Det är ju så jävla typiskt att man (jag) gått och slarvat bort den f******de anslutningskabeln till telefonen. Jag har tagit hur många fina bilder som helst från min lilla cykeltripp idag. Men bilderna ligger på mobilen, som jag som sagt inte har någon datakabel till för närvarande, så det tillfredsställer ju inte ert behov av bilder från min vardag här i utlandet. Jag tror jag lyckades knäppa någon mer eller mindre ointressant bild med videokameran dock. 



På förmiddagen (om nu någon är intresserad av vad jag har att berätta eller om jag bara ska lägga upp bilder?) så tog jag först en sväng med min turkosa lånehoj till "stan". Jag var on a mission. Jag var tvungen att råda bot på mitt i-landsproblem. Det schampoo som finns här är inte helt okej att tvätta skallen med. Det är som att smörja in håret med ett paket bregott som stått i solen. Du känner dig snarare smutsigare efter tvagning än innan. Så jag skulle köpa schampoo. Lättare sagt än gjort när du varken kan tala eller läsa japanska. Men jag hittade till slut en flaska som det stod schampoo på och som inte såg ut som den i huset. Och efter att ha tvättat håret nu ikväll så verkar det fungera som vanligt schampoo. 

Jag handlade lite mjölk och kakor och godis och bananer. Jag behöver socker. I am such a sucker for sweets. Tack mamma. Och det var så gott med kakor och choklad. Dreggel. Slask. Det var bra med lite proviant på min hojfärd också. 

Eftersom vi skall till berget i morgon så tänkte jag cykla en annan väg idag. I stället för att svänga vänster upp på vägen till berget cyklade jag rakt fram. Jag såg kor (Ja, jag höll mig på behörigt avstånd med tanke på mul- och klövsjukan) och storslagen natur. GAHARGH! Alla fina bilder på mobilen som jag inte kan visa er nu! Det ser på vissa stället ut som djungel. Landskapet som formats av vulkaner är verkligen något extra. Så grönt och så fint. 



Jag kom efter någon timma fram till någon typ av vattensluss. Det var mäktigt. Och fint. Sedan vände jag. Det började bli sent och jag började bli trött (måste ju orka tillbaka också). 
På vägen hem svängde jag av för att tömma blåsan. När jag ställer mig upp ser jag några Japaner passera förbi mig i en bil. De ser min röv där jag står i gräset. Var så goda. 

Jag tog en annan väg hem. Vägen hem med mördarspiralbacken. knappt en tredjedel upp i backen håller jag på att avlida och tänker att jag ska gå sista vägen. Men sedan tänkte jag vilken jävla vekling jag är om jag gör det och trampar hela vägen upp under stånk, stön och vrål. Det är något Staffan lärt mig. Tack Staffan. För att du lärt mig att kämpa. Och fram för allt, tro på mig själv. Det var en skön känsla att ta sig hela vägen upp. Det brände i benen vill jag lova.

Tro det eller ej men dagen började mycket illa. Jag hade en olustkänsla i hela kroppen. Hade drömt drömmar a la 2012dayaftertomorrow. Men jag vände mig på rätt köl och det har kort och gott varit en mycket god dag. Jag har till och med fått snacka engelska med någon som kan det. Masters "engelskalärare" som han blev kallad. En korean som är engelskalärare, eller något, som ska spela på "konserten" uppe på mountainschool i morgon. AH! Komplicerat. Men det var soft att få prata lite ordentligt med någon. Det blir nog trevligt i morgon också!

Och så en mycket flummig video. Don't mind me speaking. Som kompensation för att jag inte kan leverera de riktiga bilderna.