Det finns hopp för min snopp i en mullig kropp.

Jag är så trött. Helt slutkörd. I huvudet. I kroppen. Idag har vi brutit upp stubbar ur en "åker". 
Vilket mansgöra. Eller mansgöra? Är det över huvudtaget mänskligt att stå och gräva upp jag-vet-inte-hur-många-stubbar med spade. Sjukt tungt arbete. Men samtidigt skönt. Det är skönt att arbeta riktigt hårt. 
Jag är helt yr. Jag har druckit ordentligt men idag har det bara varit så varmt. Kvavt. Fuktigt. Det är fortfarande nästan outhärdligt. 
Så, jag tänkte ta en tidig kväll. Vi blev inte klara jag och den andra wwoofern så det blir på't igen i morgon. 
Uttrycket "det är en dag i morgon också" har aldrig legat bättre i min mun. 

Och sist. 
Tack, tack för allt DU lärt mig.

God dag Sverige. 
God natt Japan.

Ps. Idag är det Sveriges längsta dag, eller kortaste natt. Se det hur du vill. 
Men jag skulle njutit, om jag varit i Sverige. Här har solen redan gått ner sedan länge.

Men shit!

Var det allt ni kunde komma med?


Ju mer man tänker, ju mer inser man att det inte finns något enkelt svar.

Vem är du? (vem är jag, velande charader):
Kryssa här

E-postadress:

URL:

I denna ruta finns det plats för just dina åsikter:

Trackback