kommer på mig själv att hamna här framför datorn igen innan läggdags (timman är ännu inte så sen, men jag ÄR trött, och jag SKA mjölka i morgonbitti). det vara bara det att jag har en sak jag måste framföra nu innan john blund knackar mig på axeln.

jag blev en smula sentimental uppe i stallet, nu alldeles nyss. jag hade precis givit Z och Bella mat, då jag stannar upp för att klappa underbara sessan. hon står där, en sån skönhet hon är, vickar uppmärksamt öronen fram och tillbaka. alldeles stilla. att hon äntligen kommit ut, att det varit hon som varit där inne i bellas stora mage hela tiden. jag kände hur en varm känsla började bubbla i mig, och jag känner fortfarande de salta tårarna bränna längs mina kinder. hon är så fin. bella har världens sötaste unge. HELT SJUKT! och dom är mina! (med undantaget att även min mor står som ägare, och henne får jag slå ut tänderna på och elda upp (var det inte min pappa som sa att han ville att vi skulle göra det med honom?))

hur som helt, titta och njut, det är inte var dag solen verkar blek.