Tidsfördriv
En ny budbilsera har tagit sin början. När jag - om mitt minne inte sviker mig - satt i milslånga köer i timtal i onsdags var jag närmare ett sammanbrott än jag någonsin tidigare varit. Kallsvettig greppade jag ratten till att knogarna vitnade och brölade svordomar som om det vore vm i tourettes. Hade jag inte tagit mig samman hade jag i det svaga ögonblick jag befann mig i klivit ur bilen där den stod parkerad i köerna, slagit min chef en signal och sagt upp mig på plats.
Så till den blåsta blondin jag kände mig som när 247 öppnade pärleporten. Min GPS som jag inte tagit för något annat än att just vara en GPS visade sig vara en förstklassig DVDspelare. Vad är bättre att fördriva de långa ensamma timmarna i budbilskontoret med än en film eller fem? Jag har sedan i torsdags betat i mig fem filmer under arbetstid. Inte helt riskfritt kan jag hålla med om. Men sen, vad är säkrast i trafiken? En vettlös, utarbetad kvinna med tourettes som efter ett besök på psykakuten utan problem skulle kunna skrivas in för alltid. Eller? En lagom road tjej som får grina till Gladiator?
Hum.
Nu kommer de två sista månaderna på jobbet flyga i väg under några väl utvalda regissörers livsverk.Förtjusande.
Saganomringenmarathon och en hel arbetsdag är avklarad.
Synd att man inte är lika lättroad som för ett par år sedan då man kunde spela samson och sally på repeat utan att ens börja sucka när man för hundrafemtionde gången såg valarna drunkna i oljan. Det var lika spännande var gång. Hur gastkramande the saw filmerna än var så är de som att titta på barnprogram andra gången man försöker se dem. I don't like the development of the human brain.
Fast sen - som en vis man sa - Barn, precis som pensionärer är ju dumma i huvudet, så, jag antar att det anno dagens datum bara blir bättre.
Men shit!
Var det allt ni kunde komma med?
DJ Goebbels! hade följande att tillägga:
Vem var denna visa man?!
Trackback