Everything.

Yesterday I woke up sucking a lemon. 
Eller var det idag? 
Åter igen besväras jag av en rad besynnerliga drömmar. Vaknar med känslan av människor jag måste söka upp. Angelägenheter jag måste få gjorda. De känns så levande. Så viktiga. Så riktiga. Och jag hamnar i ett tillstånd där jag har svårt att avgöra om det var en dröm eller ej. 

I fredags kom Lovisa över till mig. När hon anlände låg jag och gjorde pruttljud med min svettiga rygg mot mattan i stora rummet medan jag försökte träna magmuskeln. Hon anslöt sig till mina pulshöjande rörelser och vi stod på händer och hjulade och jag ramlade och bröt tån.
Sedan ägnade vi oss åt plugg, eller åtminstone någonting som skulle lika studerande. Sedan gick vi ner och lagade så-jävla-god-mat (fjällkobiff med potatis i ugn och crémefraichesås) som följdes av min orala sädesvätska. Jag är till 100% säker att min saliv inte innehåller säd, men det var roligare att formulera sig så än det sedvanliga "jag kommer i min mun" ...
Sedan lastade vi in våra feta i pappas finbil och körde in till Uppsala. Lite kvalitetstid i biomörkret stod på schemat och Det finns inga känslor i rymden skulle rulla på duken. 
Jag är helt salig. Vilken fin film. Vilken rolig film. Vilken BRA film! Jag blev rörd till tårar. Bokstavligt talat. Någon närmare beskrivning skall jag inte ge den eftersom det är en film man bör se utan förväntningar. Även om jag nu givit er åtminstone takhöga förväntningar. Tyst kvinna. 

Efter bion sparkade jag ur Lovisa hemma hos sig - i farten. Sedan körde jag hem genom natten. Väl hemma lade jag mig skavfötters med lilla mamma i soffan. Det var lite väl obekvämt och kallt på kortändan över några pärmar och med endast en handduk som täcke. Jag måste ha sparkat bort mamma för på morgonen låg hon inte där. 
Lördag då?
Jodå. Max var och klippte naglarna på Sessan. Spikade fast lite skrot i kötthoven och drog vidare. Jag röstade. Gjorde min samhällsplikt. Och åt alldeles för många pannkakor. 
Sedan, efter MYCKET om och men (trasiga sladdar och skruvmejslar och tjafs) fick vi in Sessan i en transport och så hjälpte min goda far mig att få henne till Husby långhundra. 
Det gick bra. Och pappa åkte hem. Jag stannade med Lovisa och jag, hon och hennes bror med kvinna åkte till Uppsala och kulturnatten. 
Mycket folk. Knökfullt. Ska man uppskatta alla människor där bör man nog helst vara knökfull själv också. Mina fötter besvärade mig men vi (Jag och Lovisa) tittade på en kass eldshow och stumfilm med livepianist. Den killen kunde spela piano vill jag lova! Flinka fingrar och han var dyngsur när han gick ut efter 40 minuter konstant spelande. Stumfilm är en smula underskattat måste jag säga. Lovisa tjöt av lycka hela filmen igenom. Jag var mest alldeles för trött, vilket var lite trist. Men jag uppskattade tillställningen.
Vi avslutade kvällen med att köpa en Ben&Jerrys, sno två skedar från random Thairestaurang och skopa i oss allt nere vid ån. 
Sängen kändes väldigt skön.

Söndag. Som är idag. Vaknade tidigt. Hade ont i fan hela kroppen. Lovisa trodde inte jag var vaken när hon körde över mig med den modifierade crosskillern/slash/ångvälten under natten - som hon uttryckte sig. 
Vi åt lite frukost och sedan hade vi stallpyssel mer en halva dagen. 
Vi red (Sessan uppförde sig bra för att vara tre och inte riden på två månader och precis bytt hem igen). Bar in gummimattor, smorde, sopade, städade. Var riktigt flitiga. 
Sedan slöade vi framför Kick Ass - den filmer sparkar verkligen stjärt - innan Lovisan drog iväg på träning och jag tog bussen och fötterna hem. 

Så nu sitter jag här. Har ätit en chili. Äter man en hel chili blir huden som alldeles elektrisk. Skumt. 
Ska snart sova. Sparar mina krafter för i morgon (och resten av vintern) måste jag psykla till Fossmo för att lyckas tajma alla bussar. 

Good fucking riddare. 


Men shit!

Var det allt ni kunde komma med?

Annika hade följande att tillägga:

Lät ändå som en bra helg tkr jag :) e du sugen på en mysig tjejkväll ihop med mig å storasystern min å hennes hudvårds produkter, makeup å sånt fint skit så får du gärna boka in den femte november i almanackan. Ska kolla med Jenny Alm oxå få se om hon e sugen på sånt kanske.. vi får se, inget e bestämt ännu. själv skulle ja iaf tycke det vore skitkul å träffs lit :) kram på dig!


Ju mer man tänker, ju mer inser man att det inte finns något enkelt svar.

Vem är du? (vem är jag, velande charader):
Kryssa här

E-postadress:

URL:

I denna ruta finns det plats för just dina åsikter:

Trackback