Efter att Sims 2 "kraschat" (?) två gånger på raken så ger jag nu upp.
Det är helt enklet inte meningen att jag ska sitta och roa mig, inte med det.

Visst vad det igår som snön föll? Här uppe i Norr alltså?
Och då var det också igår som Christian kom hit, och då var det igår som vi lät en snowracer med två karlar åka efter kusen, kusen som i Bella.
Och som den lilla kusen stretade och drog.
Även jag, trots min lättare rädsla, tolkade, eller, ja, åkte snowracer.
Staffan red, hästkarlen själv liksom, han till-och-med galopperade = ).
Det lilla jag snowracade efter Bella var faktiskt ganska roligt.
Speciellt då jag fastande med snowracern på en lerkocka (?)  och snowracern stannade och jag fortsatte framåt, släpandes i snön efter Bella i ett rep.
Vi tolkade inte så jätte länge eftersom hon (hästen alltså),  tyckte det var lite väl jobbigt.

Kvällen närmades sig och med den Max. Max, denna välvilliga själv hade lånat ut sig själv och sin transport till mig för att köra ner Sessan min till Östertorp, för att skiljas sin mor.

Max ringde och jag packade väskan och tog in Sessan, Bella gnäggade hjärtskärande ett par gånger men lugnade sig så fort hon inte längre såg sitt lilla liv.
Sessan klev lite tveksamt in i transporten.
Sen bar det iväg.
Två timmar senare var vi hemma hos Max där Sessan skulle spendera natten.
Hon var inte riktigt med på noterna när det gällde att gå in i stallet, vi i princip bar in henne, väl där inne verkade hon dock trivas, med mat och en mycket vänlig granne som rart snusade henne i manen.

Inne i Max mammas hus bjöds det på fin fin middag. Max mamma hade lagat lika god mat som alltid och jag blev lika mätt som alltid.
Efter middagen åkte vi (jag, Max och en tjej (Linnea)) en sväng för att kolla in hur hans två travhingstar hade ... artat sig?
De såg fina ut, inte så mycket mer med det.
Sen drog vi tillbaka till det så trycka hemmet för att kolla på en rysare, "BLACK SHEEP", meeen, det var just det där med rysare.
Jag tror trion i soffan skrattade mer än rös.
Väldigt underhållande film, svår att förklara, se den bara.

När klockan närmade sig midnatt fick vi äntligen gå till sängs.
Jag fick sova i Max gamla rum, nu mera "kattrummet".
Min säng var redan upptagen när jag kom för att lägga mig, av en katt (vilken överraskning).
Där låg den och mös på överkastet, som jag försökte kasta bort, med katten, men katten låg kvar.
Den mest rullade efter, RULLADE, överkastet, tills det att den låg inbakad som en calzone vid fotändan, och där låg den...
Jag vaknade med ett par trampdynor i nyllet, Max höll Ingenting över mitt ansikte (måste poängtera att Ingenting är en katt).
Vi åt frukost, sen släpade vi in Sessan i transporten och drog den sista etappen till Östertorp.
Och där, fick Sessan nya vänner.
Lite förvirrad, lite borttappad, men ändå cool som alltid bemötte hon sina nya vänner.
Där lämade vi henne.

Min hemresa började sedan därifrån.
Bussen till Brommaplan, t-banan till T-centralen och tåget till Uppsala, där Staffan <3 väntade.
Först gick vi till polisen och hämtade ut våra nya pass.

Jag är en vindögd brottsling på kortet i mitt pass. Fint.
Sen drog vi en vända på stan, där jag kanske gjorde ett misslyckat inköp, är inte riktigt säker på det ännu.

Efter det körde vi hem, eller, nu ljög jag, vi stannade först i Gränby och köpte mat. MAT!
Jag var så inhelvetiskt hungrig.

Nu sitter jag här (en aning senare än när jag började skriva inlägget, en paus mellan så att säga) och har just hjälpt Staffan med att löda fast något chip i hans wii.
Det tycks ha fungerat, om så är, är vi så jävla bra! ...VI.