Trassliga elband i ösregn på en förvuxen vall är något utav ett mardrömsscenario i min värld. Lite så är det i mitt huvud just nu. En jävla ordeda. Jag har velat sätt mig ner och skriva otaliga gånger men kan inte komma till skott. För många tankar. För mycket tänk. Vi kan jämföra innehållet i mitt huvud med en vattenmelon och mina - i detta fall - fingrar, som skall försöka förmedla detta är pipen av en tratt. Hur mycket jag än önskar kan jag inte trycka ner melonen genom tratten, så går det inte. Så jag får stycka upp eländet. Helt enkelt. 

Vi kan börja med idag och se vart den vägen leder mig. 
Det har varit en väldigt lång och nästan segdragen dag. Hörde väckarklockan skråla i ottan. 05.00. Två kor och en tjur kvar att klippa. Jag kände ett tvång att få det klart. Från min egen sida sett eftersom arbetet var helt ideellt. Det var intressant att klippa tjuren. Understimulerad, kåt som bara en tjur kan vara och kissig. Vi lyckades distrahera honom med mald säd. Tur var väl det. Tjurklövar i huvudhöjd och hårda skallben i gluteus maximus är inte en visa jag vill sjunga på. 
Efter avslutat plikt diskade jag och åt frukost och duschade och pluggade. Ja håll i er i stolarna nu. Jag pluggade. Malde igenom; Matching type of livestock to desired biodeversity outcomes in pastures - a review. Kan vi lämna det där? Matigt. Nyttigt. Tidsförödande. Det var intressant, om än något svårt att förstå. Jag lär läsa på en och två liknande texter inom en snar framtid då projektet "Betesval för idisslare" skall ros i hamn innan årets slut. Roligare det än matematik. 
Klockan drev över nio och jag snålåkte med Anne in till skolan. Där var det just matematik. Och dagens lektion bjöd på sådant jag suttit och fnulat på själv dagen innan.

Efter skolan var det stallet som gällde. 
Shit va tråkigt det här är ... 
Strålande höstväder. Det är ju så att jag går och blir religiös. Sadlade ungdjuret och gav mig ut i skogen. 
Galopperade på en äng. Travade på skogsvägar och klättrade över stock och sten. Lilla Sessan är oförskämt fin. Blott tre år gammal och så snäll. Ibland har jag det bra. Och ibland är jag glad att jag inte givit upp ridningen. Ibland, som idag. 
Skulle åkt till mamma Jenny och pappa Micke. Men Jenny verkade lida av lite nybliven-mamma-trötthet så vi bestämde oss för att ta det någon annan dag. Så jag tog min röda stålhäst från knutbygården och hem. 
Åt en havrekaka och målade naglarna (?). 
Plugg väcker de mest udda kreativa sidor hos mig. 
Middag blev jag bjuden på. Anne bjöd på yakuniku. Mycket gott. Föll Hanna i smaklökarna. Sitter här mätt och rund om magen. 
Bra dag. 

Ingen har missat min omställning. 
Pojke/slash/kvinna i trettioårskris. Kanske inte så jävla klädsamt, men ack så praktiskt. Snart blir jag fin igen. Och då med råge. 

Som sagt. trassliga elband. 
Jag ska inte dra ut på det igen. Jag lovar. Men nu måste jag sova. I morgon har jag massa saker att få uträttade. Och Lovön väntar. Kanske kramas med den dräktiga sälen.