jag är just påväg att göra något fruktansvärt dumt. just för att jag inte har något bättre för mig och för att jag gillar att tycka synd om mig själv... mmmmkey?!

och vet ni, jag ska göra det, för det känns nästan mer fel att säga att man ska göra en sak och sen inte infria det löftet. det är fel. inte att jag gör det.
 
jag vet att jag kommer må skit sen, men so what, just nu känns allt ändå som en stor påse hundskit, ungefär som den påsen jag slängde på sofie bolinder, på klassresan i lågstadiet på drottningholmsskolan, så hennes jacka blev full och förstörd av den kletiga substansen. sorry for that!

klart man ska dränka sina sorger, jag är dramatisk.

riktigt ännu har det inte gått så här långt.