Morgonstund har guld i mun.

Klockan halv fyra i morse vaknade jag och tänkte att ungen sovit oförskämt tyst och länge. Hävde mig upp i sängen och la huvudet en bit ifrån lillans för att höra om hon andades. Det gjorde hon. Tyst, tyst. Tysta lugna andetag. Tänkte att hon nog aldrig sovit såhär bra någon natt. Aldrig har det varit så enkelt att jinxa som när jag fått barn. Klockan fyra vaknar bebban hungrig. Inget speciellt med det. Hon snuttar nöjt och släpper tutten. Jag är i valet och kvalet om jag ska lägga tillbaka henne i sängen men vet att de senaste nätterna varit bajstime såhär dags. Så jag väntar lite. Hon börjar flaxa lite. Men inget bajs. Och flaxar lite till och jag väntar.  Inget. Jag gör det ödesdigra beslutet att byta blöja på henne eftersom den kändes fullpissad.  Bebban vaknar. Tillsynes nöjd. Hon är nöjd sisådär fem min, sedan går alarmet. Hon flaxar, jag tror det är fisar på tvär. Klappar magen, vänder henne, cyklar med benen, ja allt det där som brukar släppa på trycket i en knorrig bebba.  Det kommer kanske två fisar. Alarmet ljuder av om inte högre. Några usla (desperata) försök får henne tyst någon halv minut eller så.  Jag sjunger, klappar rumpan, kramar om henne, försöker lägga om henne, försöker underhålla henne, försöker hjälpa henne ut med eventuella fisar men hon låter bara mer och mer missnöjd.  
Det här får mig att utan tvekan känna mig som världens sämsta mamma och person. Jag har ingen aning om vad hennes desperata gråt betyder. Jag kanske inte förstår dialekten? Jag förstår inte den dåliga franskan! Jag ÄR världens dåligaste mamma och person. 
Pappans väckarklocka ringer (han har inte vaknat tidigare?!,  hur kan han inte ha vaknat tidigare?!).  Han frågar om han ska göra frukost eller om jag ska ligga kvar...  Vem kan ligga kvar i det här oväsendet? 
Jag går upp och Orkestern tystnar, kanske inte helt nöjd. Lägger henne på skötbordet, som nästan alltid gör henne nöjd. Morgonen till ära bara godtyckligt nöjd. Ingenting duger helt just nu, tydligen.  
Försöker övertyga henne om att DET ÄR TUTTEN DU VILL HA. Hon gråtsnuttar missnöjt någon minut för att tvärsomna.... 
Som sagt. Världens sämsta mamma och person (personal).
Men så ligger du där. Och är så underbar som bara du kan vara. Och då glömmer jag allt, igen. Förutom att jag är världens sämsta. Bäst att ta i. 
 
Idag, trots -15 grader celcius, åker jag och Ellen med ponnyskrutt till färingsö och hoppas få henne såld. Och gå igenom besiktning. Lite för mycket som ska klaffa. Så var det det där med att jinxa. Håller tummarna i alla fall.  

Men shit!

Var det allt ni kunde komma med?


Ju mer man tänker, ju mer inser man att det inte finns något enkelt svar.

Vem är du? (vem är jag, velande charader):
Kryssa här

E-postadress:

URL:

I denna ruta finns det plats för just dina åsikter:

Trackback