en tanke slog mig, lite utav en insikt, ofta upplever man att tråkigt tar tid, och roligt och lustfyllt går för fort och tycks vara över innan det påbörjats. men varför är det så, ifall man vill att det roliga ska vara längre och det tråkiga ska vara över?

tänk, om man nu skulle få sin önskan uppfylld, skulle det inte då bli så att det som var roligt blev tråkigt och tvärtom?

man kan ju undra.

varför är det så att man alltid vill ha det man inte har?, hur kommer det sig att man inte inser hur mycket man faktiskt uppskattar vissa saker förrän man förlorat dem?

vad gör oss så blinda?

många försöker leva i en verklighet de inte har, och till vilken nytta?

det slog mig här om dagen hur otroligt tacksam jag är för det jag har, när folk ändå är inne på det där med lyx, så anser jag att jag lever i en lyx inte många har nu för tiden, att bara kunna gå utanför dörren och bemötas av en blomstrande vår, betongen slår aldrig ut i blom, that's a fact.