Long time no see. Jag HINNER inte skriva här. Jag hinner absolut ingenting eller väldigt mycket, beroende på från vilket håll man tittar. Jag har sedan valborg hunnit med: seminkurs, jobb, fälttävlanstävling, betesläpp, miniorer, reklamjobb, födelsedagsfirande, mjölka kor, löshoppning, kastration, avhorning av kalvar, märkning av kalvar, min första insemination på lovö och ikväll - efter jobbet - ska jag och Frida till gamla tryckeriet i alvik och dansa benen av oss. Chicane - one night live, ja det säger mig ungefär lika mycket som det förmodligen säger er. Det är något Frida och hennes Trosafolk lurat med mig på och som jag fått betala en slant för. Sitter och laddar på jobbet med en kopp kaffe. Dryga sju timmar kvar här, sedan hem och byta om till något mer - snyggt?

Kastration: Trebbe är inte längre ett pungdjur. För pungen, eller mer korrekt, testiklarna är borta, destruerade. Ingenting Trebbe verkade märka eftersom han när han kom till Långhundra där han fick stå de första dagarna efter operationen villigt visade mister pitt för Pila och allt annat som rörde sig. Typiska hingstfasoner så det var inte en dag för sent att klippa banden till spermaklumparna. Nu är han tillbaka på Adelsö där han fortfarande verkar må bra och för var dag som går blir allt mer valack. Alltså inte springa omkring på bakbenen och skrika.

Seminkurs: I samma veva som att jag jobbade på samtrans och körde Trebbe till Sigtuna för kastration började även seminkursen i Uppsala. Så det blev att bo i Almunge . Tackar Anne och Lasse för gästfriheten. Blev mest att jag var dit och vände under nattens timmar. Seminkursen, som var dyr (tackar dock för stipendiet som jag fick), var väldigt väldigt bra. Jag var positivt överraskad. Jag lärde mig otroligt mycket, trots måste jag ju ändå säga, att jag fuskat och seminerat innan. Lasse har varit en mycket bra lärare, och det sa jag åt honom när jag var där. Mest uppskattat på kursen, hur skabbigt det än låter, var att få se de urtagna livmödrarna i alla dess olika fomer. För jag har jobbat i mörker tidigare. Nu genom att få ha sett VAD det är jag har jobbat med där inne har en lampa tänts. Så nu hoppas jag på ännu fler dräktigheter. Vi var dryga tio människor på kursen. Och det var unga killar och tjejer och äldre män och kvinnor. En salig blandning helt enkelt. Kul att se. Vi var på flera olika gårdar och grävde koarslen. Geddeholm, Svista, Jälla och så klart kungsängen där all teori hölls. Det var väl blandad uppskattning från korna. Nu har vi fått hem kvävekärl och spemadoser och i torsdags seminerade jag den första kon - Beatrice - hemma på gården.

Fälttävlan: Lördagen den 7e maj var det debut för BÅDE mig och Sessan för tävling i fälttävlan. Marika och hennes Silvia var även de anmälda så vi åkta tillsammans. Det var en så kallad Startfälttävlan vilket betyder att det var mer som en träning under tävlingsliknande former, för unghästar och människor som inte provat på det tidigare. Fälttävlan light helt enkelt. Låga hinder, enkelt dressyrprogram och väldigt snälla regler. Prefekt för unghästarna vi har. Det blev en lååååång dag och Sessan SOV i transporten mellan momenten. Men vilken duktig häst! Dressyren var vinglig och Sessan gjorde klockrena byten i galoppen (hon trodde det var S.t george): Men hon uppförde sig med tanke på att jag inte tränat på programmet eller ridit särskilt mycket dressyr innan. I dressyren var hon dessutom ÖVERladdad och jag trodde jag skulle åka av i framridningen eftersom Sessan mest studsade runt den första kvarten. Hoppningen. Min kommentar efter hoppningen var: "Det är tur att hästen är snäll för jag rider som en kratta". Hon var så duktig - och felfri - så klart! Jag var lite nervös och störde en del så det blev lite tidiga, eller sena avhopp. Jag klappade om henne och så var det bara att vänta på det sista momentet, terrängen. Sessan kändes fin och stabil i framhoppingen och Marika hade redan gått ner en dryg timma innan oss men inte kommit upp ännu. När jag kom ner stod Marika där nere óch vinkade. Jag red bort till start eftersom det alldeles strax var min tur. Och så bar det iväg. Jag och Marika hade kommit extra tidigt på dagen för att leda hästarna runt banan innan första start så att våra barn kunde få titta lite på hindrerna. Sessan gav järnet och drog iväg. Hoppade hinder efter hinder, knappt utan någon tvekan alls. Till och med nedhoppet gick bra. Och "diket", som vi aldrig provat att hoppa. Lite tvekan på vattnet, men efter lite övertalan kom vi i och GODKÄNDA :D. Sessan gnäggade i mål. Som en sista gest på en sjukt bra dag. Så jag hoppade av och gick till Marika, som stod och höll i sin häst. Marika hade ramlat av? Silvia var trött och vägrade hoppa var på Marika trillade av. Så hon stod och väntade på att alla skulle hoppa klart så att hon kunde få göra några nya språng. Jag ville gå ner i vattnet ett par gånger så att det skulle kännas bra så jag väntade med henne. Marikas häst var verkligen SLUT i huvudet för hon totalvägrade på allt. Så har hon inte betett sig tidigare, så hon var nöjd när hon hoppat några språng och fick åka hem. Vattnet var inga problem för Sessan när hon fick se det igen.
Summa sumrarum - Mycket nöjd! Mer än mycket nöjd. Stolt över både mig själv och min finfina häst. Helt otroligt att min fyraåring uppförde sig MYCKET bättre än många äldre hästar.

Vart är vi?
Mycket att summera . .

Betessläpp: Upp tidigt - ingen rast ingen ro. Jag, Frida och Fridas bihang (Guddottern Emma) åkte till Lovö och hade fått i uppgift att borsta korna innan betessläppet. Tre och en halv timma senare var alla korna skinande från topp till tå. Det var inte vi. Jag hade bajsmustach. Och var täckt med damm och hår och skit. Några av korna fick vi till och med bada lite. Som pansarbajsPalema. Hon är fan ALLTID skitig, även om man borstar henne varje dag har hon hunnit skita ner sig på några timmar. Men vi lyckades hålla henne ren till utsläppet faktiskt. Klockan halv ett knäppte vi loss korna och öppnade dörren. Och det var 35 lyckliga kor som skuttade ut från ladugården och ut i hagen. Arla var ju där med personal och mat. Jag lyckades roffa åt mig två juice, en bulle och en wrap. Jag tyckte dagen var riktigt lyckad. Solen sken. Barnfamiljerna såg glada ut. Korna var definitivt glada. En lammunge föddes tll och med framför några glada åskådare. Det enda obehagliga som hände under dagen var den människa som var utklädd till arlako som gick omkring på gårdsplanen. Jag blev helt cp i kroppen när jag såg den. Och när jag såg barnen som gick och drog den i spenarna. Jag funderade på om det var en kille som var där inne och kunde inte låta bli och tycka att det hela var lite absurt. Blä.

Jag lovar en bildboom så fort jag har tid. Och har ork.
Film hade jag tänkte klippa ihop i veckan, men det har inte hunnits med, så på söndag är nästa dag jag planerat in för denna aktivitet.

Reklamfilm: I onsdags, efter att jag gjort miniorerna, packade jag och en Tina, som driver företaget Dogmodels, in Mustik och Wilma i en transport och åkte till Erstaviks gård. De skulle få vara med i reklamfilm - för Italienskt tuggummi - nej, jag fattar inte heller kopplingen. Och för en kort sekund trodde jag att det var en nyinspelning för färbojäntan jag hade kommit till. En del var lite VÄL lättklädda, och då först och främst killarna. Och det tog några timmar att få korna att göra det de skulle göra. Wilma skulle stå själv (utan att någon höll i henne), medan en tjej satt vid henne på en pall och hade en spann under henne. På andra sidan av Wilma satt två lättklädda killar och drack med sugrör ur hinken. Slutligen skulle en tjej (ni vet hon som höll i det där programmet där man kunde få en pensionat i italien) gå i rask takt bakom kon och säga något på italienska. Hon stannade upp bakom Wilma och tog ett tuggummi. I bakgrunden stod En skådis och höll i Mustik och vid henne satt en annan tjej med pall och spann. Det var väldigt duktiga kor. Som var glada att få komma hem och bli mjölkade när allt var klart.
Rolig och intressant dag.

Ja sen har det bara vara gamla vanliga Samtrans. Lite ladugårdsarbete hemma som mjölkning, märkning av inte allt för glada kalvar och avhorning. Sedan har jag ju så klart ridit och motionerat min häst. 
Igår hade jag och Frida fredagsmys i Rörbys ridhus. Vi löshoppade Sessan. Gick inte att få stopp på henne. Hon kutade varv efter varv och verkade tycka det var super kul! Vi avslutade med studs, och det var första gången Sessan fick prova på det och det gick bra det med. Hon fick verkligen tänka och använda kroppen. Löshoppade henne på 90 cm bara (studsen var dock lägre), så att hon skulle få känna att hon klarade det och få lite självfötroende. Nästa vecka ska vi hoppa 90 cm uppsuttet eftersom vi ska tävla den höjden den 29e. Pust. 

nu längtar jag till ikväll.

See u later.