länge relativt fräscha ladugårdskläder och gick ut för att göra det sista dvs fylla vagnen, skrapa ner och skotta åt ungdjuren foder när jag i lösdriften möts av en sorglig syn - Frida. 1084 Frida. Inte direkt i sitt livs bästa form. Snarare top bottom. Frida har under en längre period lidit av pågående sjukdom. Aktinos eller strålsvamp eller vad nu än den medicinska termen kan tänkas heta. Det hela har uttryckt sig i en vattenmelon-stor böld vid bogen, där var runnit ut. Hon har behandlats men utan framgång. Frida var ju högdräktig så prio nummer ett blev att hålla hennes vid så pass god vigör att hon i alla fall kunde föda fram en frisk kalv. Men idag när jag såg henne fick jag nog. Hon var ingenting att försöka hålla vid liv. Det skar i hjärtat att se henne - utan minsta liv kvar i de annars så kloka koögonen - försöka dricka det ljumna vattnet jag bjöd henne på i lösdriften.