Jag är nog inte ensam om att fira in det nya året med att supa bort föregående. Fast nu ska jag inte överdriva. Kvällen började med en utsökt, om än något uppjagad middag på Lovö. Uppjagad för att det sprang runt tre skogstokiga barn och skrek under födointaget. Stundom satt jag omförmögen att äta eftersom jag för allt i världen inte kunde ta in vad det var som hände i hörnet där barnen härjade. Det är för mig, trots att det inte var allt för länge sedan jag själv höll på så, ett mysterium hur något som inte ser ut som något annat än gälla skrik och oöverlagda kroppsspasmer skulle kunna föreställa en avancerad lek. Men i alla fall.
Det bjöds på toast (jag hade bakat citronlimporna till det) med lax och ägg och avocado och räkor och massa annat gott i riktig Elin-anda, dvs minst femton pålägg på hög. De var hur goda som helst och hade det inte varit för det som kom efter det så hade jag kunnat trycka i mig ett par till.
Efter förrätten bjöds det på helstekt ox- och kalvfilé med klyftpotatis och hemmagjord bearnaisesås. Inga ben i det inte. Jag hann inte med efterrätten. Och Elin som hade slagit till på stort med apfelstrudel.

Jag och Nathalie, a.k.a. Cleo, satte oss i bilen och drog till stan. På nyårsafton skall man helst vara överallt hos alla hela tiden, så att man knappt hinner med sig själv.
Jag skulle in till fashionabla östermalm. Mattias hade lånat ut sig själv och sin lägenhet till kvällens firande och min killbillJill hade bjudit dit mig. Väl där drev Jill in mig i en väldigt piffig silverpaljettklänning. Jag och Jill var så jävla fina ni kan inte ana! Våfflat hår, massa paljetter ... väldigt nyårsaktigt.

Sedan spelade vi fia med hutt. Det var bokstavligt talat huttar. Typ kapsyler. Inte ens en anorektiker  hade hunnit bli full innan jordens undergång (21 december 2012) på de där små aptitretarsuparna. Men folket blev berusat i alla fall. Men det var knappast fia med hutts förtjänst. Vid tolvslaget drog sällskapet sig till karlaplan och skrek in det nya året till fyrverkerier och smällare. Vi kunde se fyrverkerierna som de avfyrade från djurgården där ifrån. Och helvete i mig vilken pyroteknik! Måste kostat åtskilliga hundratusentalskronor. Svenssons hemmasmällare såg ut som misslyckade försök till att tända tändstickor i jämförelse. Ännu ett mysterium, hur man kan få fyrverkerier att göra typ såhär:



Nu var det ju inte riktigt såhär det gick till i natt, men så gott som! Häftigt. Nästa år (alltså i år) ska jag ta mig dit och se det på första parkett och inte genom halva staden.

När raketerna tystnat tog vi oss tillbaka till lägenheten där vi bara hade det kalas långt in på småtimmarna.

I morse vaknade jag upp med en öm näsrygg och blod i örat. Jag försökte pussla ihop kvällen som varit och kunde minnas att jag och Jill slagits. Verkligen slagits. Fast på ett vänskapligt plan. Men ändå slagsmål. Med knytnävar och sparkar. Det var skönt på något konstigt sätt. Och vi låg båda och skrattade utslagna efteråt.

Nu är jag hemma igen och borde ta tag i tentaplugget.
Vårdhygien.

Jag önskar alla ett gott nytt år.