Jag förundras över hur förvirrad man kan bli ibland. Lider du av problemet att kunna läsa en text sådär än 5 gånger, och fortfarande inte fatta sammanhanget?  Man frågar sig då om det bara handlar om en smått efterbliven hjärna, eller om texten i sig inte framhäver något vidare sammanhang(?).

Om vi kvickt byer samtalsämne, så är jag trött, som vanligt. Jag kan undra vad det beror på... Att jag är trött alltså? Det är väl något jag mer eller mindre alltid har lidit(?) av. Och jag kan snart inte räkna, eller för den delen komma ihåg alla de gånger något påpekat det, inte minst försökt ge mig några 'goda' råd.
Jag minns speciellt två gånger. Den första var i ettan på gymnasiet, när jag hunnit byta till berga och gått där någon månad eller två.
Jag sitter på lektionen 'växt och djurliv' och ser väl lagom road ut när Jonas, läraren ställer sig framför mig, med en menande blick och häver ur sig, något i stil med:
"Hanna, du ser jämnt så förskärckligt trött ut, hur mår du egentligen? Du borde nog uppsöka en läkare och göra något åt det, för det finns hjälp att få..."
Jag visste inte vad jag skulle säga. Häpen över hans yttrande satt jag bara där.
Jag borde ha sagt som det var, att det med största sannolikhet berodde på det faktum att jag:

---

1. Gick upp klockan 05.00 varenda morgon
2. Efter min tidiga uppgång gick ut i stallet, tog ut min häst, mockade, gjorde iordning foder etc.
3. Duschade
4. Åt frukost
5. klockan 06.35 tog bussen till brommaplan
6. Tog tunnelbanan till t-centralen
7. Tog Pendeltåget till västerhaningen
8. Tog bussen ut till Berga
9. Alltså, en sammanlagd resa på närmare två timmar.
10. Gick i skolan till klockan 16.00
11. Samma resa fast tillbaka hem.
12. Väl hemma klockan 18.00 gick jag ut i stallet och tog hand om min häst.
13. När man väl var inne i huset runt klockan 20.00 orkade jag inte äta, utan satt och lite lagom apatiskt stirrade på burken i vardasrummet till klockan 21.00 då jag gick och la mig.

---

Jag vet inte. Men det KAN ha varit min 'dag' som varit anledningen till mitt trötta utseende. Sen har jag mer och mer börjat fundera på tanken av att jag kanske bara har en 'trött' uppsyn..
Första gången det slog mig att det kunde vara så var när jag gick i trean på gymnasiet då en annan lärare, eller mer korrekt uttryckt, instruktör påpekade att jag JÄMNT såg så trött ut.
Vi satt och sådde på en åker när han kommenterade det. Han menade på att jag ju var tjej och hade mens och nog gjorde bäst i att äta järntabletter?!
Vi talar om min mannliga jordbruksintruktör nu. Jag satt även denna gången mållös över hans yttrande.
Vad fan ska man säga liksom?
Det var alltså efter denna gången som insikten: Jag-har-nog-en-trött-uppsyn, slog mig för första gången. Eftersom jag just då inte pendlade fram och tillbaka till skolan, utan bodde där.

Eller, så har jag som en kanske inte allt för vis man sa til mig: "Jag tror du har 14 negerpojkar som du fött upp och tar hand om dagarna i enda och det är därför du ser så trött ut/är trött.

Eller. Alltså, ELLER, så är jag bara trött. Natruligt trött. För att jag gillar att sova. För att jag är en gosig person som älskar att mysa ner mig i en nybäddad säng med fluffigt bolster. Den handligen är väldigt lockande nu.
Men, jag ska vara duktig, inte dålig, och vänta till i kväll.

KÖTT, fy fan.

På torsdag, då satan. Det ska bli så förbannat kul att dra ner till tyskland,
Nisse pisse päronpung, Stefan, den äckliga lilla biten, Frida, min amko, och Staffan, min hane.
:D