SUCK!
SUCK!
Helvete vad fylld av vrede jag är.
Påminn mig om att sluta upp med den där skiten vi kallar mat idag.
Bah.
I am speechless.
Tidsfördriv
En ny budbilsera har tagit sin början. När jag - om mitt minne inte sviker mig - satt i milslånga köer i timtal i onsdags var jag närmare ett sammanbrott än jag någonsin tidigare varit. Kallsvettig greppade jag ratten till att knogarna vitnade och brölade svordomar som om det vore vm i tourettes. Hade jag inte tagit mig samman hade jag i det svaga ögonblick jag befann mig i klivit ur bilen där den stod parkerad i köerna, slagit min chef en signal och sagt upp mig på plats.
Så till den blåsta blondin jag kände mig som när 247 öppnade pärleporten. Min GPS som jag inte tagit för något annat än att just vara en GPS visade sig vara en förstklassig DVDspelare. Vad är bättre att fördriva de långa ensamma timmarna i budbilskontoret med än en film eller fem? Jag har sedan i torsdags betat i mig fem filmer under arbetstid. Inte helt riskfritt kan jag hålla med om. Men sen, vad är säkrast i trafiken? En vettlös, utarbetad kvinna med tourettes som efter ett besök på psykakuten utan problem skulle kunna skrivas in för alltid. Eller? En lagom road tjej som får grina till Gladiator?
Hum.
Nu kommer de två sista månaderna på jobbet flyga i väg under några väl utvalda regissörers livsverk.Förtjusande.
Saganomringenmarathon och en hel arbetsdag är avklarad.
Synd att man inte är lika lättroad som för ett par år sedan då man kunde spela samson och sally på repeat utan att ens börja sucka när man för hundrafemtionde gången såg valarna drunkna i oljan. Det var lika spännande var gång. Hur gastkramande the saw filmerna än var så är de som att titta på barnprogram andra gången man försöker se dem. I don't like the development of the human brain.
Fast sen - som en vis man sa - Barn, precis som pensionärer är ju dumma i huvudet, så, jag antar att det anno dagens datum bara blir bättre.
Not for free
Tid.
Passera.
Låt dagarna bli länge. Låt jobbet vara över. Låt det bli framtid. Låt det bli nu.
Sorg.
Att se en person man älskar fara illa kan göra så obeskrivligt ont.
Jag kan ibland önska att jag bar på förmågan att laga någon som gått sönder. Att göra allt bra igen. Du kan bära en fågel; mata den, hålla den varm om natten, men aldrig få den att flyga. När den är redo kommer den med största sannolikhet testa sina vingar. Det handlar om mod, och tro.
Det sägs att ett gott skratt förlänger livet. Och för var dag som passerar i mitt liv så tror jag på det mer och mer. För vart yttrande av förtvivlan, för var tår som faller, för var ledsen min så dör lite utav det som är du.
Men för varje ringande skratt, för varje leende som sprider sig över ditt ansikte så växer du inombords. Och du vill ha mer.
Din kropp kommer för alltid minnas vad som gjorde dig glad. Det blir till en drog. Du gör vad som helst för att komma dit. Kastar dig ut för stup, springer över glödande kol, sover på krossat glas. Vad än för hinder som tornar upp sig framför dig tar du dig igenom. Men allt har ett pris. Vad du är redo att betala, det är en annan femma.
Var människa hamnar någon gång vid ett vägskäl. Vilken väg du väljer att gå spelar egentligen i långa loppet aldrig någon roll eftersom du inte vet vart den slutar.
Vi blir väl alla sårade någon gång under våra liv. Det är sådant som händer, ingenting som är värt att gräma sig över resten av livet.
Tilldelas man en andra chans bör man ta den. Handlar denna andra chans om förtroende är det viktigt att du vågar lita, vågar ge förtroende, annars kommer den glida dig ur händerna. En levande ål i vatten ska vara svår att hålla. Livet är en ål i vatten det simmar vart det helst vill och kan ej hållas av andra, kanske till viss del, kanske ett tag, men till slut slinker den iväg, om ingen fångar upp den och dödar den, eller låser in den i att akvarium. Ålen är din. Lev som den ål du är. Och tänk inte för mycket på det som varit. Det hjälper ingen.
Flum.
Smulor.
Jag lär knappast vara unik. För inte är det bara jag som med smaker, lukter och ljud kan påminnas om sådant som fått en stadig plats i minnesbanken. Hur en lätt förnimmelse låter något som för så länge sedan hänt blomstra som om det hände nu.
Jag kan dock medge att jag kanske är lite extra känslig för sådana ögonblick. Var just i färd med att tugga i mig en bit till av den extra stora kexchokladen jag just inhandlat på ICA MAXI när jag påmindes som barndomens glada vistelse i dalarna i samma sekund som jag satte tänderna i den.
Smaken fick mig att tänka på dalarna. På stugan som luktade vedeldad brasa. På de kalla fleecefiltarna, på utförsåkningen. En bit kexchoklad var det.
Har ingen aning om varför, det bara var så. Vissa saker bara är. Men det var ett fint minne.
Våldsamt.
Ett intressant iakttagande jag gjorde i London var att Engelsmännen inte tycks ha det vi här i Sverige kallar för; "sunt förnuft". Jag har dragit dessa slutsatser från det faktum att det sitter skyltar överallt, sådant en annan tar för givet. Jag finner det inte fullt nödvändigt att få det förklarat för mig att det KAN vara halt i duschen, eller att det KAN komma hett vatten ur kranen. Var inte det sådant man kunde räkna ut själv?
Det är lika knäppt som att det när man köper en micro står att man inte ska micra katter eller spädbarn. Eller att en plastpåse inte heller är en leksak man trär över huvudet (med tillhörande bild).
Är människor så jävla dumma i huvudet att de måste ha sådana saker berättat för sig i bild och text?
En annan sak som uppmärksammade min annars så välinvanda koma var det faktum att de i Londonland lät allt göras med en aggressiv underton. På flygplatsen utropades det i högtalarna att bagage som lämnats vind för våg inte bara skulle omhändertas utan även FÖRSTÖRAS (WILL BE DESTROYED!!). I Sverige tex omhändertas det så att man sedan kan hämta ut det mot beskrivning.
Sen de varningskyltar som sitter lite här och var:
Snygg skyllt.
Sen att ALLA försöker köra över dig när du går över gatan, eller försöker skalla sönder busschauffören, det är liksom bara ännu mer grädde på moset.
LOVELY som Chrissetanten skulle sagt ^^
Nu, stall.
