TURN THE MUSIC ON!

 

Jag sitter här uppe i Staffans och mitt rum.
Det börjar mer och mer kännas som även mitt rum.
Det har tagit tid.
Jag kan fråga mig om det bara är jag som kan känna så,
men jag slås snabbt bort av att jag inte är unik.
Det har känts som om jag inte kunnat lägga vad som helst vart som helst.
Som att jag inte har kunnat låna vad som helst när som helst, utan att fråga.
Men det har börjat ändra sig. Känns lite mer som hemma.
Det känns trots allt som om jag allt mer och mer börjar bli en del av Staffan.
Dock att uppmärksamma, en individuell del. Inte fast svetsat på något vis.

Han sa en dag att det var tråkigt att jag tycktes hänga upp mig så mycket på att vi var tvugna till att göra
precis allt tillsammans.
Det var lite lustigt, för det var ingenting jag själv hade tänkt, eller tyckt, att jag gjort alltså.
Jag tycktes det kändes som om vi visst kunde göra indviduella saker.
Det är besynneligt det där, att man går omkring och skapar sig så många olika uppfattningar som saker och ting
utan någon egentligen fakta.
Då pratar jag inte heller endast om det här. Utan i största allmänhet.
Det är väl det fördomar handlar om?
Förutfattade meningar.

Men jag vet, det kan vara svårt att fråga, och då nöjer man sig med den lilla eller inga fakta man har.
Det är tråkigt, för ofta blir det så fel.
Jag vet, för det är någonting jag lyckas dras med för jämnan. 
En annan suverän förmåga jag har är att lyckas få min käft att gå i ett i tid och otid. 
Jag vet liksom inte alltid när jag ska knipa igen foderluckan, liksom när jag på samma sätt 
lyckas hålla den när jag i själva verket verkligen borde prata.
Problemet är alltså, att det kan tyckas mödosamt att avgöra huruvida jag ska prata eller inte prata. 
Här om veckan kände jag mig mer dum än vanligt och vill inget hellre än smälla till mig själv riktigt hårt
i ansiktet när jag gång på gång lyckades vräka ur mig de mest urblåsta sakerna.

Ibland så är alla hjärncellerna inte riktigt med. 
Fast, förra veckans handlingssätt skulle kunna bortförklaras med att fredagen den 7:e december bjöd på fest och med den även stora mängder sprit, som många ju redan vet kan ha en ganska stor påverkan på den så kallade hjärnkapaciteten. 
Allt jag nu behöver är att läsa lite ur Sofies värld, försöka att inte bli en schablon, lära mig ytterligare lite som Artificiell insemination och pja, bli en något bättre människa. Här skall även påpekas
att det är för min egen skull.

Önskelista:
- Ett par FETA heltäckande hörlurar till min otroligt turkosa iPod, helst av märket scull-candy. 
- Ett akvarium, med tillhörande fiskar. 
- En Gel seat - saver. 

Sen var det inte så mycket mer.