Har precis varit ute och rastat mina lurviga. Älgat omkring här i vallbynejden i närmare fyrtiofem minuter. Och det känns ska ni veta. Sprang samma runda igår. Det var ju ett tag sedan sist. Jag sprang alltså. Fick sådär ont i fötterna igen - mest den vänstra - så då gav jag upp. Nu ska jag ge det ett ärligt försök igen. Kanske ge mig ut lite mer i skogen än stampa omkring på asfalt. Kanske inte det mest optimala underlaget för mina förkalkade leder. Är det någon som tycker att det är det mest optimala löpunderlaget anyway? Det är bra mental träning att springa, i alla fall för mig. Går nästan alltid in med tanken att jag inte ska springa så långt för att jag inte komma orka, men efter ett par minuters löpning har jag snart övertalat mig själv att fortsätta lite längre, springa lite fortare osv. Det är en riktigt kick och så kan du känna dig stolt över dig själv.