Köpt ostkaka (i detta fall frödinges) smakar välbrunnen gödsel i jämförelse med mamma och systers hemgjorda. Blä, nu vill jag tvätta munnen med t-sprit. 

Idag regnar det i skara. Igen. Det har varit solsken i skara i nästen en hel veckas tid, så jag ska inte vara den som klagar. Och regnet har nästan en lugnande effekt på mitt pre-tenta-stress-humör. Två veckor kvar inför sluttentamen i anatomi och fysiologi. Idag skulle vi haft föreläsning på digestionsapparaten samt demonstration på dess organ. Tyvärr, och jag säger verkligen det, så blev det inställt på grund av sjukdom. Digestionsapparaten är ett ganska stort område eftersom det inte bara innefattar en apparat utan flertalet (carnivorer, omnivorer, förmagsjäsare, tjocktarmsjäsare, muskelmagar, krävor etc). Det hade varit bra med en föreläsning så man vet vad man ska fokusera på. 

Jag sitter inne på mitt rum. Regnet faller utanför mitt fönster och jag har tänt några ljus.

Ibland behöver vi alla en regäl käftsmäll från verkligehetens hårda hand.

Det låter ju så trevligt det där med samlag. För djur då. Om man läser boken vi har;

"[...] The epithelial lining of the vagina also begins to cornifying, that is, forming a layer of tough keratin on its surface to help protect against the physical trauma of breeding that is about to come. [...]"

. . . med att stå en bit ifrån. 
Vissa saker såg mycket bättre ut när man stod så nära att man knappt såg vad fan det var man tittade på. 

Det har varit minusgrader här nu.

Lika naiv och lättflirtad som vanligt. 
Lika dum. 
Lika känslosam. 
För var dag som går kommer jag närmre och närmre den där insikten jag luktat på så länge. Den är inom räckhåll nu. Och när den landat kanske jag finner frid i det perspektivet.
Alla är vi inte skapta för allt.
Jag är inte skapt för den här världen, men jag anpassar mig rätt bra i den i alla fall.
Jag är inte anpassad för kärleksförhållanden, så nu tänker jag undvika dem. Ensam är ta mig fan stark. Ensam kan inte bli sårad. Ensam får inte för sig saker.

Efter ett oavbrutet och till synes hopplöst sökande fann jag äntligen den informationen jag letat efter om kattpenisens hullingar och med den nyfunna kunskapen kan jag somna gott.

Okej, paus. Stopp. Bara för en sekund. Låt mig ta ett andetag.

 -"Hur äter man elefant?"
Det var en fråga en av våra föreläsare ställde förra veckan. Låt mig svara på den fråga; man äter en liten bit i tagen, så sa i alla fall hon. Problemet är att jag inte har tid att äta en liten bit i taget. Jag måste äta stora jävla bitar som sätter sig på tvären i halsen och orsakar stort obehag och kvävning. Det kan med viss del ha att göra med dålig planering, men inte bara det. Faktum är att till på fredag ska jag ha ätit väldigt mycket elefant. Och även om jag hade pluggat mer i helgen hade det fortfarande varit mycket. Nu hade jag inte så mycket tid att plugga i helgen eftersom jag var uppe i Stockholm och skulle städa ur mitt gamla bohag och flytta hästar och vara social och allt vad det var. Jag mår illa. På riktigt.

Känner mig helt värdelös för att jag inte pallar trycket när det inte ens är fullt pådrag. Jag mår illa vilket är en känsla som jag inte är helt bakant med i denna situation.

Yrseln beror till största del på att jag varken vet ut eller in i virrvarret av kunskap som försöker samsas på väldigt liten andel hjärna. Jag har inte lyckats strukturera upp den nya kunskapen och vet inte riktigt vad jag ska läsa in och lära mig. Ingen struktur - ingen .. jag lider av afasi också. Jag tappar ord. Ersätter dem med engelska, kan inte översätta. Förstår inte det jag läst, kan inte sätta det i ett sammanhang. Klumpar ihop det med annat och plötsligt är allt bara en suddig dimma. Nervsystem, os frontale, hornhinna, glattmuskulatur, myosin, afferenta nerver, motorändplattor, tidalvolym, matrix, BLARGH!

Min hjärna skulle behöva betydligt fler veck för att försöka få in allt detta innan fredag. Jag vet visst att jag kan få in det. Men är det något som kommer sätta sig i långtidsminnet? Med största sannoliket inte. Och därför känns det så värdelöst.

Så, nu har jag gnällt klart. Nu kan jag läsa lite till. Fast först ska jag ut och jogga en runda. Har läst fyra timmar nonstop och behöver en paus. En paus var det. Mobilen har laddat så jag kan få lite musik till eländet också. Idag har det varit storm i Skara.

Skara sypmatiserar med kaoset i min skalle.