GAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAH!
hepatit C
jag skulle vilja utbringa en skål, till mig själv.
jag har varit flitig en morgon som denna, jojomensan, här har mjölkats kor, och mer ska det bli. en god själ som jag är, har jag erbjudit mig att mjölka hela dan, för att avlasta min kära mor. dessutom har jag tagit hand om hästarna och tömkört zavannah, trots att det känns som ett lönlöst projekt då sofie bara förstör allt jag byggt upp så fort hon tar över.
sen har jag duschat, och DET är en bedrift. nu ska jag till skolan och räkna matte, hoppas jag inte somnar, för det gjorde jag igår på kemin. efter skolan blir det med mocka, och mjölka.
sist men inte minst, som grädde på skitmockarmoset, ska jag städa när jag är klar i ladugården.
det exploderade två paket yoggi i köket i natt, jag smetade ut det lite extra med mina strumpor.
action, action.
bella och sessan frodas, tro mig, speciellt sessan. bella har dessutom börjat tappa lite mindre päls efter 50 flaskor regaine. eller, så var det en skrubb med hedliga gamla grönsåpa.
här längst ner, vill jag gratta farliga daniel som fyller år idag, tror jag, GRATTIS! hur gammal blir du? 37?
spice up your life
nä vet du va
run for your life!
(and hide your cigarettes)
det luktar spya i min säng
vi fick en extra pizza med oss hem, utan extra kostnad. men hur nice är inte det? väl hemma hos iris, ute på värmdö, så långt du kan tänkas komma, typ, så gluffsade jag och iris i oss våra pizzor.
därefter skulle jag fixa håret, eller, divig som jag är, satte jag frida på det arbetet. och två timmar, och en halvbränd skalle senare gick det rykten om att jag såg ut som christina aguilera med mina söta korkskuvlockar.
men riktigt lika kort som tre äpplen höga christina är jag ju trots allt inte, så det kändes bra att jag inte skulle blir tagen för att vara henne. party glad som jag kände mig, sminkade jag mig och inmundiga staffans och min kosken, och, när det blir vinter igen, ska vi dela på en ny (annan) flaska, för denna fick inte den upprättelsen den förtjänade.
"jag förstår att killar är helt tokiga över bröst, nu, när jag inte har någon bh kan jag inte låta bli att klämma, de är så sköna!". - odd-
klockan blev plötligt 22, och vi klämde in oss i en liten bil och blev körda till bussen. och på bussen, blev jag kissnödig, som alltid, sa, att om vi inte stannade var jag tvungen att sätta mig på sätet framför och kissa. hela min buk vred sig i smärtor. men som tur var, hade det hänt en seriekrock olycka på motorvägen så bussen var tvungen att stanna, det var som om gud hade hört mina böner, jag och klotiris tog tillfället i akt och fick gå av och kissa, där vi genast blev tillrättadevisade av en kvinnlig polis att gå in i bussen igen, varpå jag skriker att jag faktiskt bara måste kissa först. 10 minuter senare var vi på rull igen och påväg in i stan. väl framme var jag kissnödig igen, så jag och odd sätter oss bakom ett hörn och kissar, hur man nu kan sätta sig bakom ett hörn, odds kissflod vann, först ner över trottoar kanten.
nu böjade festandet. väl inne på patricias, som förövrigt var en båt, blev det ett väldigt kramandes och pussandes, och sentimental och emo som jag är, bröt jag ut i tårar, gamla minnen svallade över mig. men jag lugnade mig snart.
vakterna var heta på gröten denna kväll. stackars iris blev utslängd efter knappa 5 minuter och fick åka hem igen. jag dansade, gömde mig för alexander hofer, dansade, drack vatten, hälsada på folk, slingrade mig ur sliskiga killar som nödvöndigtvis var tvugna att jucka på mig och så drack jag lite vatten till. även jag höll på att få min del av att bli utslängd, då jag trött och svettig som ett as hade stått framåtlutad över ett bord och pustat ut lite. jag var påväg upp för att ta lite frisk luft då en vakt började gå efter mig och högg tag i min axel och frågade hur det var med "nykterheten", jag sa att nykterheten var som den skulle vara och att jag faktiskt inte druckit med än en halv drink sedan jag kommit dit, och att jag mådde illa för att det var så varmt där nere. han köpte min faktiskt väldigt sanningsenliga historia och jag fick stanna kvar i lokalen om jag gick och tog lite frisk luft (som om jag inte var påväg att göra det innan han störde!). resten av kvällen väntade jag bara på att tiestolåten skulle spelas så jag, max och mika kunde dra oss hem. klockan 02.00 spelades den och vi dansade som vildar och sen drog vi hem. jag sov i en mycket ergonomisk sovställning i bilen hem.
så otroligt söt man kan vara klockan 02.30, mitt i natten.
så, när man vaknar, tror man att man har spytt ner hela sängen, men ju närmare man faktiskt närmar sig ett medvetet tillstånd inser man att det är man själv som luktar gammal parkbänksalkis, och inser att det är dags att göra något åt den sjukligt oinställsamma bakfyllemagen som infunnit sig.
dagens visdom, sup inte på en måndag. och shorts är så grymt underskattat då man ska ut och dansa.
tänk efter
en obekväm känsla
titta bort nästa gång
nåväl. det är ganska underhållande att se, de tämligen stela kvinnorna försöka röra sig sensuellt, jag ska väl inte säga något om mig själv, men det är kul i alla fall. min alldeles egna lilla söndagsunderhållning. tur att det inte finns några speglar i lokalen.
för er som trots allt är lite in for det här med kameltår, så kan ni ju klicka på bilden.
time flies
det jag försöker komma fram till är att när man får celebert besök är det egentligen inte besök man får.
jag hade celebert besök idag. jen, min BÄSTA vän från berga, tittade förbi. hon hade hela 5 minuter att tilldela mig. konstigt hur fort man växer ifrån varandra. jag tänkte först säga att hon förändrats så. men, det är nog i själva verket jag som förändrats, vuxit ifrån berga.
kändes skumt. det var lite samma känsla som när jag skulle sälja charlie, inte ledsen alls, snarare en känsla av lättnad. att det skulle bli skönt att skiljas. att vi inte hade något mer att ge varandra. konstigt att känna så. men berga var en konstig tid, kanske passar vi inte ihop utanför.
jag vill inte säga att jag ångrar min vistelse på berga, eller min vänskap med jenny. men det är en tid som är passerad. en tid jag kan tänka tillbaka på och kanske le åt. men, ingenting jag skulle vilja återuppleva.
ett år, går alldeles för fort
scary
varför spolade dom inte ner den här i toaletten?
Philinthecircle
surt pris
och vilken överraskning där var, eller ska jag säga, där inte var? för det var precis det, att det inte fanns något, ensilage alltså. nej då, karel hade inte lagt ut något ensilage åt mig.
så, nu fanns det två allternativ;
1. ringa till karel, gnälla, och vänta på att han hasar sig ur sängen, kommer hit, och titta på medan han skamset lägger ut ensilaget. E L L E R.
2. så skiter jag i det där med att ringa och vara en slö jävla slashas som inte kan göra något själv och så lägger jag ut ensilaget själv.
det blev alternativ nummer 2. och ett tag senare, kanske 20 min stog kossorna fridfult och smaskade. började bara mjölka 45 min senare än planerat.
men som sagt, jag gillar överraskningar, onej, jag är inte bitter! skulle jag? nää
så, ett litet tips, överraska någon i din närhet, med att kanske punktera grannens bildäck, eller varför inte slänga en sten genom svärmors köksfönster, eller bajsa stopp i polarens toa?
är säkert mycket uppskattat.
sad of happieness
jag blev en smula sentimental uppe i stallet, nu alldeles nyss. jag hade precis givit Z och Bella mat, då jag stannar upp för att klappa underbara sessan. hon står där, en sån skönhet hon är, vickar uppmärksamt öronen fram och tillbaka. alldeles stilla. att hon äntligen kommit ut, att det varit hon som varit där inne i bellas stora mage hela tiden. jag kände hur en varm känsla började bubbla i mig, och jag känner fortfarande de salta tårarna bränna längs mina kinder. hon är så fin. bella har världens sötaste unge. HELT SJUKT! och dom är mina! (med undantaget att även min mor står som ägare, och henne får jag slå ut tänderna på och elda upp (var det inte min pappa som sa att han ville att vi skulle göra det med honom?))
hur som helt, titta och njut, det är inte var dag solen verkar blek.
p.s hon glömde raka sig innan fotografering d.s
addicted
men den dagen kommer väl förr eller senare kan jag tänka. jag kan dock dumt nog känna att den skulle passa en jag känner.
my sweet
idag har det lilla underverket fått vara ute i flera timmar. jag sydde ett litet täcke åt den lilla kraken så att hon inte skulle frysa i april blåsten. idag har hon även fått uppleva sin första elstöt, kittlade dödsskönt i kistan.
jag vill nu inte att någon ser ner på mig och mina syfärdigheter.
tack för det.
horrorskåp
en torsdag som denna ska icke försummas. jag måste tänka över mina handlingar väl. inte rusa in i något jag skulle kunna känna som ånger senare.
igår gjorde jag inget av det jag sa jag skulle göra, jo, det skulle vara stallet. men mitt övriga schema sprack. vi får väl se hur det blir idag. jag har ingen aning. just nu sitter jag med en såndär klump i magen son jag hade varje gång jag åkte till ridskolan när jag var liten fast tio kg värre.
inga kommentarer
och hon som försökte dölja sin oskuld?!
jag hade (nästan) glömt bort hur sexig hon var
Surprise, it's time, to feel what's real
jag är en smula musikofil
something stupid
och vet ni, jag ska göra det, för det känns nästan mer fel att säga att man ska göra en sak och sen inte infria det löftet. det är fel. inte att jag gör det.
jag vet att jag kommer må skit sen, men so what, just nu känns allt ändå som en stor påse hundskit, ungefär som den påsen jag slängde på sofie bolinder, på klassresan i lågstadiet på drottningholmsskolan, så hennes jacka blev full och förstörd av den kletiga substansen. sorry for that!
klart man ska dränka sina sorger, jag är dramatisk.
riktigt ännu har det inte gått så här långt.
skit händer britta
are you willing to try
låt orden få säga sig själv
ute för första gången med mamsen i hagen
tick tack
bara att bocka av allt eftersom.
onsdag (idag)
morgon: ta hand om hästarna
mitt på dan: mattelektion
resten av dan: städa
torsdag
morgon: ta hand om mina egna hästar plus lundastallet
mitt på dan: ta en liten tur med bilen
resten av dan: det håller jag nog för mig själv
fredag
morgon: ta hand om hästarna
mitt på dan: kemilektion
resten av dan: jenny kommer och hälsar på (trevligt att ha fått ett anledning till henne att hälsa på mig)
lördag
morgon: ta hand om hästarna
mitt på dan: inte den blankaste jävla aning (skära mig i armarna?)
resten av dan: vänta på att söndag ska träda in
söndag
morgon: ta hand om hästarna plus magdans
mitt på dan: duscha efter magdansen
resten av dan: frida kanske kommer?
måndag
morgon: ta hand om hästarna
mitt på dan: mattelektion plus jag och frida åker till friida och gör oss redo för ett stycke studentskiva
resten av dan: supa
tisdag
morgon: bakfull, ta hand om hästarna
mitt på dan: kemilektion
resten av dan: vänta
onsdag
morgon: ta hand om hästarna, vänta
mitt på dan: mattelektion, vänta
resten av dan: vänta
jag finner det mest troligt att väntan är den sysselsättning jag kommer bedriva mina dagar mest med...
that's it
julafton är över
igår, vilket drama, vilken dramatik, men nu är det värsta över som man brukar säga.
gick upp igår för att kvällsfodra som vanligt och titta till bella, jag var dock en smula orolig, eftersom hon hade börjat skvätta ur sig en otäck substans efter den lilla ridturen som vi haft tidigare på dagen. så när jag kom upp till stallet uppmärksammade jag att denna substans blivit mer och runnit ner längs med bellas bakben.
lite lagom orolig sprang jag ner till huset och bad mor min ta en titt på vad det nu än var som hände, hon kom tillbaka efter ca 15 min, hon grät, hon sa att hon inte visste vad det var och att något var fel.
jag fick henne att ta sitt förnuft till fånga och vi gick upp med handskar och slem för att gå in och kolla vad det var som kunde vara fel. mamma konstaterade snart att det var fostervatten och att fölet låg i possition för att födas, men något var ju trots allt fel eftersom bella inte hade några värkar trots att vattnet gått. mamma lät helt desperat, vi gav henne livmodersammandragande, men ingenting hände. vi ställde ut henne på gången och mamma började dra ut fölungen, som för den delen låg upp och ner. mamma lät allt med desperat och jag började gråta.
jag sprang efter hjälp, sprang upp till anders, slet upp dörren och sa "anders kan du komma, bella!", han låg och sov men var snabbt upp ur sängen och ner i stallet där han hjälpte mor att lägga fölet rätt.
vi tog in bella i boxen och började dra, vi slet, jag grät och mamma skrek. bella stog med huvudet nerböjt under krubban och var verkligen världens duktigaste tjej, snart infann sig även far min och vi alla fyra stog och slet, den var tvungen att komma ut fort. efter tårar skik och blod kom underverket ut. mamma var dock kvick med att klämma åt navelsträngen eftersom den gått av, nu började jackten efter snöre, vi var tvungna att knyta åt navelsträngen så att fölet inte skulle förblöda. efter mycket om och men lyckades vi. och i allt detta släppte min chock, eller vad man ska säga, jag tittade på mina händer, dom skakade, nu var det bara att vänta och se och dem lilla rackaren skulle klara sig.
det blev ett sto, så otroligt vacker. det var många tårar igår. många känslor. jag satt uppe till 04.00 och vaktade, då hade den varit uppe och druckit mjölk flera gånger.
vi var ute och gick i morse, så mycket liv det är i henne, hon är en perfekt skapalse. kunde inte bli bättre. fux och sto.
välkommen till världen
tankar av insikt
en tanke slog mig, lite utav en insikt, ofta upplever man att tråkigt tar tid, och roligt och lustfyllt går för fort och tycks vara över innan det påbörjats. men varför är det så, ifall man vill att det roliga ska vara längre och det tråkiga ska vara över?
tänk, om man nu skulle få sin önskan uppfylld, skulle det inte då bli så att det som var roligt blev tråkigt och tvärtom?
man kan ju undra.
varför är det så att man alltid vill ha det man inte har?, hur kommer det sig att man inte inser hur mycket man faktiskt uppskattar vissa saker förrän man förlorat dem?
vad gör oss så blinda?
många försöker leva i en verklighet de inte har, och till vilken nytta?
det slog mig här om dagen hur otroligt tacksam jag är för det jag har, när folk ändå är inne på det där med lyx, så anser jag att jag lever i en lyx inte många har nu för tiden, att bara kunna gå utanför dörren och bemötas av en blomstrande vår, betongen slår aldrig ut i blom, that's a fact.
And it will live eternally
some time
nej! där sätter jag gränsen, jag har INTE tid! jag sa det till henne, och hon förtsätter ringa. jag har satt gränsen, LITE framförhållning tack.
nu ska jag sluta gnälla om det.
NU, har nedräkningen börjat även för min del, eller ska jag säga bellas? eller varför inte elins?
3 dagar för elins del, och en vecka för bella. ingen mjölk ännu, kanske ikväll?
bla, bla, bla, nu ska jag till skolan, ligger efter i matten som vanligt, men det där löser sig. längtar till nästa vecka, någon gång, jag längtar i alla fall.
you've got eyes comparable to sunrise
likt ett solglittrande hav och mer levande än en nyutsprungen ros. han trollbinder mig med sin tindrande blick. jag är fast, som om ett manligt skogsrå skulle han lockat mig in i den mörka snåriga skogen.
bara det, att här finns ingen snårig mörk skog, och här finns ingen ihålig rygg, men mitt inre väsen har han tagit.
varför gör det så ont när han åker?
jag är lite rädd, för ingen vet, inte ens jag själv, vart verkligheten tar vid. jag vet inte när asplövet kommer sitta säkert den där blåsiga höstdagen.
hur kan jag se så djupt in och fortfarande inte känna att det inte finns något som jag inte skulle kunna se?
"And when i start to build my future he's the main component
Call it dumb call it luck call it love or whatever you call it"
ta det hur du vill
förebilder
det måste ligga en viss sanning i det, ett gott exempel är leo, han har sett mor och far svara och prata i telefon, så han gör likadant, ingen som lärt honom det, ingen som sagt hur han ska göra, han har bara tittat på sina föräldrar.
så, det måste verkligen vara jobbigt att få saker och ting att gå ihop, för barn bli säkert mycket förvirrade om mamma säger "du får inte dricka vin", och så gör hon det själv sen?
stämmer det inte till viss del att synintryck ger större intryck än ljudintryck. fast det är klart, en film förmedlar inte direkt någon känsla utan ljud, tänk dig narnia inställt på mute? narnia skulle bli rätt så blek om man skippade endast den pampiga musiken också.
vad kan man då dra för slutsattser av detta?
jo, gör en sak och säg densamma, så blir kanske uppväxten lite lättare. lite färre komflikter och lite mindre tjat.
fast... det är klart, det kan bli lite fel ibland när vissa barn kanske inte har de bäste förebilder att se upp till..
Det blev lite konstigt detta inlägget...
urdjur
den andra hästen i vårt lilla stall får inte gå utan täcke annat än om det är 10 + eller mer OCH sol. detta tyder på en enda sak, människan ifråga är lite frussen av sig. som någon vis man sa, "jo det är päls dom har där på sidan". jag har haft den här diskussionen med henne flera gånger. men ja, som sagt, vissa människor, förmänskligar sina djur, lite väl mycket. men om det nu vore så att dom frös om det var 5 + och mulet, varför klär dom inte på de små stackars nakenråttorna, fluffiga tofflor, eller varför inte moonboots, benvärmare, halsduk och mössa? järnskor är det ju fruktansvärt kallt att gå med...
the love of my life
det var nu nästan 4 år sedan jag såg henne för första gången. jag liksom tappade hakan i golvet, eller ska jag säga gräsmattan. blott nån månad gammal stod hon där, glänsade röd, alldeles vild i blicken, några månader senare var hon min. man trodde väl aldrig att man skulle springa på sin drömhäst och sedan få henne.
idag fyller Bella hela 4 år!
Grattis till dig min pärla!
men nu vill jag att bebben ska komma ut, det känns som dagarna innan julafton när man var liten...
ett nöjt barn, är ett bra barn
är det inte precis så här ett barn ska se ut, är det inte precis så här ett sunt och välmående barn ska se ut? är det inte så här ALLA barn borde få ha det?
barn ska få vara skitiga, kommas på med att äta oboy pulver direkt ur paketet, eller för den delen kakao, le nöjt och avsluta det hela med ett högljutt "mmmmm".
barn ska få ha blåmärken över hela kroppen, helst i ansiktet, och springa omkring halvnakna och kissa på golvet.
barn ska få sno med sig kattmatsskålen in i vardagsrummet för att smyga upp i en fotölj och inmundiga de krispiga läckra kattmatsbitarna framför någon frexig dokumentär.
"plockmat" that's the shit!
by the way, MILK BUILT THAT BODY...
e han inte för söt?
som sagt april...
det MÅSTE vara detta som man kallar för aprilväder.
jag blir helt förvirrad...
får man fråga en enkel fråga?
senast i LÖRDAGS vad det för fan sommar?
så kommer det här?
APRIL hates you!
vilken KALLdusch alltså!
avundet kring påsk
jag fann ett sådant självmordsoffer nu i morse, jag kan väl inte påstå att sättet den hade beslutat att ta sitt liv på inte var en av de trevligaste, men vem har sagt att självmord ska vara trevligt?
det var en liten skata, förmodligen hade avundet och insikten i dess egen situation blivit för mycket, medan kycklingarna avbildas på fina kort och hyllas, skadeskjuts dessa små varelser av hormonstinna tonåringar med luftgevär. smärtan var allt för stor, och i brist på rakblad, fanns det ingen annan utväg. den lilla fågelstackaren hade dränkt sig i hästarnas vattenbalja ute i hagen.
may he ore her R.I.P.
jag hade (mycket) hellre sett att våran tupp låg i den baljan. jag hatar vår tupp. jag hatar honom. jag är livrädd. idag var han på mig två gånger. andra gången slängde jag en stor hink rätt på honom för att få honom att flytta på sig. han är rena rama rambo den där tuppen. helt galen, anfaller han hinken. "better the hink then me", tänkte jag. men han gick inte undan så jag fick spruta ner han med vatten och då la han benen på ryggen och sprang.
tar ingen saken i sina händer och bryter nacken av det lilla aset har jag ändå snart slagit ihjäl honom på ett eller annat sätt. VEM vill fira påsk, när man ser hur jävliga dess djur KAN vara. fan ta honom...
det börjar dra ihop sig.
men bella verkar tämligen oberörd, hon har förmodligen ingen aning om vad som försigår där inne i henne. hon är nog lyckligt ovetande om att snart, alldeles snart så kommer det ut något ur henne.
man undrar ju hur den kommer se ut, hur den kommer vara. men mest av allt undrar man hur bella kommer reagera. det måste vara lite läskigt även för henne, mest för henne.
mamma berättade om ett ungsto som dom hade, i tidernas begynnelse, Coquimba, när hon fölade första gången. hur hon precis efter att ha krystat ut fölet la sig platt på sidan och pustade, helt slut och tyckte födmodligen att det var jätte skönt att vad det nu än var som hade hänt var slut. så låg hon bara så. efter att tag knuffade mamma och min morfar upp henne på sidan, då fick hon syn på det dyblöta nyfödda fölet som låg bakom henne i halmen. han strök öronen bakåt (betyder att dom är arga/missnöjda), tittade så ett tag på fölet och undrade vad i helvete det var som var där, och hur det hade kommit dit. hon lugnade emellertid ner sig och tog sedan mycket bra hand om sitt föl.
hoppas bella blir en god mor.
"ASS TO ASS"
så börjar man så klart fundera, kan det verkligen gå så här långt, är det verkligen så här förfärligt? eller är det bara en förvrängd och förhemskad verklighet?
nåväl, en visdomens ord; ungar, uppsök en läkare innan det ser så här nasty ut.
why lie?
det är underbart med folk som helt ogenerat erkänner att ljulet snurrar men hamstern är död. angående sillisar så är det ju alltid lika uppmuntrande!
strunta i trailer, det är musiken... gåshiud..
ursäkta mig
vä för äva
Jag är inte bitter, inte nu längre, inte alls, men, jag vore evigt tacksam, om du åtminstone kunde fortsätta med det du håller på med nu och inte förstöra fler betyg för faktiskt duktiga elever.
Detta var för övrigt ett väldigt underhållande spel, eller?
barbossa is hungry
så, vad har då hänt den senaste tiden? alltså, först och främst måste jag nämna igår, det var väl faktiskt en riktigt lovande dag, till en början, men sen, gick allt bara utför. jag och taffsan vaknade utvilade klockan 04.00, och var utsvultna så runt klockan 06.00 gick vi upp och fodrade frukost, sen när vi ändå var uppe gick vi ut i stallet och gjorde det, sen, pja, runt klockan 08.00 däckade vi i min säng, och sov som fetaste vårtsvinen du kan tänkta dig fram till klockan *pinsam tystnad*, 13.00.
MEN, till vårt försvar tyckte vi båda att det var bra för då skulle vi vara utvilade till biobesöket (vi SKULLE se 300) senare denna dag (ja, igår alltså), så lite lagom tröttmosiga klev vi slutligen upp, åt majs (kolvar) och chokladpudding till lunch och drog sedan i oss en dos av epic movie, åh, vilka lusätna, inte minst sagt, BILLIGA skämt. men, ja, det enda man kan säga är, vilken TUR, att vi inte såg den på bio, och det gjorde abolut ingenting att det var en text mitt i bilden under hela filmen.
nåväl, efter lite annat, skuätt, så, bättre sent än aldrig tog vi oss till kista, och *återigen pinsam tystnad*, är jag en trött individ som inte vet hur man bokar biljetter över internet, så det blev ingen bio, fy fuck, och vad gör vi då? vi körde under tystnad hem, mest p.g.a. mig eftersom jag skämdes som en slagen hund. taffsan föreslog då att vi skulle åka till stefan, som numera står på listan: personer vi skulle göra trasiga där bak så fort vi skulle springa på dem. öh, vart var jag, jo, vi skulle åka till stefan, för han hade tydligen tankat filmen, fine, for me, men, killen ville hellre sitta ensam och spela något, med betoning på något, och dricka öl (alltså, jag är inte bitter på något vis), det blev typ bokat lördag, men, ja, då får taffsan mysa själv med stefan, buhu.
saker och ting kunde väl inte bli myckett värre tänkte jag, men joda, detta, var fan fredagn den 13 för min del, sur i burken åkte vi och handlade, och vem, om inte jag? BRYTER AV ica kortet i bilen när vi precis parkerat, staffan och erik skrattar, och lämnar mig i bilen eftersom jag i tystnad slog in skallen i ratten och bara satt där. för trött och för upprörd för att ens kunna gråta försökte jag ta mig samman, jag gick ner till strömmen och satt där ett tag, tyckte synd om mig och mina i-landsproblem och traskade sedan i skam tillbaka till bilen. väl hemma medan grabbarna fixade mat tog jag en uppfriskande dusch, försökte samla tankarna, försökte tänka positivt, men det var svårt när det värsta kapitlet under hela dagen återstod, staffans hemfärd, efter maten låg jag med huvudet på hans mage i säkert en timma, innan han reste sig och sa hejdå. lite ledsen i kanten gick jag in i mitt rum för att lägga mig, och till min stora förtjusning fann jag att staffan hade glömt en av sina tröjor, så jag smög i den och klängde mig upp i sängen, somnade som en stock...
ja, nu blev det inte så mycket om det andra, men super size me, är en film alla borde se, alla, dock finns det ett irritationsmoment i filmen, då en tjock ung tjej beklagar sig över alla vackra, smala tjejer i tidningarna, hon påstod att det var orealistiskt att se ut som dom, att det var den största anledningen till att man tröståt på mc donalds, jo men hej, så, det skulle vara orealistiskt att pja, se ut som mig, och realistiskt att vara tjock, tycka synd om sig själv och frossa i sig friterat och 7 liter läsk om dagen?! nej vet du va. jag känner mig ganska realistisk och sund, som jag är. jag vill dock säga, att det är orealistiskt med photoshopade bilder, men en genuint smal skönhet, är väl det inget fel på? SLUTA VARA AVUNDSJUK OCH SLUTA ÄTA SKITMAT OCH BÖRJA MOTIONERA. suck.
tired
pust.
"come on hunny, come to daddy!"
"who's your daddy now?"
men jag är gud allsmäktig, din fader!