Egentligen.
Vad spelar det för roll?
Det känns inte som jag kan göra något åt det. Jag vet inte vad jag ska säga, än mindre vad jag ska göra.
Känner mig ganska inträngd i ett hörn.
Fast.
I alla fall i detta specifika fall.
Det löser sig, sa han som sket i vasken.
Det känns inte som jag kan göra något åt det. Jag vet inte vad jag ska säga, än mindre vad jag ska göra.
Känner mig ganska inträngd i ett hörn.
Fast.
I alla fall i detta specifika fall.
Det löser sig, sa han som sket i vasken.
Fame!
I fucking love the internet.
Hittade en sida, en ganska lustig sida faktiskt. Där man kan lägga in sitt stamträd och lite sådant annat, ganska tråkigt.
Det som var roligt med sidan var, ansiktsigenkänningen.
Jag la först upp en bild på en ko, konstigt nog kunde de inte hitta något ansikte på den bilden.
Så jag fann en annan bild.
Inte den skönaste av bilder på moi, men i alla fall.
Hittade en sida, en ganska lustig sida faktiskt. Där man kan lägga in sitt stamträd och lite sådant annat, ganska tråkigt.
Det som var roligt med sidan var, ansiktsigenkänningen.
Jag la först upp en bild på en ko, konstigt nog kunde de inte hitta något ansikte på den bilden.
Så jag fann en annan bild.
Inte den skönaste av bilder på moi, men i alla fall.
MyHeritage: Släktträd - Släktforskning - Kändis
Jag vet inte om det är jag eller hon som ska skämmas.
Att för hennes del bli igenkänd vid en uteliggare med alldeles för mycket utsmetad maskara och alldeles för hög promille i blodet, är väl inte så mycket till smicker.
Hon är för övrigt ganska flottig i trynet, så jag vet inte hur smickrad jag känner mig heller.
Lite förmiddagsmys för min del.
Snart är det jobb.
I fucking löv det med.
Tillbaka igen.
Det har nu gått ett tag.
Jag skyller så vanligt på min fullspäckade vardag (?).
Satt och googlade lite, lite hästraser och lite annat.
Lite av varje, lite av sådant man önskar att man aldrig hittat, verkligheten.
Nog om det.
Jag blundar för verkligheten, så som många andra.
I alla fall, så hittade jag hästrasen sorraia, och en liten lampa tändes inom mig.
Jag mindes från barndomen en fin bok som "Sandellarna" ägde, en hästbok.
En bok om världens i princip, och säkert, alla hästraser.
I den boken så fanns det ett uppslag om just Sorraiaponnyn, jag minns att jag brukade tänka, om just denna lilla hästras, att om jag fick önska mig vilken häst jag ville, så ville jag ha just en sådan häst.
Då som nu, förförd av dess skönhet.
Jag brukade leka "ridskola" när jag var liten.
Det var ett mycket seriöst projekt som innebar att jag hade en liten blå bok (vart nu en den har tagit vägen), som jag klistrade in bilder på hästar från höökskatalogen i, ge dem namn, en ålder, en ras, och sen var ridskolan igång.
Det var jobbigt att leka alla hästar, ridlärare och alla barn och ungdomar som gick på ridskolan.
Men jag minns att jag hade kul.
Nåväl, många av mina hästar i ridskolan var just sorraiaponnys.
Allt var väl i mina ögon vackrare än min korsningsponny som mest roade sig med att slänga av mig och skena hem.
Jag säger inte att jag inte var världens lyckligaste unge med en egen häst, men jag säger inte att jag inte hade önskat mig något mer, unikt.
Alla, eller i alla fall, många människor önskar väl sig något de inte har?
So, take a good look.
THAT is a BEAUTIFUL horse.
Jag skyller så vanligt på min fullspäckade vardag (?).
Satt och googlade lite, lite hästraser och lite annat.
Lite av varje, lite av sådant man önskar att man aldrig hittat, verkligheten.
Nog om det.
Jag blundar för verkligheten, så som många andra.
I alla fall, så hittade jag hästrasen sorraia, och en liten lampa tändes inom mig.
Jag mindes från barndomen en fin bok som "Sandellarna" ägde, en hästbok.
En bok om världens i princip, och säkert, alla hästraser.
I den boken så fanns det ett uppslag om just Sorraiaponnyn, jag minns att jag brukade tänka, om just denna lilla hästras, att om jag fick önska mig vilken häst jag ville, så ville jag ha just en sådan häst.
Då som nu, förförd av dess skönhet.
Jag brukade leka "ridskola" när jag var liten.
Det var ett mycket seriöst projekt som innebar att jag hade en liten blå bok (vart nu en den har tagit vägen), som jag klistrade in bilder på hästar från höökskatalogen i, ge dem namn, en ålder, en ras, och sen var ridskolan igång.
Det var jobbigt att leka alla hästar, ridlärare och alla barn och ungdomar som gick på ridskolan.
Men jag minns att jag hade kul.
Nåväl, många av mina hästar i ridskolan var just sorraiaponnys.
Allt var väl i mina ögon vackrare än min korsningsponny som mest roade sig med att slänga av mig och skena hem.
Jag säger inte att jag inte var världens lyckligaste unge med en egen häst, men jag säger inte att jag inte hade önskat mig något mer, unikt.
Alla, eller i alla fall, många människor önskar väl sig något de inte har?
So, take a good look.
THAT is a BEAUTIFUL horse.
Vår.
Det bästa med våren är alla bebisar som kommer.
Kalvar, lamm, föl.