Lyssna och läs.

 

Det finns en del ting, som är väldigt vackra. Vackra i min ögon. Vackrare och mer betydelsefulla än andra ting. Just för mig för att någonting har givit dem en mening.
Tänk dig en blomma. En vacker ros, i morgonsolens sken, med daggen ännu kvar. Visst är den vacker. Men i morgon kommer du ha glömt bort den, om det inte är så att du stoppat in den i en händelse, något viktigt.

En del saker vill jag minnas dem som de var, när de var som vackrast. Som absolut bäst.
Musik får mig att minnas. Att åka tillbaka, genom tid, och genom rum. Tillbaka till den händelse, till det, det som en gång var så vackert, så oförglömligt.

Jag vill aldrig glömma dig hur du var, då när vi först träffades. Den där gången i Uppsala. Då du mötte upp mig vid stationen.
Den där gången då du stog i min hall.
Den där gången du för första gången låg i min säng.
Jag vill aldrig glömma det. För det är något utav det absolut vackraste som hänt mig. DU. Staffan.

Très Belle.